Hur många år som helst har jag haft en vision som handlar om att kunna leva ett liv som jag har drömt om sen jag var liten. Dom senaste 5 åren har jag gjort väldigt mycket saker för att i alla fall ge min högsta dröm och vision en chans. Jag har varit väldigt säker på att det är detta jag vill klara av. Jag känner inte att jag kan ha fel när jag har tänkt på det i nästan hela mitt liv. 

 

Jag börjar nu att närma mig slutet på en del i detta som jag som sagt har kämpat med i ca 5 år. Jag har sparat pengar och investerat pengar vidare för att komma till en punkt som jag tror jag behöver nå för att ta ett ganska stort kliv mot den vision jag har. Jag kommer inte att klara av allt som jag bestämde mig för att fixa för fem år sedan, men jag kan ändå göra mycket om jag bara orkar hålla i detta några månader till. Jag behöver bara fortsätta spara och investera i sånt jag har tänkt mig och som jag vet funkar. Håller jag mig till min plan och allt blir som jag har tänkt mig, då är jag rätt säker på att jag kommer att ha tillräckligt med pengar för att i alla fall kunna ha chansen att inom en snar framtid nå min vision. 

 

 Det som är jobbigt just nu är ju att jag ganska länge har bollat med väldigt mycket pengar. Jag känner ju att jag vill göra mycket annat, men min högsta dröm känns ju viktigare och då finns det ju mycket annat av livets goda som man för tillfället får avstå från. Det känns lite jobbigt för jag är normalt en ganska rastlös person och jag har lite svårt för att bara sitta still och absolut inte göra nånting. 

 

Nu börjar jag ju som sagt närma mig den där punkten där jag i alla fall inte ska bry mig på samma sätt om pengar och sparande. Oavsett hur det går nu under dom närmaste månaderna så har jag hela tiden sagt till mig själv att jag inte kommer att fortsätta att kämpa mot min vision. Det blir inte värt att ägna så mycket mer tid på detta för att jag vill förverkliga en dröm. Även om detta är något som jag har tänkt på i hela mitt liv. Jag vill inte ägna hela mitt liv åt att försöka förverkliga detta och sen när man är gammal och funderar på vad man har gjort i livet så kommer man till insikt med att man har kämpat med att nå sin vision. Någonstans får man bara bestämma sig för att nu får det räcka. Det kan ju också lösa sig på ett annat sätt än just dom sätt som jag försöker fixa detta på. Jag har ju lyckats med andra saker där jag typ inte har kämpat överhuvudtaget för att kunna fixa det. Det har bara blivit så. Det är ju inte omöjligt att det är på det sättet jag kommer att fixa detta också. Det har ju hänt för andra och då kan det ju hända mig också. 

Sen tror jag ändå inte att om jag skulle känna att detta inte kommer att funka så kommer det inte att falla på att jag inte har pengar och resurser för att göra vad jag tror krävs för att lyckas. Det kommer nog mer att handla om att jag ska våga göra saker som det också finns risker med. Jag tror att jag måste våga riskera saker som idag är bra i mitt liv, för att sen kunna få dom där sakerna som jag upplever är ännu bättre. Men det är ju också så att det kanske inte och då får jag det sämre istället för bättre. Jag kan hamna längre ifrån min vision och högsta dröm än vad jag är nu. En vision är ju aldrig något som man kan räkna med att man ska klara av. Jag tror att chansen att man ska lyckas med saker blir större om man följer sin inre känsla som man har får nånting.  Vad känns rätt för mig. Tänkt på det så ärligt du kan och gör saker med din inre känsla som utgångspunkt. Där någonstans känner jag mig ofta ganska trygg. Misslyckas jag så kan jag ändå känna att jag har gjort vad jag kan och räcker man inte till så behöver jag inte vara ledsen för det. Det ger mig någon slags inre frid i saker jag väljer att göra.

Jag vet inte nu om jag ska vågar tro på att visionen är möjlig att nå. Det känns som en 50% chans. Jag tror att det för min del handlar om att jag ska våga genomföra saker som är att bryta upp mycket av sånt som idag känns vanligt och tryggt i min vardag. Det inget jag behöver tänka på att göra just nu. Planen är fortfarande att köra på som vanligt. Men antingen före eller efter denna sommar så är tanken att jag bara sak ha kvar saker att göra som för mig kräver lite mod och att jag gör saker som är lite utanför min "comfort zone".

Jag har önskat av hela mitt hjärta sen jag var liten att jag på något sätt ska nå min högsta dröm och få leva det liv som jag verkligen alltid har velat leva. Om jag följer mitt inre så känns detta rätt, men det svåra är att övertyga sig själv om att det är rätt att våga gå utanför sånt som för mig idag är vanligt och tryggt. Jag har det ju bra och jag kommer att ha det bra även om jag inte når min vision. Sånt får man ju också väga när man kämpar mot sina drömmar och mål. Det är ju inte fel att njuta till max av livet, här och nu och kanske inte bry sig så mycket om sånt som man vill ska hända i framtiden. Så det är mycket som känns rätt att göra, hur jag än vänder och vrider på allt.  

Nu är jag ju heller inte på den punkten än där jag måste börja våga. Jag har massor kvar att göra med sparande av pengar och olika typer av investeringar som jag i slutändan tror att jag tjänar på. Det är tufft att göra det sista också, men jag känner mig mer motiverad nu. Jag tycker att det känns värt att i alla fall greja och hålla ut i några månader till. Sen får man väl se man man vågar göra efter det. Jag kanske vågar mer sen när jag ser större möjligheter i detta.