Kul att komma till Falkenberg igen. Jag har varit där många gånger tidigare så jag känner till staden ganska bra. 

Jag är hemma från Stockholm igen. Jag trivdes lika bra som jag brukar göra när jag är i den stan. Denna gången åkte jag till Stockholm för att i första hand träffa Sofia Dalên och Kalle Möller. Dom kör ju b.la Youtubekanalen (om jag nu har fattade rätt) Paradrätten tillsammans.

 

 

. 

Jag funderar en hel del på min s.k. Sverigeresa, men jag ska vara ärligt och erkänna att jag inte riktigt är lika sugen längre som jag var i början av året. Tanken är ju att jag ska besöka minst en plats i varje landskap, och innan år 2024 så ska jag ha gjort detta. 

 

Det är nog så att ska jag göra några resor i Sverige så trivs jag bäst med att uppleva Stockholm eller Göteborg. Tanken med Sverigeresan är annars att jag vill vara säker på att jag kommer hemifrån lite mer än vad jag normalt gör. Men känslan jag har nu är att jag innerst inne egentligen inte vill åka till så många platser runt om i Sverige. Om jag tar en tur till Stockholm eller Göteborg ibland så blir jag oftast nöjd. Jag vet inte om jag kommer att tycka att det är speciellt roligt att tex tillbringa en dag i Falun. Känner mig heller inte speciellt taggad på att lägga upp resplan för norra delen av Sverige. Vad ska jag hitta på i tex Umeå. Detta kändes först som en rolig utmaning, men nu känns den bara onödig och jobbig att genomföra. Kanske tänker jag negativt. Jag kanske måste jobba lite mer på denna grejen. Planera saker så det helt enkelt känns roligare.  Jag är inte så sugen, men det känns tråkigt att avbryta och ge upp också. Jag skulle kunna tänka mig att försöka avverka väldigt mycket på kort tid. Kör man runt i en bil under några dagar så får man ju med sig ganska många platser. Någon slags "roadtrip" skulle kanske kunna funka för mig.

 

Jag vill detta, men ändå inte. Kanske fokuserar jag för mycket på slutmålet, istället för resorna som jag behöver göra för att nå målet. Mycket med detta är nog ändå för tråkigt. Va fan ska jag göra på vissa platser i Sverige!!! Det är så jag tänker och jag kan inte släppa den tanken och vara mer positiv. Ska jag göra något som jag egentligen inte vill, bara för att jag vill nå en viss målsättning? Det känns inte rätt. 

 

Vi får väl se hur det blir. Jag ska inte redan nu säga att jag skiter i det. Jag kanske blir mer sugen längre fram. Det är ju tråkigt att bara vara hemma och gå runt i den vanliga vardagen också. Att jag känner som jag gör nu betyder ju inte att den känslan håller i sig. 

Jag kanske bara borde bli bättre på att bara göra allt som behöver göras för att komma stegen närmare mina slutgiltiga mål. Göra mer och tänka mindre liksom. Fokusera mer på resorna och inte målet jag vill uppnå i slutändan. Jag säger inte nu att jag kommer att strunta i detta, men suget och motivationen att göra vad jag först sa känner jag inte just nu. 

 

 

Målet är alltså att jag om två år ska ha besökt minst en plats i alla Sveriges landskap. Jag tar en resa i taget och jag tar det lugnt. Jag har inte bestämt allt just nu. Jag är väl medveten om att jag lätt skulle kunna misslyckas med denna grejen.  Jag bestämmer ju själv vad jag ska göra. Jag kanske tycker att bara en genomresa i ett landskap räknas som att jag har varit där och då "bockar" jag av det landskapet. I något annat landskap kanske jag känner att jag vill stanna till lite längre, eller besöka många platser innan jag liksom känner mig nöjd med vad jag har gjort där. Inget är så jäkla noga egentligen, men man ska ju göra det och det är jag som ska se till att det händer. Många gånger är det ju lättare att inte bry sig. 

 

Syftet med detta är annars mest att jag ska komma hemifrån lite mer och liksom komma ut och se mig omkring. Har jag ett mål att sträva efter så funkar ju jag så att jag mer tar tag i saker och ting. Dessutom verkar ju pandemin och allt med detta jävla coronavirus bara fortsätta och fortsätta. Resa utomlands tänker i alla fall jag inte göra på länge och då passar det ju bra nu att jag tar tag i detta istället. Resor genom Sverige funkar ju i alla fall. 

 

Jag får också känslan av att bara man kommer igång och "bockar" av landskap så blir det lättare ju mer man bara får gjort. Jag tycker också att 2 år är ett realistiskt mål. Skulle jag sätta 1 år så tror jag att det kräver mer planering och att man är mer noga med att hålla sig till vad man planerar. Det kommer inte att funka för mig. Jag vill ju så mycket annat också. Hur jag än vänder och vrider så känns 2 år perfekt att ha som slutgiltig tid. Sen finns det ju inget som är bestämt. Om jag tex får för mig att jag ska hyra en bil och åka igenom så många landskap som jag bara orkar, då gör jag det. Jag bestämmer ju själv vad som räknas som avprickat och inte. 

 

Jag har tänkt på detta väldigt länge, men jag tror att jag har tänkt för stort att jag vill att varje resa ska bli en sån himla bra upplevelse. Därför har det inte blivit av tidigare.  Det duger ju gott med att göra så som jag tex gjorde idag. Ta en buss till Åmål och gå en promenadrunda där.

 

Jag samlade steg till mitt veckomål (90 000 steg på en och samma vecka) och saker till mitt konstprojekt hittade jag också. Sen åkte jag hem efter att mest ha promenerat runt i en annan stad än Vänersborg så bestämde jag mig för att  Dalsland var  "avprickad". Nu har jag bara alla övriga landskap kvar. 

 

 

Jag kommer att visa allt av mina resor i Sverige. På bloggen kommer jag att skriva om det och försöka få ur mig alla tankar jag har om allt jag gör och får uppleva. Detta vill jag verkligen göra nu och idag har jag äntligen börjat denna resa. "FUCKING ÅMÅL" blev första platsen. 

 

 

Jag känner ändå att jag ska vara försiktig när jag gör detta. Jag får inte krångla till det och ha för stora förväntningar på nånting. Jag ska nog inte tänka för mycket heller. Mycket kommer inte att bli så himla coolt eller roligt. Jag kommer bara att få se olika delar av Sverige och naturligtvis komma hemifrån lite då och då. Jag ska nog bara försöka vara nöjd med det.  Jag kanske lär mig en hel del på detta. Vi får se hur det blir och känns. Jag gör ett försök och misslyckas jag så ligger ju alltid Sverige kvar och man kanske kan försöka igen. Drömmen att klara detta kommer jag alltid att ha, så länge jag inte får det gjort.