Det blev ett besök på Bokmässan igår också. Jag åkte ner till Göteborg ganska tidigt. Hängde lite på låset och kom in bland dom första. Erfarenheten från tidigare år sa mig att detta var det bästa att göra, speciellt på en lördag. 

 

När man kommer in ganska tidigt på mässan så är det ju inte så överdrivet mycket folk. Det tar 1- 2 timmar innan det blir sådär jättemycket folk så att man får gå runt och trängas. Jag gick in På Svenska Mässan klockan 08:00 och sen satt jag lura lite för mig själv i en soffa tills mässhallen öppnade en timme senare. Jag kunde liksom i lugn och ro stämma av var jag skulle vara en viss tid för att få se en viss person och allt kändes inte så stressat, utan bara väldigt lugnt. 

 

 

 Jan Guillou Var på väldigt gott humör när han berättade om sin senaste bok. Jag kan säga att jag skrattade väldigt mycket åt samtalet som han hade med Fredrik Belfrage.

 

Det var kul att J-O Waldner var där signerade sin bok. Klart att jag ville ha en bild med denna legend. Pingiskung är han ju också. Jag har lärde väldigt mycket pingis under dom åren som jag själv spelade och fortfarande utvecklades, genom att jag bara titta när J-O spelade. Jag vet inte hur många timmar jag har sett av J-O Waldner när han spelar pingis. Vissa matcher har jag ju också sett om och om igen, säkert tusentals gånger. J-O Waldner måste väl vara en av Sveriges allra största idrottsmän genom tiderna. Tänker man på det så är ju bara det rätt häftigt. 

Ibland har man tur. Jag kom ju in på mässan ganska tidigt och det var nog det som gjorde att jag lyckades med att få en bild med självaste Greta Thunberg. Jag fick bara se henne av en slump när hon gick runt i mässhallen och tittade sig lite försiktigt omkring. Det verkade heller inte vara så många som kände igen henne. Jag tänkte direkt att denna chansen kommer jag nog aldrig att få igen. En bild med Greta vill man ju bara ha. Jag gick fram till henne och frågade väldigt försiktigt om jag kunde få ta en bild. Hon svarade lite lågt och blygsamt ja och samma ögonblick så ringde hennes telefon. Hon visade att det var ok att ta bilden ändå och jag tänkte bara: Yes, där satt den. Sen smög hon iväg och hon lyckades liksom på något sätt smälta in bland alla andra. Ingen av dom som jag såg verkade se att det var Greta Thunberg som strosade omkring inne på mässan. Jag kände mig väldigt nöjd med att jag hade fått ta en bild med henne. Om hon hade sagt nej  så hade jag respekterat det till 100%. Jag tror aldrig jag kommer att glömma detta ögonblicket när jag den 24 september 2022 fick ta en bild med självaste Greta. Det låter kanske lite löjligt att säga så, men för mig var detta så jäkla häftigt. 

     

 

Jag nöjd med årets Bokmässa. Det var lagom att besöka mässan i torsdags och igår.  I torsdags var jag där hela dagen, men igår blev det en halv dag. Jag kände att jag inte kunde få ut så mycket. Det hade bara blivit jobbigt att stanna under eftermiddagen också med tanke på att det redan under förmiddagen hade börjat strömma in en hel del folk. 1,5 dag av totalt 4 dagar är för mig lagom och det jag ska ta med mig till kommande bokmässor i framtiden det är att jag ska alltid besöka Bokmässan första dagen, och sen är det bäst att åka fredag eller lördag och var där en halva dag. dagar är för mycket och 1 dag är för lite. Dessutom är det alltid bra att var på plats tidigt på morgonen. Då kan man slappna av mer och hinna med sånt som gör att man sen inte blir så stressade, när det senare under dagen börja komma väldigt mycket mer människor till Bokmässan. 

 

 Jag hade en rolig dag igår. Det är ju alltid trevligt att besöka Bokmässan. När man väl har kommit in på mässan så trivs jag väldigt bra. Det mysigt att gå runt och frossa i allt som finns att titta på. Jag vill alltid åka på Bokmässans första dag. Det känns mindre stressande och man får sitt guldkort och kan kolla in mässan ordentligt. Imorgon ska jag ju dit igen och då behöver jag ju förmodligen inte leta upp var det jag vill titta på är. Man kan gå dit direkt utan att behöva leta och fråga. 

 

Det blir ett besök imorgon också. Det räcker med 2 av 4 dagar. Jag är ganska säker på att jag kommer att bli nöjd. Jag kommer att köpa mer böcker och jag träffar säkert mer kändisar som blir glada för att man köper deras böcker och inte har något emot att ta en bild med Danne. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tanken var att jag skulle ta mig ut med bil i helgen. Jag ville åka runt lite och avverka fler landskap. Jag har hittills i år besökt 9 landskap. Målet är ju att jag ska besöka minst en plats i varje landskap, innan 2024. Jag tror fortfarande att jag kommer att klara det, även om jag kanske inte tar detta så allvarligt. 

 

Under denna helgen tänkte jag avverka 3 landskap. Skåne, Blekinge och Öland. Men det blev inget med detta. Jag hade bil och jag allt och det var bara att åka. 

Men det slutade med att det aldrig blev något. Jag kände mig bara så omotiverad och dessutom har jag så mycket tankar på andra saker som jag vill: Göra, köpa och få gjort inom den närmaste framtiden. Det kändes inte rätt att åka när jag inte ville detta tillräckligt mycket just nu. Allt kändes bara jobbigt och ganska meningslöst. 

 

Jag får ta tag i detta med resor runt om i Sverige när jag känner mig mer motiverad och har mer tid. Just nu vill jag så mycket annat som känns viktigare just nu. Jag ska ju må bra och tycka att det är roligt. Om jag inte känner att jag vill något tillräckligt mycket, då är det nog inget som jag heller kommer att tycka är roligt. Jag vill fortfarande nå mitt mål med alla resor inom Sverige, men jag känner att jag behöver en paus från det. Det funkar ju att ta tag denna grej nästa år också. Det är lugnt liksom. 

 

Igår var jag ute på en liten resa. Jag har ju som mål att på något sätt befinna mig på minst en plats, i alla Sveriges landskap. Dessutom ska jag genomföra detta i år och nästa år. Jag har ingen aning just nu om jag kommer att kunna fixa detta inom den tidsramen jag har satt upp. Det känns som det kan gå, men många gånger tänker jag att det kanske inte är möjlig eftersom jag vill göra så mycket annat också. 

 

Igår gjorde jag i alla fall att jag körde bil runt en stor del av sjön Vättern. Syftet  med detta var mest att jag skulle avverka minst ett landskap till som jag inte har varit i tidigare i år. Jag åkte till Motala och då var Östergötland avverkad. Sen när jag åkte hem så fick jag ju med mig Småland också. På vägen till Motala kommer man ju också in i Närke. Så jag halvrunda Vättern och jag satt väl totalt i bilen i 6 timmar, plus en och annan paus längst vägen. Jag stannade till lite på några ställen för att ta en bensträckare. Jag gick runt lite i Motala. På vägen hem stannade  jag till på Rasta i Ödeshög för att äta lite lunch. Annars körde jag mest bara på. 

 

 

 

 

 

Kul att komma till Falkenberg igen. Jag har varit där många gånger tidigare så jag känner till staden ganska bra. 

Jag är hemma från Stockholm igen. Jag trivdes lika bra som jag brukar göra när jag är i den stan. Denna gången åkte jag till Stockholm för att i första hand träffa Sofia Dalên och Kalle Möller. Dom kör ju b.la Youtubekanalen (om jag nu har fattade rätt) Paradrätten tillsammans.

 

 

. 

Jag funderar en hel del på min s.k. Sverigeresa, men jag ska vara ärligt och erkänna att jag inte riktigt är lika sugen längre som jag var i början av året. Tanken är ju att jag ska besöka minst en plats i varje landskap, och innan år 2024 så ska jag ha gjort detta. 

 

Det är nog så att ska jag göra några resor i Sverige så trivs jag bäst med att uppleva Stockholm eller Göteborg. Tanken med Sverigeresan är annars att jag vill vara säker på att jag kommer hemifrån lite mer än vad jag normalt gör. Men känslan jag har nu är att jag innerst inne egentligen inte vill åka till så många platser runt om i Sverige. Om jag tar en tur till Stockholm eller Göteborg ibland så blir jag oftast nöjd. Jag vet inte om jag kommer att tycka att det är speciellt roligt att tex tillbringa en dag i Falun. Känner mig heller inte speciellt taggad på att lägga upp resplan för norra delen av Sverige. Vad ska jag hitta på i tex Umeå. Detta kändes först som en rolig utmaning, men nu känns den bara onödig och jobbig att genomföra. Kanske tänker jag negativt. Jag kanske måste jobba lite mer på denna grejen. Planera saker så det helt enkelt känns roligare.  Jag är inte så sugen, men det känns tråkigt att avbryta och ge upp också. Jag skulle kunna tänka mig att försöka avverka väldigt mycket på kort tid. Kör man runt i en bil under några dagar så får man ju med sig ganska många platser. Någon slags "roadtrip" skulle kanske kunna funka för mig.

 

Jag vill detta, men ändå inte. Kanske fokuserar jag för mycket på slutmålet, istället för resorna som jag behöver göra för att nå målet. Mycket med detta är nog ändå för tråkigt. Va fan ska jag göra på vissa platser i Sverige!!! Det är så jag tänker och jag kan inte släppa den tanken och vara mer positiv. Ska jag göra något som jag egentligen inte vill, bara för att jag vill nå en viss målsättning? Det känns inte rätt. 

 

Vi får väl se hur det blir. Jag ska inte redan nu säga att jag skiter i det. Jag kanske blir mer sugen längre fram. Det är ju tråkigt att bara vara hemma och gå runt i den vanliga vardagen också. Att jag känner som jag gör nu betyder ju inte att den känslan håller i sig. 

Jag kanske bara borde bli bättre på att bara göra allt som behöver göras för att komma stegen närmare mina slutgiltiga mål. Göra mer och tänka mindre liksom. Fokusera mer på resorna och inte målet jag vill uppnå i slutändan. Jag säger inte nu att jag kommer att strunta i detta, men suget och motivationen att göra vad jag först sa känner jag inte just nu. 

 

 

Målet är alltså att jag om två år ska ha besökt minst en plats i alla Sveriges landskap. Jag tar en resa i taget och jag tar det lugnt. Jag har inte bestämt allt just nu. Jag är väl medveten om att jag lätt skulle kunna misslyckas med denna grejen.  Jag bestämmer ju själv vad jag ska göra. Jag kanske tycker att bara en genomresa i ett landskap räknas som att jag har varit där och då "bockar" jag av det landskapet. I något annat landskap kanske jag känner att jag vill stanna till lite längre, eller besöka många platser innan jag liksom känner mig nöjd med vad jag har gjort där. Inget är så jäkla noga egentligen, men man ska ju göra det och det är jag som ska se till att det händer. Många gånger är det ju lättare att inte bry sig. 

 

Syftet med detta är annars mest att jag ska komma hemifrån lite mer och liksom komma ut och se mig omkring. Har jag ett mål att sträva efter så funkar ju jag så att jag mer tar tag i saker och ting. Dessutom verkar ju pandemin och allt med detta jävla coronavirus bara fortsätta och fortsätta. Resa utomlands tänker i alla fall jag inte göra på länge och då passar det ju bra nu att jag tar tag i detta istället. Resor genom Sverige funkar ju i alla fall. 

 

Jag får också känslan av att bara man kommer igång och "bockar" av landskap så blir det lättare ju mer man bara får gjort. Jag tycker också att 2 år är ett realistiskt mål. Skulle jag sätta 1 år så tror jag att det kräver mer planering och att man är mer noga med att hålla sig till vad man planerar. Det kommer inte att funka för mig. Jag vill ju så mycket annat också. Hur jag än vänder och vrider så känns 2 år perfekt att ha som slutgiltig tid. Sen finns det ju inget som är bestämt. Om jag tex får för mig att jag ska hyra en bil och åka igenom så många landskap som jag bara orkar, då gör jag det. Jag bestämmer ju själv vad som räknas som avprickat och inte. 

 

Jag har tänkt på detta väldigt länge, men jag tror att jag har tänkt för stort att jag vill att varje resa ska bli en sån himla bra upplevelse. Därför har det inte blivit av tidigare.  Det duger ju gott med att göra så som jag tex gjorde idag. Ta en buss till Åmål och gå en promenadrunda där.

 

Jag samlade steg till mitt veckomål (90 000 steg på en och samma vecka) och saker till mitt konstprojekt hittade jag också. Sen åkte jag hem efter att mest ha promenerat runt i en annan stad än Vänersborg så bestämde jag mig för att  Dalsland var  "avprickad". Nu har jag bara alla övriga landskap kvar. 

 

 

Jag kommer att visa allt av mina resor i Sverige. På bloggen kommer jag att skriva om det och försöka få ur mig alla tankar jag har om allt jag gör och får uppleva. Detta vill jag verkligen göra nu och idag har jag äntligen börjat denna resa. "FUCKING ÅMÅL" blev första platsen. 

 

 

Jag känner ändå att jag ska vara försiktig när jag gör detta. Jag får inte krångla till det och ha för stora förväntningar på nånting. Jag ska nog inte tänka för mycket heller. Mycket kommer inte att bli så himla coolt eller roligt. Jag kommer bara att få se olika delar av Sverige och naturligtvis komma hemifrån lite då och då. Jag ska nog bara försöka vara nöjd med det.  Jag kanske lär mig en hel del på detta. Vi får se hur det blir och känns. Jag gör ett försök och misslyckas jag så ligger ju alltid Sverige kvar och man kanske kan försöka igen. Drömmen att klara detta kommer jag alltid att ha, så länge jag inte får det gjort.