Ikväll startar Musikhjälpen och i år sänder man från Sundsvall. För några år sedan tyckte jag detta var ett av årets höjdpunkter, men de senaste åren har mitt intresse för detta programmet svalnat mer och mer. Jag tycker fortfarande det är en bra grej och ett kul koncept. Man ställer en bur på ett torg, någonstans i Sverige och sen samlar man in pengar till en bra sak. Man kör dygnet runt i 144 timmar och sen när programmet är slut så har det väl dom senaste åren samlats in någonstans mellan 50 och 70 miljoner. Det rätt coolt. 

 

Jag vet aldrig hur mycket pengar jag kommer att skänka till Musikhjälpen. Jag vet att jag sen 2015 totalt har skänkt ca 100 000  kr och större delen av dessa pengar jag bidragit med genom att buda hem auktioner på Tradera. I annonserna står det ju sen att pengarna går till Musikhjälpen och jag har i alla år tänkt att ska jag vara med och bidra så ska det mest vara via dessa auktioner. Jag är inte så sugen på att vara med och skänka pengar på något annat sätt till Musikhjälpen. 

 

Oj! Jag har jobbat mycket under fredagen och hela denna helgen. Jag har ändå känt att jag har haft bra fart i kroppen och jag har inte blivit så trött som jag trodde att jag skulle bli efter allt jobbande. Jag tror att mina tre pingispass denna veckan har gjort gott. Mycket pingis är bra för min hälsa och det gör att jag kan hålla ett bra tempo, både på jobbet och hemma. Man känner sig alltid pigg och fräsch, oavsett långa dagar av mycket grejande och busskörning. Sen är det ju också jävligt kul att spela pingis! 

 

 Nu blir jag ledig måndag och tisdag. Jag har utbildning på onsdag. Jag är ledig torsdag och sen ska jag köra buss fredag - söndag igen. På söndag börjar jag på det nya schemat som jag sen ska köra på i ett år från då. På många sätt är det nya schemat jag får betydligt bättre än mitt nuvarande. Jag har inte lika långa arbetsdagar på helgerna och dom långa dagarna som jag ändå har är mer utspridda på det nya schemat än vad som är fallet på mitt nuvarande schema. 

 

Allt rullar på. Jag mår bra och känner mig pigg och fräsch. Snart är det dags att greja med mycket pengar igen. Då ska jag göra det sista för i år och sen ska jag fan vara nöjd med vad jag har gjort med min ekonomi i år. 2025 kommer att bli hur bra som helst. Inför flera andra år har jag sagt det också, men sen har det inte riktigt blivit så bra som jag har trott. Men denna gången känner jag att det kommer att bli riktigt bra. I alla fall så bra att jag kan komma vidare mot min högsta dröm, samtidigt ha gott om pengar att röra mig med i nuet. Så jag kan ha det bra nu och få det ännu bättre i framtiden. Puss och kram till livet som jag får och kan leva. 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

  

 

 

 

 
    
 
     

Jag vill egentligen bara få klart en grej nu innan detta året är över. Jag vill hamna i det ekonomiska läge gör att jag kommer vidare och kan både göra och ha det riktigt jävla bra under hela 2025. Detta är som sagt det enda jag vill nu, men ändå känns det som jag har så jäkla mycket att göra med allting. 

 

Jag tar tag i de mesta när jag ser det och har det framför mig. Jag tänker att ska jag få gjort allt som jag vill hinna med innan nyårsafton så kan jag inte säga längre att jag tar något sen. Men det känns som jag har massor att göra hela dagarna, men samtidigt som jag grejar så vet jag knappt om jag får färdigt nånting. Jag gör en grej, börjar på en annan och sen kanske jag gör en tredje grej mellan att jag gör grej nummer 1 och 2. Det blir lite rörigt och även om jag har stenkoll på vad jag vill få gjort, så vet jag ändå inte just nu hur mycket jag har fått gjort vad jag har kvar att göra. Jag hinner liksom inte tänka på sånt. Jag har för mycket som jag vill få gjort och jag tror i alla fall att jag kommer att hinna. Egentligen vill jag ju bara få ekonomin på plats som jag vill ha den. Då löser sig mycket under 2025. Så den grejen är värd att kämpa lite extra för. Jag har som sagt massor att göra nu, men det blir nog bra i slutändan. 

 

I perioder så kan jag ägna mycket tid åt att kolla alla möjliga olika serier. Jag försöker ändå att inte fastna i det där med att kolla alla möjliga serier. Tack och lov så är det inte många serier som jag känner att jag bara måste se och inte vill missa. Jag vill ha ett tittande som ag känner är sunt och lagom för mig. Sen vad som faktiskt är sunt och ett optimalt serietittande för mig, det kanske jag ändå inte riktigt vet hur det ser ut. 

 

Som det har varit för mig den senaste tiden så har jag kollat några serier på SVT-play. Jag gillar dokumentärer bäst. Det kan ju vara en dokumentär serie som är baserad på och inspirerad av verkliga händelser, men där dom det handlar om spelas av skådespelare. Eller så är det ju dokumentärer där dom det handlar om också är med i själva berättar. 

 

Jag tror att jag gillar att kolla på serier i ett svep. Alltså att jag "köttar" alla avsnitt efter varandra. Men sen finns det ju serier som där man släpper ett avsnitt i veckan och ibland kollar jag en gång i veckan, men jag tror att jag helst vill kunna se allt på 1-3 dagar. I alla fall när det gäller serier som spelas av skådespelare och är baserad på verkliga händelser. 

 

Jag försöker som sagt att inte fastna i "serieträsket". Det finns ju så jäkla mycket och man blir lätt sittande på tok för länge. Men jag tycker att jag hittills har haft ett sunt och lagom tittande på serier. Jag hoppas jag fortsätter tänka som jag gör, så att jag inte fixerad av allt som jag på förhand tycker verkar bra. Det är ok att missa mycket serier. Även dom som många pratar om och tycker är bra. Jag tittar gärna på bra serier, men långt ifrån allt som släpps och går att titta på. Jag vill inte ägna för mycket tid åt att kolla på tex serier och likande. Jag känner mig lugn med att jag missar massor av sånt som många ändå kan säga att man måste se. Jag vill inte se allt och sen om några år komma till insikt med att jag har ägnat för mycket tid åt att tex kolla serier på SVT-play.

 

Om jag får tipsa om en serie som jag nu har sett alla 6 avsnitten på och som jag tycker är bra så var det serien: The Pirate Bay som är en serie baserad och inspirerad av verkliga händelser. Jag tycker detta är en fascinerade historia som känns cool att tänka kring. 

  

 

Jag har genom åren råkat ut för många äckel och idioter och ibland har det hänt att jag har polisanmält händelser efterhand eller bara tagit hjälp av polisen direkt när jag upplever att jag har befunnit mig i ett nödläge. Jag gissar att jag dom senaste åren har gjort ca 30 polisanmälningar mot ca 25 personer. Sen kan jag känna att jag ångrar att jag vid vissa händelser inte har gjort en polisanmälan. Gånger jag ångrar rör sig nog lätt om 30 gånger till. Samtidigt som jag känner att jag ångrar vad jag inte har gjort så har ju de flesta av mina anmälningar lagts ner och om inte polisen är på plats typ under pågående brott eller strax därefter så är det inte alltid som jag har orkat göra en anmälan. Jag förväntar mig ju aldrig längre att något jag anmäler kommer att leda till åtal och en fällande dom. På dom 30 polisanmälningarna som jag har gjort så är det 1 anmälan som har lett till ett åtal och där jag då fick gå på en rättegång som sen resulterade i en fällande dom. Så jag kan ändå inte säga till 100% att det är meningslöst att polisanmäla. Dessutom har det ju hänt ett flertal gånger att polisen ändå har gjort ganska mycket med en anmälan som jag har gjort. Jag har på olika sätt fått reda på att polisen har plockat in personer till förhör och även kontaktat vittnen och frågat dom om saker som jag har polisanmält. Allt de där har känts bra för mig i efterhand och även om dessa polisanmälningar inte har lett till ett åtal och fällande dom, så har jag oftast varit nöjd med att polisen har plockat in personer och till förhör. Det har ändå gjort att just dessa personer har låtit mig vara ifred efter detta. 

 

Dom senaste åren har jag i snitt gjort 1-2 polisanmälningar varje år. Under 2024 har jag hittills inte gjort någon, men jag känner nu i efterhand att jag i alla fall borde ha gjort minst 1, och vid kanske 2 eller 3 tillfällen så borde jag ha kontaktat polisen i samma stund som jag blev utsatt för vissa brott. Jag skulle på det ena eller andra sättet ha fått polisen att komma till platsen i full fart med blåljus. Dom tillfällena kan jag idag ångra att jag inte gjorde det. 

 

Idag fyller min blogg 16 år. Det betyder att jag startade just denna bloggen för 16 år sedan. Jag kommer bara att fortsätta att blogga. Sen 2020 har jag haft som mål att jag ska publicera nya inlägg varannan dag på bloggen. Det är en ganska skönt arbetssätt. Det blir lagom mycket jobbande med min blogg och samtidigt håller jag Dannebloggen levande med ständiga uppdateringar, utan att känna press från mig själv kring skapandet av nya blogginlägg. 

 

Jag tycker fortfarande det är roligt att blogga. Jag har ju också genom åren mått bra av det. Dessutom känns det väldigt bra att jag idag inte ångrar speciellt mycket av allt som jag har publicerat på min blogg genom åren. En princip som jag är väldigt nöjd med och som jag har försökt vara noga med att hålla mig till under alla 16 åren, det är att om jag är det minsta tveksam inför en publicering av nånting så väljer jag att INTE publicera. Med detta tänket så får jag för mig att jag håller mitt skapande på bloggen på en bra nivå.  Jag går inte över mina egna moraliska gränser med mitt skapande av blogginlägg när jag alltid inför varje publicering är helt säker på att jag vill publicera att det är rätt att publicera. Jag kan stå för allt jag publicerar och har publicerat. Med många inlägg som jag har publicerat genom åren så kanske jag inte skulle kunna stå för dessa inlägg om jag publicerade dom idag, men jag kan i alla fall stå för allt jag har lagt upp, oavsett när. Jag kan idag säga: Jag kanske inte tycker likadant nu som jag gjorde då, men jag kan erkänna och stå för att jag tyckte något annat då. 

 

Jag har också sett mitt bloggande som ett sätt att upprätthålla min yttrandefrihet. Jag anser att yttrandefrihet handlar om att vem som helst får lägga upp en text eller likande på ett forum där man till stor del styr innehållet helt själv.. Jag skriver och skapar vilket innehåll jag vill och sen har jag själv rätten att välja om jag vill bry mig eller inte om vad andra tycker om sånt  jag har skapat. Samtidigt tar jag mig ofta rätten att ta bort innehåll som andra människor går in på mina plattformar skriver eller skicka till mig. Jag har många gånger genom åren märkt hur jäkla lättkränkta vissa människor blir när dom inte får synas eller får svar av mig när dom tex skriver en kommentar i mitt kommentarsfält på bloggen. Det har hänt att vissa har gapat om deras rätt till yttrandefrihet och tycker att det är fel av mig att säga att jag utnyttjar min yttrandefrihet samtidigt som jag inte låter andra komma till tals. 

 

 

 

 

 

I lördags tog jag en tur till Göteborg för att jag ville kolla när några av mina klubbkompisar när dom lirade en pingistävling. Det var Askims bordtennisklubb som arrangerade en tävling som man kallade för Askims Jultävling. Jag tog tåget ner till Göteborg och sen hoppade jag på en buss vid Polhemsplatsen. Tävling gick av stapeln i Askims Sporthall.

 

Även om jag inte spelade själv så var det roligt att se mina klubbkompisar i Trollhättan lira. Det blev lite "gött" häng och tjöt och jag coachade och stöttade mina klubbkompisar så gått jag kunde.

 

Det var kul att åka ut och kolla en pingistävling igen. Jag har inte varit på plats och kollat någon pingistävling på många år. Så det var faktiskt ganska roligt att göra detta igen, även om jag inte tror att detta blir något som jag kommer att göra ofta i framtiden. Jag vill mest träna själv och inte bry mig så mycket mer än så. Men ibland kan man ju bryta det där och bara ta sig ut på lite äventyr inom pingisen. Återuppliva gamla minnen, även om jag inte direkt är någon nostaldisk person som tänker så mycket på vad jag har gjort. Jag gillar ju mest att vara och verka i nuet och sträva efter att förverkliga mina drömmar. 

 

 

Jag tycker att jag har en ganska "soft" arbetsvecka. Jag jobbar 5 dagar och jag jobbar helgen, men jag tycker att jag har ganska bra pass att köra efter. Vecka 50 sen så jobbar jag bara tre dagar (fredag - söndag) Jag är då ledig mån och tisdag. Har utbildning under onsdagen och sen är jag ledig torsdag igen. Så jag kör buss 8 dagar på 2 veckor. Det känns ganska soft. 

 

Jag hoppas jag spelar pingis, minst två pass både denna och nästa vecka. Jag kan nog köra mer, men som vanligt så känner jag att jag är nöjd om jag tränar två pass pingis i veckan. 

 

När det gäller ekonomin så känns det bra. Jag kommer att få in mer pengar i slutet av denna veckan och det var inget jag hade räknat med, men ingen blir gladare än jag när det händer. Jag tror att jag kommer att kunna avsluta detta året med att befinna mig i ett ganska bra ekonomiskt läge som sen gör att jag kan komma vidare varje månad under 2025. 

Vecka 50 börjar väl Musikhjälpen igen. Jag vet inte hur jag ska göra i år. Hjärtat säger att jag ska vara med och skänka pengar till detta. Min erfarenhet säger nånting annat. Jag brukar ju säga att man ska följa sitt hjärta och sin inre övertygelse, men med tanke på att jag flera gånger nu har tagit tillbaka pengar som jag har skänkt så vet jag om jag vill bry mig en gång till. Jag följer ju på ett sätt mitt hjärta om jag inte skänker pengar i år. Samtidigt kan ju ingen säga att jag inte följer mitt hjärta om jag väljer att skänka. Det är väl fint att vara med och bidra till en bra sak. Men på vilket sätt ska jag följa mitt hjärta? Ska jag bidra för att jag känner att pengarna går till en bra sak? Eller ska jag bara strunta i det för att jag har erfarenhet av att behöva ta tillbaka pengar eftersom vissa människor inte kan leverera det jag har har betalat för?

 

 

Något som jag har märkt under hela detta året det är att jag ofta får upp små filmsnuttar som visar damer som är ute om natten och festar. Jag ser klipp från "NIGHTS OUT" från framförallt: Manchester, Liverpool, Leeds och Stockholm. Jag söker inte på det, men algoritmerna läser väl av att jag har något intresse för detta. Jag tror också att varje gång jag ser detta så tittar jag klart.  Algoritmerna läser väl av att jag låter filmerna rulla från början till slut. Därför återkommer väl dessa klipp om och om igen i mina flöden. Kan man lära sig nånting om sig själv, med hjälp av algoritmerna?

 

 

 

 

 

 

 

Såhär ser alltså en del mitt flöde ut i mina sociala medier. Jag är glad för att algoritmerna läser av mig och sen ger mig detta, istället för annan skit som jag vet till 100% att jag inte är intresserad eller nyfiken på. 

 Ibland tycker jag att jag vet allt om hur jag vill få till min ekonomi och sen kan det ta några minuter så kan jag helt plötsligt inte veta nånting. Kalkylen stämde, men jag räknad fel på x antal utgifter. Det blev mer än jag trodde. Sen kan jag komma på att jag kommer att få in pengar lite tidigare än vad jag först hade räknat med. Du stämmer ju helt plötsligt mina uträkningar igen. I det ögonblicket kan jag lätt tro på mig själv, men när jag efter en tid inser att jag får kämpa mer än vad jag först trodde, då faller jag tillbaka i den där osäkerheten igen. Ibland vet jag att jag kommer att komma vidare med ekonomin, men lika gånger känns det som jag blir osäker på om jag kommer att komma vidare med ekonomin. Slutsats: Jag vet fan snart ingenting. Ja kastat fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan och det gör jag fan lika många gånger som jag byter kalsonger. 

 

 

Det har ju varit mycket med ekonomin denna veckan och just nu tycker jag ändå att det har gått bra. Jag har lagt alla pengar på plats som jag har tänkt mig. Sen vet jag ändå inte om jag kommer att hålla detta under december månad som jag vill. Det kanske är för stort för mig, men jag vill ändå tro att jag fixar det. 

 

Samtidigt vet jag ju att december är ju en sådan månad där det normalt sett går mycket pengar. Jag har flera saker som jag planerar att göra nästa år, men jag har sett att om jag köper tex biljetter redan nu så är allt lite billigare än om jag väntar till nästa år, och nära inpå allt detta som jag vill göra. Jag är väldigt säker på att jag vill göra mycket av sånt som jag har planerat sen länge, så jag kan ju lika gärna köpa allt och göra klart nu om jag ser att det blir billigare att göra så. Men jag tänker ju också att det då kanske sabbar den "decemberbudget" som jag nu har fått till så fint. 

 

Sen är det ju mycket annat också i december. Det kommer ju ett Musikhjälpen. Det är ju jul och nyår också. Det kanske inte är helt osannolikt om jag bränner en hel del pengar vid dessa tre tillfällen. 

 

Musikhjälpen är ju något som jag dom senaste åren har pumpat in en hel del pengar i. I år vet jag inte alls hur mycket jag ska, eller ens vill bry mig. Jag är väldigt osäker samtidigt som jag tänker att om det finns någon cool auktion som man kan buda på och som kanske innebär jag får träffa någon som jag länge har velat träffa, då känner jag att jag kommer att ångra mig om jag inte försöker ta chansen. Om jag nu har råd med det naturligtvis. 

 

Julafton är ju en högtid där det lätt kan spenderas pengar. Julklappar är väl sånt som jag kan tänka mig att jag skulle lätt kunna lägga en hel del pengar på. Samtidigt vet jag inte heller i detta fallet hur mycket jag ska bry mig. jag jobbar också ganska mycket på både julafton och nyårsafton, men jag får ledigt lite mer under mellandagarna och efter nyår. Jag jobbar ju heller inte kvällen på nyårsafton och jag dessutom ledig två dagar efter. Det gör ju att man i alla fal kan fira nyår på det sätt jag gillar bäst. Nämligen genom att gå ut på något av mina "favvoställen" och fira säga att nu jävlar ska 2025 bli det bästa åren någonsin på alla sätt och vis. Man kan ju i alla fall alltid hoppas att det blir så. Om jag däremot orkar bry mig, det vet jag inte nu. Det får Danne se. På nyårsafton kan det ju också bli så att att man bränner en del pengar. Det har hänt tidigare i alla fall. Det kan man lugnt säga. 

 

 En grej som ändå kan hjälpa mig lite för att jag ska kunna fixa min budget det är ju att jag behöver ju inte vänta till sista veckan i december innan det kommer in nya pengar. Det börjar redan trilla in pengar veckan innan jul. Vilket då är tidigare än vad det normalt gör varje månad. Det kan ju göra att jag faktiskt  klarar att hålla den budget jag har gjort för december. Det är ju egentligen bara Musikhjälpen som kan vara den stora utgiften som kan göra att min planerade budget inte håller och jag känner att även om jag skulle bränna pengar på Årets Musikhjälpen så kan min budget hålla ändå. Som sagt: Ibland känns det som jag vet att det håller. Ibland vet jag ingenting och det är väl då jag lätt hamnar i ett läge där jag bara står och stampar. Till nästa år kommer jag nog att dra ner ambitionerna. Bättre att jag kommer vidare med små steg i taget, än att jag bara står still på samma ställe för jag försöker spara mer än vad jag klarar av. Jag vill ju komma vidare så att jag kan förverkliga min högsta dröm i livet. Då är nog ett steg på vägen att vara superärlig mot sig själv när det kommer till dom mål man faktiskt vet att man klarar av. Sen är ju ändå problemet att ibland vet jag allt, och ibland vet jag fan ingenting. Ibland flyter allt samman och då blir det som det blir, men inte sällan som man har tänkt sig. 

 

2017 💜

 

 

 

 

2018 🤍💜

 

 

 

 

 

 

 

 

2019 🩷💜

2020=PANDEMI, CORONA OCH INGEN BOKMÄSSA ATT BESÖKA. 🤕😕❌

 

2021💜❤️ Det var nog fortfarande pandemi, men detta året blev det en mässa i alla fall. En "fysisk" Bokmässasom gick besöka. Dock väldigt begränsad på många sätt. 

 

2022 ❤️

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2023❤️💜💙

 

2024❤️🩷💜

 

 Förr sa jag ofta: Man slutar aldrig att bli förvånad. Fast sen en tid tillbaka tycker jag inte detta stämmer längre. Jag har slutat att bli förvånad.  Man är ju med om och ser saker varenda dag där folk gör både dumma och väldigt idiotiska saker. Många gånger kan jag tycka att vilken normal och vettig människa som helst märker ju hur korkade vissa är, men ingenting av allt som människor väljer att göra förvånar mig aldrig längre. 

 

Jag kan nog säga utan att överdriva att varje vecka kommer det fram personer till mig och äcklar sig. Det enda syftet är att provocera och jävlas med mig. Detta händer lätt varje vecka och det sjuka är att jag aldrig blir förvånad.  Jag vill också säg att många som kommer fram till mig är jättesnälla och bra personer också. Det känns ändå skönt att inte alla är äckliga svin som helt saknar hjärnceller. Många säger att dom gillar Dannebloggen och dom plattformar som jag har där jag typ heter Dannebloggen överallt.  Men när det gäller dom som äcklar sig så brukar jag bara tänka att jag inte ska svara seriöst på nånting som dom säger och jag har ju också fattat sen många år tillbaka att när någon är så sjukt jävla dum i huvudet så är det helt meningslöst av mig att försöka prata dessa nollor till rätta. Dom är ju för dumma i huvudet så dom kommer ändå inte att förstå nånting av allt jag säger. Dom är dumma i huvudet och ärligt talat så skiter jag i om dom vad som händer med dessa personer i framtiden. 

 

En grej som brukar funka när man vill bli av med dessa hjärndöda äckel snabbt, det är att få dom att förstå att jag filmar med mobilkameran. Då brukar dom vända på sig snabbt och mer låta mig vara ifred. 

 

Jag har också känt den senaste tiden att eftersom jag inte förvånas längre över nånting så blir jag mer lugn avslappnad kring saker som jag vet att jag för några års sedan kunde bli mer arg och upprörd över. Det blir som att effekten av att jag inte blir förvånad blir också att jag inte bryr mig lika mycket. Jag påverkas inte och det sköna är att jag heller inte tänker så mycket på det i efterhand. Förr kunde jag absolut bli upprörd när en person som inte verkade ha en fullt utvecklad hjärna skulle hålla på och prata sin jävla skit med mig. Men jag har slutat bry mig och jag tycker också att jag hanterar dessa människor på ett sätt som är bra för mig. Jag vet ju att om jag blir för arg eller upprörd över nånting så mår jag lätt också dåligt en tid efter en viss händelse. Jag har aldrig egentligen mått dåligt över vad folk säger eller gör. Det är om jag tycker att jag har hanterat saker på fel sätt som får mig att må skit. Inget annat, men jag mår bara bra nu, oavsett vad folk väljer att göra och säga om mig och till mig. Jag tror det är bra att jag inte blir förvånad över så mycket längre. Jag har liksom vant mig vid att folk säger och göra sjuka saker, i den sjuka värld vi alla lever i. Jag kan inte alltid hjälpa att jag drabbas av vissa saker eller vad andra väljer att säga och göra mot mig. Men jag kan alltid påverka hur jag själv väljer att hantera allt som jag drabbas av, både i stunden och efteråt. På något sätt känns det bra att jag har slutat bli förvånad och det där uttrycket: Man slutar aldrig att förvånas kommer jag helt sluta använda. För på mig stämmer inte det. Jag blir verkligen aldrig förvånad längre. Vissa människor är inte så dumma som man tror. Dom är ännu dummare. Inte ens det förvånar mig längre.