Jag började denna veckan med en ledig dag. Förra veckan hade jag ju några riktigt tuffa arbetsdagar. Det var stundtals ganska jobbigt. Den arbetsperioden har jag ju en gång i månaden, men tidigare har jag tagit ledigt 2 av 4 dagar. Till nästa gång har jag tagit ledigt 1 av dagarna så får jag se hur det känns då. 

 

Annars har jag väl en ganska vanlig vecka. Jag spelat ingen pingis igår, men jag ska försöka att köra minst två pass denna veckan i alla fall. Jag var ledig igår, men jag var lite förkyld och dessutom hade jag ganska mycket av vardagliga saker som jag vill få gjort. Man kommer ju efter lite när man kör så jäkla mycket buss som jag gjorde förra veckan. Sen kanske det bara är så att jag är för dålig på att planera min tid och vad jag gör med den. Men man kan ju inte göra allt man vill få gjort hela tiden heller. 

 

Jag kände också att det var ganska skönt att ha tid med att göra saker, men slippa känna stressen över att jag måste hinna. Ibland försöker jag få så jäkla mycket gjort för man vet ju att man alltid kan göra nånting. Sen jag började med pingisen igen så har jag många gånger känt att jag skulle kunna träna mer än vad jag gör, men samtidigt känns det rätt skönt att bara strunta i pingisen ibland. Jag vill ju i framtiden hålla på med pingisen på något sätt och tanken just nu är jag hoppas att jag har möjlighet att göra det i många år. När jag nu känner att jag vill det så är det nog bra att inte köra på för ofta. Bara för att jag har tid och tex har ett arbetsschema som ger mig möjligheten att typ träna 4-5 dagar i veckan, så ska jag nog ändå köra så hårt. Jag tror jag lätt kan tröttna då. Jag har ju spelat så jäkla mycket pingis i mitt liv. Många gånger har jag tillbringat hela dagar i en pingishall. Idag känner jag att blir det  mycket pingisträning på för kort tid så tappar jag lätt motivationen. Jag vill att det jag nu gör i pingisen ska hålla på lång sikt. Jag vill träna regelbundet och må bra av det. Då är det nog klokt att också regelbundet vila från pingisen. Det är lika viktigt som att spela mycket liksom. 

 

Jag har som sagt en ganska vanlig vecka. Jag kommer nog inte att tjäna mer pengar än normalt. Konstprojektet kommer säkert att rulla på. Jag tror inte att det varken kommer att gå bättre eller sämre. Går det bättre blir jag glad. Går konstprojektet lite sämre, så är det ändå ingen fara på taket. Allt känns lugnt och jag kan jobba avspänt med detta och helt utan press och höga krav på mig själv. Jag har inte överdrivet mycket att göra med nånting just nu. Denna veckan är det väl jobbet och pingisen som kommer att vara sånt som jag kämpar mest med. Mycket känns ganska lugnt just nu. 

 

Jag jobbar och kämpar med mina saker. Jag har precis kommit ur den tuffaste arbetsperioden som jag har på mitt schema. Det känns ju skönt även om min kropp skakar och är rätt mörbultad nu. Jag jobbar och tjänar pengar och jag försöker leva så gott jag kan med allt jag äger. Jag tar gärna inga lån utan jag väntar hellre med att göra saker när jag har fått in mina pengar av allt arbete jag lägger ner på allt möjligt. Detta är något som känns bra för mig och jag är övertygad om att jag vill leva mitt liv på detta sättet. Jag är inte mycket för att spara så mycket pengar, men om jag vill ha något så försöker jag i alla fall få in alla pengar genom att slita för dom. Jag tror framförallt att man sätter mer värde på sina pengar och det man köper för dom, om man får slita för dom. 

 

Sen kan jag ändå vara av åsikten att det går inte att säga att om man jobbar hårt och anstränger sig till sitt yttersta så kommer det att gå bra och allt arbete kommer i slutändan att löna sig. Det finns ju många exempel på människor som sliter och jobbar hårt, men inget blir egentligen bättre. Pengar kanske kommer in, men dom går ut lika fort och inget går att spara till sånt som man verkligen vill ha. För mig funkar det och jag mår bra av att ha som en grundtanke att jag ska få in pengar först och handla sen. 

 

Jag har egentligen inget emot att folk lånar pengar. Det kan ju vara ett sätt att leva och jag vet många personer som har stora lån, men det funkar kanske för dom att leva så. Alla är vi olika och sånt som funkar för mig kanske helt enkelt funkar för alla. Men det som gör mig lite besviken när jag ser personer utåt verkar leva ett rikt och bra liv, men sen efter en tid så kommer det på olika sätt fram att allt är bara en fasad som man har byggt upp med lånade pengar. När det kommer fram att en person har: Åkt på lyxresor, köpt dyra kläder och kanske satt svindyr klocka på armen och allt har bara varit för lånade pengar som nu har satt den personen stenhårt i skuldfällan...där känner jag att jag blir besviken på hur andra bär sig åt med sin ekonomi.  Jag gillar ju att följa personer som tex visar upp att dom har ett bra liv, och för mig får gärna hur många som helst vara hur rika som helst. Mycket rikare än mig och jag känner ingen avundsjuka eller nånting av sånt. Jag har lätt för att se upp till sådana människor.

 

Men när det kommer fram att mycket av sånt man har visat upp av allt som man förknippar med ett rikt och bra liv bara var en fasad, då känner jag mig besviken. För mig blir det som att se en friidrottare som sätter världsrekord och sen vid ett senare tillfälle så kommer det fram att världsrekordet sattes med hjälp av doping. Lite så jämför jag även en person som jag ser leva ett rikt liv som i självaverket lever till större delen på lånade pengar. För min egen del kan jag också känna att om jag själv skulle visa upp ett rikt liv på Dannebloggen som överstiger mina tillgångar, då skulle jag ju längre fram i livet tycka att det känns jobbigt att tittat tillbaka på allt jag gjorde förr. Mycket av sånt jag lägger upp i dag kan absolut vara fina minnen som jag också är stolt över att jag har lyckats med. Halva njutning beror ju lätt på att jag vet att jag har betalat allt genom att jobba och tjäna pengar på ett sådana sätt som jag inte behöver skämmas för. Jag sätter ett större värde på allt och jag mår ju mycket bättre av att spara pengar och göra saker när jag har råd, istället för att låna pengar, ha roligt under en kort period och sen vara skuldsatt för livet. Det är inget liv jag drömmer om och det skulle inte vara värt nånting överhuvudtaget om jag med lånade pengar skulle få för mig att förverkliga dom drömmar jag har. Då lever jag nog hellre som jag gör idag, alla dagar i veckan och året runt. Det är ett betydligt bättre liv som ändå är så när min dröm om ett rikare liv som jag kan komma. Det är mitt liv. Mitt enda liv. Min verklighet och inget annat. Det är livet som jag bygger upp för mina pengar som jag kan tänka mig att visa upp på Dannebloggen. Jag kommer aldrig att visa upp ett luftslott. Det är inget som jag skulle må bra av innerst inne. 

 

 

 

Jag har jobbat mycket både igår och idag. Jag är ju inne i en tuff arbetsperiod och jag har helgen kvar så man kan säga att jag har gjort hälften, fast det känns som jag har gjort allt och lite mer redsan. Igår blev det också en hel del övertid. Det på gränsen att jag orkar, fast när jag har dessa långa dagar så känns det i alla fall bra att jag inte börjar så sjukt tidigt som man ofta gör annars. Jag får lite sovmorgon och det gör faktiskt att det inte känns så tufft när man väl sitter bakom ratten och kör. Men det känns i kroppen efter varje pass.

 

Just nu känner jag mig ganska mörbultad i kroppen. Jag har ont i ett knä och lite känning i ryggen. Jag är också lite snurrig i huvudet och har svårt att varva ner. Man får bara ta det lugnt och på måndag är jag ledig, sen tar det en månad innan jag eventuellt får denna tuffa arbetsperiod igen. Det går ju bra att jobba på i alla fall och man måste ju göra sina timmar på något sätt. 

 

Något som också går riktigt bra, men som ag inte behöver jobba så mcyket med det är konstprojektet. Just nu fattar jag ingenting. Under denna veckan har allt gått hur lätt som helst jag tjänar lätt mer pengar nu än vad jag gjorde under samma period förra året. Det är bara det att jag lägger inte ner hälften så mycket jobb på det nu som jag gjorde förra året. Ändå tjänar jag mer. Det är inte logiskt och jag fattar inte riktigt hur det kan bli så, men glad är jag för att konstprojektet går så bra som det faktiskt gör. Lättförtjänta pengar säger man gärna inte nej till. 

 

Dagen börjar lida mitt slut. Imorgon börjar den tuffaste arbetsperioden som jag har på detta schemat. Det känns inte jätteroligt när jag tänker på detta, men jag får ta det lugnt och bara jobba mig igenom allt. Det behöver ju inte bli jobbigt bara för att jag känner så nu. Mycket går ju oftast bra om man bara sätter sig bakom ratten och kör liksom. 

 

Jag har spelat två pass pingis denna veckan. Det kändes ganska bra. Igår spelade jag betydligt bättre än vad jag gjorde idag. Jag hade också lite ont i magen under dagens träning. Nu känns allt ändå bra i kroppen. Det är ju bra för hälsan att spela pingis. 

 

Idag fick jag återigen frågan om jag ville spela seriespel i helgen. Jag förstår inte riktigt hur vissa i klubben tänker här. Jag har sagt nej hela tiden och är det så att man har problem  med att få ihop folk till alla dessa matcher så kanske man skulle börja fundera på att ta bort något eller några lag från seriespelet.  I alla till nästan säsong. Jag tycker man inför varje match som ska spelas står inför samma problem. När jag får frågan så hör jag alltid att det pratas om att det är kris och många spelar ska vara igång samma helg, i olika serier. Därför kan man inte låna över någon någonstans. Trollhättan har fyra lag i fyra olika divisioner. Jag kommer att lägga fram det som ett förslag att man borde ta bort ett eller kanske två lag så att det inte blir ett jagande på folk. Man får ju på så sätt loss fler spelar som kan hoppa in och slipper alla dessa "kriser" som man hör om nu. Sen har jag redan kommit med förslaget att fler av dom yngre spelarna borde få chansen att spela. Dom kanske just nu inte är tillräckligt bra för att vinna matcher, men om dom vill vara med då kommer  dom ju att bli bättre av att få vara med och lära sig hur det fungerar. Det blir nyttiga erfarenheter för dessa spelare som behöver ha många tuffa prövningar tidigt och dom senare i livet ska bli riktigt bra spelare. 

 

 

Konstprojektet tar jag det väldigt lugnt med, fast jag tror att jag tjänar lika mycket pengar nu som  gjorde under denna perioden förra året. Allt är väl så inarbetat nu och jag har lärt mig hur jag ska göra detta på ett mer effektivt och lönsamt sätt. Målet jag har för i år har jag satt ganska lågt. Jag kan nog vara rätt säker på att jag klarar det. jag kan bara ta det lugnt och så vill jag att det ska kännas. Jag väntar just nu på en fin tavla som jag har beställt. Den ingår i mitt konstprojekt och jag är så nöjd att jag hittade just denna tavla. Den kommer att passa perfekt in i detta om jag nu lyckas att slutföra allt som jag vill. 

 

Annars försöker jag att inte tänka så mycket överhuvudtaget just nu. Jag jobbar på, gör vad jag ska göra och då känns det som det mesta blir rätt i slutändan. Ekonomin känns stabil och jag kan ta det lugnt med alla dom mål som jag har för i år. Ekonomiskt sätter jag nog allt. Den stora utmaningen för mig blir att våga göra saker för mina pengar som jag tidigare inte har varit i närheten av att kunna göra. 

 

 Jag känner att jag är svag för en viss typ kvinnor och jag har i flera år pratat med människor som jag litar på om detta. Jag tror också att jag har skrivit några inlägg på bloggen om detta. Jag har väl egentligen inte ont av detta som jag känner mig svag för, men jag tycker samtidigt att det känns viktigt att jag pratar och skriver om detta ibland. Dels för att påminna mig själv om att inte släppa in folk i mitt liv som jag inte vill ha där och också för att jag vill vara väldigt medveten om vad jag är svag för. Då blir det ju säkert lättare att hantera om jag hamnar i situationer där någon försöker utnyttja min svaghet på ett sätt som i längden kan förstöra väldigt mycket för mig och kanske också sätta mig i stora problem. 

 

Jag skrev ju ett inlägg i torsdags om en kvinna som jag hade haft en sommarflirt med och jag erkände väl till viss del att hon lyckades  charma mig för att jag just är svag för en viss typ av kvinnor. Jag ångrar ingenting med just denna tjejen som inlägget handlade om, men jag känner att jag måste vara medveten mina svaga punkter när det kommer till vad jag kan känna för vissa typer av kvinnor. 

 

Jag är medveten om att jag kan lätt kan bli intresserad av kvinnor där jag antingen vet eller bara har en känsla av att jag ska passa mig. Vissa personer kan man ju uppleva som väldigt charmiga, men samtidigt kan dom vara väldigt manipulativa. Jag kanske vet detta innan, men ändå kan jag känna att jag är intresserad och vill ändå få till nånting med denna kvinnan. En sådan känslan är läskigt för mig i den stunden då jag upplever den om jag samtidigt börjar fundera på allt som kan hända om jag låter mina känslor styra för mycket. Det bli ännu läskigare om jag kommer på mig själv i efterhand att jag kände mig svag för en kvinna och lät mig charmas av någon som jag samtidigt vet gör saker som kan jämföras med vad många psykopater utsätter tex sina närmaste för. 

 

Jag tror ändå inte att jag behöver vara orolig. Mycket för mig är ju som sagt bara vad jag känner och jag tror ändå att jag kommer att vara försiktigt om någon kvinna skulle komma mig väldigt nära. Jag är på min vakt och jag har i alla fall dom senaste åren fått öva på att inte låta mig utnyttjas av någon. Sen bryr jag mig inte så mycket om jag blir lite utnyttjad heller. Om jag ändå är nöjd  och trivs i en annan persons sällskap, då ser jag det inte som att jag blir utnyttjad. Jag är ju också medveten om själv att jag är svag vissa typer av kvinnor och då minskar förmodligen risken för att jag ska råka illa ut på något sätt. Dessutom har jag ju sen länge sagt till mig själv att jag kommer aldrig att släppa in någon kvinna i mitt privata "space" om jag inte tycker att den person är snäll och någon som jag ser upp till. I just detta känner jag mig jättetrygg och då vet jag att jag inte behöver vara orolig för vilka tjejer som jag blir extra svag för. Ska någon komma riktigt nära så krävs det ju ändå lite mer än någon som gör mig svag. Sen är det nog så att jag gillar den där känslan av att det känns läskigt att träffa vissa typer av kvinnor. Jag har svårt att förklara varför jag känner så, men jag tror ändå jag själv vet svaret. Jag har haft långa samtal med några av mina vänner om just detta med mina svagheter för kvinnor och vad som känns läskigt osv... Det är liksom utrett på det psykologiska planet för min del. Så jag behöver nog som sagt inte vara så orolig för vad jag känner. Ibland mår jag ju också bra och gillar när en kvinna hittar mina svaga punkter. Det viktigt är ju i slutändan att jag mår bra och inte råkar illa ut.  Därför känns det också viktigt för mig att skriva och prata mycket om detta. Det hjälper mig att känna mig trygg i dessa situationer när jag har med kvinnor att göra som jag lätt blir intresserad av. 

Jag är just nu mitt i en ganska tuff arbetsperiod. Jag orkar bara titta en dag i taget så känns det lite lättare att jobba sig igenom dagarna. Hela januari känns ganska tuff och jag tror inte att jag kommer att söka ledigt på ett bra tag. Jag känner att jag behöver spara på den komp och dom semesterdagar jag får. Jag har ju lite planer för detta året och jag vill inte saker och ting ska falla med att jag inte har så mycket ledighet att plocka ut.

 Denna veckan har jag spelat två pass pingis och det var mina första två pass sen i mitten på december. Jag kan inte säga att det går bra. Jag tycker ärligt talat att jag spelar skitdåligt, men jag har ju sagt att jag ska tänka positivt och bara fokusera på sånt som är bra med pingisen. Men det är svårt när jag tycker att så lite stämmer i mitt spel. Jag kämpar på träning och försöker spela bättre, men det slutar med att det enda som jag kan tycka är positivt med mitt pingisspelande är det är bra för min hälsa. 

Det känns ändå skönt att alla träningskompisar och andra som är verksamma i pingisklubben tycker att det är kul att jag är nere och tränar och ingen pressar mig eller kritiserar mig för att jag inte spelar bättre än vad jag gör. Det känns bra. För jag hade nog inte orkat bry mig om pingisen överhuvudtaget om jag hade fått massa skit för att jag inte spelar så bra. 

 

När det gäller konstprojektet så har jag bara under denna veckan känt mig ganska nöjd över att jag klarade målet som jag hade för 2023. Det får jag ju snart släppa och köra vidare mot nya mål. I år har jag satt upp en betydligt blygsammare ekonomiskt mål för detta. Jag vill ta det lugnt för jag kommer inte att orka jobba så mycket med det som jag gjorde förra året. Sen tror jag ändå att jag kan tjäna mer pengar på detta i år ändå. Jag lär mig ju hela tiden nya saker och jag jobbar ju på ett effektivare sätt nu än vad jag gjorde när jag började med konstprojektet. Så detta kan bli väldigt bra, även om jag inte jobbar lika mycket med det nu som jag har gjort tidigare. Det är ju så inarbetat och då går mycket av sig själv. 

 

Jag har ju också ett stort ekonomiskt mål framför mig som jag har jobbat med ganska många år nu. Jag har en vision som jag gärna vill uppnå i livet. Under detta året är ju tanken att jag ska försöka ta några stora steg närmare min vision. Jag ska kämpa med att få till ekonomin som jag vill ha den och har strävat efter i flera år. Men jag har också sagt till mig själv att om jag inte ser en möjlighet att nå min vision inom en rimlig framtiden under detta året, då ska jag sluta sträva efter alla dessa delmål. Jag har typ hållit på med detta sen jag typ startade denna bloggen. Det är ju ca 15 år sedan. Om jag i år inte ser eller vågar göra så mycket för att nå den vision jag har, då ska jag lägga ner detta och göra det bästa jag kan med dom förutsättningarna har och allt jag genom åren har skapat mig. Det är liksom inte värt att sträva mer efter sin högsta dröm. Även om jag skulle klara av det, så finns det ju en risk att man kommer till insikten att man kunde gjort så mycket annat än att bara jobba och kämpa med att nå sin högsta dröm. Livet är ju förmodligen för kort för att man ska orka bry sig om att kämpa hela tiden. Man vill ju leva mer och kämpa mindre. Det viktigaste är ju alltid att man mår bra, oavsett vad man lyckas med i livet förövrigt. Inget annat spelar ju någon roll om man inte mår bra.  Eller hur?

 

 

 

 

Jag har de senaste tiden blivit ganska hårt pressad av några män som tycker att jag ska berätta allt och sprida så mycket skitsnack jag bara kan om en viss person. Det är lite jobbigt för jag känner att jag kommer att bli totalt sågad och hatad om jag inte hänger på och liksom i princip tycker  som dom flesta andra. Jag ska inte i ett blogginlägg sitta här och hänga ut personer. Jag gör inte sånt och jag känner aldrig något behov av att ägna mig åt sådant content (innehåll). Om detta kommer jag bara att skriva rent allmänt och säga precis vad jag: Tycker, tänker och känner om allt. Jag kan bara prata för mig själv. Vad andra tycker och tänker få stå för dom. 

 

Det detta handlar om är att det har kommit till min kännedom att ett flertal män är arga på en viss kvinna. Jag vet inte exakt varför, men för ca 1,5 år sedan så hade jag typ en sommarflirt med denna kvinnan. Vi träffades och som jag känner så gjorde vi mycket roliga saker och jag har många fina minnen från den korta tid som jag spenderade tid med henne.  Jag tror jag träffade henne på alla mina lediga dagar under denna sommaren, om man bortser från min semester.  Vi gick ut och åt middagar, vi hängde hemma hos varandra, vi hade några galna utekvällar och gjorde mycket roliga aktiviteter tillsammans. Mycket av detta kostade mig en hel del. Jag var helt med på allt och jag gillade henne och tyckte att hon dessutom var väldigt rolig. Jag köpte också kläder och ett annat smycke till henne. 

 

Det jag tror har hänt det är att dom här männen som har börjat pressa mig känner sig lurade av denna kvinna. Jag har känsla av att hon har träffat dessa män och tagit för sig av allt som dom väljer att bjuda henne på. Jag vet ju att hon är en person som: Pratar mycket, är snygg, luktar gott och jag tycker som sagt att hon är väldigt rolig. Jag kände mig svag för henne. Hon var lätt att falla för. Jag kommer inte att anklaga denna kvinnan för att hon har gjort mig illa eller lurat mig på något sätt. För det anser inte jag att hon har gjort. Vad andra tycker om henne får stå för dom, men mig kan jag ärligt säga att jag inte kände mig sviken eller lurad överhuvudtaget. Vad hon har gjort mot andra män som kanske har dejtat henne, det vet inte jag. Jag kan bara konstatera att vissa män nu har blivit väldigt upprörda och dom har gått samman och vill även att jag ska tycka som dom. Där står jag i detta. 

 

Jag hade väldigt roligt med henne. Jag brände mycket pengar, men jag gillar ju också lite att skämma bort en kvinna som jag trivs att hänga med. När jag gav henne lite kläder så var det ju plagg som jag gillade att se henne i. Hon blev glad och jag tror att hon också gillade att jag tyckte att hon var snygg i dom kläderna som jag gav henne. Av mig fick hon tex: En kort silverfärgad kjol, högklackade vita läderstövlar och rosa underkläder. Kjolen hade väl samma blänk som man ser på en discoboll. Jag kan lätt erkänna att jag gillade att se henne i denna outfit. Detta är inget jag ångrar och jag kan inte säga att jag önskar att jag hade gjort något annorlunda överhuvudtaget. Min upplevelse av den sommaren som jag hade med henne var bara bra. Det är så jag känner. Jag kommer inte att prata skit eller anklaga henne för något som kan skada henne eller få henne att framstå som en dålig person. Det har jag ingen som helst anledning att göra. Hon lurade inte mig och jag känner heller inte att jag blev utnyttjad. Jag väljer ju själv om jag vill umgås med en person som vill hänga med mig. 

 

Jag tror helt enkelt att dessa andra män känner sig utnyttjade och blåsta på pengar. Dom har förväntat sig att hon ska ge mer tillbaka än vad dom anser att hon har gjort. Dom kanske också har bränt mer pengar än vad dom egentligen har råd med och nu har det fått konsekvenser som inte är så roliga att behöva ta.  När jag träffade henne så var jag väl medveten om vad jag höll på med. Jag tappade inte "skallen" och jag hade inga förväntningar på att detta skulle skulle bli något mer än just en tillfällig sommarflirt. Nu efterhand så  känner jag mig inte heller ledsen över det. Jag tror att det som hände mellan mig och denna kvinnan var det bästa som kunde hända och jag kanske hade känt mig sviken och lurad om vi hade fortsatt att träffas även efter sommaren 2022. Nu har jag bara fina och roliga minnen från detta. Allt som var bra…förblir bra och jag tycker inte att jag har blivit illa behandlat på något sätt.  Jag gillade ju allt  som hände och vad jag fick uppleva tillsammans med henne. Jag kanske är svag för kvinnor och vissa kan säkert linda mig runt sitt lillfinger och många kanske skulle se sånt som att jag blir utnyttjad och lurad. Men jag vill ju göra roliga saker med personer som jag gillar att hänga med. Jag har alltid råd med det jag väljer att göra. Jag skulle aldrig låta tex en kvinna ta alla mina pengar och jag skulle aldrig låna pengar för att ha råd att betala tex: Middagar, drinkar, kläder, smycken och galna utekvällar. Om jag bjuder andra, då har jag råd med det. Det är lugnt för mig.  Jag bränner liksom inte allt jag har och sen står där efteråt och känner mig arg och upprörd över att en tjej har utnyttjat mig. Jag lever inte livet utöver mina tillgångar. Man har ju ett eget ansvar som en vuxen människa att inte låta sig utnyttjas och känner man ändå att man har blivit det så får man väl lära sig av sina misstag. Ibland kostar det ju att lära sig saker. Sånt är livet liksom. 

 

Jag kommer som sagt inte falla för grupptrycket och prata skit i onödan. Den här kvinnan har inte gjort mig illa eller utnyttjat mig på något sätt. Detta kommer jag att hävda oavsett vad andra tycker eller säger. Jag hade väldigt roligt tillsammans med henne. Jag var mer än nöjd med vad jag fick ut av det. Jag är säkert en sådan person som kan gå igång på att tex ha en sommarflirt som kostar mig lite. Jag är svag för kvinnor och jag kanske har svårt att säga nej, men samtidigt måste jag nog erkänna att jag också gillar hela grejen med min svaghet. Det finns ju någon tjusning med att jag som man kan bjuda en vacker kvinna och skämma bort henne. Speciellt när jag känner att jag har råd med det och ändå har pengar över till mycket annat som jag tycker är kul i livet. 

 

Jag vet egentligen inte vad jag ska tycka om alla dessa upprörda män just nu. Jag vet bara att jag inte kommer att falla för grupptrycket och säga massor med saker som jag innerst inne inte tycker. Mot mig var hon jättesnäll och jag upplevde henne också som väldigt rolig. Jag känner mig inte sviken eller lurad på något sätt. Detta kan jag lätt säga 100 gånger till och vara 100% ärligt med att det är så jag känner. 

 

 

 

 

 

2024. Spontant känner jag att jag vill tagga ner med en hel del saker. Jag har känt att jag lätt kan göra för mycket och ibland är det nog bra att ta ett steg tillbaka istället för att hela tiden tänka att man ska göra det man gör, effektivare, mer och bättre. en senaste tiden har jag känt att jag sätter för stor press på mig själv och jag vill kanske för mycket.

 

Några saker har jag redan börjat tagga ner med och jag har i alla fall sagt till mig själv att jag ska vara försiktigt med att ställa allt för mycket krav på mig själv i olika saker. Jag har tex tänkt att sänka kraven på antal steg per vecka. Jag började redan i december och jag kör på 70 000 steg i veckan istället för 100 000, som jag tidigare hade som krav i flera år. Jag tänker ju att jag sak spela lite mer pingis och då tycker jag att jag med gott samvete kan sänka kraven på stegen. Kör jag ett pass under en vecka så försöker jag köra på 70 000 steg ändå, men kör jag mer då kan jag sänka kraven med 20 000 steg per tränat pingispass. 

 

Nu hoppas jag att jag orkar spela ganska mycket pingis, men jag kommer inte ställa några krav alls på mig själv när det kommer till den träningen och allt som har med pingis att göra. Jag får ta det väldigt lugnt annars kan jag nog lätt tröttna och lägga ner helt. Det känns som att det bästa jag kan göra är att inte planera allt för mycket. Jag får ta en dag i taget och bara vara i nuet. Jag vill spela mycket pingis och detta är ju något som jag tycker är kul när jag väl är i pingishallen. Dom känslorna hoppas jag räcker för att jag varje vecka ska ta mig till träningen och kämpa på med pingisen.

 

När det gäller konstprojektet så har jag satt upp ett ekonomiskt mål som jag nog kommer att klara under det närmaste halvåret. Jag har sagt att det får ta hela året, men jag tror det går fortare. Men jag har liksom sänkt kraven, om man jämför med 2023. Målet jag då hade med konsten klarade jag ju nästan precis. Jag klarade det med några dagars marginal. Det känns lite för tufft att greja på ett sånt sätt under detta året också. 

 

Jag känner att jag vill vara försiktigt med att planera och prata för mycket om vad jag vill få gjort under detta året. Jag har lätt för att dra på för mycket, sätta för stor press på mig själv och sen orkar man inte fullfölja allt som man tidigare har sagt att man ska göra. Bättre att ha lite mindre planer och i alla fall få dom gjorda. Jag kan ju säga att jag kommer att vara nöjd med 2024 om jag typ: Jobbar på bra med busskörningen,  åker till Stockholm minst en gång i år, Åker på en utlandsresa, besöker Bokmässan i Göteborg, har lite galna utekvällar ibland, skänker pengar till Musikhjälpen, får till ekonomin ungefär som jag har tänkt mig. Jag kommer väl att göra mycket annat också, men jag vill som sagt vara försiktig med att planera för mycket och sätta upp massor av krav och i form av målsättningar. Bara när jag tittar på januari och hur mycket busskörning jag har att tag tag i så känns det väldigt tufft.  Det spelar ingen roll hur mycket jag vänder och vrider på allt jag nu kan se på arbetsschemat. Det blir varken bättre eller sämre. Det är vad det är liksom. 

 

Jag hoppas att jag framöver håller mig frisk och känner mig pigg och fräsch under större delen av året. Jag hoppas att saker och ting kommer att funka bra med vänner och familj. Jag hoppas att jag fortsätter göra saker som jag själv tycker är roligt att göra. Jag hoppas att jag mår bra för annars spelar ju inget annat någon som helst roll. 

 

 Dannebloggen lever vidare även nästa år. Jag tycker ju att det är väldigt roligt att blogga. Dessutom har jag kommit till insikt med att jag mår väldigt bra av att skriva mycket. I kombination med att jag läser en del och skiter i vad negativa och tråkiga människor tycker och tänker om mig, så fastnar jag inte längrelika lätt i depressioner och likande skit. Att blogga är alltså något som hjälper mig att må bra. 

 

Jag har ju andra sociala medier också. TikTok är väl det som många tjatar på mig om mest nu för tiden. När fans och liknade kommer fram till mig på stan så säger dom ofta att dom följer mig på TikTok. Jag tar väl inte TikTok så allvarligt. Jag bryr mig inte, men det är kul att skapa små musikvideos där.  Men jag känner inte att det är något viktigt för mig att hålla på med. 

 

Under 2024 så blir det fler blogginlägg och andra saker kommer upp i övriga sociala medier som typ heter Dannebloggen. När det gäller bloggen så kommer jag att fortsätta med detta arbetssättet som jag nu har gjort sedan 2020. Jag försöker skapa  inlägg varannan dag. Det blir då lagom mycket jobbande med bloggen för mig.  Dessutom håller jag skrivandet levande utan att det blir för mycket. Då mår jag bra.