16 år av blogg och allt kring den.
Idag fyller min blogg 16 år. Det betyder att jag startade just denna bloggen för 16 år sedan. Jag kommer bara att fortsätta att blogga. Sen 2020 har jag haft som mål att jag ska publicera nya inlägg varannan dag på bloggen. Det är en ganska skönt arbetssätt. Det blir lagom mycket jobbande med min blogg och samtidigt håller jag Dannebloggen levande med ständiga uppdateringar, utan att känna press från mig själv kring skapandet av nya blogginlägg.
Jag tycker fortfarande det är roligt att blogga. Jag har ju också genom åren mått bra av det. Dessutom känns det väldigt bra att jag idag inte ångrar speciellt mycket av allt som jag har publicerat på min blogg genom åren. En princip som jag är väldigt nöjd med och som jag har försökt vara noga med att hålla mig till under alla 16 åren, det är att om jag är det minsta tveksam inför en publicering av nånting så väljer jag att INTE publicera. Med detta tänket så får jag för mig att jag håller mitt skapande på bloggen på en bra nivå. Jag går inte över mina egna moraliska gränser med mitt skapande av blogginlägg när jag alltid inför varje publicering är helt säker på att jag vill publicera att det är rätt att publicera. Jag kan stå för allt jag publicerar och har publicerat. Med många inlägg som jag har publicerat genom åren så kanske jag inte skulle kunna stå för dessa inlägg om jag publicerade dom idag, men jag kan i alla fall stå för allt jag har lagt upp, oavsett när. Jag kan idag säga: Jag kanske inte tycker likadant nu som jag gjorde då, men jag kan erkänna och stå för att jag tyckte något annat då.
Jag har också sett mitt bloggande som ett sätt att upprätthålla min yttrandefrihet. Jag anser att yttrandefrihet handlar om att vem som helst får lägga upp en text eller likande på ett forum där man till stor del styr innehållet helt själv.. Jag skriver och skapar vilket innehåll jag vill och sen har jag själv rätten att välja om jag vill bry mig eller inte om vad andra tycker om sånt jag har skapat. Samtidigt tar jag mig ofta rätten att ta bort innehåll som andra människor går in på mina plattformar skriver eller skicka till mig. Jag har många gånger genom åren märkt hur jäkla lättkränkta vissa människor blir när dom inte får synas eller får svar av mig när dom tex skriver en kommentar i mitt kommentarsfält på bloggen. Det har hänt att vissa har gapat om deras rätt till yttrandefrihet och tycker att det är fel av mig att säga att jag utnyttjar min yttrandefrihet samtidigt som jag inte låter andra komma till tals.
Yttrandefrihet för mig handlar om att: Jag skriver vad jag vill och sen tar jag bort sånt som jag inte tycker har på tex min blogg att göra. För mig är det yttrandefrihet på riktigt.
Askims Jultävling 🏓🎄🎅
LÖRDAG (2024 11 30)
I lördags tog jag en tur till Göteborg för att jag ville kolla när några av mina klubbkompisar när dom lirade en pingistävling. Det var Askims bordtennisklubb som arrangerade en tävling som man kallade för Askims Jultävling. Jag tog tåget ner till Göteborg och sen hoppade jag på en buss vid Polhemsplatsen. Tävling gick av stapeln i Askims Sporthall.
Även om jag inte spelade själv så var det roligt att se mina klubbkompisar i Trollhättan lira. Det blev lite "gött" häng och tjöt och jag coachade och stöttade mina klubbkompisar så gått jag kunde.
Det var kul att åka ut och kolla en pingistävling igen. Jag har inte varit på plats och kollat någon pingistävling på många år. Så det var faktiskt ganska roligt att göra detta igen, även om jag inte tror att detta blir något som jag kommer att göra ofta i framtiden. Jag vill mest träna själv och inte bry mig så mycket mer än så. Men ibland kan man ju bryta det där och bara ta sig ut på lite äventyr inom pingisen. Återuppliva gamla minnen, även om jag inte direkt är någon nostaldisk person som tänker så mycket på vad jag har gjort. Jag gillar ju mest att vara och verka i nuet och sträva efter att förverkliga mina drömmar.
LÖRDAG (2024 11 30)
P3 DOKUMENTÄR
Vecka 49 - Vecka 50
Ny vecka att kämpa på med. Det känns som jag har massor att göra under dessa veckor som är kvar av detta året. Det är nog jag som har ställt vissa krav på mig själv och kraven handlar väl om att jag har satt upp en "lista" på vad jag vill
få gjort innan 2025. Om man sätter den pressen på sig själv så är det ju kanske inte så konstigt om man den 2 december känner att man behöver ta tag i mer saker och göra dom snabbare och jobba på mer effektivt.
Jag tycker att jag har en ganska "soft" arbetsvecka. Jag jobbar 5 dagar och jag jobbar helgen, men jag tycker att jag har ganska bra pass att köra efter. Vecka 50 sen så jobbar jag bara tre dagar (fredag - söndag) Jag är då ledig mån och tisdag. Har utbildning
under onsdagen och sen är jag ledig torsdag igen. Så jag kör buss 8 dagar på 2 veckor. Det känns ganska soft.
Jag hoppas jag spelar pingis, minst två pass både denna och nästa vecka. Jag kan nog köra mer, men som vanligt så känner jag att jag är nöjd om jag tränar två pass pingis i veckan.
När det gäller ekonomin så känns det bra. Jag kommer att få in mer pengar i slutet av denna veckan och det var inget jag hade räknat med, men ingen blir gladare än jag när det händer. Jag tror att jag kommer att kunna avsluta detta året med att befinna
mig i ett ganska bra ekonomiskt läge som sen gör att jag kan komma vidare varje månad under 2025.
Vecka 50 börjar väl Musikhjälpen igen. Jag vet inte hur jag ska göra i år. Hjärtat säger att jag ska vara med och skänka pengar till detta. Min erfarenhet säger nånting annat. Jag brukar ju säga att man ska följa sitt hjärta och sin inre övertygelse,
men med tanke på att jag flera gånger nu har tagit tillbaka pengar som jag har skänkt så vet jag om jag vill bry mig en gång till. Jag följer ju på ett sätt mitt hjärta om jag inte skänker pengar i år. Samtidigt kan ju ingen säga att jag inte följer
mitt hjärta om jag väljer att skänka. Det är väl fint att vara med och bidra till en bra sak. Men på vilket sätt ska jag följa mitt hjärta? Ska jag bidra för att jag känner att pengarna går till en bra sak? Eller ska jag bara strunta i det för att
jag har erfarenhet av att behöva ta tillbaka pengar eftersom vissa människor inte kan leverera det jag har har betalat för?
Sånt jag ofta får upp i mitt flöde.
På sociala medier används ju algoritmer som typ läser av vad jag söker och kollar på ofta. Sen används väl den informationen till att få ut saker i mitt flöde som i sin tur ska få mig att optimera min upplevelse och få mig att stanna kvar längre på sidan jag då är på. Jag vet att algoritmer används till mycket annat också, men jag vill i detta inlägget bara fokusera på vad jag ofta får upp i mina flöden när jag kollar tex min Facebook eller Intagram.
Något som jag har märkt under hela detta året det är att jag ofta får upp små filmsnuttar som visar damer som är ute om natten och festar. Jag ser klipp från "NIGHTS OUT" från framförallt: Manchester, Liverpool, Leeds och Stockholm. Jag söker inte på det, men algoritmerna läser väl av att jag har något intresse för detta. Jag tror också att varje gång jag ser detta så tittar jag klart. Algoritmerna läser väl av att jag låter filmerna rulla från början till slut. Därför återkommer väl dessa klipp om och om igen i mina flöden. Kan man lära sig nånting om sig själv, med hjälp av algoritmerna?
Såhär ser alltså en del mitt flöde ut i mina sociala medier. Jag är glad för att algoritmerna läser av mig och sen ger mig detta, istället för annan skit som jag vet till 100% att jag inte är intresserad eller nyfiken på.
Danne - November
P3 DOKUMENTÄR
Ibland vet jag allt - Ibland vet jag ingenting.
Ibland tycker jag att jag vet allt om hur jag vill få till min ekonomi och sen kan det ta några minuter så kan jag helt plötsligt inte veta nånting. Kalkylen stämde, men jag räknad fel på x antal utgifter. Det blev mer än jag trodde. Sen kan jag komma på att jag kommer att få in pengar lite tidigare än vad jag först hade räknat med. Du stämmer ju helt plötsligt mina uträkningar igen. I det ögonblicket kan jag lätt tro på mig själv, men när jag efter en tid inser att jag får kämpa mer än vad jag först trodde, då faller jag tillbaka i den där osäkerheten igen. Ibland vet jag att jag kommer att komma vidare med ekonomin, men lika gånger känns det som jag blir osäker på om jag kommer att komma vidare med ekonomin. Slutsats: Jag vet fan snart ingenting. Ja kastat fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan och det gör jag fan lika många gånger som jag byter kalsonger.
Det har ju varit mycket med ekonomin denna veckan och just nu tycker jag ändå att det har gått bra. Jag har lagt alla pengar på plats som jag har tänkt mig. Sen vet jag ändå inte om jag kommer att hålla detta under december månad som jag vill. Det kanske är för stort för mig, men jag vill ändå tro att jag fixar det.
Samtidigt vet jag ju att december är ju en sådan månad där det normalt sett går mycket pengar. Jag har flera saker som jag planerar att göra nästa år, men jag har sett att om jag köper tex biljetter redan nu så är allt lite billigare än om jag väntar till nästa år, och nära inpå allt detta som jag vill göra. Jag är väldigt säker på att jag vill göra mycket av sånt som jag har planerat sen länge, så jag kan ju lika gärna köpa allt och göra klart nu om jag ser att det blir billigare att göra så. Men jag tänker ju också att det då kanske sabbar den "decemberbudget" som jag nu har fått till så fint.
Sen är det ju mycket annat också i december. Det kommer ju ett Musikhjälpen. Det är ju jul och nyår också. Det kanske inte är helt osannolikt om jag bränner en hel del pengar vid dessa tre tillfällen.
Musikhjälpen är ju något som jag dom senaste åren har pumpat in en hel del pengar i. I år vet jag inte alls hur mycket jag ska, eller ens vill bry mig. Jag är väldigt osäker samtidigt som jag tänker att om det finns någon cool auktion som man kan buda på och som kanske innebär jag får träffa någon som jag länge har velat träffa, då känner jag att jag kommer att ångra mig om jag inte försöker ta chansen. Om jag nu har råd med det naturligtvis.
Julafton är ju en högtid där det lätt kan spenderas pengar. Julklappar är väl sånt som jag kan tänka mig att jag skulle lätt kunna lägga en hel del pengar på. Samtidigt vet jag inte heller i detta fallet hur mycket jag ska bry mig. jag jobbar också ganska mycket på både julafton och nyårsafton, men jag får ledigt lite mer under mellandagarna och efter nyår. Jag jobbar ju heller inte kvällen på nyårsafton och jag dessutom ledig två dagar efter. Det gör ju att man i alla fal kan fira nyår på det sätt jag gillar bäst. Nämligen genom att gå ut på något av mina "favvoställen" och fira säga att nu jävlar ska 2025 bli det bästa åren någonsin på alla sätt och vis. Man kan ju i alla fall alltid hoppas att det blir så. Om jag däremot orkar bry mig, det vet jag inte nu. Det får Danne se. På nyårsafton kan det ju också bli så att att man bränner en del pengar. Det har hänt tidigare i alla fall. Det kan man lugnt säga.
En grej som ändå kan hjälpa mig lite för att jag ska kunna fixa min budget det är ju att jag behöver ju inte vänta till sista veckan i december innan det kommer in nya pengar. Det börjar redan trilla in pengar veckan innan jul. Vilket då är tidigare än vad det normalt gör varje månad. Det kan ju göra att jag faktiskt klarar att hålla den budget jag har gjort för december. Det är ju egentligen bara Musikhjälpen som kan vara den stora utgiften som kan göra att min planerade budget inte håller och jag känner att även om jag skulle bränna pengar på Årets Musikhjälpen så kan min budget hålla ändå. Som sagt: Ibland känns det som jag vet att det håller. Ibland vet jag ingenting och det är väl då jag lätt hamnar i ett läge där jag bara står och stampar. Till nästa år kommer jag nog att dra ner ambitionerna. Bättre att jag kommer vidare med små steg i taget, än att jag bara står still på samma ställe för jag försöker spara mer än vad jag klarar av. Jag vill ju komma vidare så att jag kan förverkliga min högsta dröm i livet. Då är nog ett steg på vägen att vara superärlig mot sig själv när det kommer till dom mål man faktiskt vet att man klarar av. Sen är ju ändå problemet att ibland vet jag allt, och ibland vet jag fan ingenting. Ibland flyter allt samman och då blir det som det blir, men inte sällan som man har tänkt sig.
Bokmässan 2017-2024
2017 💜
2018 🤍💜
2019 🩷💜
2020=PANDEMI, CORONA OCH INGEN BOKMÄSSA ATT BESÖKA. 🤕😕❌
2021💜❤️ Det var nog fortfarande pandemi, men detta året blev det en mässa i alla fall. En "fysisk" Bokmässasom gick besöka. Dock väldigt begränsad på många sätt.
2022 ❤️
2023❤️💜💙
2024❤️🩷💜
PewDiePie
Jag blir aldrig förvånad längre.
Förr sa jag ofta: Man slutar aldrig att bli förvånad. Fast sen en tid tillbaka tycker jag inte detta stämmer längre. Jag har slutat att bli förvånad. Man är ju med om och ser saker varenda dag där folk gör både dumma och
väldigt idiotiska saker. Många gånger kan jag tycka att vilken normal och vettig människa som helst märker ju hur korkade vissa är, men ingenting av allt som människor väljer att göra förvånar mig aldrig längre.
Jag kan nog säga utan att överdriva att varje vecka kommer det fram personer till mig och äcklar sig. Det enda syftet är att provocera och jävlas med mig. Detta händer lätt varje vecka och det sjuka är att jag aldrig blir förvånad. Jag vill också säg att många som kommer fram till mig är jättesnälla och bra personer också. Det
känns ändå skönt att inte alla är äckliga svin som helt saknar hjärnceller. Många säger att dom gillar Dannebloggen och dom plattformar som jag har där jag typ heter Dannebloggen överallt. Men när det gäller dom som äcklar sig så brukar jag
bara tänka att jag inte ska svara seriöst på nånting som dom säger och jag har ju också fattat sen många år tillbaka att när någon är så sjukt jävla dum i huvudet så är det helt meningslöst av mig att försöka prata dessa nollor till rätta. Dom
är ju för dumma i huvudet så dom kommer ändå inte att förstå nånting av allt jag säger. Dom är dumma i huvudet och ärligt talat så skiter jag i om dom vad som händer med dessa personer i framtiden.
En grej som brukar funka när man vill bli av med dessa hjärndöda äckel snabbt, det är att få dom att förstå att jag filmar med mobilkameran. Då brukar dom vända på sig snabbt och mer låta mig vara ifred.
Jag har också känt den senaste tiden att eftersom jag inte förvånas längre över nånting så blir jag mer lugn avslappnad kring saker som jag vet att jag för några års sedan kunde bli mer arg och upprörd över. Det blir som att effekten av att jag inte blir
förvånad blir också att jag inte bryr mig lika mycket. Jag påverkas inte och det sköna är att jag heller inte tänker så mycket på det i efterhand. Förr kunde jag absolut bli upprörd när en person som inte verkade ha en fullt utvecklad hjärna skulle
hålla på och prata sin jävla skit med mig. Men jag har slutat bry mig och jag tycker också att jag hanterar dessa människor på ett sätt som är bra för mig. Jag vet ju att om jag blir för arg eller upprörd över nånting så mår jag lätt också dåligt
en tid efter en viss händelse. Jag har aldrig egentligen mått dåligt över vad folk säger eller gör. Det är om jag tycker att jag har hanterat saker på fel sätt som får mig att må skit. Inget annat, men jag mår bara bra nu, oavsett vad folk väljer
att göra och säga om mig och till mig. Jag tror det är bra att jag inte blir förvånad över så mycket längre. Jag har liksom vant mig vid att folk säger och göra sjuka saker, i den sjuka värld vi alla lever i. Jag kan inte alltid hjälpa att jag drabbas
av vissa saker eller vad andra väljer att säga och göra mot mig. Men jag kan alltid påverka hur jag själv väljer att hantera allt som jag drabbas av, både i stunden och efteråt. På något sätt känns det bra att jag har slutat bli förvånad och det där
uttrycket: Man slutar aldrig att förvånas kommer jag helt sluta använda. För på mig stämmer inte det. Jag blir verkligen aldrig förvånad längre. Vissa människor är inte så dumma som man tror. Dom är ännu dummare. Inte ens det
förvånar mig längre.
The hair i don’t have…..
P3 DOKUMENTÄR
Vecka 48
Sista veckan i november och jag har massor med ekonomisaker som jag ska sätta på ett sådant sätt så att jag kommer vidare och närmare mig dom mål jag har. Jag har känt i flera dagar nu att jag kommer att fixa allt som jag vil ha det. Min budget inför
december kommer nog att hålla, men jag vågar inte vara säker på det. Jag har ju dom senast månaderna trott att min uträkningar ska hålla, men i slutändan har det bara känts som jag har stått och stampat på samma ställe. Jag förlorar inga pengar, men
sparandet har varit i princip obefintlig. Det beror ju helt på mig själv och mitt slarvande. Därför tycker jag att jag borde kunna göra saker och ting bättre så att jag får lite bättre fart på ekonomin. Nu kan jag se att det borde funka, men jag får
sluta slarva och tro saker som egentligen inte vet nånting om. Jag får hålla mig till vad jag vet, och då kanske jag kommer att slarva mindre också.
Denna veckan har jag fyra dagar av jobb och sen blir jag ledig fredag - söndag. Jag hoppas jag på riktigt tar tag i pingisträningen under denna veckan, och framöver. Det har varit lite si och så med pingisen för min del dom senaste veckorna.
Tränar jag tillräckligt med pingis så känner jag inte att jag behöver gå lika mycket promenadrundor. Jag vill ju hellre spela pingis än vara ute och gå. I lördags och igår gick jag ju promenader, men igår så orkade jag inte mycket mer än 4 km
och jag kände att förr veckan fattades lite. Jag hade nog behövt göra minst 4 km till för att känna mig nöjd med förra veckans rörelse och träning. Till mitt försvar så kan jag säga att jag mådde väldigt dåligt igår. Jag hade ont i magen och mådde
illa. Jag bara slutade bry mig om att kämpa med målet att nå 70 000 steg på en och samma vecka. Det som blev får duga, även jag alltid vill göra bättre än så.
Dapa Deep
Kortslutning - 12 KM - Skriva blogg.
Äntligen har man en ledig helg. Jag har ju jobbat dom två senaste. Denna dagen har mest känts som en vilodag även om jag var ute på en promenad på ca 12 km. Jag kände att jag behövde det för jag har mest suttit still och jobbat under denna veckan. Det har ju också bara blivit ett pingispass denna veckan. Jag skulle ha spelat i torsdags också, men sen kom ett meddelande till alla i min träningsgrupp där det stod att det hade blivit någon form av kortslutning som gjorde att belysningen inte fungerade.
Jag gick ut lite senare på min promenadrunda idag. Jag brukar normalt på en ledig dag vilja gå ut så tidigt som möjligt, fast nu har det börjat bli jävligt kallt och att då gå ut en tidig morgon känns inte så motiverande. Jag gick ut ungefär klockan 10:30 och då var ju solen uppe och temperaturen nere kring 0 grader. Med sådant väder är det ju ganska trevligt att vara ute och promenera i.
Annars idag har jag tagit det väldigt lugnt. Jag sov någon timme när jag kom hem från min runda på 12 km. Sen Käkade jag lite middag (hemma och hemlagat om någon undrar) Jag var även ute och handlade lite för jag blev så sugen på lite godis. Det är ju ändå lördag.
Under kvällen nu har jag tänkt att skriva lite olika blogginlägg som jag ska publicera under de veckor som är kvar av detta året. Jag har massor med tankar som jag vill få ner i skrift. Jag står inte riktigt ut med att bara gå runt och tänka på så mycket hela tiden. Jag behöver få skriva av mig ibland också. Dessutom tycker jag ju att det är väldigt roligt att blogga. Det är ju den största anledning till att Dannebloggen fortfarande blir uppdaterad. Det är för att jag tycker det är roligt och det räcker för att hålla bloggen vid liv.
Vila i frid, Pehr Gyllenhammar
THE PIRATE BAY.
Jag kommer inte att ge upp.
Pengar, möjligheter och vad jag ska göra för att komma vidare från där jag är nu. Allt detta har varit de som har gått runt i mitt huvud. Det som känns bra med detta just nu är att jag är nu ganska säker på att jag kommer vidare och närmare dom mål jag har med min ekonomi. Eftersom det känns som jag har stått och stampat på samma ställe under de senaste månaderna så mår jag ganska bra nu när jag är 99% säker på att jag kommer vidare och sätter mig själv i ett bra inför 2025. Jag kommer nog att kunna avsluta detta året på ett sätt som jag kommer att vara nöjd med ekonomiskt. Det känns bra och det känns lätt att tänka positivt kring inför framtiden.
Jag kommer inte att ge upp nu. Jag börjat se fler möjligheter med ekonomin igen. Det har varit tungt länge och jag har misslyckats med massor med saker under detta året, men jag ger fan aldrig upp. Nu kommer jag att få lön för mödan och allt jävla tålamod som jag har haft. Jag har ju sen länge haft en plan och en specifik strategi med vad jag vill göra med min ekonomi. Jag har försökt att vara fokuserad på nuet och jag har gjort vad jag tror är rätt. Det som känns extra bra är att jag inte har jagad några andra människor för att jag ska klara av att förverkliga min högsta dröm i livet. Jag gör min grej och hoppas på att jag får rätt människor omkring mig som bara behöver finnas på ett eller annat sätt vid min sida för att jag ska lyckas. Jag tror på mitt sätt att tänka i detta. Fortfarande tycker jag att det är värt att kämpa med min ekonomi och kämpa för att i alla fal komma så nära min högsta dröm som möjligt. Jag är just nu långt ifrån det slutgiltiga målet som jag har med min ekonomi. Detta är min vision och den ger jag inte upp första taget. Nu har det lossnat lite och då vill jag bara kör på. Dessutom känner jag mig ju mer positiv till detta än vad jag har gjort på länge och jag är ju långt ifrån klar och jag är också inställd på att jag inte kommer att klara detta. En vision kan man aldrig räkna med att man ska uppnå, men oavsett hur allt blir i slutändan så vill jag komma till en punkt där jag känner att jag gjorde allt jag kunde för att nå min absolut högsta dröm i livet. Möjligheterna ser jag tydligare nu och jag tror mer på detta nu än på länge. Det är en ganska skön känsla att ha när jag ska kämpa vidare med att komma framåt mot dom mål jag har. Jag kommer inte att ge upp. Jag kommer att greja tills djävulen själv kommer och löser av mig. "Fuck" allt som kommer att stå i vägen för mig och mina mål i framtiden.
Jag kallar det livet.
Det finns stunder då man tappar tålamodet och bara känner att man måste säga vad man exakt tycker och tänker. För ett tag sedan hade jag en nära vän hemma hos mig på besök. Hon är en person som jag har känt i många år och vi ses ibland när vi båda har tid. Vi är inte ihop eller nåt, vi är typ bara vänner och ibland händer det att vissa vill att jag svarar på alla möjliga frågor, när saker och ting kanske inte är alltid är som dom tror.
För ett tag sedan hade jag som sagt en vän hemma hos mig. Vi hade varit ute lite tidigare på kvällen och sen följde hon med mig hem. Vi drack en hel del under denna kvällen och jag hade bubbel hemma, så det blev mer att dricka. Man kan säga att vi hade både förfest, fest och efterfest. "Party for 2".
Det blev ganska sent om min vän valde att sova över hos mig. Detta har hänt många gånger förut och ingen av oss har tyckt att det har varit något konstigt med det heller. Vi känner varandra väl och litar på varandra till 100%. Allt är lugnt med det liksom.
Plötsligt ringer min telefon och jag brukar inte svara så så sent på kvällen och dessutom var jag väl lite full. Det känns som att man besparar sig själv en del pinsamheter in för framtiden om man inte alltid svara i telefonen så fort det är något nytt som kommer upp i den. Men denna gången svarar jag och då var det en annan vän som ringde mig och det typiska med denna personen är just att han alltid vill veta så mycket om mig och han tror att han vet allt för mycket har han ju sett på mina olika plattformar där jag typ heter Dannebloggen överallt. När han då pratar med mig och som vanligt vill berätta om något som han tycker är jobbigt i sitt liv så frågar min kvinnliga vän mig om hon kan ta lite mer bubbel. Detta hör han som ringer och då frågar han med en väldigt upprörd ton: Vem är hemma hos dig? Jag svarar då typ att det är ingen som du känner. Det är en vän till mig och då tycker han att det är konstig att någon är hemma hos mig så sent. Han fortsätter sen att ställa massor med frågor om detta och jag tillslut så tröttnar jag och säger: Det kallas livet och jag lever det. Du borde själv prova det istället för att sitta hemma själv varje kväll och tycka synd om dig själv. Sen säger vi inte så mycket mer, men i efterhand har jag fått höra rätt mycket skitprat bakom min rygg osv ... Jag bryr mig inte så mycket om det. Jag får ju göra vad jag vill och om två vuxna människor väljer att träffas och festa osv, så har ju vi rätt att göra det och ingen av oss behöver svara på några frågor eller berätta något för nån överhuvudtaget.
En annan grej i detta är ju att jag känner att jag ofta stöter på människor som tycker att jag måste visa allt på Dannebloggen och när vissa få reda på saker som dom inte har kunnat se på tex min: Blogg, Instagram eller TikTok så låter dom ofta väldigt upprörda och tycker saker som att jag måste sluta göra det jag gör. Eller så tycker man bara att det är fel, men man förklarar sällan varför man tycker så. Lite så kände jag att det var med honom som ringde mig den där kvällen och vi har inte pratat sen dess.
Jag lever bara mitt liv och blir någon upprörd över att jag tex går ut och festar med en av mina bästa vänner och sen låter henne sova över hemma hos mig (som hon själv frågade mig om hon fick) då får väl folk som blir arga vara det då. Jag skiter liksom i vad någon tycker om det och jag ser inget fel med att jag inte svarar på massor av frågor om vad två vuxna människor väljer att göra med sina egna liv. Jag kallar det att leva livet och jag tycker fler borde prova att göra det lite oftare. Jag skulle kunna nämna ett flertal personer som säkert skulle må lite bättre av att bara tagga ner och istället bara göra mer av saker som man tycker om och mår bra av. Istället för att klaga gnälla över vad andra gör. Jag tänker aldrig be om ursäkt för att jag har en rolig utekväll och sen låter en av mina bästa vänner sova över hos mig.
Jag hoppas att dom flesta av er som läser detta inlägget fattar poängen och förstår vad jag menar med allt jag skrev. Gör ni inte det så kan jag inte det så kan jag nog inte förklara på något bättre sätt och jag tänker inte heller lägga ner någon energi på att försöka. Jag vill bara leva mitt liv på ett sådant sätt så att det blir värt att kalla den tid man tillbringar på jorden för ett liv.
