Jag minns inte exakt när jag började med mitt konstprojekt, men jag tror att det var ca 3 år sedan som jag bestämde mig för att köra på med denna grejen som jag nu fortsätter att hålla på med. 

 

Ska jag ta detta från allra första början så var det så att jag började göra precis det som jag har gjort dom senaste 3 åren. Det var bara det att efter några månader så gav jag upp och brände alla pengar som jag då hade tjänat på min konst. Om jag minns rätt så gick allt till väldigt mycket god mat. Det är egentligen ingenting jag ångrar. Jag var inte redo för att jobba med min konst då. Jag behövde mer tid för att hitta ett sätt som funkade för mig. 

 

Det gick något år och under det året så tänkte mycket på vad jag skulle kunna börja skapa så att det i slutändan skulle bli ett konstverk som jag kan tjäna pengar på. Alternativet kan ju också vara att man tjänar pengar under flera år på den konst man skapar i nuet. Sen sparar man precis alla pengar och när jag sen har nått målet med hur mycket pengar jag vill få ihop, då slutför jag konstverket med dom pengarna som jag har sparat. 

 

Jag började med att testa att skapa konst på olika sätt. Jag köpte hem färg och ett konststafli och jag provade att måla och provade mig fram i det skapandet. Ganska snabbt kände jag att det var för tråkigt och jag började fundera på vad jag skulle göra istället för att måla.

 

Nästa grej jag försökte mig på var att bygga något som jag i slutändan skulle kunna kalla för konstverk. Jag insåg ganska snabbt att detta kommer jag inte att få så mycket pengar för och dessutom visste jag inte var jag ska förvara mitt bygge. Bygger man något som blir större och större eller längre och längre så kan man ju räkna ut med arslet att det krävs mer och mer plats för varje påbyggnad. Jag insåg ganska snabbt att om jag ska klara av att bygga något som jag ska lyckas tjäna en större summa pengar på så behöver jag vara på ett ställe som är betydligt större än min lägenhet. I den stunden som jag insåg det så beslutade jag mig för att inte ens börja att snickra upp något. I slutändan kommer det ju ändå att gå åt helvete och då blir ju allt man bygger upp bara ett ogjort arbete. 

 

Jag ville ändå inte ge mig. Jag hade inspirerats av andra människor som hade skapat någon form av konstverk och sen på ett eller annat sätt kunnat tjäna pengar på det sättet. Även om jag kände att mycket av allt jag försökte göra hade gått åt helvete så tänkte jag att jag provar den grejen som jag försökte mig på att göra för flera år sedan, men som jag då misslyckades för att jag inte hade tillräckligt med tålamod när det kom till att spara alla pengar. Jag provar en gång till och hittills har jag ju lyckats spara alla pengar som jag har tjänat på att typ: Samla, leverera och få ut pengar får sånt jag samlar på mig och levererar. Jag tänker inte säga exakt vad jag gör och hur jag tjänar pengar på detta. Säger jag för mycket så är jag helt övertygad om att massor med människor bara kommer att försöka förstöra detta för mig. Dessutom är det ju så att när jag väl är färdig och om jag lyckas med konstprojektet, så kommer ju alla som är intresserade att få veta allt och säkert fatta mer av detta än vad jag själv gör. Och om jag misslyckas så kommer jag ju att skriva det, men ingen kommer att kunna veta på vilket sätt jag har misslyckats på, om jag inte själv väljer att berätta. 

 

Som jag känner nu så har konstprojektet blivit lite som en drog för mig. Jag tjänar pengar varje dag och får en kick av det. För varje kick jag får så bygger jag upp ett behov av jag vill uppleva dessa kickar igen. Jag kan då inte sluta för är jag bara inaktiv i några dagar med konstprojektet så känner jag mig sugen som fan på att fixa mer pengar att kunna trycka in i detta projekt. Det som nu gör de mesta i detta inte känns så jobbigt det är att mitt ekonomiska mål för i år är inget som jag behöver kämpa som fan med att få in. 

 

Men om jag ska titta långt fram i detta så har jag kommit till några insikter som kan vara lite jobbiga att möta och tänka kring. Det känns också helt omöjligt att vinna över dessa tankar. Jag har insett att hur jag än vänder och vrider på allt kring detta så kommer det att kännas som ett misslyckande om jag i klarar att få in alla pengar som jag har satt upp som ett slutgiltigt mål. Tanken är sen att jag ska använda alla dessa pengar och skapa ett konstverk för pengarna som jag då har. Konstverket kommer kanske inte att vara värt så mycket pengar, men med dom pengar som jag då har när jag väljer att slutföra detta har jag sen tänkt att köpa mig en grej som jag alltid har drömt om att ha och den grejen kommer att vara värd mycket pengar. Jag kan sälja den bara några månader senare och tjäna på det. Det är jag helt säker på. Det räcker att jag bara har den här saker i in hand. 

 

Problemet är att jag har låst konstprojektet på att några få saker måste fungera annars misslyckas jag. Jag har låst min tankar på vad jag måste göra för att klara detta och jag har svårt att tänka "utanför boxen" i detta. Jag tänker liksom: Det och det gör jag och det tror jag på och då kommer jag aldrig att ändra arbetssätt eller nånting. Där tror jag nu att jag måste tänka om och jag känner det är svårt att ändra på ett arbetssätt som jag har jobbat efter i flera år. Jag brukar vara mer flexibel i andra saker som jag håller på med, men när det gäller konstprojektet som har jag på något sätt mest jobbat efter en strikt planering som jag vill hålla innanför "ramen".

 

Ett annat problem är att även om jag får i hop dom pengar som jag har som slutmål just nu så kommer det förmodligen inte att räcka för att kunna köpa det som faktiskt var anledning till att jag började med detta konstprojekt överhuvudtaget. En obestridd sanning som man får lära sig att acceptera det är att priser stiger. Det jag tex vill köpa för mina konstpengar har bara dom senaste 10 åren haft stigande priser på över 100%. Det innebär ju att även om jag får ihop alla dom pengar som jag vill dra in på min konst så kommer det förmodligen inte att räcka när priset på det jag vill köpa har stigit. Om jag då ska fortsätta kämpa mot att få ihop dom pengar som krävs genom att hålla på ännu längre tid med konstprojektet, då kommer ju samtidigt priset har stigit ännu mer. Det blir liksom svårt att komma ikapp med bara konstpengar. 

 

Jag inser nu att jag måste tänka om. Jag behöver jobba med detta på ett helt annat sätt för på sättet jag jobba nu håller inte eftersom målet är att kunna köpa något som jag har råd med om jag skulle köpa det idag, men förmodligen inte när jag är klar med konstprojektet. Jag har låst mig vid tanken att jag inte ska blanda in "andra" pengar eller jobba på något annat sätt än vad jag har gjort dom senaste tre åren. Jag har haft någon gammal tanke om att ändrar jag nu så kommer jag bara att röra till det och sen rinner detta ut i sanden och så kommer jag till insikt med att jag har misslyckats med detta också. Det känns inte roligt att behöva ända nu när detta är så inarbetat , men jag har ju ändå kommit till insikten att jag nog måste göra det. För hur jag än vänder och vrider på detta så kan jag inte komma ifrån att priser stiger och dom pengar och även om jag skulle ha alla pengar idag så kommer jag inte att kunna få lika mycket för pengarna den, den dag som jag tidigast kommer att vara klar med konstprojektet. Det är en obestridd sanning som jag bara får acceptera. 

 

Jag måste tänka om och jobba på ett helt annat sätt och just nu vet jag inte hur det ska gå till. Hur jag än vänder och vrider på detta så  känns det som ett misslyckande om jag inte jobbar på och kämpar mot det målet jag har. Hur jag än vänder och vrider så känns det som jag gör fel, men ändå kan jag inte sluta jobba vidare för det känns inte rätt att lägga av heller. Jag får väl bara köra på som vanligt och sen får jag väl försöka vänja mig vid tanken att jag måste pumpa in mer andra pengar i konstprojektet. Jag kan inte blint förlita mig på att jag kommer klara detta om jag enbart försöker använda dom pengar som jag tjänar på den konst jag skapar. Då kommer det inte att funka. Jag måste gå in och: Våga ändra arbetssätt, vara mer flexibel och inte låsa mig vid tanken att målet inte går att nå på mer än ett sätt.  Undra hur Pippi eller Zara hade gjort om dom hade velat samma sak som jag just nu?