Man måste ju förlåta. Jag vet inte hur många som har sagt till mig att jag måste förlåta de som har gjort mig illa på olika sätt. Det som många också har sagt till mig är att varje gång jag väljer att inte förlåta så kommer jag bara att må sämre själv. Jag kan bara säga att när folk säger detta till mig så är det väldigt provocerande att höra.  Förlåtelse. Hur känner jag och tänker kring det ordet?

 

 Om jag är den som har blivit utsatt och då är väl den som har utsatt mig som ska be mig om ursäkt. Om det är någon som ska säga förlåt överhuvudtaget.  Dessutom känner jag direkt när någon säger till mig att jag måste lära mig att förlåta att jag inte vill lyssna på någon som uppenbarligen inte förstår att det känns kränkande att när någon säger att jag gör fel som inte förlåter person som har gjort mig illa. 

 

Om jag väljer att sluta prata med en person eller bryta kontakten helt med någon så kan det ju bero på att den personen som jag klipper med har gjort saker mot mig som gör mig: Ledsen, förbannad och dessutom känner jag kanske att tålamodet har tagit slut. Det är heller inte helt ovanligt att de som blir drabbad av att jag bryter med dom berättar för mig vilken dålig människa jag är som tar bort dom ur mitt liv. Jag får återigen höra att jag är den dåliga människan och att jag inte ska vara så långsint och att jag i alla fall borde ge folk en chans till. Så vissa människor försöker alltså ge mig dåligt samvete när jag inte kan se vad som är fel med att bryta med en person som jag inte vill ha i mitt liv längre. 

 

För det första: Jag tycker inte att jag gör något fel när jag tar bort en människa som har gjort vidriga saker mot mig. För det andra: Jag vill inte ha människor mitt liv som får mig att må skit av sånt dom gör mot mig och säger till mig. För det tredje: Jag tror inte att det hjälper mig att må bättre om jag förlåter människor som har utsatt mig för saker som tex har skadat mig fysiskt och psykiskt. 

 

Jag tycker inte att alla förtjänar förlåtelse. Pratar jag för mig själv så finns det ett flertal människor som har: Gjort mig illa på olika sätt, massor av gånger och under många år. Om jag skulle förlåta vissa av dessa människor så skulle jag ju förmildra dom (i många fall) äckliga och vidriga saker som dom har gjort mot mig. Dessutom är det ju redan förnedrande att många av dessa svin inte ens ångrar allt de som dom har gjort. Det finns folk som har sagt till mig att dom inte har gjort nånting och att dom inte har något att be om ursäkt för. Där får man utså nästa kränkning genom att dom säger de orden. Varför ska jag förlåta dessa äckliga svin? Jag mår väl inte bättre av det? När en s.k. förövare inte ens kan stå för vad hen har gjort, då funkar i alla fall inte jag så att jag mår bättre av att förlåta personer som har gjort mig illa. Förlåta kan jag ju göra i vissa fall, men jag låter mig ju inte övertygas om att jag måste förlåta en människa och tvinga mig själv att känna att det är det rätta att göra. I vissa fall kommer ju bara en förlåtelse från min sida kännas som att de jag blev utsatt för var mitt eget fel och att jag i slutändan får skylla mig själv. Det är ju aldrig offrets fel. 

 

Det som har hjälpt för mig och fått mig att må bra efter massor av skit som några äckliga svin har utsatt mig för, det har varit att jag har accepterat att livet kan vara hårt ibland. Jag tänker inte anklaga mig själv när jag anser att jag är offret. Att förlåta är inte något som får mig att må bättre. Men ett tag trodde jag att jag behövde göra det eftersom så många människor sa detta till mig att det är just förlåta man ska göra för att man själv ska må bra . Tänk att så många har provocera mig genom att tycka att jag ska förlåta någon som har gjort saker mot mig som bara gör att jag tycker att den personen är ett jävla pissarsle. Att säga till mig att jag måste förlåta känns bara som en dubbel kränkning. Man är ett offer och sen lägger vissa människor över ansvaret på mig genom att säga att jag måste förlåta människor som jag hatar som fan för all den skit som dom gör och har gjort. Jag mår jag bra av att inte förlåta och förmildra. Jag mår bra av att möta sanningen och ärligt säga till mig själv vad jag: Känner, tycker och tänker. Visst kan jag förlåta människor och ibland får jag ju också be om ursäkt, men jag tror ingen mår bättre av att behöva känna sig pressad till att förlåta någon.