Onsdag (2017 05 31)
Det blev ett löppass idag. Jag har ju vilat några dagar för att jag fick så ont i fötterna efter alla springturer jag genomförde förra veckan. Men idag var jag alltså ute igen. '
I början kändes det oförskämt bra. Det gjorde väl då att jag drog på lite för mycket. Sen orkar man inte riktigt på samma sätt när man har lyckast springa några km i ett betydligt högre tempo än vad jag normalt brukar göra. Jag blir bara trött, men det gör ju inte så mycket.
Jag bryr mig ändå ite så mycket om tider och att jag måste prestera väldigt bra när jag är ute och springer. Det viktiga för mig är at jag just bara tar mig ut och springer. Oavsett om det känns bra eller dåigt när man är uite så är det i slutändan bra för min hälsa. Därför blir väl alla mina löpass någonstans slutändan bra, även om jag tror att typ en 11 åring skulle kunna hänga med på dom kilometertiderna som jag hade idag.
Jobbat har jag också gjort idag. Det var ganska lugnt. Jag körde ju bla Vänersnäs. Det enda
Det enda som var lite frustrerande med dagens arbete var att jag på en av turerna blev över 30 minuter försenad. Det är jättemycket. Orsaken var ett vägarbete på Dalbobron. Under rusningstiden så blev det totalt stopp i trafiken och jag kunde inget annat göra än att vänta på att typ någon framför mig skulle börja röra sig framåt, så att jag sen själv kunde komma framåt istället för att bara stå still och titta på andra fordon som stod still.
Annars var det en väldigt lugn arbetsdag. Dessutom fick jag uppleva en jättefin regnbåge.
Detta var min onsdag i stora drag..
.
Massor med prat om allt och inget.
Farbror Danne😊
Oj oj!! Om några månader händer det grejer. 👶Brorsan och hans flickvän ska ha barn. Jag blir då FARBROR DANNE. 😊😊
Måndag (2017 05 29)
Då var det måndag igen. Ny vecka och nya tag med problem att lösa. Eller så ser man bara alla möjligheter och skiter fullständigt i att det finns problem.
Idag har jobbet satt mig på utbildning. YKB kallas det visst. Från 10 sept 2008 tillämpas en för förare av buss, som ska säkerställa att alla förare har den kompetens som är nödvändig för yrket. Yrkeskompetensbevis (YKB) förnyas genom fortbildning på minst 35 timmar inom 5 år. Jag brukar få genomgå detat en gång om året, och efter 5 år så börjar man om. Idag ska man jag uppdatera mig på: Färdskrivaren, vägmärken och hälsa.
Detta får starta mina första 8 timmar denna måndag. Det känns ju på ett sätt lyxigt att man kommer att få en dag med full betalt, utbildning betald och gratis mat, men man behöver inte köra buss.
En vecka med löpning och "chillande".
Denna veckan börjar lida mot sitt slut. Jag är ganska trött nu och jag ska för ovanlighetens skull gå och lägga mig ganska tidigt ikväll. Jag ska också upp tidigt imorgon.
Jag har haft en vecka där jag har jobbat och grejat mycket med vardagliga saker. Vardagliga saker kan vara: Städa, tvätta, diska handla och panta.
Idag käkade jag på Cyrano i Vänersborg. Jag har aldrig varit där tidigare, men det var bra och jag kommer att gå tillbaka dit.
Jag har medvetet taggat ner lite nu. Jag struntar liksom i om jag har nya saker på gång eller inte. Jag har det jag har på gång. Något nytt utöver de jag inte har funderat på tidigare bryr jag mig inte om. Jag kansek missar en chans eller inte tar någon möjlighet pga mitt nuvarande "nertaggande". Men jag vill orka med mig själv och jag vill ju orka ha fler roliga grejer på gång i framtiden. Men först ska jag "chilla" och ha en avspänd sommar. Detta har jag tänkt på sen länge.
Under denna veckan har jag såklart tänkt mycket på allt de jag var med om i Stockholm den 18 maj (veckan innan ). Nu börjar jag kunna släppa det, men ibland tänker jag på tjejerna och andra som jag träffade i Stockholm. Lite vemodigt kan det kännas, men det känns ändå bra. Väldigt bra. Jag är så glad att jag gjorde det. Jag ångar ingenting. Jag kan inte ångra att jag gör saker som jag drömmer om att få göra.
Jag har kört många långa löprundor denna veckan. Flera mil har det blivit samanlagt under denna veckan. Så mycket minns jag inte när jag sprang senast. Jag har också kommit ihåg att jag ska köra "PLANKING". Det är ett sånt önskemål som måna av alla er som följer mig på olika sätt vill se.
Jag har unnat mig god mat denna veckan. Det blev ett besök på "Kopparn" på en "röda" dagen som var i torsdags.
Sammanfatting:
Jag har haft en lugn vecka, men jag har samtidigt tränat som fan. Jag har återgått till den vanliga vardagen. Jag tänker fortfarande på de dagar i år där jag på ett sätt har levt lite i min dröm. När jag gjorde alla de där Musikhjälpengrejerna så känns det ju lite som jag var i en dröm, fast jag befann mig ju i verkligheten. Jag har ju inte bara drömt och sen vaknat upp och så har inget av någonting hänt. Allt hände och det var grymt kul. Jag kommer alltid att må bra av att tänka på allt de jag fick vara med om pga Musikhjälpen.
Nästa vecka:
Nu ska jag snart sova. Nästa vecka får man vara cool och ta tag i mer saker, men samtidigt ska jag tänka på att "chilla" mycket.
Min musik när jag är ute och springer.
Jag har alltid musik i öronen när jag är ute på mina springturer. Här har ni en liten lista på den musik jag mest brukar ha i öronen när jag är ute och pressar mig till personliga rekord.
Tankar om vad jag ska göra i sommar.
Sommarenär ju här nu. Jag tycker detta är den bästa årstiden. Man behöver inte ta på sig en massa kläder och man känner sig mer fri och ledig. Jag känner mig ofta ledig, även när jag jobbar just under sommaren.
Jag har tänkt sen länge att jag nu ska chilla och ta det lugnt i några månader. Detta halvåret har jag ju varit ganbska instesiv. Man jobbar på ganska mycket och är man ledig från busskörningen då grejar man med något annat. Eller så har man planer för kommade galna grejer som man vill göra framöver. Jag har haft en period nu där det har varit sånt jävla röj, både med jobb och annat grejande. Jag känner nu över sommaren att jag vill ha det lite softare. Ladda batterierna liksom.
Jag vill ändå ha ganska mycket av allting. Jag vill jobba som jag oftast gör. Jag vil ha saker på gång och jag vill genomföra sånt som jag drömmer om. Jag älskar livet när jag är kreativ, har saker på gång och gör saker. Det är kul när sånt man grejar med genererar pengar, så man sen kan göra ännu mer grejer som man drömmer om.
Men jag har redan börjat tagga ner lite. Jag tänker fortsätta så under sommaren. Jag gör det för mitt psykes skull. Taggar jag inte ner lite nu så blir jag totalt förstörd. Under juni och juli då är det en hel del jobb som gäller, annars blir det mest chilla. Under augusti har semester. Då blir det ju också mycket chilla. Sen hoppas jag också at jag tränar en hel del. Man kommer ju att orka träna mycket eftersom man inte behöver planera sina dagar utifrån busskörningen. Man blir ju heller inte lika slut i kroppen för man behöver ju inte jobba dom där 8-10 timmarna, flera dagar per vecka. Man kommer att åtehämta sig betydligt snabbare, vilket i sin tur gör att jag kan träna ännu bättre.
Så får det bli under sommaren. Sen eftersom har jag lite saker på gång, och då blir det väl lite röj igen.
Zara Larsson x H&M 2017 💖💖
Personligt rekord 2 dagar i rad
Jag kör på med mina löprundor och nu känns det väldigt bra. Jag är i form nu och nu får man se hur länge den håller i sig. Det är ju svårt att hålla formen, men nu känns det som sagt bra.
Jag har nu i 2 dagar på raken kört en löprunda på nästan 12 km. Igår slog jag mitt personliga rekord det där varvet som jag gillar att springa.
Idag tidigt på morgonen tog jag mig ut igen för att springa samma varv en gång till. Jag mitt personliga rekord igen. Nu är man fan bra igång! Hoppas att det håller i sig att det vara länge.
Återblick - Förra veckan - Trekantsdejt!
Jag har svårt att släppa det sjukt roliga som jag bara älskade att få uppleva. Dejten med 3 grymt coola och snygga tjejer. I mitt tycke är dom ju kanske Sveriges hetaste artister. Josefin, Rebecca och Fiona är så jäkla grymma tjejer!!! Jag tänker bara "bildbomba" skiten ur detta inlägget!! Jag vill bara njuta i massor av allt de jag fick uppleva för en vecka sedan i Stockholm för en vecka sedan. Ett sätt att göra det på är ju att kolla bilder, om och om och om igen...
Saknaden är svår att hantera.
Jag sitter här mitt i natten och funderar och skriver detta inlägget. Jag tänker sitta här och skriva tills jag har bearbetat mig igenom vad jag just nu egentligen känner.
Mycket känns väldigt bra. Jag är naturligtvis glad för allt jag den senaste tiden har fått uppleva genom Musikhjälpen. Det var ju så sjukt kul att göra allting, och jag ångrar ingenting.
Men något som jag har svårt att hantera är den känslan av vemod som jag tror att jag känner just nu. Fast samtidigt känns det fel att säga att jag känner vemod. Vemod för mig betyder ju sorgsenhet, men jag är ju inte sorgsen. Eller så är jag det för jag har så svårt att hantera det jag faktsikt känner. Jag har i april och nu i maj träffat massor av avspända och snälla människor genom att jag har gjort "Musikhjälpengrejer". Många av alla dom jag har träffat kan jag sakna redan nu. Jag vet någonstans innerst inne att jag inte kommer att träffa många av de människorna igen som jag den senaste tiden har gillat att träffa. Det är inte sannolikt. När jag tänker på så då känner man kanske sig på ett sätt som man kan kalla vemod
Jag kan också känna ibland att jag nästan blir ledsen, fast jag egentligen borde vara hur glad som helst. Det handlar lite om att jag inte är van vid att så många människor är så snälla mot mig. Vid alla tillfällen som jag har gjort någon "Musikhjälpengrej" så har jag en ganska kort tid efter känt att det kommer tårar. Jag är naturligvis glad över det jag har fått göra och uppleva, men jag har svårt att hantera att alla är så snälla mot mig hela tiden.
Sen vet jag ju naturligtvis också att människor som jag träffar när jag gör "Musikhjälpengrejer" känner ett ansvar att ta hand om mig. Man vet ju att jag har betalat pengar för allt jag gör. Det ska ju naturligvis vara så också att man blir väl omhändertagen av den/dom som har skänkt en upplevelse till Musikhjälpen.
Jag känner mig som sagt glad för allt, men samtidigt en enorm saknad av väldigt många som jag den senaste tiden har träffat. Jag hamnar ofta i denna känsla av vemod. Genom åren har jag gjort många saker där det eferåt kan kännas lite vemodigt. Man träffar nya människor som man trivs med, man har mycket kul tillsammans under en kort period. Man trivs ihop, men sen är det bara över. Det är bara så svårt att hantera känslomässigt.
Jag hamnar någonstans i tanken nu att sånt är livet. Oavsett vad jag känner så är jag ju nöjd över att jag gör saker. Ta bara den grejen när jag träffade dom bästa och grymaste tjejer jag kan tänka mig. Det kan jag ju inte gå runt och efteråt känna mig sorgsen över, men saknaden och längtan över att få träffa dom igen växer sig så stark så det blir väl till vemod. Och vemod förknippar jag ofta med att känna sig sorgsen. Sen är jag ändå glad på samma gång. Jag fattar inte hur jag funkar ibland känslomässigt och jag tänker bara acceptera at jag inte fattar och sen kommer jag fortsätta känna precis det jag känner. Och jag får känna precis vad jag vill.
Musikhjälpen på Rådhustorget i UMEÅ.
Årets stad för Musikhjälpen 2017 blev UMEÅ. Där kommer man alltså att ställa en bur och underhålla samtidigt som man samlar in pengar till en bra sak. Det blir nog fett coolt.
Jag har aldrig sett Musikhjälpen på plats live. Jag har aldrig stått utanför buren och klappat i händer och fryst arslet av mig. Ska man kanske ta en tur till Umeå i december och uppleva detta live för första gången? Det är ju långt kvar tills dess, men tanken slog mig nu på morgonen. Jag har aldrig sett det live och jag skulle gärna vilja uppleva Musikhjälpen på plats en gång i livet i alla fall. Med tanke på hur detta året blev pga mitt engagemang för Musikhjälpen 2016 så skulle det vara roligt att avsluta året med att se Musikhjälpen live, skänka massor med pengar och göra fett roliga saker sen under 2018.
Detta året blev det träff med Peg, shoppingdag med Men With och dejt med Josefin, Rebecca och Fiona. Allt hände pga att Musikhjälpen finns.
Varför skulle detta hända?
När jag var i Stockholm i torsdags så blev det ju återigen så att jag passerade den plats där den sk "lastbilsattacken" ägde rum. När detta hände den 7 april så hade ju jag varit i Stockholm den 6 april. För min egen del var jag ju lättad över att jag inte befann mig i Stockholm den 7 april. Då hade jag ju inte kommit hem den dagen, och tanken har också slagit mig att jag kunde ha befunnit mig på Drottninggatan där och då det hände. Sannolikheten är naturligtvis inte stor, men möjligheten finns, och det känns otäckt när man tänker på det.
Sen gör detta också mig både arg och ledsen. Varför ska sånt här behöva hända? Det är ju bara så fruktansvärt onödigt, hemskt och helt meningslöst. Det känner fortfarande väldigt mycket kring detta, speciellt när jag förra veckan återigen gick på Drottninggatan där det hände.
Parfym - Gele
När jag med tåget hade anlänt till Stockholm i torsdags så kom jag på att jag hade glömt min necessär hemma. Jag hade alltså bara för detta glömt väldigt mycket som bara vill ha. Ska man träffa tre grymma och coola tjejer också så vill man ju lukta gott, se fin ut i håret osv.. Jag hade ingenting med mig och då fick jag ju köpa bla parfym och hårgelê i Stockholm.
Jag köpte en herrparfym som jag verkligen kan rekomendera.
Denna flaska kostade ca 1000 kr. Jag tycker själv att den luktar jättegott så nu i efterhand är jag nästan glad över att jag glömde den parfym som jag först tänkte använda hemma. GUCCI GUILTY var en parfym som jag blev 100% nöjd med.
Jag tänkte också tipsa om en hårgelê som jag säkert har använt i över 10 år.
Den gelê har jag alltid minst en burk av hemma. Jag kan bara inte var utan den. Detta är verkligen en jättebra gelê. En burk kostar väl ca 150 kr. Jag använder denna gelê i mitt hår nästan varje dag. För mig räcker den nästan i två månader, och jag har ju ändå ganska tjockt hår. Logiskt sett borde denna gelêburk räcka längre än två månader för den personen som har tunnare hår än vad jag har.
Det var mina tips på riktigt bra produker, som jag aldrig kommer att vilja vara utan.
Jag flyttar hela tiden fram mina målsättningar.
Jag har nu under ett halvårs tid gjort en hel del roliga saker. Tittar jag ännu längre tillbaka i tiden så kan man ju nämna en hel del saker som jag är glad över att jag har fixat. Allt kanske inte alltid har varit någon dröm, men när man väl gör sakerna så känns det för den stunden som man lever i sin dröm.
Jag har snart bloggat i 10 år. Det är en ganska lång tid. Jag har vid några tillfällen haft nåt kort uppehåll från bloggandet, men annars har jag bloggat på med oftast minst ett inlägg VARJE DAG. När jag bara ser tillbaka på ca 10 år och ser vad jag har fått gjort så kan jag nämna massor med saker som jag känner mig glad över att jag har klarat av att göra. Jag har tex gjort minst en resa varje år till Stockholm under mer än 10 års tid. Under 2011 genomförde jag 4 utlandsresor. Några år senare förverkligade jag en dröm genom att fixa med min privatekonomi på ett sätt som jag nu känner mig väldigt nöjd med. Detta har sen gjort att jag kan göra mycket mer av saker som för mig är lite mer än bara det vanliga. Jag har pga mitt jobbande med privatekonomin kunnat unna mig ännu mer i min vardag. Det blev också möjligt att renovera mitt kök, vilket jag också gjorde i början av 2015. Sen har vi detta halvåret med tex flera stycken Musikhjälpengrejer.
Jag har tänkt lite tanker den senaste tiden som känns rätt sköna att tänka kring. Jag har många idêer på vad jag vill göra, men inget av allt jag tänker att jag vill göra i framtiden känns orimligt att fixa. Jag tänker heller inte på så många saker som jag tänker att jag vill göra inom den närmaste framtiden, men när man väl får gjort något som först bara har varit en idêe som sen har genomförts fullt ut så kommer man på att man vill göra mer. Man blir aldrig nöjd utan man vill hela tiden nåt mer, och jag gillar att jag tänker så.
Om någon för 10 år sen hade frågat mig om jag har nått alla mina målsättningar i livet om det hade varit så att jag hade gjort allt de som jag nu har fått uppleva och göra under de senaste 10 åren då hade nog svaret blivit ja. Jag hade varit nöjd, men nu när jag har gjort de jag har gjort under 10 års tid så är jag ändå inte nöjd. Mitt gamla jag hade nog varit nöjd, men mitt nuvarande jag är inte det. Jag vill göra mer saker. Jag har lite saker på gång och annat har jag tänkt att jag ska försöka ha på gång. Sen får man fixa saker så att det sen bara är att genomföra sånt som man vill göra och uppleva.
En fin grej med livet är väl att man hela tiden vill mer och aldrig riktigt blir nöjd? Man flyttar hela tiden fram sina mål. I den sekunden då man tappar hungern och önskan om att vilja göra mer saker utöver det vanliga, då dör man nog lite innobords. Man kan ju ändå vara nöjd med livet, fast man vill uppleva mer. Jag vill aldrig bli nöjd med allt. Jag vill hela tiden något mer, och det är en sak som jag gillar med livet. Att man just flyttar fram sina mål hela tiden, och vill något mer hela tiden.
Jag får tagga ner lite.
Denna veckan börjar lida mot sitt slut och jag har haft en bra vecka på många sätt. Det var otroligt kul att åka upp till Stockholm och träffa snälla och coola tjejer.
Mycket arbete har det också varit. Lite jobbigt, men så är det väl att jobba. Det kanske är därför man säger jobba, för att det just kan vara jobbigt
Jag har nu under ett halvårs tid bränt ganska mycket cash. Mycket pengar skänkte jag redan i december förra året till Musikhjälpen. Alla auktioner som jag budade hem är betalda och genomförda nu. Jag är nöjd med vad jag har fått uppleva under detta året och jag är naturligtvis också nöjd med att jag har fått träffa så mycket coola och avspända människor. Jag har fått ut mycket mer av allt än vad jag hade kunnnat hoppats på.
Men detta har ju också kostat pengar. Det kostar ju inte bara att skänka pengar till Musikhjälpen genom att buda hem auktioner. Det kostar ju även att genomföra sånt som man i slutändan lägger högsta budet på. I mitt fall handlar det ju om att jag ska betala resor till Stockholm och transport när jag väl är i Stockholm. Jag fick ju betala kläderna själv när jag var i Stockholm och genomförde shoppingdagen. Sen hade jag på mig dessa kläder när jag dejtade Josefin, Rebecca och Fiona. Genom en den ena "Musikhjälpengrejen" (Shoppingdag med Men With) Så fick jag hjälp med att hitta kläder som sen skulle passa för den sista "Musikhjälpengrejen", Trekantsdejten med Josefin Rebecca och Fiona.
Jag har ju också gjort en resa till Amsterdam i början av denna månaden. Den kostade ju en del pengar om man räknar på allt. En och annan utekväll har det också blivit och ibland har jag bränt ganska mycket "cash" under en och samma kväll. Bjuder man andra ibland också så kostar det ju lite till.
Jag har mer grejer på gång till hösten igen. Jag ligger ute med en del pengar som jag måste betala i förskott för att kunna göra vissa grejer i höst och i vinter. Jag har också mycket planer på vad jag vill göra och då behöver jag få in mera "cash". Ingeting är ju gratis liksom. Dessa "cash har jag redan börjat jobba på att få in.Jag har pengar, men behöver mer pengar.
Jag känner nu när jag vet att jag mest har jobb under juni och juli, och semster i augusti att det enda rätta för mig är att månad för månad spara mer pengar än vad jag har gjort under det senaste halvåret. Jag har inte tänkt att göra så mycket under sommaren. Då "taggar jag ner lite, och jag "taggar" bara upp om det innebär att jag får in "cash". Jag gör liksom inte tvärtom. Någon gång måste jag ju bromsa det som nu har pågått under ungefär ett halvår, nämligen att det har gått ut mer pengar än vad jag har fått in. Så kan man ju inte hålla på. Det känns som ett bra och klokt beslut att försöka spara lite mer nu igen. Jag känner mig också motiverad och peppad på att göra detta.
Förra året blev det mycket sparat för då satt jag ju mest här hemma och skrev på min självbiografi. En annan utekväll blev det väl, men mycket annat som typ kostade några pengar gjorde jag inte. Därför kunde jag göra de jag nu har gjort under detta året.
Nu ska jag alltså börja spara lite igen. Man måste ju någon gång stanna upp med brännandet av "cash" om man har mer utgifter än inkomster var och varannan månad. Bättre att bromsa när man vill, istället för att gör det sen när man kanske inte vill, men ändå måste. Jag har en bra plan för mitt sparande och sen har jag nya grejer på gång som jag ska omvandla till saker som faktiskt blir till grymma upplevelser för mig igen. Mer grejer händer, men nu får det bli lugnt ett tag. Man får sitta och filosofera över livet och bara njuta av det är som det är liksom. Jag är ju glad att jag är jag och ingen kan någonsin ta ifrån mig allt jag har gjort av helt fantastiska saker som jag med jämna mellanrum får vara med om i livet.
MH 2016 - Återblicken💚❤️
Har haft en morgon min massagestol. Jag har kollat på @musikhjalpen 2016, återblicken. ❤️💚Älskar Musikhjälpen!!❤️💚
#musikhjälpen #musikhjälpen2016
Om och om igen.
Saknar tjejerna redan, trots att det bara har gått två dagar sen allt jag fick uppleva i Stockholm. Det känns lite vemodigt, men ändå väldigt bra. Jag kan inte förklara det bättre än just så.
Ibland mår jag inte så bra. Nu mår jag naturligvis jättebra när jag tänker på allt jag fick uppleva i Stockholm för två dagar sedan. När den där stunden kommer då jag inte mår så bra, då kan jag ju bara titta på bilder från träffen med dom grymaste tjejerna som typ finns. Då kommer jag ju att må bra igen. Finns ju ingenting som var dåligt med detta liksom.
Hur ska JAG kunna överträffa detta?
Jag skulle kunna säga mycket om mitt senaste besök i Stockholm. Detta är kanske inte det sjukaste jag gjort i mitt liv, men om man räknar till 100 stycken sjuka grejer som man har gjort i sitt liv så hör ju detta till dom 5, 10 sjukaste grejer som jag har gjort i hela mitt liv. Det var också sjukt kul att göra och jag skulle lätt kunna göra det igen!
För att bara gå rakt på vad jag har gjort. Jag har skänkt en jävla massa "cash" till Musikhjälpen 2016 och igår var det dags för den middagsdejt (som blev mer än bara en vanlig middag) som jag har vetat att jag ska göra sen ungefär ett halvår tillbaka. Igår fick jag äntligen gå på min trekantsdejt med Josefin (Little Jinder) Rebecca och Fiona som jag ser upp till jättemycket. Efter gårdagen och nattens träff så har känslan av att jag ser upp till dessa tjejer bara förstärkts. Dom är bara helt fantastiska!!! Dom är jättesnälla och hur jävla grymma tjejer som helst!!!
Jag vet egentligen inte vad jag ska börja med att berätta. Jag har fått så många upplevelser på en och samma gång. Massor med intryck som jag tror måste få smälta in lite innan jag egentligen kan säga något vettigt. Jag får väl berätta hur kvällen "löpte" på, och sen kommer jag väl under ganska lång tid nu framöver att publicera fler och fler inlägg om vad jag gjorde och fick uppleva under 5-6 timmar, en kväll och natt i Stockholm. Jag älskade typ allt, minut för minut.
Klockan 20:20 - Den limo jag hade bokat kom och hämtade mig utanför hotellet. Ett jättesnäll och trevlivg tjej och chaufför som hette Catrine skulle köra mig till Restaurang Tjoget där jag skulle möta upp Josefin, Rebecca och Fiona.
Jag ville ju självklart att Catrine fotografera massor av bilder där jag står, eller sitter och posar framför kameran. Det var heller inte svårt att få henne göra detta.Fotografera mig gjorde hon mer än gärna.
Klockan 20:30- Dags att sätta sig i limon och för att åka till Tjoget. Jag ville anlända ganska exakt i tid. Jag ville inte vara för tidig, men jag ville inte komma sent heller. Catrine hade tagit fasta på detta för jag sa detta redan när jag bokade. Hon tog med mig på en liten extra tur runt på Stockholms gator. Jag satt längts bak och lyssnade på musik och hade det bra. Jag kunde sitta lugnt och avspänt och tex titta på när baren skiftade färg under resans gång.
Klockan 21:00 - När jag anlände till Tjoget så kände jag att jag typ att jag överraskade 4 tjejer samtidigt. När jag hade klivit ur limon och stod där och skulle betala Catrine för den fina och behagliga resan så kom tjejerna som jag skulle ha en dejt med utspringade från Tjoget. Alla blev överraskade. Tjejerna jag skulle dejta tyckte det var helt sjukt att jag anlände i en limo. Föraren av limon blev överraskad över vilka jag skulle träffa, och tydligen kände Josefin, Rebecca och Fiona Catrine som var förare av limon som jag just hade anlänt i.
Jag överraskade sen en gång till genom att ge tjejerna var sin ROS och sen överrasakade jag tydligen limoföraren också eftersom jag gav henne dricks. Catrine ville först inte ta emot dricksen för hon tyckte att det var för mycket, men jag sa bara att till henne att hon får det där, köp en fika liksom. Jag var så tacksam över alla bilder hon tog med mina kameror. Catrine tog själv en bild också med sin egen telefon. Hon gillar ju naturligvis också dessa tre tjejer som jag nu 'äntligen skulle få hänga med under några timmar.
Sen var middagen igång och jag måste ju säga att alla mina överraskningsmoment gick bättre hem än vad jag hade väntat mig. Dom satt ju klockrent!! Vi satte oss vid ett bord och hade så trevligt som man bara kan ha. Under hela kvällen och natten var tjejerna väldigt noga med att tala om för alla som dom kände att jag var Danne som hade skänkt sjukt mycket pengar till Musikhjälpen och också gett dom rosor och anlänt i limo. Det där berättade dom för allt och alla. Som sagt: Den grejen med limo och rosor gick tydligen hem bra, eller klockrent.
Efter några timmar in i middagen trodde jag nästan att tjejerna skulle supa mig under bordet. Men jag klarade mig. Jag fick ta alla bilder jag ville ta. Jag fick fråga tjejerna om vad som helst. Tjejerna frågade ju mig om allt mellan himmel och jord.
Kvällen löpte som sagt på bra och det var trevligt. Jag skulle kunna berätta så mycket mer, men jag sparar nog på resten till kommade blogginlägg. Jag har fortfarande så många intryck som jag inte har hunnit smälta än. Dagarna går ju vidare och jag kommer undan för undan att kunna smälta denna upplevelse som var så fett cool.
Fler inlägg om denna kväll följer. Jag kommer att vara stolt och sprallig länge över denna grej. Josefine, Rebecca och Fiona. TACK FÖR EN FANTASTISK KVÄLL! Ni är så snälla, coola och helt underbara tjejer.
Hur ska jag i framtiden kunna överträffa detta?? Lite sjukt att jag ens tänker så.
