Det var ju en tuff dag igår med mycket åka runt och fota. Sen satt jag ju uppe till 04:00 i morse och redigerade och sorterade all de bilder jag hade tagit. Sen försökte jag sova, men det gick inte. Jag tog mig istället ut igen för att fortsätta med fotograferingen. Jag åkte runt med bilen i Vänersborg och i Trollhättan och det blev ca 100 blder till idag. Nu har jag nog alla bilder som vill ha till min självbiografi.

 

 

Jag fattar inte riktigt ibland hur min kropp funkar. Igår gick jag upp kl 08:30 och sen grejade jag ju fram till 15:00 innan jag hämtade bilen och körde ut för att fotografera. Sen höll jag ju på med det resten av dagen och jag var ju inte hemma förrän midnatt. Sen sitter jag alltså uppe hela natten och när jag sen har varit vaken i ca 19 timmar utan sömn och mycket grejande så fattar jag inte varför jag inte bara somnar innan jag typ hinner dra täcket över mig. Hur är det ens möjligt att jag kunde ta mig ut igen redan klockan 05:00 på morgonen för att fortsättta "fotobomba"?  Men allt behöver man ju inte fatta här i livet. Jag blev klar med fotograferandet redan i morse. Fotograferingen blev klar på mindre än ett dygn och i det stora hela är jag nöjd med hur jag har jobbat på med detta. Bilen som jag hade var supergo att köra. Det är nästan så jag vill köpa den. Fast jag kan ju hyra denna bilen väldigt många gånger för det pris det skulle kosta att köpa den för. 

 

 

 

 

 

Jag trodde inte jag skulle fixa detta med fotograferingen på mindre än ett dygn. Normalt skulle jag väl inte ha gjort det heller. Jag kunde ju ha delat upp det lite mer och satt av mer tid för vila. Men igår ville jag bli klar där i Uddevalla och jag ville inte åka tillbaka dit idag också. Därför körde jag så hårt igår med fotograferingen. När jag besökte dagiset där jag en gång tiden gick på dagis (nu hter det förskola) så fick jag se att de båda avdelningarna som mitt gamla dagis var uppdelade i när jag gick där hade idag, såhär många år senare, samma avdelningsnamn  som man hade på min tid. Babord och styrbord heter avdelningarna fortfarande. Lite tokigt, men kul att namnen på avdelningarna  inte har ändrats under  alla dessa år. Eller så har dom ändrats och sen tagits tillbaka, vad vet jag.

 

Jag annars funderat mycket på hur mycket lättare det var att ta sig fram på vissa ställen när jag var lite jämfört med hur det var nu. När jag kom upp till Näverdraget och gick runt i skogarna kring mitt barndomshem tyckte jag att det var svårare att ta sig fram på vissa ställen där jag trodde att det skulle vara lättare. Vissa skogstigar som jag hade gått när jag var liten var nu helt borta. Dom hade växt igen.

 

 

När jag besökte både Näverdraget och de där jag har gått i skolan så var det mer och högre staket nu än vad det var när jag var liten. Det var liksom mer avspärrat nu än vad det var när jag gick i skolan.

 

 

Uppe på Nävedraget var det till och med avstängt och tillträde förbjudet. Och tänkte direkt vad kan det bero på att det är så nu. Här inne på den här vägen lekte jag hur mycket som helst som barn. Nu får jag inte ens passera den där bommen, som har stått där uppe vid Näverdraget så länge jag kan minnas.

 

 

 Nu tror jag som sagt att jag har alla bilder som vill ha till min självbiografi. Vissa bilder fick jag inte igår i Uddevalla som jag ville ha, men jag kan ju alltid skriva och kringå det där med bilderna till vissa texter. Det funkar ju ändå liksom. I det sora hela så har jag ju bilder så jag kan vara nöjd nu.

 

Det var inte så känslomässigt jobbigt som jag trodde att det skulle vara att besöka vissa platser. Jag var så fokuserad på att ta bilder så den fokuseringen tog över tankarna på vad man hade varit med om tidigare i livet. Det är klart att man satt ner och tänkte ibland, men det var inget som var jobbigt med det.

 

 

Det jag har kvar att göra med bilderna nu är ju att redigera och lägga in dom i de berättelser som jag redan har skrivit. Dessutom har jag ju fler berättelser att skriva och nu när jag har bilderna så kan jag lägga in dom direkt istället för att skriva en lite parentes att jag ska lägga in en bild. Nu kan jag blanda skrivandet och grejandet med mina bilder. Det blir förmodligen roligare nu att fortsätta jobba med självbiografin när jag bara kan skriva och lägga in bilder direkt. Jag kan göra klart alla kapitel direkt istället för att bara skriva klart dom och sen gå tillbaka och lägga in bilder.

 

Jag känner mig så nöjd med att ha fixat alla bilder. Nu slipper jag ha det där i bakhuvudet varje dag att jag någon dag måste fixa det där med bilderna. NU är det fixat, och nu känns allt bara väldigt bra igen.