Är det något jag har varit trött på sen länge så är det människor som säger att dom ska fixa och göra saker, och sen händer det typ ingenting. Ord och löften har jag nästan slutat lita på. För mig måste folk faktiskt bevisa att dom gör eller har gjort det dom har sagt att dom ska göra. Annars förväntar jag mig sällan att det som någon har lovat kommer att bli gjort. För mig känns det helt naturligt att tänka så eftersom jag tycker mig uppleva detta hur ofta som helst. 

 

Hur är jag själv som person? Är jag bra på att hålla vad jag lovar? 

 Jag tror själv att jag är en person som håller vad jag lovar andra, men samtidigt är jag också en person som ofta säger nej direkt. Jag lovar inte mycket, utan jag säger nej till att fixa saker eller hjälpa andra. Jag får mycket skit för det där, men känner ju att jag inte vill lova saker som jag vet att jag ändå inte kommer att hålla. Dessutom säger jag ju ofta nej för att jag helt enkelt inte vill. Jag tar ju hellre också skit för att jag säger nej till saker och än att jag får skit för att jag säger att jag ska fixa nånting som jag sen i stunden efter bara skiter i. Så tänker jag. 

 

Sen är det väl också så att om man är en person som ofta säger jag till att fixa saker och sen också håller vad man lovar, då blir man lätt utnyttjad av många människor. Att många vill utnyttja mig det känner jag ofta när jag kommer in på något nytt ställe där det finns många människor som är där av samma orsak som jag. 

 

Som sagt: Jag försöker vara en person som håller det jag lovar att andra att fixa, men samtidigt är det väldigt sällan jag lovar någon nånting. Jag får ofta själv ett nej  av människor när jag frågar dom om saker, men jag föredrar att folk är ärliga istället för att dom tex säger: Jajamen, det fixar jag och sen skiter dom i det. 

 

Jag skulle kunna nämna ganska många personer som jag känner där deras ord inte betyder nånting för mig. Om dom lovar mig något så förväntar jag mig inte att det blir fixat. Vissa måste alltid bevisa att dom kommer att göra det dom har lovat, innan det är fixat så tror jag inte på det. Vissa människor har jag ju också fått 100 löften av och jag har säkert gett dom minst lika många chanser, men i slutändan blir man ofta sviken i alla fall. Med vissa kommer man ju till en punkt där ord inte blir värda nånting. Jag tar ibland nästan förgivet att vissa personer bara ljuger och pratar skit. Samtidigt vet jag ju att mycket av sånt som folk lovar är dom inte skyldiga att göra, men då är i alla fall min personliga åsikt den att man kanske inte sak säga att man fixar det. Jag tror ändå att jag är en person som lätt kan acceptera ett nej. Då släpper jag ju bara det jag ville att den personen skulle göra och så frågar jag någon annan, eller så får jag göra det själv eller bara skita i det. 

 

Jag har också haft människor i mitt liv där jag har ställt ultimatum. Om du inte gör detta så kan du glömma att du får vara en del av mitt liv. Det har då gått så långt att deras ord till mig räcker inte. Det blir bara handlingen som räknas och jag tycker ändå att jag är snäll som ger dessa personer en chans till. Detta är ju också oftast människor som har fått hur många chanser av mig sen tidigare, men bara har fortsatt att svika mig. 

 

Sen kanske jag egentligen inte är bättre själv. Jag vet ju att jag har lovat  saker som jag sen väljer att skita i, men om jag har någon förklaring till det så beror ju det på att jag vill slippa en person som kanske tjatar som fan på mig om jag ska göra nånting. Säger man ja och personen tror på det, då blir det ju slut på tjatet och många gånger har jag ju också varit med om att personen som tjatar ger upp. Fast jag brukar ändå säga nej in i det längsta.  Fast när jag inte ser någon annan utväg, då kan jag säkert också bli en person som inte håller vad jag lovar.  Jag hoppas inte att jag själv är en person som tjatar på andra som säger nej till saker som dom inte är skyldiga att göra. Ibland är det nog bra att rannsaka sig själv i sånt som man tycker att andra borde göra. Annars blir ju mina ord inte värda så mycket heller. Men jag är ändå rätt säker på att jag sällan lovar saker som jag i slutändan inte håller. Jag säger nog oftare nej direkt, eller så är jag bara tyst tills jag tycker att jag kan säga något bra. 

 

 

 Hur många år som helst har jag haft en vision som handlar om att kunna leva ett liv som jag har drömt om sen jag var liten. Dom senaste 5 åren har jag gjort väldigt mycket saker för att i alla fall ge min högsta dröm och vision en chans. Jag har varit väldigt säker på att det är detta jag vill klara av. Jag känner inte att jag kan ha fel när jag har tänkt på det i nästan hela mitt liv. 

 

Jag börjar nu att närma mig slutet på en del i detta som jag som sagt har kämpat med i ca 5 år. Jag har sparat pengar och investerat pengar vidare för att komma till en punkt som jag tror jag behöver nå för att ta ett ganska stort kliv mot den vision jag har. Jag kommer inte att klara av allt som jag bestämde mig för att fixa för fem år sedan, men jag kan ändå göra mycket om jag bara orkar hålla i detta några månader till. Jag behöver bara fortsätta spara och investera i sånt jag har tänkt mig och som jag vet funkar. Håller jag mig till min plan och allt blir som jag har tänkt mig, då är jag rätt säker på att jag kommer att ha tillräckligt med pengar för att i alla fall kunna ha chansen att inom en snar framtid nå min vision. 

 

 Det som är jobbigt just nu är ju att jag ganska länge har bollat med väldigt mycket pengar. Jag känner ju att jag vill göra mycket annat, men min högsta dröm känns ju viktigare och då finns det ju mycket annat av livets goda som man för tillfället får avstå från. Det känns lite jobbigt för jag är normalt en ganska rastlös person och jag har lite svårt för att bara sitta still och absolut inte göra nånting. 

 

Nu börjar jag ju som sagt närma mig den där punkten där jag i alla fall inte ska bry mig på samma sätt om pengar och sparande. Oavsett hur det går nu under dom närmaste månaderna så har jag hela tiden sagt till mig själv att jag inte kommer att fortsätta att kämpa mot min vision. Det blir inte värt att ägna så mycket mer tid på detta för att jag vill förverkliga en dröm. Även om detta är något som jag har tänkt på i hela mitt liv. Jag vill inte ägna hela mitt liv åt att försöka förverkliga detta och sen när man är gammal och funderar på vad man har gjort i livet så kommer man till insikt med att man har kämpat med att nå sin vision. Någonstans får man bara bestämma sig för att nu får det räcka. Det kan ju också lösa sig på ett annat sätt än just dom sätt som jag försöker fixa detta på. Jag har ju lyckats med andra saker där jag typ inte har kämpat överhuvudtaget för att kunna fixa det. Det har bara blivit så. Det är ju inte omöjligt att det är på det sättet jag kommer att fixa detta också. Det har ju hänt för andra och då kan det ju hända mig också. 

Sen tror jag ändå inte att om jag skulle känna att detta inte kommer att funka så kommer det inte att falla på att jag inte har pengar och resurser för att göra vad jag tror krävs för att lyckas. Det kommer nog mer att handla om att jag ska våga göra saker som det också finns risker med. Jag tror att jag måste våga riskera saker som idag är bra i mitt liv, för att sen kunna få dom där sakerna som jag upplever är ännu bättre. Men det är ju också så att det kanske inte och då får jag det sämre istället för bättre. Jag kan hamna längre ifrån min vision och högsta dröm än vad jag är nu. En vision är ju aldrig något som man kan räkna med att man ska klara av. Jag tror att chansen att man ska lyckas med saker blir större om man följer sin inre känsla som man har får nånting.  Vad känns rätt för mig. Tänkt på det så ärligt du kan och gör saker med din inre känsla som utgångspunkt. Där någonstans känner jag mig ofta ganska trygg. Misslyckas jag så kan jag ändå känna att jag har gjort vad jag kan och räcker man inte till så behöver jag inte vara ledsen för det. Det ger mig någon slags inre frid i saker jag väljer att göra.

Jag vet inte nu om jag ska vågar tro på att visionen är möjlig att nå. Det känns som en 50% chans. Jag tror att det för min del handlar om att jag ska våga genomföra saker som är att bryta upp mycket av sånt som idag känns vanligt och tryggt i min vardag. Det inget jag behöver tänka på att göra just nu. Planen är fortfarande att köra på som vanligt. Men antingen före eller efter denna sommar så är tanken att jag bara sak ha kvar saker att göra som för mig kräver lite mod och att jag gör saker som är lite utanför min "comfort zone".

Jag har önskat av hela mitt hjärta sen jag var liten att jag på något sätt ska nå min högsta dröm och få leva det liv som jag verkligen alltid har velat leva. Om jag följer mitt inre så känns detta rätt, men det svåra är att övertyga sig själv om att det är rätt att våga gå utanför sånt som för mig idag är vanligt och tryggt. Jag har det ju bra och jag kommer att ha det bra även om jag inte når min vision. Sånt får man ju också väga när man kämpar mot sina drömmar och mål. Det är ju inte fel att njuta till max av livet, här och nu och kanske inte bry sig så mycket om sånt som man vill ska hända i framtiden. Så det är mycket som känns rätt att göra, hur jag än vänder och vrider på allt.  

Nu är jag ju heller inte på den punkten än där jag måste börja våga. Jag har massor kvar att göra med sparande av pengar och olika typer av investeringar som jag i slutändan tror att jag tjänar på. Det är tufft att göra det sista också, men jag känner mig mer motiverad nu. Jag tycker att det känns värt att i alla fall greja och hålla ut i några månader till. Sen får man väl se man man vågar göra efter det. Jag kanske vågar mer sen när jag ser större möjligheter i detta. 

 

Ibland inser man att saker och ting kan bli riktigt jobbiga om man inte är försiktig med vilka man släpper in i sitt liv. Jag tror att jag kommer att bli snurrig i huvudet av att bara skriva om detta, men för att jag ska kunna släppa och sluta tänka för mycket, så är det nog bara att försöka få ner dessa tankar i text. 

 

För några dagarna sedan fick jag syn på en tjej som hade olika sociala medier med typ 200 000 följare på varje plattform. Jag tyckte att jag kände igen henne sen tidigare, men jag kan ha fel. För några månader sen dejtade jag en tjej som i alla fall var väldigt lik denna influenser som jag av en ren tillfällighet har råkat hitta. Sen av någon anledning så kopplade ihop henne med en händelse som jag var med om för några veckor sedan. Då blev jag hotad av en drogpåverkad tjej. Det syntes lång väg att hon hade tagit nånting som man som knarkare vill få ett rus av. Jag kan ju inte veta vad det var, men jag är helt säker på att hon var påtänd. Jag blev också vid det tillfället hotad till livet. Hon sa att jag inte kommer att leva länge till. I stunden när jag var med om att bli hotad så kopplade jag inte att detta kunde vara samma tjej som jag för några månader sen dejtad. Jag är fortfarande inte säker på att detta är samma tjej. Allt de gör att jag blir lite rädd för mig själv. Jag dejtar en dam och under den dejten hängde vi en hel kväll och natt på krogen. Sen träffar jag en kvinna vid en senare tillfälle som är uppenbart drogpåverkad, men henne känner jag då inte igen. Det kan ju bero på att det inte är samma person, men det skulle ju kunna vara det och då känns det ju lite obehagligt att jag inte kände igen henne. Dessutom skulle detta kunna vara en tjej som har ca 200 000 följare på olika sociala medier. Fast där är jag ju heller inte säker. Detta skulle kunna vara tre olika tillfälligheter och det kan också vara tre helt olika personer. Men funderar jag vidare så finns det saker som hänger ihop, som gör att jag inte kan utesluta att det kan vara samma person. Dessutom är denna dam med massor av följare väldigt lik den jag dejtade och hon som var drogad och hotade mig. Vissa likheter är så tydliga så att det blir läskigt och det går inte att utesluta att det är samma person. 

 

Jag ska nog inte tänka så mycket mer kring detta. Jag skulle ju kunna försöka ta reda på mer och göra mer saker för att försöka bli klar över hur allt egentligen ligger till, men jag tror att det är bättre för min egen skull att jag bara släpper detta. Bara alla dessa tankar om detta är samma person eller om det är två eller tre olika personer, är läskigt att inte vara 100% säker på.

 

Det som känns mest rätt i skrivandets stund det är att tjejen som jag dejtade inte är samma person som jag vid ett senare tillfälle stötte på drogpåverkad och blev hotad av. Dessutom så tror jag inte att tjejen med 200 000 följare i olika sociala medier är samma person som jag dejtade eller blev hotad av. Jag tror att detta är tre olika personer. Sen kan jag inte släppa att det finns många likheter och alla detta bara skulle vara tillfälligheter känns inte troligt heller. Tillfälligheterna brukar ha sina begränsningar. Kan det bara vara slumpen att jag har varit med om alla dessa händelser och sen är tre olika personer så lika varandra? Jag har svårt att tro att det skulle vara så, men för min egen skull så ska jag nog inte göra något aktivt för att ta reda på mer kring allt detta. Låter man tiden gå så kanske "polletten" trillar ner. Om detta är samma person då är ju allt de jag har varit med om helt sjukt. Fast jag vill nog inte veta om det faktiskt är så. Jag släpper och gå vidare med mitt liv. Det är det bästa jag kan göra. 

 

Nu har det blivit februari. Tiden går fort. Det känns som det var jul och nyår förra veckan. Jag planerar ju fortfarande ganska mycket saker som jag har tänkt att jag ska göra under detta året.

 

Jag har ganska länge nu varit inne i en "soft" period med mer ledighet och mindre jobb. Imorgon börjar jag en period av mer jobb igen. Det är i alla fall ganska långa dagar när jag väl jobbar. Helgerna är riktigt tuffa. Sen är det ju alltid så att hur jag än jobbar så är jag alltid ledig minst 2 dagar i veckan. Så i slutändan jobbar jag ju liksom inte mer än normalt. 

 

I söndags hade jag sista dagen på en längre ledighet. Under den dagen avverkade jag en långpromenad på ca 10 km. Efter dusch så blev det en söndagsmiddag med dessert på min "favvorestaurang". Resten av dagen gick mest åt till att slappa med poddar och Youtube-klipp. 

 

Måndag och tisdag hade jag ju som sagt jobb att göra. Inte så många timmar, men jag hade mycket att göra när jag väl jobbade. På måndag kväll "bombade" jag loss på min TikTok. Jag skapade väl ca 50 klipp som jag sen publicerar allt eftersom. Jag körde även en live på TikTok och som vanligt så blockar jag en annan som inte fattar att man ska vara snäll när man skriver till mig. Annars får man inte följa. Efter tisdagens jobbande så tränade jag pingis. Jag tycker att mitt spel kändes ganska bra. Jag tänker mycket när jag spelar. Jag tycker att jag värderar bollarna bra. Sen är det ändå så att flera av dom jag möter är mycket bättre än mig. I en match var jag nära att förlora ett set med 11-0. Jag låg under med 10-0 och sen lyckades jag vinna en poäng i alla fall. Så på ett sätt känns det lite tufft att träna, fast samtidigt är det ju roligt att träna med spelare som är bra. Bättre träning kan man ju nästan inte få. Dessutom är ju pingisträningen bra för min hälsa, oavsett hur bra eller dåligt jag än spelar. 

 

Onsdag: 

Helt ledig dag. Jag sov bort större delen av förmiddagen. Sen blev det mat och mycket skrivande. Succesivt så börjar jag få ner alla tankar i skrift. Jag har dom senaste dagarna tänkt hur mycket som helst på allt möjligt och jag har fan haft kaos i mitt huvud. Allt känns så rörigt och då mår jag nog bra av att skriva om allt jag tänker på. Under eftermiddagen och kvällen tränade jag pingis igen. Det kändes även då ganska bra. Jag kämpar och försöker göra mitt bästa. Sen känner jag ju att vissa delar i mitt spel inte håller, men jag kan nog inte räkna med att jag kan spela så mycket bättre med tanke på att jag möter spelare som tränar betydligt mer än vad jag gör. Jag får vara nöjd med att min träning gör att det känns bra i kroppen. 

 

Idag: Ännu en ledig dag. Hade tvättstugan på morgonen och sen var jag bara inställd på att jag skulle ta en långpromenad på ca 10 km. Så fick det bli och långpromenaden kändes bra och nu behöver jag inte känna att jag har rört mig för lite denna veckan heller.  

 

Konstprojektet gick riktigt bra idag. Helgerna brukar vara ännu bättre så om det fortsätter som tidigare så blir ju hela denna veckan hur bra som helst när det kommer till att tjäna pengar på konst. 

 

Under kvällen kollade jag en hel del på Youtube och jag har också skrivit väldigt mycket. Rätt skönt att bara få försvinna in i sin egen bubbla och skriva ner allt som man för stunden tänker på. Sånt mår jag bra av.

 

BILDER: SÖNDAG - TORSDAG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Jag minns inte exakt när jag började med mitt konstprojekt, men jag tror att det var ca 3 år sedan som jag bestämde mig för att köra på med denna grejen som jag nu fortsätter att hålla på med. 

 

Ska jag ta detta från allra första början så var det så att jag började göra precis det som jag har gjort dom senaste 3 åren. Det var bara det att efter några månader så gav jag upp och brände alla pengar som jag då hade tjänat på min konst. Om jag minns rätt så gick allt till väldigt mycket god mat. Det är egentligen ingenting jag ångrar. Jag var inte redo för att jobba med min konst då. Jag behövde mer tid för att hitta ett sätt som funkade för mig. 

 

Det gick något år och under det året så tänkte mycket på vad jag skulle kunna börja skapa så att det i slutändan skulle bli ett konstverk som jag kan tjäna pengar på. Alternativet kan ju också vara att man tjänar pengar under flera år på den konst man skapar i nuet. Sen sparar man precis alla pengar och när jag sen har nått målet med hur mycket pengar jag vill få ihop, då slutför jag konstverket med dom pengarna som jag har sparat. 

 

Jag började med att testa att skapa konst på olika sätt. Jag köpte hem färg och ett konststafli och jag provade att måla och provade mig fram i det skapandet. Ganska snabbt kände jag att det var för tråkigt och jag började fundera på vad jag skulle göra istället för att måla.

 

Nästa grej jag försökte mig på var att bygga något som jag i slutändan skulle kunna kalla för konstverk. Jag insåg ganska snabbt att detta kommer jag inte att få så mycket pengar för och dessutom visste jag inte var jag ska förvara mitt bygge. Bygger man något som blir större och större eller längre och längre så kan man ju räkna ut med arslet att det krävs mer och mer plats för varje påbyggnad. Jag insåg ganska snabbt att om jag ska klara av att bygga något som jag ska lyckas tjäna en större summa pengar på så behöver jag vara på ett ställe som är betydligt större än min lägenhet. I den stunden som jag insåg det så beslutade jag mig för att inte ens börja att snickra upp något. I slutändan kommer det ju ändå att gå åt helvete och då blir ju allt man bygger upp bara ett ogjort arbete. 

 

Jag ville ändå inte ge mig. Jag hade inspirerats av andra människor som hade skapat någon form av konstverk och sen på ett eller annat sätt kunnat tjäna pengar på det sättet. Även om jag kände att mycket av allt jag försökte göra hade gått åt helvete så tänkte jag att jag provar den grejen som jag försökte mig på att göra för flera år sedan, men som jag då misslyckades för att jag inte hade tillräckligt med tålamod när det kom till att spara alla pengar. Jag provar en gång till och hittills har jag ju lyckats spara alla pengar som jag har tjänat på att typ: Samla, leverera och få ut pengar får sånt jag samlar på mig och levererar. Jag tänker inte säga exakt vad jag gör och hur jag tjänar pengar på detta. Säger jag för mycket så är jag helt övertygad om att massor med människor bara kommer att försöka förstöra detta för mig. Dessutom är det ju så att när jag väl är färdig och om jag lyckas med konstprojektet, så kommer ju alla som är intresserade att få veta allt och säkert fatta mer av detta än vad jag själv gör. Och om jag misslyckas så kommer jag ju att skriva det, men ingen kommer att kunna veta på vilket sätt jag har misslyckats på, om jag inte själv väljer att berätta. 

 

Som jag känner nu så har konstprojektet blivit lite som en drog för mig. Jag tjänar pengar varje dag och får en kick av det. För varje kick jag får så bygger jag upp ett behov av jag vill uppleva dessa kickar igen. Jag kan då inte sluta för är jag bara inaktiv i några dagar med konstprojektet så känner jag mig sugen som fan på att fixa mer pengar att kunna trycka in i detta projekt. Det som nu gör de mesta i detta inte känns så jobbigt det är att mitt ekonomiska mål för i år är inget som jag behöver kämpa som fan med att få in. 

 

Men om jag ska titta långt fram i detta så har jag kommit till några insikter som kan vara lite jobbiga att möta och tänka kring. Det känns också helt omöjligt att vinna över dessa tankar. Jag har insett att hur jag än vänder och vrider på allt kring detta så kommer det att kännas som ett misslyckande om jag i klarar att få in alla pengar som jag har satt upp som ett slutgiltigt mål. Tanken är sen att jag ska använda alla dessa pengar och skapa ett konstverk för pengarna som jag då har. Konstverket kommer kanske inte att vara värt så mycket pengar, men med dom pengar som jag då har när jag väljer att slutföra detta har jag sen tänkt att köpa mig en grej som jag alltid har drömt om att ha och den grejen kommer att vara värd mycket pengar. Jag kan sälja den bara några månader senare och tjäna på det. Det är jag helt säker på. Det räcker att jag bara har den här saker i in hand. 

 

Problemet är att jag har låst konstprojektet på att några få saker måste fungera annars misslyckas jag. Jag har låst min tankar på vad jag måste göra för att klara detta och jag har svårt att tänka "utanför boxen" i detta. Jag tänker liksom: Det och det gör jag och det tror jag på och då kommer jag aldrig att ändra arbetssätt eller nånting. Där tror jag nu att jag måste tänka om och jag känner det är svårt att ändra på ett arbetssätt som jag har jobbat efter i flera år. Jag brukar vara mer flexibel i andra saker som jag håller på med, men när det gäller konstprojektet som har jag på något sätt mest jobbat efter en strikt planering som jag vill hålla innanför "ramen".

 

Ett annat problem är att även om jag får i hop dom pengar som jag har som slutmål just nu så kommer det förmodligen inte att räcka för att kunna köpa det som faktiskt var anledning till att jag började med detta konstprojekt överhuvudtaget. En obestridd sanning som man får lära sig att acceptera det är att priser stiger. Det jag tex vill köpa för mina konstpengar har bara dom senaste 10 åren haft stigande priser på över 100%. Det innebär ju att även om jag får ihop alla dom pengar som jag vill dra in på min konst så kommer det förmodligen inte att räcka när priset på det jag vill köpa har stigit. Om jag då ska fortsätta kämpa mot att få ihop dom pengar som krävs genom att hålla på ännu längre tid med konstprojektet, då kommer ju samtidigt priset har stigit ännu mer. Det blir liksom svårt att komma ikapp med bara konstpengar. 

 

Jag inser nu att jag måste tänka om. Jag behöver jobba med detta på ett helt annat sätt för på sättet jag jobba nu håller inte eftersom målet är att kunna köpa något som jag har råd med om jag skulle köpa det idag, men förmodligen inte när jag är klar med konstprojektet. Jag har låst mig vid tanken att jag inte ska blanda in "andra" pengar eller jobba på något annat sätt än vad jag har gjort dom senaste tre åren. Jag har haft någon gammal tanke om att ändrar jag nu så kommer jag bara att röra till det och sen rinner detta ut i sanden och så kommer jag till insikt med att jag har misslyckats med detta också. Det känns inte roligt att behöva ända nu när detta är så inarbetat , men jag har ju ändå kommit till insikten att jag nog måste göra det. För hur jag än vänder och vrider på detta så kan jag inte komma ifrån att priser stiger och dom pengar och även om jag skulle ha alla pengar idag så kommer jag inte att kunna få lika mycket för pengarna den, den dag som jag tidigast kommer att vara klar med konstprojektet. Det är en obestridd sanning som jag bara får acceptera. 

 

Jag måste tänka om och jobba på ett helt annat sätt och just nu vet jag inte hur det ska gå till. Hur jag än vänder och vrider på detta så  känns det som ett misslyckande om jag inte jobbar på och kämpar mot det målet jag har. Hur jag än vänder och vrider så känns det som jag gör fel, men ändå kan jag inte sluta jobba vidare för det känns inte rätt att lägga av heller. Jag får väl bara köra på som vanligt och sen får jag väl försöka vänja mig vid tanken att jag måste pumpa in mer andra pengar i konstprojektet. Jag kan inte blint förlita mig på att jag kommer klara detta om jag enbart försöker använda dom pengar som jag tjänar på den konst jag skapar. Då kommer det inte att funka. Jag måste gå in och: Våga ändra arbetssätt, vara mer flexibel och inte låsa mig vid tanken att målet inte går att nå på mer än ett sätt.  Undra hur Pippi eller Zara hade gjort om dom hade velat samma sak som jag just nu?

 

Man måste ju förlåta. Jag vet inte hur många som har sagt till mig att jag måste förlåta de som har gjort mig illa på olika sätt. Det som många också har sagt till mig är att varje gång jag väljer att inte förlåta så kommer jag bara att må sämre själv. Jag kan bara säga att när folk säger detta till mig så är det väldigt provocerande att höra.  Förlåtelse. Hur känner jag och tänker kring det ordet?

 

 Om jag är den som har blivit utsatt och då är väl den som har utsatt mig som ska be mig om ursäkt. Om det är någon som ska säga förlåt överhuvudtaget.  Dessutom känner jag direkt när någon säger till mig att jag måste lära mig att förlåta att jag inte vill lyssna på någon som uppenbarligen inte förstår att det känns kränkande att när någon säger att jag gör fel som inte förlåter person som har gjort mig illa. 

 

Om jag väljer att sluta prata med en person eller bryta kontakten helt med någon så kan det ju bero på att den personen som jag klipper med har gjort saker mot mig som gör mig: Ledsen, förbannad och dessutom känner jag kanske att tålamodet har tagit slut. Det är heller inte helt ovanligt att de som blir drabbad av att jag bryter med dom berättar för mig vilken dålig människa jag är som tar bort dom ur mitt liv. Jag får återigen höra att jag är den dåliga människan och att jag inte ska vara så långsint och att jag i alla fall borde ge folk en chans till. Så vissa människor försöker alltså ge mig dåligt samvete när jag inte kan se vad som är fel med att bryta med en person som jag inte vill ha i mitt liv längre. 

 

För det första: Jag tycker inte att jag gör något fel när jag tar bort en människa som har gjort vidriga saker mot mig. För det andra: Jag vill inte ha människor mitt liv som får mig att må skit av sånt dom gör mot mig och säger till mig. För det tredje: Jag tror inte att det hjälper mig att må bättre om jag förlåter människor som har utsatt mig för saker som tex har skadat mig fysiskt och psykiskt. 

 

Jag tycker inte att alla förtjänar förlåtelse. Pratar jag för mig själv så finns det ett flertal människor som har: Gjort mig illa på olika sätt, massor av gånger och under många år. Om jag skulle förlåta vissa av dessa människor så skulle jag ju förmildra dom (i många fall) äckliga och vidriga saker som dom har gjort mot mig. Dessutom är det ju redan förnedrande att många av dessa svin inte ens ångrar allt de som dom har gjort. Det finns folk som har sagt till mig att dom inte har gjort nånting och att dom inte har något att be om ursäkt för. Där får man utså nästa kränkning genom att dom säger de orden. Varför ska jag förlåta dessa äckliga svin? Jag mår väl inte bättre av det? När en s.k. förövare inte ens kan stå för vad hen har gjort, då funkar i alla fall inte jag så att jag mår bättre av att förlåta personer som har gjort mig illa. Förlåta kan jag ju göra i vissa fall, men jag låter mig ju inte övertygas om att jag måste förlåta en människa och tvinga mig själv att känna att det är det rätta att göra. I vissa fall kommer ju bara en förlåtelse från min sida kännas som att de jag blev utsatt för var mitt eget fel och att jag i slutändan får skylla mig själv. Det är ju aldrig offrets fel. 

 

Det som har hjälpt för mig och fått mig att må bra efter massor av skit som några äckliga svin har utsatt mig för, det har varit att jag har accepterat att livet kan vara hårt ibland. Jag tänker inte anklaga mig själv när jag anser att jag är offret. Att förlåta är inte något som får mig att må bättre. Men ett tag trodde jag att jag behövde göra det eftersom så många människor sa detta till mig att det är just förlåta man ska göra för att man själv ska må bra . Tänk att så många har provocera mig genom att tycka att jag ska förlåta någon som har gjort saker mot mig som bara gör att jag tycker att den personen är ett jävla pissarsle. Att säga till mig att jag måste förlåta känns bara som en dubbel kränkning. Man är ett offer och sen lägger vissa människor över ansvaret på mig genom att säga att jag måste förlåta människor som jag hatar som fan för all den skit som dom gör och har gjort. Jag mår jag bra av att inte förlåta och förmildra. Jag mår bra av att möta sanningen och ärligt säga till mig själv vad jag: Känner, tycker och tänker. Visst kan jag förlåta människor och ibland får jag ju också be om ursäkt, men jag tror ingen mår bättre av att behöva känna sig pressad till att förlåta någon. 

 

 

 

Då har man blivit långledig igen. Skönt att inte behöva jobba med busskörningen under resten av denna veckan. Jag har under en period nu varit inne i en ganska "soft" arbetsperiod. Det kommer att vara så i ca 1 vecka till. Sen blir maxat med arbetstimmar under en kort period igen, men det behöver jag ju inte tänka på nu. 

 

Jag hade tänkt starta denna fredag med frukost på jobbet (fast jag är ledig) och sen en långpromenad på ca 10 km. Men jag kröp i säng sent igår och när jag vaknade idag så insåg jag att jag hade sovit bort hela förmiddagen. Redan under dom första morgontimmarna så sprack min "plan" med denna dag direkt🙄. 

Jag bryr mig väl egentligen inte. Det var skönt att sova ut. Jag har käkat en god lunch och hunnit med lite städ och annat småplock i hemmet. Annars  denna fredag så har jag tänkt att försöka få ner ett flertal blogginlägg som sen kommer att publiceras under helgen och nästa vecka. Jag har så många tankar i mitt huvud nu som jag bara vill få ner i text och jag känner väldigt starkt att jag bara måste få skriva ner allt som jag den senaste tiden har tänkt mycket kring. Inom mig känns det ungefär som att jag har börjat att läsa på 4 olika böcker och nu har jag alla kvar att läsa ut, och jag känner att jag måste veta hur allt slutar. Jag har som sagt massor med blogginlägg som jag vill få nerskrivna och arbetsmetoden är den att jag börjar skriva på ett och sen börjar jag på nästa. Sen kanske jag går tillbaka och fortsätter skriva på det jag började med. Sen skriver jag ett helt nytt och sen har jag tre blogginlägg som är halvfärdiga. Något kanske blir färdigt, men det kanske jag inte vill publicera förrän nästa vecka och då får jag börja på ett fjärde inlägg eftersom jag vill hålla i det där med att jag publicerar inlägg varannan dag på Dannebloggen. Allt detta känner jag starkt nu att jag vill få ihop. Typ 4 -5 blogginlägg som jag vill få helt färdiga så snart som möjligt. Eller så bakar jag ihop alla tankar i färre blogginlägg än vad jag tänkte från början. 

 

Annars känns det ganska lugnt. Jag är ledig nu och hela helgen. Ekonomin är på plats och känns stabil. Konstprojektet funkar på det sättet som jag har räknat med. Det känns bra i min kropp efter veckans pingisträningar. Livet funkar och jag mår bra. 

 

 

Jag känner mig ganska trött nu och jag lär inte vara jättepigg imorgon heller. Idag hade jobbet satt mig på utbildning och sånt blir jag skittrött av. Imorgon kommer klockan att ringa 03:30. Det är ju nästan mitt i natten. Jag börjar tidigast av alla förare imorgon. Jag tror det i alla fall. Dom sköna sakerna med morgondagens pass är att jag har bra körning och jag slutar redan klockan 09:00. Sen är jag ledig resten av denna veckan. 

 

Jag spelade pingis igår. Det kändes ganska bra. Jag tyckte jag hade ett bra försvar och mina servereturer var riktigt bra. Jag är ganska säker på att jag tränar imorgon också. Det är kul med pingis. Bara jag håller mig frisk och orkar ta tag i träningen. 

 

Snart får jag in lite mer pengar igen. Jag har kontroll på allt. Även om jag har ganska mycket räkningar så kommer jag att ha gott om pengar över att röra mig med i februari. Jag känner att jag börjar närma mig det riktiga slutmålet som jag har kämpat mot i flera år. Det enda som jag inte känner mig trygg med än, det är att jag kanske inte kommer att våga göra allt som jag tror att jag måste göra för att närma mig den vision som jag typ har haft i mina tankar sen jag var riktigt liten. Det känns lite jobbigt, men jag är ju inte på den punkten än där jag ska ta dom där avgörande besluten. Så just nu är det bara att göra allt jag kan med dom pengar som jag har att bolla med. 

 

Jag har egentligen mer saker att skriva om, men jag lyckas inte just nu med att få ihop alla tankar och sen få ner dom i ett blogginlägg. Jag behöver väl mer tid att tänka kring hur jag ska formulera mig och må bra av vad jag allt jag skriver och publicerar. Sånt är viktigt för mig. Mycket viktigare än att skapa så mycket som möjligt i sociala medier. Jag vill aldrig ångra saker jag lägger ut och då är det nog bra att reflektera och tänka igenom allt ordentligt innan man väljer att publicera. 

Jag har så mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Dom senaste dagarna har jag tänkt mycket på allt möjligt. Det har varit lite jobbigt för jag vill mest fokusera på några få saker. Vissa saker känns ändå ok att tänka mycket på. Andra saker känns bara jobbiga att jag överhuvudtaget lägger energi på.

 

 

Jag tänkte att jag skulle skriva ner allt som jag har tänkt på och reflekterat kring dom senaste dagarna, men just nu så klarar jag inte att få ner alla tankar på ett sätt som jag sen kommer att må bra av. 

 

Många av mina tankar som jag har haft dom senaste dagarna känns helt sjuka och ibland kan jag också bli lite rädd för dom känslor jag känner kring vissa saker. Jag kommer nog tids nog att skriva ner allt på bloggen. Jag vet ju att jag på sikt mår bättre av det, men just nu behöver jag mer tid att tänka så att jag faktiskt är ärlig med vad jag tycker och känner. 

Jag har ju en ledig helg nu och det blev väldigt tydligt för mig idag att jag sen i slutet på december och fram tills nu har jobbat och grejat väldigt mycket. Idag när jag var ute på en promenad på ca 10 km så blev jag nästan förvånad av att jag nu faktiskt är mer ledig än vad jag har varit på länge. Det kändes bra och promenaden som jag trodde skulle kännas jobbig att gå ut på, kände bara av kopplande och skön. Även om kylan liksom "stack" lite i ansiktet, så var det ändå skönt att bara få komma ut och inte bry sig om nånting som har med jobb eller nånting annat som jag känner att måste få gjort.

Jag är inne i en skön period nu med mer ledighet än på länge och jag också mindre att göra av vardagliga saker och annat som jag har som mål att få gjort. Det är en skön känsla som jag trivs med. Allt känns lugnt med konsten och pingistränning har jag tid med. Ekonomin är stabil och jag får allt på plats som jag vill ha det  och som jag har räknat med. 

 

Jag mår bra och jag skiter i sånt som jag vet bara kostar onödig energi och kanske också får mig deprimerad. Som tex när folk som inte har en fullt utvecklad (äcklad) hjärna jävlas med mig på olika sätt. Jag gör som jag vill och jag har roliga saker på gång som jag verkligen vill fixa, så att jag i slutändan kan få dom resultat som jag strävar efter. 

 

Nu ska jag fortsätta att njuta av ledigheten och bara känna efter hur bra jag faktiskt mår just nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

Livet rullar vidare. Bokstavligt talat för jag jobbar ju med busskörning. Imorgon ska jag jobba också, men sen får jag en ledig helg. Det känns som jag har jobbat så jäkla mycket helger och helgdagar den senaste tiden. Dom två senaste veckorna har jag ju jobbat helg och innan dessa så körde jag ju lite under helgdagar kring jul och nyår. Så nu känns det bra att få en ledig helg och nästa helg är jag också ledig. Mer ledig än vad jag blir denna helgen. Det har också känts bra att denna veckan inte ens är i närheten av att kännas lika tuff som den förra gjorde. Då var jag verkligen inne i den tuffaste arbetsperioden som jag har på mitt nuvarande schema. Nästa gång jag hamnar i samma arbetsperiod så har jag tagit ledig en av dom arbetsdagarna. Jag tror att det kommer att kännas betydligt lättare att jobba på då. Dessutom blir det lättare att jobba på under hela vintern. När jag har kollat hur schemat ser ut fram till april så känns de mesta ganska lugnt. För jag har ju planer på att ta en och annan dag ledig också. 

 

Denna veckan har jag inte spelat någon pingis. Jag har haft lite ont i halsen och varit lite förkyld. Det kändes mest rätt att strunta i det och sen försöker jag kämpa med pingisen nästa vecka istället. Under hela denna säsongen så har jag ju fått många frågor av klubben om jag vill vara med och hjälpa till med allt möjligt. Jag har sagt nej till typ allt. Jag vill mest bara träna och må bra. Jag har ju tex fått frågor om jag vill döma när klubben har någon tävling eller seriematch på hemmaplan. Jag har tänkt från början att jag kommer att säga ja till att döma om jag får frågan om just det, men det förutsätter att jag är ledig från jobb. Jag vill inte ta ledigt för att hjälpa till i pingisen. Jag känner att jag vill spara komp och semesterdagar till andra saker så som resor och andra typer av upplevelser som redan är färdigplanerade för i år. Är jag däremot ledig ändå, då kan jag absolut vara med och hjälpa till som tex domare på en tävling eller en seriematch i Trollhättan. Grejen är att varje gång jag har fått frågan så har jag haft busskörning just under dessa helger. Jag visste ju detta när jag började med pingisen i höstas att vardagarna kommer att funka, men pingis på helger orkar jag inte bry mig speciellt mycket om. Jag jobbar ju två helger i månaden. Jag vill inte ta ledig då för att hålla på med pingis och jag känner att även om jag skulle vara ledig så vill jag jag i alla fall ta det lugnt med pingisen under dessa helger. Det har i kväll kommit en fråga på mail från pingisklubben om jag kan hjälpa till under en helg i februari, men jag såg att jag även då har en arbetshelg. Så det blir nej från min sida då också. 

 

Jag har räknat lite på mitt konstprojekt nu och jag känner mig lugn med att allt som jag har planerat under detta året för det. Mycket funkar av sig själv och jag behöver inte jobba så hårt längre  för att det ska gå bra. Jag har satt upp ett blygsamt mål för i år och det känns bara bra. Jag vet ju att jag kommer att klara det och jag kan bara fortsätta göra exakt lika "lite" varje månad som jag hittills har gjort i år. Det räcker för att jag ska bli nöjd med vad jag tjänar på detta. Konstprojektet är så inarbetat nu och då kan jag ta det mer lugnt än tidigare, även om det är mycket kvar att göra innan jag når det slutgiltiga målet. Men tiden går fort och en dag hoppas jag att jag kan sitta och titta på den konst jag då har skapat och vara så stolt över det jag då har. WOW!!

 

Jag har planerat färdigt en hel del av saker som jag vill göra under detta året. Det känns kul att ha mer grejer på gång igen. Det var mindre förra året, men har jag mer möjlighet att göra saker som jag brinner för och tycker är roliga. Jag tror att jag fixa de mesta. Pengar rullar in bra och mitt liv fungerar bra. Jag jobbar ju på, jag grejar med min konst och tränar pingis. För mig räcker egentligen detta för att livet ska fungera och kännas bra. Men det känns ju också kul att ha mer grejer på gång, förutom allt man gör var och varannan vecka av sånt som är ständigt återkommande.