Fredag har det blivit och senare ska jag ta tag i arbete. Arbete, arbete och abete. Det  har jag idag, och hela helgen. Bara att bita ihop och köra ju.

 

Jag såg nu på mogonen att jag hade fått in lite extrapengar. Jag visste att dom skulle komma in tids nog, men jag blev lite överraskad över att dessa pengar hade kommit in  nu. Det är ju alltid kul när man får in lite cash, men dessa pengar kommer snart att gå ut igen. Easy Come, Easy Go liksom. Jag har dessutom beställt en grej som jag just nu ångrar att jag valde att köpa. Fast nu när jag fick in lite extra pengar så kan man ju tänka att det var någon annan som betalde just den grej jag nu inte ville ha. Därför bryr jag mig inte så mycket om jag ibland råkar göra något som kostar pengar som jag sen ångrar. Jag tycker ändå det är bättre att jag  grejar och försöker fixa saker än att det blir så där att man blir sittande här och ångrar saker som man aldrig gjorde. Ur allt grejande, oavsett om man gör rätt eller fel så finns det alltid saker som sen i slutändan blir bra.

 

 

Skönt med med ännu en ledig dag. Jag har massor med jobb i helgen, men det känns ju då bra att man ändå har två lediga dagar denna veckan.

Jag startade dagen klockan 07:00 med en löprunda. Jag körde bara ca 4 km. Det tog ju emot så ända in i helvete på förra springturen som jag körde på ca 12 km. Det får bli några kortare varv ett tag framöver. Mycket känns så jobbiga med det där långa varvet så jag får känna mig lite mentalt starkare innan jag ger mig på det igen. Springer jag 4 km lite var och varannan dag så duger det gott också. Jag känner mig ändå bra i kroppen och så. Själva träningen ger ju resultat även om det känns tufft och tungt ibland. Sen kanske jag testar gränserna lite för mycket. Jag provar hela tiden vad som är mitt max och vad jag klarar som mest. Ofta tar man ju i för mycket och då övergår det där "maxtempot" till väldigt långt under vad man egentligen skulle klara av om man bara sänkte tempot lite. 

 

 

 

 

Jag är inne i någon period nu där jag sitter uppe ganska länge på nätterna. Lite rast lös är man kanske, eller så är det bara att man känner bra fart i kroppen. Jag känner ju nästan aldrig heller att jag måste gå lägga mig  tidigt för att jag ska upp tiigt nästa dag. Sitter jag uppe till sent på natten så vaknar jag ju ändå senast klockan 08:00. Sen kanske man ligger kvar någon timmen, men 09:00 är man lätt uppe och skuttar. Lever man som jag gör så är ju fördelen att jag i princip kan gå och lägga mig när jag vill , och också kliva nästan när jag vill.

 

Jag har de senaste dagarna funderat lite på vad man ska hitta på i längre fram under detta året. Det är detta året jag mest funderar på. Jag vill åka till Göteborg och kolla Bokmässan i höst. De mesta är väl redan nu fixad och klart för den grejen, och jag tror det blir kul. Jag vet inte om det är något för mig för jag har ju aldrig besökt Bokmässan tidigare. Men jag måste ju våga uppleva det. Jag kanske älskar det.

 

Men Bokmässan är ju inte förrän i höst. Innan det så har jag ju funderat på lite andra grejer. jag skrev lite om det i mitt förra blogginlägg. Klart jag vill se Little Jinder (23 augusti) och sen Rebecca och Fiona (14 september) Jag har redan nu bokat hotellrum. Blir det inget, eller om det visar sig att man får sova hos någon snäll människa i Stockholm så kan man ju alltid avboka. Jag har nog slagit mig till ro med att jag inte kommer att besöka Umeå i December då under Musikhjälpenveckan. Jag känner att jag hellre sitter hemma under en filt med en kopp choklad och kollar Musikhjälpen på TV. Jag känner inte att jag riktigt att det är värt att bry sig. Inte i år i alla fall.  Men två fett coola gig, och få se coola tjejer uppträda på "Grönan" i Stockholm känns roligt och värt att åka och kolla på.

 

Jag tittar nu på alla möjliga saker igen. Jag gillar väl inte riktigt när allt bara står stilla den ena månaden efter den andra. Mycket av allt jag funderar på att göra blir det i slutändan ingenting med. Jag kanske vill, men lyckas inte fixa det. Så är det ju ibland och det får man ju bara acceptera. Detta med Stockholm och "Grönan" är nog inga problem att fixa, men mycket annat som jag nu tänker att jag vill göra vet jag inte om jag fixar. 

 

  Jag planerar ju nu i alla fall och kör på. Jag ser om det funkar. Funkar det inte så släpper jag det. Funkar det, då öser jag på och förhoppningsvis fixar jag det. Det känns bättre att göra så än att bara fundera på om det funkar eller inte. Köra på är väl det bästa man kan göra. Grejar man med mycket saker så blir det ju alltid något med nånting. Grejar man inte alls så blir det heller aldrig nånting med något.

 

 

Det är skönt med en ledig dag igen. Jag var ju ledig helgen och sen jobbade jag en dag, och nu är jag ledig igen. Jag tar det lugnt och jag känner mig väldigt avspänd. Den senaste tiden är det just avspänd jag har känt mig. Jag tänkte först på det igår när jag jobbade. Jag har varit maximalt avspänd en längre tid, men jag har inte tänkt på att jag är det. Det är ju så det ska vara. Jag hade ju bestämt mig sen länge för att jag skulle chilla ner efter detta halvåret som för mig har varit rätt häftigt. Det känns bara skönt nu att man lyckades tagga ner direkt, precis så som jag tänkte att jag skulle göra. Jobbar jag så är jag avspänd. Det är rena semestern att jobba. När jag har lediga dagar så är jag också avspänd. Jag tar det lugnt, slappar i solen, äter någon middag och bara ser till att må bra oavsett jobb eller ledighet. Mitt liv är inte perfekt, men jag känner mig ganska nöjd med hur jag har det just nu. Jag ska chilla ett bra tag till, sen vill man ju att det ska hända nåt mer igen. Då ser jag väl till att det blir så, men jag vill även då känna mig lugn och avspänd. Precis så som jag känner mig just nu.

 

 

Måndag och ny vecka har det blivit. Det känns just nu som jag har myror i huvudet. Jag har varit uppe halva natten. Det tog en jäkla tid för mig att komma i säng i natt. Jag kom hela tiden på att jag skulle göra något och det kunde jag inte strunta i. Jag gick til med ut mitt i natten, trots att jag kände att jag bara borde gå lägga mig.

 

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som handlade om hur jag såg på den kritik och de påhopp som jag har angående alla pengar jag skänkte till Musikhjälpen 2016. Inlägget jag tidigare skrev tog jag sen bort för jag kände när jag läste det att jag överreagerade och då ångrade jag vad jag hade skrivit.

 

Men nu har jag återigen fått kritik från flera personer. Allt verkar handla om pengar. Man pressar mig på frågan om jag inte ångrar mig att jag skänkte så mycket pengar till Musikhjälpen 2016, när jag nu kan få så mycket annat än de jag fick för dom pengarna. Just det där är jag så jävla trött på att höra!  Dessutom verkar vissa människor glömma att pengarna jag skänkte gick till en bra sak. Eller så tycker man inte att det går till en bra sak och därför kanske man kritiserar mig. För mig är det ganska enekelt. Jag var med och bidrog för att jag vill få en lite bättre värld. Om det finns folk som tycker att jag borde ha gjort något annat för pengarna istället så vill jag inte veta det. Jag är trött på att höra det och jag blir också ledsen när det uppenbarligen finns folk som tycker att jag borde ångra mig för att jag har skänkt pengar. Jag kanske är överkänslig, men det är jag ju i min fulla rätt att få vara.

 

Musikhjälpen för mig är ett intresse som jag har. Jag gillar den "apparat" som jag tycker att Musikhjälpen är. Alla möjliga människor engagerar sig i Musikhjälpen varje år. Massor med människor gör något och när man lägger ihop vad alla dessa människor har gjort under en vecka så generer det pengar, mycket pengar. 2016 blev det över 49 000 000. Det tycker jag är en häftig apparat.

 

 

Jag kommer även i år att skänka mycket pengar til Musikhjälpen. Det kan jag nästan lova redan nu. Jag ska försöka att inte bry mig när folk tycker att jag borde göra annat för mina pengar. Jag gör ju som jag vill och Musikhjälpen tycker jag är en av årets höjdpunkter varje år. Dessutom har jag ju fått mycket beröm och ryggdunkningar också för att jag har skänkt pengar. Men problemet är att jag lätt glömmer allt de positiva som jag har fått höra från massor av människor för att jag har skänkt pengar. Det blir lätt så för mig att när jag får någon negativ kritik eller blir pressad på nåt sätt så glömmer jag  allt de som har varit positvit. Det spelar ingen roll om de som är negativt inte är en så stor grej, sånt tar lätt över i alla fall. Jag får väl försöka lära mig att tänka annorlunda där. Jag är ändå rätt säker på att jag inte kommer att sluta gilla Musikhjälpen för vad det programmet är. Kan jag även i framtiden skänka pengar till Musikhjälpen så tror jag nog att jag kommer att göra det. I slutändan komer det ju då inte att spela någon roll vad andra männsikor än jag själv tycker om det. Mår jag bra av vad jag gör så är ju det det vikigaste, och också det som gäller.

Jag är inte på det bästa humöret. Jag känner mig ofta irriterad och jag har sällan något tålamod. Lite jobbigt för mig, men ibland blir man ju sån. Det lär väl bli några blogginlägg framöver där jag mest skriver om vad jag stör mig på. De finns en hel del som jag har tröttnat på.  Eller så är jag bara gnällig och tänker negativt i största allmänhet.

 

Denna dagen började jag med löpning. Jag har inte varit ute på så många springturer denna veckan. Idag kände jag att det var viktigt att jag tog mig ut. Jag höll på att fala in i tankar som att jag inte orkar bry mig. Struntar man i det den ena dagen efter det andra så vet jag av erfarenhet att man med ganska stor sannolikhet slutar helt. Det vill jag naturligvis inte. Jag vill ju köra på hela sommaren. Flera gånger i veckan ska det vara.

 

De finns mycke jag kan störa mig på. Jag kan tex lätt bli irriterad på saker som liksom upprepar sig gång på gång. Om någon tjatar om något en eller två gånger så kanske man inte bryr sig, men sånt som hela tiden upprepar sig om och om igen blir ju i längden något som man tröttnar på.  Jag tycker också att jag har svårt att hantera det. Jag hamnar ju lätt  i ett läge där jag känner att jag inte kan försvara mig. Jag försöker förklara mig genom att tala om och säga precis som det är, men när det handlar om det där med vad jag gör för mina pengar så har jag svårt att inte bli arg över att vissa folk hela tiden ska påpeka för mig att jag har betalat för mycket, och kan göra mycket annat istället för pengar som jag har valt spenderat på något. Detta tycker jag att jag ofta får hålla på att prata med folk om. Jag är så trött på det, men ändå hamnar jag lätt i den diskussionen med folk. Det slutar alltid med att jag blir förbannad och tycker att folk inte ska bry sig. Jag tänker: Varför skiter folk inte i vad jag gör för mina pengar? Sen mår jag dåligt över att jag inte lyckades att undvika att hamna där i den diskussionen som jag sen länge är så trött på att babbla med folk om. Jag känner mig efteråt också så dålig  att jag inte innan diskussionen börjde  borde ha kunnat räkna ut att det skulle bli en diskussion där typ den/dom jag diskuterar med bara säger emot mig  när jag helt ärligt berättar vad någonting har kostat. Jag  vill liksom inte ljuga, men när jag säger sanningen så kan vissa personer till synes bli så arga på mig för att jag har betalat det jag har gjort. Själv tycker jag inte det är någon "big deal" om jag tex bränner massor med tusenlappar på en utekväll eller köper en resa där jag kanske har 50 000 kronor i fickpengar och bränner dom under en och samma helg.

 

Jag försöker att inte ta åt mig eller bry mig, men det är svårt. Just detta vill jag kunna skita i att folk tycker att jag borde ha köpt något annat än vad jag har köpt för mina pengar. Men jag har svårt att inte bry mig eller ta åt mig. Jag blir irriterad, och ibland också ledsen. Ofta känns det som man blir idiotförklarad när jag berättar att jag hur mycke någonting har kostat. Många vill också gärna tala om vad jag kunde ha fått istället.

 

Ibland undrar jag folk verkligen tror att jag är så dum i huvudet att jag inte vet vad jag kan få för pengar. När jag tex åkte till Amsterdam i tre dagar och råkade tala om för en person vad det kostade så sa han direkt till mig att jag för dom pengarna kunde ha fått en vecka i Turkiet. Det där gjorde mig direkt irriterad. Egentligen vet jag inte varför, men det kanske kändes som en idiotförklaring av mig när jag fick höra det där. Jag skiter väl i om jag kan få en vecka i Turkiet om jag nu ville åka tre dagar till Amsterdam. Jag vill inte åka till Turkiet och sen blir jag arg över att någon säger så. Lite löjligt av mig kanske, men jag blir sån. Jag har svårt att inte bli arg när det typ känns som amn blir idiotförklarad.

 

Grejen är att jag måste väl nånstans bara lära mig att hantera detta. Folk kommer även i framtiden att påpeka för mig att jag inte ska betala si eller så mycket för det eller det. De kommer alltid att finnas folk som vill påpeka för mig att jag borde ha köpt något annat för dom pengarna som jag kanske någon gång råkar säga att jag bränner. Sen vet jag ändå inte hur jag ska kunna låta bli att inte bli förbannad när det nästan känns som folk idiotförklarar mig för att jag råkar spendera en hel del  pengar och har lite "cashflow" ibland. Jag kanske gör lite galna grejer ibland som kostar en hel del, men oftast är det något som ajg har planerat sen länge. Dessutom gör jag ju saker som ajg vill göra. Om jag bränner tex 50 000 på något så kanske det har varit planerat att jag ska göra det i ett halvår på just den grejen som jag väljer att lägga mina pengar på. Jag gör ju också vad jag vill göra för mina pengar. Jag är ju precis som alla andra där. Jag lägger mina pengar på de jag vill, och andra människor lägger ju pengar på sånt som dom vill göra. Alla gör vi ju olika prioriteringar i livet. De finns mycket jag drömmer om att få göra. Om jag har pengar till att göra något av allt jag drömmer om att få göra, varför skulle jag då inte göra det? Jag kan ju tycka att jag vore en idiot om jag inte tar chansen när jag har den.

 

Jag kan ibland tänka att folk som är på mig som fan om vad jag gör för mina pengar inte har någon insyn i min privatekonomi. Så är det ju naturligvis också. Jag är ju den som vet hur jag har det, och vad jag kan spenadera pengar på. Jag vet ju också vad jag vill. Jag gör inte saker för att andra vill att jag ska göra det. Jag gör vad jag vill göra. Är det något jag verkligen vill göra så får det kosta vad det kosta vill. Bara jag har pengarna så är det ju lugnt.

 

Detta är kanske något som jag gör en större grej av än vad det egentligen är. Men jag har så svårt att hantera detta när jag så ofta stöter på folk som typ hela tiden frågar mig vad något kostar, och sen nästan skäller ut mig för hur mycket pengar som jag har bränt, samtidigt som man också känner att man måste tala om för mig vad jag hade kunnat få istället. Tror folk att jag inte vet nånting utan att man måste lära mig om vad jag skulle kunna göra för mina pengar?

För min egen skull så måste jag nog framöver hitta ett sätt att hantera detta på. Jag vill egentligen inte  hamna i en diskussion med andra som handlar om vad jag gör eller borde ha gjort för pengar. Men det är nog något som jag aldrig kommer att kunna undvika.  Jag kommer alltid om bli arg på folk som typ talar om för mig vad jag kunde ha gjort istället, och sen pressar mig för att försöka få mig att erkänna att jag ångrar mig osv... Men att jag blir arg eller ledsen över det beror ju mest på att jag inte kan hantera och liksom ta sånt som folk säger till mig  på ett bra sätt. Jag kommer även i framtiden att spendera pengar på lite galna grejer, oavsett vad andra tycker om den saken. Detta kommer sen folk att ha åsikter om. Det kommer jag nog aldrig att komma ifrån. Men för min egen skull så måste jag hitta ett sätt att hantera detta på, eller hitta sätt som gör att jag fullständigt skiter i att folk tycker att jag spenderar för mycket pengar på något. Det kanske är det jag måste göra: Skita i vad folk tycker.

 

Folk tycker ju vad dom tycker, och jag kommer att fortsätta bränna pengar på sånt jag vill göra. Där står jag och det får väl vara som det är kanske. Varför ska jag bry mig om vad andra tycker att jag ska göra när jag själv tycker att dom ska skita i vad jag gör? Dessutom handlar det ju bara om pengar. Jag bryr mig inte så mycket om pengar och vad saker och ting kostar. Har jag pengar til något så kanske jag köper det. Svårare än så är det ju inte.

Det är ju lite festival i Vänersborg dena helgen. Aqua Blå kallas detta. Jag var ute lite på detta igår , men det kändes lite avslaget. Sen kanske det är så att det blir lite vad man själv gör det till. Jag är väl inte inne i någon period där jag är på något partyhumör. Jag har ju sen länge bestämt att jag ska tagga ner med det mesta ett tag framöver.

 

 

 Man kanske skulle ha varit i Göteborg istället? Där är det väl också en festival denna helgen. Summerburst har någon sagt att den heter. Fast det där är nog inget för mig, och jag vill ju som sagt tagga ner nu och det gör jag, och har gjort sen jag kom hem från Stockholm för 2 veckor sen.

 

Får se om jag går ut och kollar vad som händer på Auqua Blå idag också. Det är ju lite mysigt, även om jag inte är så jäkla "tagg" och "pepp" över detta Auqa Blå.

 

Jag jobbade på igår. Väldigt lugnt var det. Jag ska snart ta mig till jobbet igen. Man får jobba på lite till innan jag får en ledig helg igen. Det är ju lite festival här i stan nu i helgen. Det börjar väl idag? Eller det kanske redan är igång, vad vet jag. Kanske tar jag ett varv nere vid området efter att jag har slutat ikväll. Jag får se hur jag gör och hur helgen blir.

Igår när jag jobbade glömde jag min telefon hemma. Att inte ha någon telefon med sig på jobbet kändes lite ovant. Vid varje paus som jag fick med bussen igår så kände jag i fickorna efter mi telefon, men jag hade ju ingen. Herregud vad mycket man kollar i den. Jag kunde efter att arbetsdagen var slut känna att det var ganska skönt att inte hza tittat i telefonen på typ 8- 9 timmar. Det kändes bara bra att inte vara uppdaterad på hur mycket som helst hela tiden. Ska man kanske ta och glömma telefonen när jag går hemifrån idag också?

Ska man vara ärlig så tror jag att detta är någon som driver med mig. Jag har ju svårt att tro något annat. Eller kan Johan ”pommen” de Glauce III var en människa som heter så? Johan ”pommen” de Glauce III kanske är någon gentleman som sitter i något slott nånstans och röker cigarr och dricker svindyrt vin i sin  chesterfield fåtölj.

 

Oavsett hur det  är med den saken så är breven som jag får från denna mannen väldigt underhållande att läsa.

 

 

 

Det har gått mången jordvarv sedan jag författade en epistel till vederbörande, ty jag har varit hospitaliserad. Jag föll nämligen offer för en grav trafikolycka. Gudskelov lyckades undertecknad dupera liemannen ånyo trots min digra ålder. Vistelsen på lasarettet var till belåtenhet må jag säga. De unga samariterna tog väl hand om mig och medicinarna hade god kompetens.

Jag blir gladlynt när du, Daniel, anför att du omigen tagit initiativ till att exercera. Det får mig att erinra den goda epoken när en annan var rekryt. Då stod 5000 meter löpning per dag på timplanen. Jag minns vår koleriska officer, hur han beredvilligt gastade glåpord efter de sävliga meniga. Det var ideligen den gängliga Carl som mottog okvädingsorden. Denne Carl var tillsynes indolent som gardist, men när manskapet övade prickskytte kunde han vederlägga den tesen. Nåväl, min vigör har aldrig varit så god som undertiden jag genomförde beväringen samt studerade till reservofficer. Löpning gör under för ens lekamen!

Det har kommit till min vetskap att din bror ska bli fader vilket bettingar att du blir onkel. Familjeutvidgning är sannerligen en ynnest att få uppleva. Jag vill därför framföra mina varmaste lyckönskningar till eder. Du går in i en epok full av gamman och fägnad. Jag drar mig till minnes när min framlidne hustru Margarethe delgav att hon var i grossess med vår son Gustaf. Jag sabrerade huvudstupa den finaste champagne jag hade i vinkällaren, euforin var absolut. Havandeskapet gick över all förväntan, den tredje september anno 1957 nedkom ett välskapt litet gossebarn! Cigarren tändes och gemaket fylldes med välbehaglig rök. Sedan den dagen har jag alltid haft en följeslagare i vått som i torrt. Det krävs dock att man smörjer relationen mellan generationerna. Mitt spörsmål till dig blir helt sonika, hur ska du underhålla relationen mellan dig och din framtida nevö eller niece?