Jag har varit ledig idag och tanken var att jag skulle avverka en promenadrunda på 12 km. Nu blev det inte riktigt så idag. När jag tog mig ut och skulle börja på min runda så hade jag bara massor med andra tankar i huvudet. Jag kände en inre stress över att jag hade så mycket grejer att tag i och fixa. Jag kunde liksom inte samla mig och fixa en promenadrunda som jag har gått tusentals gånger tidigare. Kanske är det också så att jag har gått för mycket och kört för hårt den senaste tiden. Kanske är jag lite mätt på jagandet av steg. Det känns inte bra för jag har så många gånger tänkt på att gå mina rundor på ett sätt så att jag inte ska tröttna. Nu hände det ändå, fast idag var det nog mycket annat som jag kände att jag måste få gjort och därför kunde jag inte riktigt fokusera på en promenadrunda. Jag tror inte att jag lägger ner helt. Jag orkade bara inte bry mig idag. 

 

Jag kände också av en viss tankspridhet  när jag stannade och pratade med andra människor  idag. Jag pratar med någon om något, men samtidigt tänker jag på nånting helt annat. Jag gillar inte när jag blir sån för jag vill verkligen lyssna ordentligt när någon pratar med mig. Jag har saker på gång och grejer jag måste fixa inför allt som jag har framför mig. Tex behöver jag ju förbereda mig lite för den galapremiär som jag snart ska åka på i Stockholm. Inför det "äventyret" så får jag ju söka ledig från jobb, kolla "klädgarderoben" så man hittar en outfit som kan tänkas passa och fråga runt bland folk om någon vill hänga med mig på denna grejen. Jag har samtidigt mycket busskörning att avverka,  så någonstans i slutändan är det lätt att tappa kontrollen över sitt egna liv. Lite överdrivet kanske, men jag kan ändå säga att jag har mycket jag vill få gjort nu och jag har inte jättegott om tid på mig att liksom lösa allt som kan tänkas behöva fixas. Jag hatar att det är så, men man får ju heller aldrig något om man inte anstränger sig. 

Jag tänker väldigt mycket på Sverigeresan nu. Det som har växt fram inom mig under de senaste dagarna det är att jag nog ska vara försiktigt med att vara för länge i tex en samma stad. När jag tittar på vissa resor och platser jag vill åka till så känner jag ganska ofta att de mesta känns bara värt att besöka i någon timme och sen åker man vidare till nästa ställe. Jag vill liksom avverka mycket ganska snabbt och effektivt. Egentligen är det inte så mycket jag vill göra eller se. Jag vill mest bara efteråt kunna säga att jag har varit på någon plats i ett landskap och sen prickar jag av det som avverkat. Jag vill mer köra mot målet. Det är ju att avverka 25 landskap på 2 år. Upplevelsen av varje resa känns inte alls så viktigt. För mig blir detta mycket roligare om jag avverkar platser snabbt och effektivt. 

 

Det finns undantag. Tex har jag tänkt att jag inom kort ska åka till Malmö. Där vill jag nog stanna över en helg i alla fall. Åker man till Stockholm så känner jag väl likadant. Några dagar på raken får det allt bli där också. Några fler platser kan jag tänka mig att stanna lite längre på, men jag tror ändå att jag ska vara försiktigt med att ha planer på allt för lång vistelse på i tex en och samma stad. Jag ska nog heller inte planera för mycket i detalj, innan varje resa. Jag tror att det passar mig bättre och att jag kommer att tycka just detta "projekt" blir mycket roligare om jag är mer spontan och inte tänker så mycket mer än att jag ska ta mig till alla möjliga platser runt om i Sverige.

 

Jag försöker också tänka på att inte resa iväg för ofta. Det känns lagom just nu att åka iväg på något, ungefär en gång i månaden. Fram till sommaren ska jag nog hålla mig till att göra så. Då hinner jag fundera lite på vad jag faktiskt vill och kan, samtidigt som jag vet att jag orkar genomföra alla resor på ett sätt som känns bra för mig. Jag vill ta det lite lugnt med detta, samtidigt som jag  är sjukt taggad på resor inom Sverige. Jag har tänkt så länge på detta och nu känner jag mig redo, men jag vill också tänka att ha fötterna på jorden. Jag kan ju inte göra vad som helst och liksom dra på för stort. Det kommer inte att funka. Jag måste tänka på att skala ner och inte vilja för mycket heller. "Less is more"

 Annars är det konstprojektet som jag tänker mycket på. Det går sjukt bra med det. Klaga kan jag absolut inte göra. Om detta nu är något som blir ännu bättre framöver då blir det ju nästan för bra för att vara sant. I slutet av denna veckan når jag ett delmål och sen är det bara att fortsätta som jag har gjort och då bedömer jag att detta minst kan bli bättre, men aldrig sämre. Det känns ju coolt när jag bara är en liten nybörjare på att skapa konstverk. 

 

---

 Jag kör ganska hårt nu med några få saker. Jag promenerar i snitt över 1 mil, varje dag.  Min konst som sagt går ju bra och jag lägger ofta tid på att bara ösa in mera i mitt konstprojekt. När det gäller jobbet med busskörningen så kommer det ju perioder då jag jobbar ganska mycket. Inget med jobbet känns tufft eller jobbigt just nu, men ibland känner man ju ändå att man kanske borde försöka ta lite mer ledigt än vad jag gör. Mycket känns som sagt  bra. Promenader, jobbandet konsten och planeringen av olika resor. Men jag blir också ganska trött av allt grejande från tidig morgon till sen kväll. Det gäller att ta det lugnt i allt det där. Jag är noga med att lyssna på kroppens signaler och känner jag inte orkar så släpper jag bara allt där jag är och gör ingenting mer. Detta känns viktigt att för mig att tänka på. Jag vet hur lätt jag har för att ibland bara blåsa på med saker, utan att egentligen tänka på att jag ska orka med allt som jag påbörjar. Det blir i slutändan inte bra. Man har ju också genom åren sett på tok för många exempel på människor som har drabbats av utbrändhet och utamattningssyndrom, p.g.a. att man inte tänker på att människans kropp inte klarar precis allt hela tiden. Man måste stanna upp ibland. Ta en paus och vila. Göra saker som man är säker på att man verkligen mår bra av. Ingenting annat i livet spelar ju någon som helst roll och man inte mår bra.