Jag kanske skulle skriva 376 sidor.
Den här helgen drog förbi sanslöst snabbt. Det känns inte som att det har varit midsommar och inte ens helg, men jag har ju semster så man tänker väl inte så mycket på vad det är för dagar som passerar.Jag är fundersam, ohyggligt fundersam. Det känns nästan som att jag skulle kunna sätta mig ner och skriva en bok om allt jag funderar över. En sådan bok som farsan författade ihop på 376 sidor när han satt helt ensam ute på landsbygden i sin villa på Filippinerna.
Nu har man haft semester i över en vecka. Det är semesterlunk på riktigt. Semester hemma har jag och det känns väldigt bra. Man softar ju liksom mer än vanligt och man behöver inte bry sig så mycket om vad klockan är eller vad det är för dag. Jag tränar på och gör det förhållandevis bra. Jag slappar mycket i massgestolen och på kvällarna kollar jag väl också lite fotboll. Ungefär så ser mina dagar ut och allt med detta känns väldigt skönt.
Jag har under denna helgen fått en liten tillsägelse från vänners håll. Man påpekar att jag är dålig på att ta kontakt. Dom tycker att jag oftare borde ringa eller SMS:a och föreslå umgänge. Jag vet att jag är sådan, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra något åt det. Jag kan absolut kontakta mina vänner och fråga om vi ska hitta på något, men blir det sen inget så känner jag mest att jag har gjort något i onödan, typ.
Jag försöker komma på varför jag inte är så bra på att höra av mig. Kanske är jag för bekväm. Jag väntar på att andra ska ringa mig. Kanske känner jag att jag inte vill störa någon. Det är lättare att låta bli att ta kontakt, för då behöver jag inte riskera att jag ska få känslan av att jag inte borde ha tagit kontakt. Eller är bara slö?
Jag vet av tidigare erfarenhet att jag ofta trivs med att vara för mig själv. Jag gillar naturligtvis mina vänner, men jag har inte ont av att vara ensam. Jag känner mig liksom inte ensam. Kanske har den känslan av att jag ändå mår bra något med saken att göra? Jag tycker det kan vara skönt att få vara för mig själv och då blir jag dålig på att ta kontakt med andra för att fråga om dom vill umgås.
Jag förstår egentligen inte riktigt. Jag skulle kunna ha långa samtal med en psykolog om detta. Fast då skulle jag väl bara efter samtalets avslut tänka ännu mer över varför jag inte är så bra på att ta kontakt, och jag skulle inte bli bättre på det. För jag mår ju bra i alla fall. Jag fattar nästan detta, men inte riktigt.
Trackback
