Jag har fått mycket gjort idag. Jag hade massor saker att göra som jag länge nu har skjutit på framtiden. Men någon dag måste man ju fixa allt liksom. Jag hade tex några ärenden i Trollhättan . Idag blev alla ärenden gjorda som jag känner att jag borde ha fixat för länge sedan.Jag handlade massor av grejer som man liksom behöver ha hemma. Jag köpte tex mat till Mimmi (min fågel).
Idag har jag också satt fart på min "ekonomidröm". Jag har fått hem lite papper som jag ska lära mig att förstå, helst på ett par minuter. Sen grejar man någon timme. Ringer ett samtal och får klartecken och sen kör man. Mer pengar får man in och allt tar min "ekonomidröm" nåt steg närmare ett förverkligande av den. Rätt skön känsla när mycket faller på plats på en samma gång. Inget annat är viktigare än denna grej i år för mig, och då är det bara så skönt att precis allt blir som jag vill just nu. Bara att fortsätta köra på under resten av detta året också.
Idag har jag även hunnit vara ute på en PW, och jag har ätit gott ute på restaurang. Jag kan väl tillägga att hon som servera mig var jättetrevlig så denna dagen har bara varit helt perfekt på ala sätt och vis!
Nu har också jag startat en egen Facebook-sida. På Facebook.com/dannebloggen publicerar jag ibland lite länkar till mina blogginlägg, bilder och filmer.
Jag ska åka till Trollhättan och jag ska göra det nu direkt. Jag har några ärenden där och det är lika bra att fixa dom med en gång. Annars blir det bara att man skjuter på det framför sig hela tiden. Jag har redan gjort det i flera dagar, men någon gång måste man ju ta tag i något också. Nu gör jag det då. Ny vecka, ny dag och nya tag liksom.
Jag har tränat lite nu på morgonen. Jag kämpar på så gott jag kan och så mycket som jag orkar. Jag vet att det nog krävs betydligt mer av mig för att jag ska få ordning på alla värden i kroppen, men det känns ändå bra att jag det senaste året har gjort många förändringar som är till det bättre för min hälsa.
Men jag vet att det jag gör inte är tillräckligt. Det finns vissa värden som jag måste få ordning på. Det känns ganska tufft att jag faktiskt vet att det är så, men jag kämpar i alla fall på så gott jag kan med träningen och jag ger inte upp.
Det handlar om att jag vet att vissa värden är för höga trots att jag har gjort många förändringar när det gäller att förbättra mitt hälsotillstånd. Om några månader ska jag träffa Mouna igen för att få en ny genomgång av vad vi konkret ska göra för att få ner vissa värden på "rätt" nivå. Vad exakt det är för värden som är för höga vet jag inte idag. Men att det är så vet jag för det har framkommit av dom analyser som Scilife har gjort på dom blodproverna som jag har fått ta vid två olika tillfällen nere i Göteborg det senste året.
Jag känner mig ändå inte speciellt orolig. Jag gör vad jag kan just nu och Mouna gör vad hon kan för att hjälpa mig med min hälsa. Jag har stort förtroenade för Mouna och vad jag hittils har hört henne säga så är det inte omöjligt för mig på något sätt att få ner värdena på rätt nivå.
Dessutom mår jag ju bra nu. Jag känner liksom inte av att vissa av min värden inte är perfekta. Vad jag heller inte exakt vet är ju vad det är som inte är bra och vad det innebär, och då behöver jag ju heller inte oroa mig. Sen är det självklart så att när jag vet att vissa värden inte är bra då vill jag ju få ordning på dom, men jag tänker inte oroa mig i onödan.
Jag har börjat sova ganska mycket nu. Rätt skönt även om halva dagen försvinner. Det är ju ändå skitväder så man vill ju inte göra så mycket. I alla fall vill man inte hänga ute på stan eller i någon park.
Idag har jag tagit en vilodag från allt vad gym och powerwalk är. Får ta nya tag i morgon istället. Under denna dagen har jag kollat lite film och ätit gott såklart. Nu sitter jag och kollar på fotboll. Det är en riktigt bra match som just nu pågår mellan Brasilien och Chile. Jag hejar på Chile.
Det har slutat regna redan. Man kanske skulle göra det jag tidigare funderde på. Ta mig ut på en POWERWALK.
Det är ju värt ett försök i alla fall. Känns det inte bra då får jag väl gå en kortare väg. Det lilla jag då ändå har rört på mig gör ju ändå lite nytta.
Idag har jag tränat lite. Det gick väl bra för jag typ kröp ut i omklädningsrummet efteråt. Allt de jag kör känns rätt ordentligt och jag blir ofta liggande på golvet efter att jag har kört vissa övningar.
Dagens motivatonshöjare!
Jag känner ju att jag måste hålla motivationen uppe för att man inte ska tröttna. Ett sätt är att köpa lite nya fina kläder som man kan träna i. Jag vet av erfarenhet att det funkar. Idag investerade jag i två nya, och fina t-shirtar och totalt blev det en kostnad på 99 kr. Man investerar liksom i sin hälsa. För jag tröttnar inte på att träna med något nytt träningsplagg på kroppen.
Annars har jag inte gjort så mycket idag.
Efter träning och lunch då kändes sängen väldigt skön att ligga i så somnade. Där sov jag ända fram till nu. Just nu håller jag på nere i tvättstugan. Jag tänkte att jag skulle gå ut på en pw, men det regnar, oskar och blixtrar nu. Det blir nog att jag håller mig inne ikväll för även om jag har lust till en pw så lär jag ångra mig när jag väl har kommit ut i detta skitvädret. Jag får väl hoppas på att det är bättre väder i morgon. Annars blir det gym! Motivationen är det ju inget fel på i alla fall.
Jag har varit ute och käkat en god middag. Det var väl inte en så bra middag om jag tänker på att jag jobbar som fasen nu med att gå ner i vikt, fast när jag nu ställde mig på vågen så ser jag att jag ändå väger mindre än vad jag gjorde för några dagar sedan. Dessutom kör jag ju bra powerwalks varje dag, och lite gym ibland och detta borde väl ändå göra en del för viknedgången som jag kämpar på med och är lite fixerad av.
Kvällens middag!
När jag skulle pressa citronen för att förhöja smaken så lyckades jag pressa på något sätt spruta mig själv rakt i ögat istället för på min mat. När jag skjuter champagnekorkar i ögat på mig själv då misslyckas jag med att spruta eftersom jag tappar flaskan och spiller ut all min champagne. När jag inte har en kork att öppna då misslyckas jag med att spruta och jag får ändå något i ögat. Hur går det när man har sex då? Om ni inte fattar direkt vad jag menar så får ni fundera på det. Det är ju bara eran egen fantasi som sätter gränserna.
Jag sitter här och funderar mest på vad jag nu ska blogga om. Det finns ju egentligen inte så mycket att berätta i typ dagboksform. Jag kör powerwalk och lyssnar samtidigt på någon dokumentär i podradioversion, men det där vet ni ju nu att jag gör. Jag har semester, äter gott och det går så bra med min "ekonomidröm" att jag redan nu kan unna mig det lilla extra tana att jag förstör den drm jag har. Men återigen, det vet ni väl redan?
Jag funderar lite på orden: Början och slutet. Man vet inte alltid när något börjar, och man kan inte förutse allt och veta när något kan ta slut. Ibland sägs det att "slutet är en början på något nytt". Jag känner ibland att jag skulle vilja blogga mer om saker som för mig både har varit en början och ett slut på något. Jag tänker tex på hur min barndom var fram till att jag började skolan. Sen började ju skolan, lågstadiet blev en början som sen slutade med gymnasiet. Efter gymnasiet börjde jag jobba osv. Man börjar skolan och slutar skolan. Att tex sluta skolan blir ju en början på något nytt i livet. Man börjar med något som sen tar slut och "slutet blir början på något nytt" Så är det ju ofta, och då tänker jag naturligtvis inte bara på barndom och skola. Jag tänker på allt som man är med om i livet och bla bla bla...
Jag har ju tidigare här på min blogg berättat om en del av allt som jag har varit med om i livet. En del historier är väl som vilken som helst och andra kanske är av det lite mer ovanliga slaget. Jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Jag har berättat en del om mig själv och vad jag har varit med om, men inte allt. Allt jag har skrivit om har varit sant, men jag har inte skrivit eller berättat allt om sanningen.
Jag känner nu att jag skulle vilja berätta allt om allt möjligt och ännu mer. Jag vill beta av alla mina år i livet fram till idag genom att skriva blogginlägg och kanske också en gång för alla bearbeta färdigt sånt som har varit jobbigt och som jag upplever som traumatiska upplevelser.
Mycket av sånt som jag har upplevt som traumatiskt och jobbigt har jag ju genom åren bearbetat själv på olika sätt. Jag har bloggat om en del händelser tidigare. För ett tag sedan beskrev jag ju tex en del händelser som ägde rum när jag var liten och som jag upplevde som jobbiga på olika sätt. Jag har nu under senare år insett att jag faktiskt har mått dåligt av ganska mycket av de som då hände. Det finns också mycket i mitt liv som jag har mått braav, och det vill jag verkligen påpeka. De jag vill skriva handlar om allt i mitt liv. Från början och fram till idag. Både de som har varit jobbigt och tufft att leva med, men jag vill också beskriva de som har varit roligt och som jag är glad över att jag har fått uppleva, typ.
Jag pratar verkligen om allt. Alla åren, upplevelser, händelser, rolig, tråkigt, hemskt, underbart och traumatiskt. Vad, när, hur och varför!! Allt i olika blogginlägg från olika perioder av mitt liv.
1 Man har en barndom innan man börjar skolan. Hur var den. Vad har jag fått berättat för mig, vad blev jag utsatt för, vad kändes väldigt bra och vad var jobbigt då? Vad förstod jag av den vårdnadstvist som pappa startade för att få vårdnaden av mig. Hur var det på dagis. Hur ser jag på allt nu när jag tänker tillbaka påden tiden? Vad känner jag idag kring min barndom innan jag började skolan?
2 Man börjar lågstadiet. Mina känslor kring den tiden? Vad vet jag om den sjukdom som jag då var nära att dö av? Hur var det förövrigt, alltså när jag var ledig från skolan? Var vårdnadstvisten över då? Hur blev min barndom tackvare det faktum att jag hade skilda föräldrar osv?
3, 4, 5...jag kan fortsätta med några nya perioder, men jag tror ni fattar nu. En siffra för varje början på något nytt liksom. Jag skulle vilja skriva ner min historia, fast i bloggform med olika inlägg som handlar om precis allt. Allt som får en början på något och ofta har det ju ett slut som sen blir början på något nytt.
Det finns ju såklart en del saker som man måste fundera kring innan man bara helt galet börjar skriva om allt om hur ens hela liv har varit.
Dom principer som jag alltid har haft, och fortfarande har när det gäller vad jag ska blogga om känner jag ju inte att jag vill ändra på bara från en dag till en annan. Men ska jag på ett självutlämnade, öppenhjärtligt och personligt sätt verkligen blogga om allt från olika perioder i mitt liv så blir det ju svårt att tex inte blanda in andra personer än mig själv. Principen är att jag inte brukar skriva så mycket om någon annan än mig själv. Varför har jag beskrivit i detta inlägget. Jag kan skriva om personer rent allmänt, men jag vill inte gärna ägna mig åt att namnge eller hänga ut människor hur som helst. Ska jag beskriva mycket av sånt som jag funderar kring när det gäller vad jag har varit med om i livet så känns det just nu som en hopplös uppgift för mig eftersom det nog knappt går att inte skriva om andra än sig själv när man vill berätta sina memoarer, och känslan jag har är att det ofta inte är en så bra idê att skriva för mycket om andra personer och deras liv. Man ska liksom inte rota för mycket har jag lärt mig. Risken finns också att när man börjar beta av det ena efter det andra så kanske jag blir deprimerad och nedstämnd. Det är ju inte säkert att man känner sig så, men risken finns ju naturligtvis och det skulle inte vara roligt.
En annan princip som jag också är väldigt noga med att hålla på när det gäller mitt bloggande, det är att om jag känner mig det minsta osäker på att publicera ett blogginlägg som jag har skrivit (vad det än handlar om) då låter jag bli tills jag är så säker som jag bara kan bli på att jag vill publicera inlägget. Det är ju inte roligt om man ångrar sig efteråt, men känner jag ingen osäkerhet för att publicera då brukar jag inte ångra mig sen. Men skulle jag sitta här skriva det ena självutlämnade inlägget efter det andra och verkligen tömma ut allt som jag funderar på om mitt liv, då skulle jag förmodligen känna en viss osäkerhet inför ganska många av dom inlägg som jag skapar. Ni kanske fattar den hopplösa uppgiften för mig att skriva mina memoarer i bloggform när jag har en och annan princip som jag känner att jag vill hålla på när det gäller mitt bloggande.
Jag känner nu i skrivandets stund att det kanske inte är någon bra idê att berätta allt och lite till om sitt liv i bloggform. Känner man att man behöver beta av saker för att det tex finns händelser som man vill bli kvitt en gång för alla, så finns det ju faktiskt andra sätt än att skriva ner sina tankar i olika blogginläggoch sen trycka påpubliceraknappen. Dessutom är jag ju väl medveten om att i den här lilla staden Vänersborg så kan man nog säga utan att överdriva att alla känner alla, och många känner mig på ett eller annat sätt. Skulle jag sitta här och beta av mitt liv i olika perioder i mängder av blogginlägg, och dessutom berätta om andra personer som jag på ett eller annat sätt har haft med att göra, så skulle rätt många av dom läsare jag har här i Vänersborg och runtomkring veta vilka dessa personer är. Det kanske inte är så bra i alla lägen, om man säger så. Är jag beredd då att ta konsekvenserna av de som kan komma efteråt mot mig personligen tex? Det är jag inte säker på idag att jag orkar med.
Man kan ju också utan att överdriva säga att jag genom åren av bloggande har märkt att mycket av de jag publicerar här på Dannebloggen sprider sig som en "löpeld". Om jag då har skrivit väldigt självutlämnade, och dessutom skriver om andra personer än mig själv på ett ibland kanske uthängade sätt, då kommer ju sånt sprida sig med "vindens fart". Det kan ju bli ett jäkla tjat ibland när jag tex: Bara har kört planking, sprutat skumpa eller visat mig på bild när jag står i duschen. När det nu kan bli så mycket tjat om dessa ganska oskyldiga saker, då är ju sannolikheten ganska stor att det blir rätt mycket prat och att folk går igång på sånt som kanske känns som mera allvarligt än lite champagnesprut och duschbilder. Jag vet inte om jag vill ta de konsekvenser som mina sk memoarer i bloggform skulle kunna få. Om jag inte är beredd att ta konsekvenserna av det jag bloggar om, då ska jag ju inte publicera "det" om jag känner mig det minsta osäker.
Några saker är jag säker på i alla fall. Slutet är ofta en början på något nytt och ibland måste man ju avsluta för att kunna få ett avslut och gå vidare. Det finns ju också andra sätt att beta av sitt liv på än att publicera allt man funderar på i en blogg.
Jag får se vad jag hittar på med denna idê som jag nu ändå har tänkt lite djupare på i och med detta inlägget på min Danneblogg.
Körde den nu gamla morgonrutinen. Upp och ut på en pw. Jag lyssnade samtidigt på en dokumentär som handlade om ubåtshoten som var en het debatt i Sverige under 80-talet framförallt. Den Svenska marinen bombade skiten ur Hårsfjärden i jaken på ubåtar, men man varken fick upp eller lyckades med att sänka någon ubåt.
Jag drömde en ganska hemsk dröm i natt. Jag skulle sätta mig för att äta i mitt kök, men fy vad äckligt det smakade med gårdagens bröd och pålägg ocm har legat några dagar i kyslåpet. Det var bara de, men detta var nu tillräckligt för att jag nu på morgonen skulle sätta mig ut på ett cafe. Där jag alltid vet att jag får färska grejer. Dyrt som fan var det om man tänker på vad lite bröd, smör och pålägg kostar i affären. Men efter min mardröm i natt så kommer jag aldrig mer att våga äta hemma igen.
Nu blir det mest slappa resten av dagen. "Semetsrlunken" fortsätter.
Ny dag och nya tag. Jag startade denna dagen med en pw där jag var ute en timme och stegade runt.
Nu funderar jag mest på vad jag ska äta. Tidig lunch eller förhållandevis sen frukost? Jag kan spendera ganska mycket pengar utan att jag äventyrar min sparplan som jag har. Ni vet den sparplan som ska göra så att jag förverkligar min ekonomiska dröm under detta året.
Man kanske skulle ta och lyxa till allt lite nu då. Typ champgnefrukost eller bara köra a la carte istället för dagens lunch.
I eftermiddag ska jag göra ett besök hos frissan. Annars blir det väl mycket slappa idag med. Det är ju i alla fall semester. Jäklar vad fort dessa semsterdagar har gått. Jag har ju snart haft 2 veckor redan. Det är nästan så man börjar fundera över jobbet igen, men bara nästan.
Efter powerwalken så har jag nu kört lite gym också. Min pw blev som uppvärmning kan man ju säga.
Motivationen känns som att den är grymt viktigt. Om jag inte hittar sätt som motiverar mig till träning då kommer jag förr eller senare bara lägga ner fullständigt och sen blir man en soffpotatis som någon gång i framtiden kommer på att nu kanske man ska börja träna igen.
Så vill jag naturligtvis inte att det ska bli och det kan ju vara en motivationshöjare bara det, att man inte vill sluta träna för då får man ju sen när man börjar igen börja om från ruta ett.
Jag försöker hitta dom där små detaljerna som gör att jag inte tappar motivationen. Bra inställning liksom. Tänka på sånt som är kul med att träna och är det inte roligt under själva träningspasset så kan jag ju alltid tänka på hur skönt det känns. Om jag köper nya träningskläder så kan ju det vara ett sätt att höja motivationen. Kanske en ny vattenflaska också? Det gäller att hitta allt som är positivt som kan motivera sig med. Finns inte motivationen då kan man lika gärna lägga ner. Jag kommer ju aldrig att orka träna på om jag inte har motivationen.
Jag började såklart denna måndagen med en powerwalk. Bra tempo och det känns bra! Det går dessutom fort att stega på nu. Känner mig i bra form för en gångs skull, men jag har en del kvar innan jag når mina uppsatta mål som jag har med tex vikten.
Jag lyssnade även denna morgon på en av alla dessa dokumentärer som finns att lyssna på i podradioversion. Jag funderar på vad jag ska med all den fakta som jag samlar på mig under mina powerwalks. På lite mer än en vecka har jag lärt mig massor om olika: Händelser, skandaler, katastrofer och människor som beter sig som fullständiga idioter.
Under morgonens runda lyssnade jag på en dokumentär om BT Kemiskandalen. Man lyssnar, funderar och reflekterar, och så har jag ägnat lite tid åt att bara koppla bort sin egna vardag för en stund. Det är rätt skönt.
Den här helgen drog förbi sanslöst snabbt. Det känns inte som att det har varit midsommar och inte ens helg, men jag har ju semster så man tänker väl inte så mycket på vad det är för dagar som passerar.Jag är fundersam, ohyggligt fundersam. Det känns nästan som att jag skulle kunna sätta mig ner och skriva en bok om allt jag funderar över. En sådan bok som farsan författade ihop på 376 sidor när han satt helt ensam ute på landsbygden i sin villa på Filippinerna.
Nu har man haft semester i över en vecka. Det är semesterlunk på riktigt. Semester hemma har jag och det känns väldigt bra. Man softar ju liksom mer än vanligt och man behöver inte bry sig så mycket om vad klockan är eller vad det är för dag. Jag tränar på och gör det förhållandevis bra. Jag slappar mycket i massgestolen och på kvällarna kollar jag väl också lite fotboll. Ungefär så ser mina dagar ut och allt med detta känns väldigt skönt.
Jag har under denna helgen fått en liten tillsägelse från vänners håll. Man påpekar att jag är dålig på att ta kontakt. Dom tycker att jag oftare borde ringa eller SMS:a och föreslå umgänge. Jag vet att jag är sådan, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra något åt det. Jag kan absolut kontakta mina vänner och fråga om vi ska hitta på något, men blir det sen inget så känner jag mest att jag har gjort något i onödan, typ.
Jag försöker komma på varför jag inte är så bra på att höra av mig. Kanske är jag för bekväm. Jag väntar på att andra ska ringa mig. Kanske känner jag att jag inte vill störa någon. Det är lättare att låta bli att ta kontakt, för då behöver jag inte riskera att jag ska få känslan av att jag inte borde ha tagit kontakt. Eller är bara slö?
Jag vet av tidigare erfarenhet att jag ofta trivs med att vara för mig själv. Jag gillar naturligtvis mina vänner, men jag har inte ont av att vara ensam. Jag känner mig liksom inte ensam. Kanske har den känslan av att jag ändå mår bra något med saken att göra? Jag tycker det kan vara skönt att få vara för mig själv och då blir jag dålig på att ta kontakt med andra för att fråga om dom vill umgås.
Jag förstår egentligen inte riktigt. Jag skulle kunna ha långa samtal med en psykolog om detta. Fast då skulle jag väl bara efter samtalets avslut tänka ännu mer över varför jag inte är så bra på att ta kontakt, och jag skulle inte bli bättre på det. För jag mår ju bra i alla fall. Jag fattar nästan detta, men inte riktigt.
Vad är egentligen lycka? Vad är det som göra att man blir lycklig?
Jag kan inte säga just nu att jag känner mig så deprimerad eller nedstämnd. Men det skulle kännas fel om jag sa att jag var hur lycklig som helst. Jag säger att jag är någonstans mittemellan väldigt lycklig och ledsen. För mig tror jag det är så att jag kan ha dagar då jag känner mig deprimerad och nedstämd, men det är något som brukar gå över ganska snabbt. Jag brukar komma på mängder med saker i mitt liv som gör mig lycklig när jag känner mig lite nedstämd, och sen är jag kanske inte hur lycklig som helst, men jag är väl någonstans mittemellan väldigt lycklig och ledsen.
Jag vet fan inte vad lycka egentligen är! Det känns inte bra att jag förmodligen kommer att avsluta detta inlägg med att inte komma på hemligheten om vad lycka egentligen är. Jag kan i alla fall nämna massor av saker som gör mig lycklig. men jag kan inte beskriva vad lycka för mig är mer än så. Det stör mig.
Jag blir lycklig av:
* Att ha semester: Bara vara ledig och inte behöva bry sig om vad det är för dag eller vad klockan är.
* Att se andra som är riktigt glada och lyckliga (människor som verka ha kul liksom)
* Sommar och sol: Nästan inget mörker och man behöver inte dra på sig så mycket kläder. Man kan vara ute på ett mer ledigt sätt och inget som har med sommar att göra förknippar jag egentligen med olycka, fast skulle jag fundera lite så hade jag väl hittat nånting.
* Kristian Karlsson:Jag blir alltid glad av aatt se Kristian spela pingis. Jag har ju följt honom sen han var liten knatte ochnybörjare, och nu är han en av dom bästa spelarna i Sverige som är på god väg att bli en etablerad och stabil världsspelare. Rätt coolt ju.
* Party och festa hela natten lång! Samtidigt, träffa lite roliga och coola tjejer som också håller på hela natten! Kanske mår jag inte så bra dagen efter party och fest, men lycklig brukar jag vara i alla fall.
* Tanken på att jag kommer att fixa min dröm gör mig ju såklart överlycklig. Inget annat är viktigare i år liksom.
* Snälla goa vänner och närstående. Klart att man känner sig lycklig av det.
* Snälla goa bloggläsare: Dom får jag ju inte glömma!
* När man bara känner lycka !!!!
Jag kommer nog inte närmare sanningen om vad lycka är just för mig. Det finns så många sätt att uttrycka lycka på. Jag gör det på något sätt varje dag.
Jag har varit ute på en pw nu under förmiddagen. Bara att vara nöjd och glad över att man bara kör på nu och ätr bra igång.
Jag lyssnade som vanligt på något podradioprogram. Jag gillar ju att lyssna på dokumentärer när ajg är ute och promenerar. Jag är ganska inne i den typen av program just nu. Under morgonens pw lyssnade jag på én dokumentär som handlade om Trustorhärvan.
Jag får ibland frågan om jag inte kan lägga upp lite bilder på mina vänner. I något inlägg ibland så har jag ju skrivit lite om mina bästa vänner. Men några bilder lägger jag nästan aldrig upp. Det är en känsla jag har att det är bättre att hålla mina vänner, och även den delen när man träffas och gör saker tillsammans utanför min blogg.
Såklart att en del av mig vill lägga upp bilder på människor som jag gillar och tycker väldigt mycket om att umgås med. Karin som är en av mina bästa vänner skulle jag kanske kunna visa mer av, och skriva mer om än vad jag har gjort.
Men redan när jag började med att blogga så fick jag en känsla av att det är bäst att hålla en del grejer mer privat. När jag umgås med vänner och familj, kanske är ute eller hemma hos någon så vill jag helt enkelt inte visa detta överdrivet mycket, som jag kan göra med mycket annat. Efter allt bloggande genom åren nu så har jag bara stärkts i min övertygelse om att det är inte en så himla bra idê att lägga upp bilder på ens vänner och andra närstående. Jag har heller inget behov av att visa offentligt vem jag umgås med. När jag träffar mina vänner så är det ju den stunden jag har där jag kan ta helt ledigt från min blogg. Jag tänker aldrig på blogg och blogginlägg när jag träffar vänner och andra närstående. Visst pratar vi ibland om Dannebloggen och allt kring den, men de vi pratar om ska ju sen inte bli offentligt på min Danneblogg. Sånt får man vara väldigt försiktigt med att publicera tycker jag. Folk berättar ju kanske saker i förtroende. Det finns ju människor som inte vill synas eller bli uppmärksammade på internetför att dom vill kanske hålla en låg profil. Jag måste ju respektera sånt såklart.
Dessutom är det ju inte alltid lätt för mig att veta vad mina vänner tycker är ok att jag berättar om dom. För att jag ska slippa hamna i situationer där mina vänner säger att dom inte vill vara med på min blogg så känner jag att det är bättre att lämna det mesta som har med mina vänner och närstående att göra utanför denna blogg.
Det finns ju också människor som ägnar sig åt skvallerkärringbabbel om mig och de jag bloggar om. Om jag sitter här och lägger upp bilder och skriver om mina vänner och närstående i massor av inlägg så vet jag att skvallerkärringarna kommer att ägna sig åt att prata ännu mer skit än vad dom redan idag gör.
Jag är egentligen inte så intresserad av politik och jag tror inte så mycket på att det spelar så stor roll vilket parti som har regeringsmakten. Om vi funderar över de problem som finns med tex arbetslösheten så säger ju företrädare för samtliga partier som sitter i riksdagen idag att man vill minska arbetslösheten. Man pratar om hur fler ska få jobb. Inget av våra riksdagspartier säger väl tvärtom? Man har bara olika lösningar på hur fler ska kunna komma ut i arbete och få ett jobb som man kan klara sin försörjning på. Jag pratar och skriver säkert om sånt som kallas för poltik utan att jag egentligen tänker på att jag gör det. Diskuterar jag sakfrågor och specifika samhällsproblem så kanske det är politik. Men hela grejen med politiken och vad det är, vem som gör vad, bryr jag mig inte så mycket om. Jag röstar ju och då lägger jag min röst på något parti som jag tror kommer att jobba för frågor som jag tycker är viktiga, men jag tror ändå inte att jag bryr mig om jag märker att jag röstade på "fel" parti efterhand. Vet jag inte vad jag ska rösta på då blir det blankt. Jag tänker inget kring det heller. Röstar man blankt, då har man ju inte röstat på "fel" parti i alla fall.
Jag har naturligtvis åsikter i politiska frågor. Jag tycker att det är viktigt att alla har det hyffsat bra. Det är i alla fall inte bra om fattiga blir ännu mer fattigare. Men samtidigt tycker jag också att det är fel att höja skatterna. Ett högt skattetryck tror jag inte automatiskt formar en bättre sjukvård, äldreomsorg eller skola. Så finner ingen förklaring till varför vi har eller ska ha ett högt skattetryck.
Vad som är bra och dåligt att göra när det gäller att förbättra och utveckla tex: Sjukvård, äldreomsorg och skolan kan man ju egentligen inte veta. Moderaterna tycker en sak och Socialdemokraterna tycker något annat, fast man är överens om att skolan, vården och äldreomsorgen måste fungera bra och fylla sin funktion. Man har bara olika åsikter om vad man behöver göra för att de ska fungera på bästa sätt.
Jag har väl någon gång tidigare gjort politiska inlägg på min blogg. Jag vill inte göra det för ofta för som jag sa så är jag ganska ointresserad . Jag vet att jag någon gång skrev att Moderaterna hade kommit med många bra förslag och att jag gillade vad våran statsminister hade sagt om tex ännu ett jobbskatteavdrag. Det blev då ett jävla liv på vissa bloggläsare som tyckte att att jag var vidrig att höra på och jag borde inte få blogga offentligt överhuvudtaget.
Vissa tycker tydligen att jag inte ska få ha några åsikter, och speciellt inte när jag gillar ett förslag som jag har hört att Moderaterna försöker genomföra. Men dom som hatar mig för att jag gillar något förslag som tex Moderaterna jobbar för dom verkar däremot tycka att de får ha vilka åsikter som helst om de jag tycker, men inte tvärtom. Hur tänker en haters där egentligen??
Socialdemokraterna och Moderaterna jobbar ju mycket med samma saker egentligen. Tex: Skola, vård och omsorg. Båda partierna vill att det ska fungera bra, men man kan ha helt olika åsikter om hur man ska göra för att det ska bli bra. Det handlar inte om hat och att inte skapa förutsättningar för att tex skolan, vården och omsorgen ska funka bra. Om man då har en åsikt om hur det ska bli bättre, då har väl ingen fel? Näe, inte direkt. Kan man säga att någon har rätt då? Njä, inte till 100%. I grund och botten handlar det väl om samma problem som man har olika lösningar på och alla olika åsikter måste ju få komma fram för att då blir det förmodligen den bästa lösningen på det man jobbar med. Har jag rätt? Inte i allt. Har jag fel? Säkert på en del punkter, men inte på alla.
Jag sover lite längre nu och är inte uppe och skuttar klockan sex på morgon. I början av min semester var det ju så att jag gick upp sjukt tidigt och det hade väl med att göra att jag under arbetsveckorna har dagar där jag ofta kliver upp ännu tidigare. Klockan sex blir ju då som sovmorgon typ. Lite sjukt när jag tänker på det faktiskt.
Jag har varit och tränat nu under förmiddagen. För mig är det bara att köra på och jag känner att det liksom funkar bra med det jag gör just nu. Det gäller ju att jag ändå är flexibel så jag inte bara tänker att det finns inget annat än det jag kör som funkar bättre för mig. Har man en känsla av att något annat kommer att vara bättre för just mig, då prövar jag det. Det känns bra nu när jag faktiskt tror på själv att jag är på rätt väg. Det som också känns bra är att jag har nog för länge sedan kommit över den där känslan av att jag inte skulle orka bry mig och träning och att röra på mig. Det vore ju annars så lätt att bara skita i detta och lägga sig på soffan och slöa, men jag tror att jag nu är ganska långt ifrån den grejen liksom. Jag vill träna och röra på och man blir ju motiverad att bara fortsätta när man hittar ett sätt som funkar och när man känner att det faktiskt ger resultat. I mitt fall handlar resultaten om viktnedgång.
För ett tag sedan läste jag ett inlägg på någon blogg (vilken det var kommer jag tyvärr inte ihåg) där inlägget handlade om kulturella uppoffringar, alltså, vilka filmer, dramaserier eller teaterföreställningar (och vad man nu mer kallar för kulturellt) som man genomlidit för att ens partner, vän eller bara någon annan person som man umgås med vill se dem så. Jag tänkte efter själv på vilka kulturella uppoffringar jag har gjort genom åren. En gång hände det , men jag säger nu att jag aldrig skulle vilja göra det igen, aldrig någonsin mer. När jag gjorde denna uppoffring så var det med en tjej som ville kolla på en dramaserie som hon absolut ville se alla avsnitt på under en och samma dag. Jag var snäll och höll henne sälskap, det var så jävla tråkigt. Behöver jag egentligen säga mer? Ni fattar väl hur man känner sig när man sitter och håller masken, samtidigt som man sitter och tittar på något i typ 8 timmar som man inte är intresserad av. Många tycker säkert att jag har fel. Många tycker kanske att man måste göra sk uppoffringar ibland för att tex ett förhållande eller en vänskapsrealtion ska fungera. .
Och ja, visst fan måste man göra det! Men inte när det gäller vilka filmer eller annat kulturellt som man själv bara tycker är skit. Om några vänner till mig vill gå på teater och ser en föreställning här i Vänersborg så kan jag med 99,9 % säkerhet säga att jag inte kommer att gå med. Det är ju bättre att jag gör något som jag tycker är roligt än att jag går på teater, känner mig obekväm och sitter där och låtsas att gillar detta. Jag kan ju ändå tex möta upp mina vänner på någon krog och ta en bärs och prata lite skit efter teatern. Om jag åker upp till Stockholm och vill se Kiss på stadion, som jag gjorde år 2008, då skulle jag ju inte vilja ha med någon som känner att han/hon åker med för min skull. Jag kommer ju att ha roligt eftersom jag gillar att se en konsert med Kiss, men jag tar ju hellre med mig någon verkligen också vill se det. Så har vi roligt tillsammans.
(Mina egna bilder från konserten i Stockholm 2008.)
Man ska värdera tiden man har tillsammans Det är väl vad det hela handlar om? När man gör saker tillsammans med andra så ska ju alla ha roligt. Man ska ju inte umgås bara för umgängets skull, då tycker jag hellre att man ska ses mer sällan och bara när man ska göra något som man vet att alla tycker om. Varför slösa bort tid på att ha tråkigt och på, ärligt talat, fullkomlig onödiga uppoffringar för varandra?
Det finns uppoffringar som jag såklart tycker att man ska göra. Som att stötta sin vän eller partner om den mår dåligt. Ge sitt stöd som medmänniska liksom. Man kan tex hjälpa en vän eller partner som är sjuk eller bara behöver hjälp på ett eller annat sätt. Den typen av uppoffringar är värt mycket och då tycker jag självklart att man ska göra dom om man känner att man själv vill.
Men att se en dramaserie i 8 timmar tillsammans bara för att man tycker att det är viktigt att den typen av uppoffring? Nej. Så jävla onödigt! Sånt ska man göra med andra som uppskattar det. För det handlar om att värdera sin tid och sitt umgänge. Och sina relationoner. Om man skiter i alla dessa onödiga uppoffringar så får man ju mer kvalitettid och framförallt mer roliga minnen att se tillbaka på tillsammans med andra.
I morse var jag ute på en powerwalk. Det blev den bästa pw som jag har kört på länge. Bra fokus och bra tempo liksom. Jag trampade på och höll uppe tempot i ganska exakt 60 minuter.
Ibland när jag kör pw så kan det hända att man dra ner på tempot för att sen öka lite och sen drar man ner tempot igen. Det blir ju då liksom inte pw på riktigt, bara en stressig promenad. Idag var det bra fart på mig under hela rundan.
När jag nu vaknade i morse så var inställningen typ att nu ska jag köra ett bra pass. Jag är ju så inne i detta att jag ska röra på mig och träna nästan varje dag så det första jag typ alltid funderar på när jag vaknar på morgonen är dagens träning. Jag funderade lite på om jag skulle ta mig bort till gymmet, men jag kände mer för en pw och det blev ett riktigt bra "powerpass" som kändes som det bästa jag har kört på länge.
En sak som är riktigt bra med att bara vara ute och gå (förutom att man får motion) är att man kan ganska lätt koppla bort allt sånt som man liksom går runt och funderar på i sin vardag. Det kan ju vara nåt på jobbet eller något i ens privatliv. Det kan vara funderingar över framtiden eller saker som har hänt och som tillhör det förflutna. Det kan också vara sånt som man dagligen går runt och fixar med. Det kan egentligen vara vad som helst som har med mig själv och mitt liv att göra på ett eller annat sätt. Jag tycker att det är skönt att få en paus från den tankeverksamhet där man just är mycket uppe i sig själv om vad man gör och har gjort här i livet. Vad det handlar om är skitsamma. Promenader gör att man får en paus från allt grubblande och på sikt tror jag man mår bra av det. Det behövs liksom...
Nu funkar det ju inte så att man bara kan stänga av hjärnan från allt vad tankeverksamhet är. Man tänker ju alltid på någonting. Men för att man i alla fall för en stund ska kunna släppa allt som tex har med ens privatliv eller jobbet att göra, och som man ju tenderar att fundera över alldeles för mycket på så tycker jag att det är rätt skönt att tex lyssna på någon dokumentär som jag sen också kan reflektera över.
Det finns ju exempelvis massor av bra podradioprogram där man dokumenterar händelser som för tiden då de begav sig var av ett sånt slag att händelsen dominerade nyhetsrapportering under säkert ganska lång tid. Det var en stor grej då och fick mycket utrymme i media. Jag lär mig nog en hel del av att bara lyssna på den historia som berättas, oavsett vad den handlar om. Men framförallt är det skönt att bara få tänka på något helt annat än tex sånt som man själv går runt och fixar med dagligen. Man släpper allt för ett tag och får en "paus". Promenader och något att lyssna på funkar då bra för att man ska kunna få denna "paus".
Jag har under alla mina promenader och powerwalks genom åren lyssnat på dokumentärer som handlar om allt ifrån: Ubåtshot, kriminella ligor, mord, stora katastrofer mm.
Under dagens pw så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om storspionen Stig Bergling.
Det är riktigt skönt att ha semester. Man kan "softa" runt och bara vara. Jag känner ett behagligt lugn och är fullständigt avspänd. Det är jätteskönt att jag bara kan ta dagen som den kommer. Jag känner ingen stress över att jag måste hinna med att få gjort så mycket och jag behöver liksom inte planera morgondagen på samma sätt som man gör när man mest jobbar och inte är ledig lika mycke.
Varje dag under denna semester har jag gått upp ganska tidigt. Jag känner då alltid för att röra på mig på ett eller annat sätt. Promenader eller powerwalks har jag redan varit ute på hur många som helst. Några riktigt bra gympass har det också blivit. Jag har gått ner ännu mer i vikt och det gör mig bara ännu mer "taggad" till att röra på mig i framtiden också.
Det är så skönt att man inte behöver planera så mycket. Framförallt är det skönt att inte behöva planera "morgondagen" som jag annars gör när man är i den vanliga vardagen med mer jobb och mycke mindre ledighet. Nu gör jag bara sånt som jag känner för att göra och jag är ju helt ledig. Träningen känner jag sug efter hela tiden och det känns bara kul att motivationen just nu är på topp. Speciellt när man har hur mycket ledig tid som helst!
I morgon börjar midsommarhelgen, men jag har inget planerat. Jag gissar att jag kommer att gå upp tidigt, känna suget efter att röra på mig och då tränar jag. Annars blir det mycket slappa, äta gott och bara njuta av ledigheten. Jag fortsätter väl att det lugnt och ta dagarna som dom kommer. Min midsommar kommer jag att få precis som jag vill ha den. Livet är så bra just nu. Det är bara att hoppas på att känslan håller i sig och att den är kvar länge. Jag önskar er alla en GLAD MIDSOMMAR.
Midsommarafton snart. Ännu en storhelg närmar sig och de finns mycket som är roligt med att fira midsommar såklart.
De finns mycket här livet som betyder någonting. De finns mycket som gör livet värt att leva om man säger så. Jag vill bara så här när midsommarhelgen närmar sig påminna om att det ALDRIG ÄR OK ATT KÖRA BERUSAD.
Om jag skulle sätta mig bakom ratten och köra full och det skulle hända något med en annan människa på ett eller annat sätt eller med mig själv, då skulle jag ju äventyra ALLTING som jag kan komma på av sånt som gör livet värt att leva. Så snälla:
Där var morgonens powerwalk avklarad! När jag ute och promenerar eller kör powerwalks så lyssnar jag alltid på radion. Det är så skönt att bara stoppa lurar i öronen och promenera runt utan att man egentligen tänker på någonting. Man bara lyssnar på vad som sägs på radion och förövrigt försöker jag bara koppla bort allt annat. Det känns ganska befriande och det behövs för att man sen ska orka ta nya tag med allt som man har att göra här i livet.
Det verkar bli fint väder idag också. Innan det blir för varmt ute så ska jag ta mig ut på en powerwalk. Jag kör samma varv som jag körde igår eftermiddag. Det är ett varv som tar ganska exakt en timme att gå runt.
Jag har varit ute på en pw igen. Jag vill promenera eller köra powerwalks varje dag. Det blir ganska varmt nu när solen skiner och det närmar sig midsommar så egentligen lite bättre att promenera på morgonen. Fast går man ingen längre sträcka då har jag inte så ont av värmen. Man kan ju alltid glida in på någon mack och köpa en dricka.
Jag går ju aldrig ut mitt på dagen heller. Då brukar det väl vara som varmast. Det blir alltid lite senare på eftermiddagen och då ingen längre sträcka. Det är ju skönt att man slipper regnet. När det regnar och är skitväder då har jag svårta tt motivera mig till att vara ute och gå. Så jag hopaps på soliga och fina dagar under hela min semester.
Jag tjänade lite pengar okså på min pw idag. Hade jag inte gått ut så hade jag ju inte hittat denna flaska som gav mig 2 kronor.
Jag har lite ont i vissa muskelgrupper, men det får inte hindra mig från att träna. Jag körde nu på morgonen i alla fall. Det är viktigt att jag inte blir för bekväm. Det får göra lite ont ibland utan att man egentligen bryr sig om hur det känns under själva träningen. Jag kan ju inte vila varje gång som jag känner av lite smärta. Då blir det ju nästan ingen träning alls! Det blir ju lite tuffare att köra vissa övningar om man känner att man har ont. Men på ett sätt känns det ju värre när man inte tränar alls. Då finns det nog risk att man på sikt får ännu ondare. Tex om man struntar i att köra powerwalks för att man är rädd för att man ska få ont i sina knän. Då kan det ju bli så att man får ont i sina knän pga den övervikt man eventuellt lägger på sig.
Jag kör på med de nya övningarna som jag kände tog så bra när jag provade dom i måndags. Det tog bra idag också, även om jag ite orkar köra så länge som jag skulle vilja. Jag behöver såklart många pass i kroppen med dessa övningar för att jag ska orka, och också känna att jag är bra på de jag gör. Just nu känner jag mig som en nybörjare. Jag orkar jättelite och blir helt slut av de lilla jag gör. Jag gissar att jag säkert behöver köra ca 40 träningspass till på dessa övningar för att jag sen ska få känslan av att jag orkar med dom. Sen kanske man behöver några pass till för att känna att detta faktiskt går bra också.
Idag har jag funderat alldeles för mycket idag över vad jag ska ha till middag. Vid lunchtid börjar bekymret. Vart ska jag gå? Jag har ju i princip provat alla matställen som finns den här stan. En del är bra och andra ställen är helt värdelösa. Man kollar lite menyer på olika restaurangers hemsidor, men inget av den mat som erbjuds är jag sugen på. Eller så har jag bara svårt att bestämma mig. Kanske hittar man något som man någon maträtt som man i normala fall är sugen på. Men idag var bekymret att den maträtt som jag nästan alltid kan tänka mig att äta serverades på en restaurang där jag vet att dom gör denna maträtt dåligt. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle äta. Istället struntade jag i lunchen och egentligen var jag nog inte så hungrig heller.
Men sen går det några timmar och då vill man såklart ha lite mat i magen. Men vad ska man ha då??????
Tillslut gick jag till hemköp och köpte mig en grillad kyckling och en lite burk med potatissallad.Till efterätt blev det lite glass och jorgubbar.
En promenad är nu avklarat! Ännu en dag med härligt väder. Morgonens promenad kändes annars sådär. Jag är ganska trött efter gym och pw som jag körde i går. Kanske skulle jag ha gått ett betydligt kortare varv nu på morgonen än vad jag gjorde? Kanske skulle jag bara ha struntat i det helt och istället kört gym under eftermiddagen.
Egentligen vet jag inte alls vad som är bäst från en dag till en andra. När orkar jag mer och mindre, och när är det bättre att vila för att man sen ska orka köra osv.. Inställningen jag försöker att ha är typ: Kör bara utan att tänka för mycket.
Jag har varit ute på en PW. Den sträckan jag gick trodde jag skulle vara kortare. Jag gick genom stan och in på en liten skogsväg för att att sen typ komma över på motsatt sida där det tex finns en mack. På macken gick jag in för att köpa något att dricka. Det blev liksom en paus också på 5 minuter innan jag fortsatte min PW i värmen.
Man vet knappt vad det är för dag, men det är väl måndag. Jag är såklart nöjd över morgonens träingspass där jag fick någon slags aha-upplevelse. Jag har nu varit ute i det fina vädret, gjort lite ärenden, pratade med en kollega och käkat lite god lunch på Vänerparken.
Senare idag tänkte jag gå ut på en "POWERWALK". Hoppas det fina vädret är lika fint då. Snacka om att det är underbart skönt att ha semester!
När jag är på gymmet och kör så blir det ofta övningar som jag har kört under ganska lång tid. Jag kör ofta sånt som jag känner mig trygg med och som jag vet att jag fixar ganska lätt. Även om jag får anstränga mig så vet jag liksom att det inte blir nåpgra bekymmer att orka med. Jag kan vara lite rädd för att prova att köra något helt annat, nåt nytt liksom. Man håller sig lätt till det vanliga och de känns tryggare, men någonstans vet jag ju att man ska vara flexibel och verkligen våga testa nya grejer.
Idag provade jag detta och jag måste säga att jag är nöjd. Jag körde övningar som jag aldrig brukar köra, men jag kände hur dom tog direkt. Jag fick alltså en positiv känsla av de övningarna som jag under morgonens pass vågade testa. Det var framförallt i magtrakten som det tog ordentligt och magmusklerna vill man ju alltid komma åt på ett effektivt bra sätt
Jag blev jätteglad när jag kände att de jag körde verkligen kändes mycket i magtrakten. Om jag kör på ett tag med dessa "nya" övningar och inte slutar med de som jag har kört tidigare (och än idag kör på med) då får jag ju ett ännu mera varierande träningspass. Med alla promenader och powerwalks också så blir det ju en dimention till i träningen. Jag har fått för mig att det är bra om man varierar sina träningspass och att det är rätt viktigt för att man tex ska känna sig motiverat att träna och dessutom borde det ju vara så att man lättre undviker skador med en mer varierande träning.
Kanske kom jag på något idag när det gäller min träning som verkligen kommer att funka för mig på lite sikt. Det är ändå så att de "nya" övningarna som jag nu har testat måste jag ju bli mer "inkörd" med. Jag kände ju också att jag är fan inte stark i tex magtrakten. Men just hur stark jag är där bryr jag mig just nu inte så mycket om. Jag blev bara så nöjd att jag idag testade några andra övningar och att jag kända hur jävla bra dom tog på direkten.
Jag har en ganska lugn dag. Jag vill vila ordentligt nu. Jag har softat runt lite, tagit en fika med en vän, käkat en god middag ensam och Kollat på lite fotboll med syrran och farsan.
Jag mår bättre idag. Den nedstämdhet jag kände igår är så gott som borta nu även om jag fortfarande kan vara ledsen och arg över det faktum att vissa människor kan sjunka hur lågt som helst. Fast jag har inte tid att bry mig och låta mig upptas av vad andra människor försöker utsätta, eller vad det nu handlar om.
Jag känner att jag måste hålla fokus på de jag tycker är viktigt i mitt liv. De är bara att fördra, ligga lågt, sortera bort och fokusera på sånt som är viktigt för att de jag gör ska bli bra. Vissa saker i ens liv måste ju fungera, och fungerar jag då fungerar ju inte viktiga saker livet heller. Tänker man så då blir det ganska lätt från en dag till en annan "komma på fötter igen".
Nu är det inte roligt. Hela denna dagen har jag tänkt, grubblat och säkert också ältat. Jag vet att man inte ska tänka för mycket. Jag skulle vilja vara en sån person inte tänker så mycket. Jag har försökt att typ träna bort de där. Jag har under flera tillfällen liksom bara försökt intala mig själv att jag inte ska tänka och grubbla så mycket, men jag kan inte få bort de.
Nu känner jag mig nedstämd och deprimerad. I ryggen har jag ont och nu när jag är lite ledsen också så känner jag typiskt nog att jag har mer ont i ryggen än vanligt. Det kan vara så att denna veckan med mycket jobb sätter sina spår också. Jag har ju egentligen inte vilat så mycket än. Jag borde kanske vila mer? Ligga kvar i sängen och inte vara uppe och skutta klockan sex på morgonen tex.
De positva:
Jag kommer väl ur min lilla deprition som jag nu har, snart hoppas jag. Jag är ju också nöjd över att jag har semester nu och att den precis har börjat. Jag har inte jobbat så många dagar denna månaden, men ändå har jag fullt betalt när lönen väl kommer. Jag ska inte jobba många dagar nästa månad heller, men ändå har jag återigen fullt betalt när lönen trillar in på lönedagen. Dessutom kan jag säga att om jag förverkligar min ekonomiska dröm som egentligen är det enda som känns viktigt för mig i år, så kvittar det fakiskt att jag är lite deprimerad och ledsen just nu. Förverkligar jag min dröm, så kommer jag när jag i December summerar detta året att tycka att jag har haft ett bra 2014 trots allt.
Nu ska jag sova. Kanske känns allt bättre redan i morgon??
"Ta inget för givet". Det känns som ett ganska slitet uttryck. Jag tänker ofta på detta, men jag funderar nog inte så mycket på vad det egentligen betyder.
Jag känt typ halva natten och hela denna dagen att jag har begått det misstaget igen. JAG HAR TAGIT NÅGOT FÖR GIVET. Jag känner mig sviken av en person som har sagt saker om mig som är av sånt slag att jag har väldigt svårt att försvara mig.
Jag kan inte släppa det. Jag vill inte bry mig egentligen, men eftersom jag ägnar så mycket tankeverksamhet åt det så bryr jag mig ju på något sätt i alla fall. Kanske slutar jag älta om jag skriver ner precis vad jag känner. Det handlar om att jag återigen har litat på en person som jag nu inser att jag inte borde ha brytt mig om överhuvudtaget.
Jag tycker det är ganska jobbigt och problemet med att ta för givet att man kan lita på människor är att när man inser att man inte borde ha gjort detta då blir allt bara fel hur jag än väljer att hantera mitt då redan stora misstag.
Det blir jobbigt också för man blir ju själv mer "hårdhudad" när man i framtiden kommer i situationer där man har att välja på om man ska lita på någon eller inte. Dessutom tror jag man får mycket sämre livskvalitet av att tänka tankar och ha funderaingar på om man vågar lita på ´människor som stöter på i olika sammanhang.
Det jobbiga i just detta fallet är att jag har ställt upp för denna personen några gånger. Exempelvis ringde denna person till mig för några veckor sen och var bekymrad och orolig. Jag gav då mitt stöd som som en vän. Det har jag egentligen inte ångrat för vi är ju trots allt människor och de är mer som förenar oss än som skiljer oss åt.
Jag känner idag ändå att jag inte kan träffa denna person mer nu. Jag vill inte göra det! Vad ska denna person då påstå i framtiden att jag sagt om jag förlåter och går vidare som om inget har hänt? Jag tycker detta är så svårt att hantera och det känns som att hur jag än gör så blir de ju bara fel. I grund och botten handlar det bara om att man har tagit något för givet. När det sen inte blir som man har tänkt sig då blir det jobbigt för mig själv och det spelar ingen roll vad jag gör känns det som.
Ta alltså inget för givet är väl det som jag måste lära mig, men det känns ju fel det också. Ibland är det svårt att veta vad som är rätt och fel. Man har inte alltid alla rätta svar. Men uttrycket "ta inget för givet" innheåller 4 ord som jag ibland tyvärr kommer på att jag borde ha tänkt på en extra gång.
Jag har varit ute på en morgonpromenad nu på förmiddagen. Mina tankar snurrade mycket kring hur lätt det är att ta saker och ting för givna. Redan i natt vaknade jag och var skakis över just av det faktum att man aldrig kan ta någonting för givet.
Jag får se om jag orkar skriva mer senare och förklara vad jag egentligen menar. Jag är annars lite tveksam till att skriva ner för mycket av de funderingar som är lite "djupare" än andra tankar som jag går runt och tänker på. Ett blogginlägg där man går på "djupet" blir så lätt vemodigt, deprimerande eller bara sorgligt, och så vill jag inte att min blogg skauppfattas.
Jag är uppe och skuttar ganska tidigt. Jag känner mig ganska mörbultad i hela kroppen. Inte så konstigt när jag har jobbat mer än 40 timmar på 4 dagar.
Dags att starta igång kroppen lite. Jag ska ta mig ut på en PW. Jag kan ju inte säga att det inte finns tid till att röra på mig nu.
Har kollat lite fotboll, gottat mig med någon bärs och suttit i massagestolen nu under kvällen. Jag vet inte hur mycket av VM i fotboll som jag kommer att kolla på under de veckor som detta nu pågår Jag är inte så intresserad egentligen, men jag kollar gärna och när det är ett så stort mästerskap så är det ju ändå något som jag inte vill missa helt. Men jag är inget stort fotbollsfans. Jag kan liksom inget mer än att jag vet att det är vältränade, och välbetalda idrottsmän som gillar att sparka boll.
Nu är det alltså semester för min del. Jag har ända sedan jag slutade jobba klockan fyra idag varit väldigt glad över att jag nu ska vara ledig. Jag har massor jag vill ta tag i, men just nu orkar jag inte. Det finns mycket som jag försöker ta tag i, men jag klarar det liksom inte. Kanske är det orken som sviker där också. När man har fått vila några dagar då kommer nog orken tillbaka. Just nu vill jag bara vara och njuta av att det äntligen är semester.
Nu orkar jag egentligen inte jobba en dag till. Fast jag måste jobba en dag till. I morgon är det bara att blåsa på och jobba som fasen. Bara att fokusera liksom.
Det spelar ju ingen roll om jag blir helt slut i morgon också. Jag är ju redan övertrött av allt jobbande denna veckan så mer kan det ändå inte kännas i kroppen. En dag till och sen är det äntligen SEMESTER.
Ännu en arbetsdag avklarad. Över 12 timmars häng på jobbet igen. Det känns lite tufft nu. Naturligtvis kommer jag att fixa detta i 2 dagar till. Sen är det ju semester som gäller. Bara att bita ihop de sista dagarna som jag har kvar på denna veckan.
Som jag känner av dessa dagar så är det så att dom första 8 timmarna går bra. Sen när det kanske är 3 timmar kvar av dagen på jobbet då vill jag helst inte ens se en bussen och ännu mindre köra den. Det är väl där som man biter ihop, jobbar på och fixar dagentrots att jobbet känns tufft och segt de sista timmarna. Lite för myket jobbar jag nu kan jag tycka, men snart behöver jag ju inte jobba alls och den tiden ska jag verkligen njuta av när den kommer.
Hemma igen efter en lång dag av arbete. När man är över 12 timmar på jobbet då känns det ordentligt i kroppen när man kommer hem. Helt sjukt att jag har 3 liknade dagar till denna veckan. Men det är bara att bita ihop. Jag försöker bara ta det lugnt och tänka för många gånger i timmen på att det snart är semester.
Nu är denna veckan över. Lugnt har det varit och det känns nästan som om jag har varit ledig alla dagar på denna veckan. Jag har inte jobbat många av dom i alla fall, bara 3 av 7.
I morgon börjar en ny arbetsvecka och den blir betydligt tuffare. Jag jobbar bara 4 dagar, men arbetsdagarna är långa och upp tidigt ska man också. Får se om denna veckan finns kvar på schemat till hösten.
Man har pratat om att försöka förändra denna vecka på något sätt. Jag vet egentligen inte om det blir bättre om man ändrar? Flyttar man någon dag på en tuff vecka så blir ju just den veckan kanske lite kortare i arbetstid räknad. Det är ju naturligtvis till det bättre. Men man måste byta den arbetsdagen som man flyttar med någon annan dag på någon annan vecka.
Förändringen man gör då blir ju liksom skitsamma om man bara gör en tuffare arbetsvecka lite "snällare" och redan "snällare" arbetsvecka tuffare. Det blir ju samma, fast man byter ut veckorna. Om man bara flyttar "problemet" då har man ju inte löst det och då tror jag att det ofta är bättre att inte göra någonting.
Nu är det i alla fall bara 4 dagar kvar av jobb och sen får jag min efterlängtade semester. Det ska bli skönt att för några veckor slippa bry sig om tider, bussar, linjer, trafik och annat som har med mitt jobb att göra.
Jag blev så glad idag när jag kollade mig själv i spegeln. Jag tänkte bara: Wow, detta är faktsikt jag! Mycket smalare än för några månader sedan. Jag mår bara så sjukt bra av det och att säga att det inte spelar någon roll skulle vara lögn. Man blir ju också mer motiverad till att bara fortsätta när man ser att de jag gör faktiskt hjälper.
Idag har jag grejat med massa vardagligt fix. Jag har städat och handlat hem mat så nu behöver jag inte fixa med sånt under helgen.
Nu tänker jag mycket på att jag snart ska ha semester. En dag kvar på denna veckan har jag och sen tar jag helg och ledigt. Nästa vecka jobbar jag 4 långa arbetspass och sen är det semester i 4 veckor.
Jag kan erkänna att jag just nu inte känner mig motiverad till att jobba. Men med den rutin som jag nu ändå har av busskörning så är det väl kanske så att jag hittar ett sätt som gör att detta går bra i alla fall. Jag känner mig inte trött eller så. Jag gör allt jag måste göra och jag ser till att göra så gott jag kan hela tiden.
Något som är roligt och som ofta piggar upp är ni bloggläsare. Under mitt arbetspass idag så var det ganska många resenärer som talade om för mig hur mycket man gillar min blogg. Det händer inte så ofta nuförtiden. Det var mer av sånt för några år sedan då det liksom var mer inne att läsa och följa bloggar. Nu är det väl inte riktigt samma grej liksom, men idag var de flera stycken som blev glada över att se just mig och många var samtidigt väldigt snabba med att just tala om för mig hur mycket dom gillar min Danneblogg.
När jag sen var påväg hem så träffade jag en bloggläsare som frågade om han fick ta en bild med mig och sen sa även han att han är ett stort fan av min blogg. Han gav mig också en liten present
Presenter av bloggläsare får jag ibland. Det brukar mest var godis. Tex en chokladkaka eller en påse Gott & Blandat. Någon gång har jag fått vykort där man har skrivit något snällt till mig.
Nyduschad och några kläder har jag inte fått på mig än. Ringer det på dörren nu då kan jag liksom inte bara springa och öppna den om man säger så.
Idag har jag jobb som börjar i eftermiddag. Innan jobbet nu så blir det nog ganska lugnt. Jag kollar någon film och sen får man väl gå ut och käka lite. Vänerparkens restaurang serverar ju riktigt god fisk med äggsås som dagens lunch. Det är jag sugen på så jag traskar nog dit för att äta sen.
Jag ska nog hinna med lite "softande" i massagesstolen också, både före och efter lunch. Det känns som min rygg behöver denna behandlingen extra mycket just nu.
Skönt med en ledig dag igen. I går var jag lite kaxig och sa att jag skulle vara uppe och skutta typ fem på morgonen och sen skulle jag även ta mig ut på en långpromenad på över 2 timmar. Jag måste idag erkänna att jag inte riktigt var så duktig som jag igår krev att jag skulle vara.
Men jag var i alla fall uppe klockan 06:00 i morse. Sen tog jag på en långpromenad på ca 2 timmar. Det käns bra och jag är nöjd. Jag hittade liten ny väg som jag har känt till sen länge, men jag har aldrig promenerat där förut.
Konstigt att man i lilla Vänersborg inte har varit på varenda plats som finns. Det borde vara omöjligt efter alla mil som jag har promenerat runt i denna stan genom åren.
Då har man gjort en arbetsdag till. Första delen på dagens pass var ganska tufft. Mycket folk, mycket trafik, rusningstid och allt annat man kan tänka sig av allt möjligt som händer under typ en hel vecka. Allt de hände nu på 4 timmar istället.
Sen efter rasten då var det ju dags för andra "halvlek" och då var det precis tvärtom. Lugnt och rena smörkörningen i 3 timmar och nu sitter jag här och är ganska nöjd med att jag redan är hemma och att jag är ledig i morgon.
I morrn vet jag inte vad jag ska hitta på. jag tar väl dagen som den kommer förmodligen. Jag blir inte förvånad om jag är uppe och skuttar klockan fem eller nåt. En långpromenad blir det väl då. Gissningsvis så är jag ute i över 2 timmar.
Det blir väl en rätt bra dag då? Uppe tidigt och njuter av livet liksom. Ute och rör på mig för att jag 1, ska gå ner i vikt och 2 för att det ska bli bra fart på mig under "vardagslunken". Får se om jag känner för detta i morgon nu då? Jag kanske inte är så kaxig då som jag råkar vara just nu
Ny vecka och nya tag. Jag var uppe tidigt i morse. Helt sjukt att man kan vakna klockan 05:00 och känna sig hur pigg som helst.
Jag har varit ute på en "POWERWALK". Skönt att börja dagen med att röra på sig ordentligt. Jag har ju mest suttit still bakom en ratt hela helgen. Dessutom har jag ätit ganska onyttigt och fel. Måste skärpa mig!!!
Denna veckan ska jag nog kunna röra på mig och äta betydligt bättre. Jag jobbar ju bara 3 dagar totalt och då tycker jag i alla fall att det är lättare att träna mer och äta bättre. Ganska självklart känns det då att försöka göra det. Målet är ju fortfarande att jag ska gå ner mer i vikt så jag måste köra på och inte ligga kvar i sängen för länge.
