Jag vet inte riktigt vad jag ska tro och hoppas på. Jag känner mig nöjd över att mycket går så bra just nu. Sen smyger sig ändå en känsla på att det snart kommer att vänta och då kommer mycket kanske att låsa sig och kännas dåligt. Det är så lätt att sabba för sig och när an väl har gjort det så är det inte lätt att vänta på det till något positivt. Det känns bra nu, men jag är medveten om att jag har fått kämpa i motvind många gånger för att komma dit jag är nu. Det går bra med konstprojektet och ekonomiskt ska jag inte klaga. Jag är väldigt glad över att jag har flyt nu, men jag är rädd att jag tar en eventuell motgång för hårt.  Konstprojektet är ett otroligt stort projekt och det kommer att ta väldigt lång tid att få det helt klart. Målet är högt uppsatt, men klarar jag det, då kommer det att vara en av dom 5 häftigaste sakerna som jag har gjort i hela mitt liv. När det kommer till min ekonomi så har jag ett ännu större uppsatt mål. Når jag det då är det utan tvekan det häftigaste som jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Därför känns dessa två saker lite overkliga nu när allt med dom går så bra. Det gäller att jag har fötterna på jorden och tar det lugnt. 

 

Sverigeresan är ju annars det jag är mest taggad på just nu. Jag har massor med planer, men det gäller även här att jag tar det lugnt och gör en sak i taget. Att tänka för stort och för långt fram kommer inte att funka. Det är jag helt säker på. Jag känner mig trygg i detta. Bara jag inte blir för rädd och skjuter för många resor på framtiden. Jag måste våga åka hemifrån och inte tänka för mycket. Då krånglar man ju bara till det och det var ju det jag inte skulle göra.