Jag ångrar - Jag orkar inte.
Jag har genom åren råkat ut för många äckel och idioter och ibland har det hänt att jag har polisanmält händelser efterhand eller bara tagit hjälp av polisen direkt när jag upplever att jag har befunnit mig i ett nödläge. Jag gissar att jag dom senaste åren har gjort ca 30 polisanmälningar mot ca 25 personer. Sen kan jag känna att jag ångrar att jag vid vissa händelser inte har gjort en polisanmälan. Gånger jag ångrar rör sig nog lätt om 30 gånger till. Samtidigt som jag känner att jag ångrar vad jag inte har gjort så har ju de flesta av mina anmälningar lagts ner och om inte polisen är på plats typ under pågående brott eller strax därefter så är det inte alltid som jag har orkat göra en anmälan. Jag förväntar mig ju aldrig längre att något jag anmäler kommer att leda till åtal och en fällande dom. På dom 30 polisanmälningarna som jag har gjort så är det 1 anmälan som har lett till ett åtal och där jag då fick gå på en rättegång som sen resulterade i en fällande dom. Så jag kan ändå inte säga till 100% att det är meningslöst att polisanmäla. Dessutom har det ju hänt ett flertal gånger att polisen ändå har gjort ganska mycket med en anmälan som jag har gjort. Jag har på olika sätt fått reda på att polisen har plockat in personer till förhör och även kontaktat vittnen och frågat dom om saker som jag har polisanmält. Allt de där har känts bra för mig i efterhand och även om dessa polisanmälningar inte har lett till ett åtal och fällande dom, så har jag oftast varit nöjd med att polisen har plockat in personer och till förhör. Det har ändå gjort att just dessa personer har låtit mig vara ifred efter detta.
Dom senaste åren har jag i snitt gjort 1-2 polisanmälningar varje år. Under 2024 har jag hittills inte gjort någon, men jag känner nu i efterhand att jag i alla fall borde ha gjort minst 1, och vid kanske 2 eller 3 tillfällen så borde jag ha kontaktat polisen i samma stund som jag blev utsatt för vissa brott. Jag skulle på det ena eller andra sättet ha fått polisen att komma till platsen i full fart med blåljus. Dom tillfällena kan jag idag ångra att jag inte gjorde det.
Vid ett tillfälle tidigare i år så har jag ringt 112. Det var då en liten kaxig och äcklig snorunge som lyste på mig med laserpekare. Jag ska inte sitta här och redogöra exakt vad som hände med detta, men det var i alla fall så att polisen tog det jag sa på allvar och det slutade med att polisen skickade två polisbilar. Totalt 6 stycken poliser kom till en viss plats och grep snorungen och beslagtog hans laserpekare. Vad som mer hände kommer jag inte att gå in på, men innan jag ringde polisen så var jag lite tveksam om polisen kommer att ta det jag säger på allvar. Uppenbarligen var det något som dom verkligen tog på allvar eftersom man skickade två polisbilar med ett flertal poliser som gick ut ur bilarna med väldigt fokuserade och bestämda steg. Det kändes ju naturligtvis bra för mig och jag tänker ju nu att om detta händer någon mer gång att någon siktar på mig med någon form av laser så kontaktar jag ju polisen direkt, utan att tveka överhuvudtaget.
Som jag tänker framöver så ska jag nog kontakta polisen i större utsträckning än vad jag tex har gjort under detta året. Jag ångrar sällan att jag gör det, men jag ångrar ofta att jag inte har gjort det. Orsaken är ofta att jag inte orkar gå igenom allt som jag tänker att jag behöver stå ut med för att jag blandar in polisen. Samtidigt är ju polisen till för att: Skydda, hjälpa och ställa till rätta. Jag har hört någonstans att deras valspråk låter så. Jag kanske får utså saker och mitt val att ta hjälp av polisen kanske får konsekvenser och tar vändningar som är jobbiga. Men jag har också tappat lite tålamodet och jag behöver inte bara tåla allt som vissa äckel och hjärndöda människor utsätter mig för. Jag orkar inte och då är det bättre bara ta hjälp av polisen och sen är det mycket som jag inte behöver utså efter det. Även om det ibland kan vara jobbigt med den process som man behöver gå igenom p.ga att man kontaktar polisen. Jag har ju också lärt mig nu genom åren vad som är värt att göra nånting med och inte. Då vill jag också utnyttja den kunskapen maximalt. Varför ska jag ens försöka reda ut saker själv om jag både kan och har rätt att ta hjälp av tex polisen? Det är ju inte roligt att ångra sånt man aldrig gjorde. Sen är det ju vad man orkar och vad man tycker är värt att göra. Jag brottas mycket med dessa tankar inför en eventuell kontakt med polisen. Men någonstans känns det mer rätt att be om hjälp än att låta bli. Så det är väl så jag får tänka framöver.
Trackback
