Jag försökt att skriva lite under kvällen på min självbiografi. Jag har en berättelse i mitt huvud som jag har tänkt på väldigt mycket under mer än halva mitt liv.  Nu har jag funderat i två dagar hur jag ska börja berätta denna berättelsen. Jag har kört fast här lite. Jag vet i det stora hela vad jag ska skriva, men inte hur jag ska börja. Dessutom vill jag liksom sy ihop denna berättelsen med några andra som jag tidigare har skrivit. Sen kan jag släppa och gå vidare. Men jäklar vad svårt det är att börja skriva på en berättelse ibland. Jag har märkt att jag ofta kör fast i skrivandet när jag ite vet hur jag ska börja skriva den. Kommer man sen bara igång med skrivandet likosm så har jag ett bra "flow". Får väl i fortsättning bara försöka börja och typ skriva vad som helst, sen är man ju igång.

 

En annan grej som jag märker nu när jag skriver är att jag den senaste tiden har fastnat lite i ett ångertänkande. Jag skriver och berättar vad jag har gjort, och sen skriver jag ofta att jag ångrar att jag gjorde just si eller så. Det känns inte så bra det där för det är ju rätt meningslöst att ångra saker. Det som är positivit är att jag ändå ganska sällan ångrar vad jag har gjort. Jag ångrar oftare saker som jag aldrig vågade göra. Men just det där att skriva att jag ångrar saker hela tiden får jag i fortsättningen försöka "tagga" ner. Gjort är gjort liksom och mycket kändes väl rätt då, och dessutom är det alltid lätt att säga efteråt vad man borde ha gjort istället. Oavsett vad man gör så kan man ju alltid hitta nåt att ångra. Därför är det väl rätt meningslöst att ångra saker.

 

Jag sitter väl uppe ett tag till och funderar och så får man se om man kommer på nåt att skriva innan natten övergår i tidig morgon.