Jag kanske inte hade behövt vara så nervös? Jag har ju i flera år funderat på just denna grejen. Man kan ju säga att jag är väl förberedd med flera år bakom sig av grubblande. Är man väl förberedd då brukar det ju faktiskt gå bra, oavsett vad man sysslar med. Det har det ju också nu gjort och visst känns det på ett sätt riktigt bra. Men jag har lovat mig själv att även om jag nu klarar av att dra in mycket pengar på en och sammma gång så ska jag vara mig själv.  Det är lätt att flippa ur när allt bara sitter klockrent jävla bra, men det ska inte jag göra i alla fall. Det är också lätt att bli knäckt om jag hade misslyckats. Jag vet ju inte om jag hade blivit det? Jag har ändå länge känt att jag har gjort vad jag kan med detta. Hade det inte funkat, ja då är jag helt enkelt inte bättre på att investera och göra bra affärer. Känsdlan har jag haft att detta kommer att gå bra eftersom jag känner att jag  inte kan göra mer, men man vet ju ändå aldrig hur man hade reagerat om detta hade blivit ett misslyckande. Det blir hypotetiskt, och det kanske man ska vara glad för. 

 

Även om jag nu på ett sätt skulle kunna förverkliga min privatekonomiska dröm med bara dagens intjänade cash så tänker jag inte göra det. Jag håller mig till den ursprungliga planen när det gäller denna grejen. Jag känner att det är bättre att jag kommer igång med snart den enda dröm jag har kvar: Nämligen att få ett hem som jag trivs med. Nu när jag verkligen kan sätta riktigt fart med renoveringen av min lägenhet, då vill jag göra det. Annars kommer jag väl aldrig att fixa drömen om mitt hem om jag inte börjar köra nu. Min privatekonomiska dröm fixar sig i slutet av december i år i alla fall. Det har jag vetat sen länge. Det blir såklart också rätt coolt när alla pengar återigen sitter på plats där dom ska.