Uppoffringar och tankar om att inte göra dom.

För ett tag sedan läste jag ett inlägg på någon blogg (vilken det var kommer jag tyvärr inte ihåg) där inlägget handlade om  kulturella uppoffringar, alltså, vilka filmer, dramaserier eller teaterföreställningar (och vad man nu mer kallar för kulturellt) som man genomlidit för att ens partner, vän eller bara någon annan person som man umgås med  vill se dem så. Jag tänkte efter själv på vilka kulturella uppoffringar jag har gjort genom åren. En gång hände det , men jag säger nu att jag  aldrig skulle vilja göra det igen, aldrig någonsin mer. När jag gjorde denna uppoffring  så var det med en tjej som ville kolla på en dramaserie som hon absolut ville se alla avsnitt på under en och samma dag. Jag var snäll och höll henne sälskap, det var så jävla tråkigt. Behöver jag egentligen säga mer? Ni fattar väl hur man känner sig när man sitter och håller masken, samtidigt som man sitter och tittar på något i typ 8 timmar som man inte är intresserad av. Många tycker säkert att jag har fel. Många tycker kanske att man måste göra sk uppoffringar ibland för att tex ett förhållande eller en vänskapsrealtion ska fungera. .

Och ja, visst fan måste man göra det! Men inte när det gäller vilka filmer eller annat kulturellt som man själv bara tycker är skit. Om några vänner till mig vill gå på teater och ser en föreställning här i Vänersborg så kan jag med 99,9 % säkerhet säga att jag inte kommer att gå med. Det är ju bättre att jag gör något som jag tycker är roligt än att jag går på teater, känner mig obekväm och sitter där och låtsas att gillar detta.  Jag kan ju ändå tex möta upp mina vänner på någon krog och ta en bärs och prata lite skit efter teatern. Om jag åker upp till Stockholm och vill se Kiss på stadion, som jag gjorde år 2008, då skulle jag ju inte vilja ha med någon som känner att han/hon åker med för min skull. Jag kommer ju att ha roligt eftersom jag gillar att se en konsert med Kiss, men jag tar ju hellre med mig någon verkligen också vill se det. Så har vi roligt tillsammans.

(Mina egna bilder från konserten i Stockholm 2008.)

 

Man ska värdera tiden man har tillsammans  Det är väl vad det hela handlar om? När man gör saker tillsammans  med andra så ska ju alla ha roligt. Man ska ju inte umgås bara för umgängets skull, då tycker jag hellre att man ska ses mer sällan och bara när man ska göra något som man vet att alla tycker om. Varför  slösa bort tid på att ha tråkigt och på, ärligt talat, fullkomlig onödiga uppoffringar för varandra?

Det finns uppoffringar som jag såklart tycker att man ska göra. Som att stötta sin vän eller partner om den mår dåligt. Ge sitt stöd som medmänniska liksom. Man kan tex hjälpa en vän eller partner som är sjuk eller bara behöver hjälp på ett eller annat sätt. Den typen av uppoffringar är värt mycket och då tycker jag självklart att man ska göra dom om man känner att man själv vill.

Men att se en dramaserie i 8 timmar tillsammans bara för att man tycker att det är viktigt att den typen av uppoffring? Nej. Så jävla onödigt! Sånt ska man göra med andra som uppskattar det. För det handlar om att värdera sin tid och sitt umgänge. Och sina relationoner. Om man skiter i alla dessa onödiga uppoffringar så får man ju mer kvalitettid och framförallt mer roliga minnen att se tillbaka på tillsammans med andra. 






Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE