Jag blir aldrig förvånad längre.
Förr sa jag ofta: Man slutar aldrig att bli förvånad. Fast sen en tid tillbaka tycker jag inte detta stämmer längre. Jag har slutat att bli förvånad. Man är ju med om och ser saker varenda dag där folk gör både dumma och
väldigt idiotiska saker. Många gånger kan jag tycka att vilken normal och vettig människa som helst märker ju hur korkade vissa är, men ingenting av allt som människor väljer att göra förvånar mig aldrig längre.
Jag kan nog säga utan att överdriva att varje vecka kommer det fram personer till mig och äcklar sig. Det enda syftet är att provocera och jävlas med mig. Detta händer lätt varje vecka och det sjuka är att jag aldrig blir förvånad. Jag vill också säg att många som kommer fram till mig är jättesnälla och bra personer också. Det
känns ändå skönt att inte alla är äckliga svin som helt saknar hjärnceller. Många säger att dom gillar Dannebloggen och dom plattformar som jag har där jag typ heter Dannebloggen överallt. Men när det gäller dom som äcklar sig så brukar jag
bara tänka att jag inte ska svara seriöst på nånting som dom säger och jag har ju också fattat sen många år tillbaka att när någon är så sjukt jävla dum i huvudet så är det helt meningslöst av mig att försöka prata dessa nollor till rätta. Dom
är ju för dumma i huvudet så dom kommer ändå inte att förstå nånting av allt jag säger. Dom är dumma i huvudet och ärligt talat så skiter jag i om dom vad som händer med dessa personer i framtiden.
En grej som brukar funka när man vill bli av med dessa hjärndöda äckel snabbt, det är att få dom att förstå att jag filmar med mobilkameran. Då brukar dom vända på sig snabbt och mer låta mig vara ifred.
Jag har också känt den senaste tiden att eftersom jag inte förvånas längre över nånting så blir jag mer lugn avslappnad kring saker som jag vet att jag för några års sedan kunde bli mer arg och upprörd över. Det blir som att effekten av att jag inte blir
förvånad blir också att jag inte bryr mig lika mycket. Jag påverkas inte och det sköna är att jag heller inte tänker så mycket på det i efterhand. Förr kunde jag absolut bli upprörd när en person som inte verkade ha en fullt utvecklad hjärna skulle
hålla på och prata sin jävla skit med mig. Men jag har slutat bry mig och jag tycker också att jag hanterar dessa människor på ett sätt som är bra för mig. Jag vet ju att om jag blir för arg eller upprörd över nånting så mår jag lätt också dåligt
en tid efter en viss händelse. Jag har aldrig egentligen mått dåligt över vad folk säger eller gör. Det är om jag tycker att jag har hanterat saker på fel sätt som får mig att må skit. Inget annat, men jag mår bara bra nu, oavsett vad folk väljer
att göra och säga om mig och till mig. Jag tror det är bra att jag inte blir förvånad över så mycket längre. Jag har liksom vant mig vid att folk säger och göra sjuka saker, i den sjuka värld vi alla lever i. Jag kan inte alltid hjälpa att jag drabbas
av vissa saker eller vad andra väljer att säga och göra mot mig. Men jag kan alltid påverka hur jag själv väljer att hantera allt som jag drabbas av, både i stunden och efteråt. På något sätt känns det bra att jag har slutat bli förvånad och det där
uttrycket: Man slutar aldrig att förvånas kommer jag helt sluta använda. För på mig stämmer inte det. Jag blir verkligen aldrig förvånad längre. Vissa människor är inte så dumma som man tror. Dom är ännu dummare. Inte ens det
förvånar mig längre.
The hair i don’t have…..
P3 DOKUMENTÄR
Vecka 48
Sista veckan i november och jag har massor med ekonomisaker som jag ska sätta på ett sådant sätt så att jag kommer vidare och närmare mig dom mål jag har. Jag har känt i flera dagar nu att jag kommer att fixa allt som jag vil ha det. Min budget inför
december kommer nog att hålla, men jag vågar inte vara säker på det. Jag har ju dom senast månaderna trott att min uträkningar ska hålla, men i slutändan har det bara känts som jag har stått och stampat på samma ställe. Jag förlorar inga pengar, men
sparandet har varit i princip obefintlig. Det beror ju helt på mig själv och mitt slarvande. Därför tycker jag att jag borde kunna göra saker och ting bättre så att jag får lite bättre fart på ekonomin. Nu kan jag se att det borde funka, men jag får
sluta slarva och tro saker som egentligen inte vet nånting om. Jag får hålla mig till vad jag vet, och då kanske jag kommer att slarva mindre också.
Denna veckan har jag fyra dagar av jobb och sen blir jag ledig fredag - söndag. Jag hoppas jag på riktigt tar tag i pingisträningen under denna veckan, och framöver. Det har varit lite si och så med pingisen för min del dom senaste veckorna.
Tränar jag tillräckligt med pingis så känner jag inte att jag behöver gå lika mycket promenadrundor. Jag vill ju hellre spela pingis än vara ute och gå. I lördags och igår gick jag ju promenader, men igår så orkade jag inte mycket mer än 4 km
och jag kände att förr veckan fattades lite. Jag hade nog behövt göra minst 4 km till för att känna mig nöjd med förra veckans rörelse och träning. Till mitt försvar så kan jag säga att jag mådde väldigt dåligt igår. Jag hade ont i magen och mådde
illa. Jag bara slutade bry mig om att kämpa med målet att nå 70 000 steg på en och samma vecka. Det som blev får duga, även jag alltid vill göra bättre än så.
Dapa Deep
Kortslutning - 12 KM - Skriva blogg.
Äntligen har man en ledig helg. Jag har ju jobbat dom två senaste. Denna dagen har mest känts som en vilodag även om jag var ute på en promenad på ca 12 km. Jag kände att jag behövde det för jag har mest suttit still och jobbat under denna veckan. Det har ju också bara blivit ett pingispass denna veckan. Jag skulle ha spelat i torsdags också, men sen kom ett meddelande till alla i min träningsgrupp där det stod att det hade blivit någon form av kortslutning som gjorde att belysningen inte fungerade.
Jag gick ut lite senare på min promenadrunda idag. Jag brukar normalt på en ledig dag vilja gå ut så tidigt som möjligt, fast nu har det börjat bli jävligt kallt och att då gå ut en tidig morgon känns inte så motiverande. Jag gick ut ungefär klockan 10:30 och då var ju solen uppe och temperaturen nere kring 0 grader. Med sådant väder är det ju ganska trevligt att vara ute och promenera i.
Annars idag har jag tagit det väldigt lugnt. Jag sov någon timme när jag kom hem från min runda på 12 km. Sen Käkade jag lite middag (hemma och hemlagat om någon undrar) Jag var även ute och handlade lite för jag blev så sugen på lite godis. Det är ju ändå lördag.
Under kvällen nu har jag tänkt att skriva lite olika blogginlägg som jag ska publicera under de veckor som är kvar av detta året. Jag har massor med tankar som jag vill få ner i skrift. Jag står inte riktigt ut med att bara gå runt och tänka på så mycket hela tiden. Jag behöver få skriva av mig ibland också. Dessutom tycker jag ju att det är väldigt roligt att blogga. Det är ju den största anledning till att Dannebloggen fortfarande blir uppdaterad. Det är för att jag tycker det är roligt och det räcker för att hålla bloggen vid liv.
Vila i frid, Pehr Gyllenhammar
THE PIRATE BAY.
Jag kommer inte att ge upp.
Pengar, möjligheter och vad jag ska göra för att komma vidare från där jag är nu. Allt detta har varit de som har gått runt i mitt huvud. Det som känns bra med detta just nu är att jag är nu ganska säker på att jag kommer vidare och närmare dom mål jag har med min ekonomi. Eftersom det känns som jag har stått och stampat på samma ställe under de senaste månaderna så mår jag ganska bra nu när jag är 99% säker på att jag kommer vidare och sätter mig själv i ett bra inför 2025. Jag kommer nog att kunna avsluta detta året på ett sätt som jag kommer att vara nöjd med ekonomiskt. Det känns bra och det känns lätt att tänka positivt kring inför framtiden.
Jag kommer inte att ge upp nu. Jag börjat se fler möjligheter med ekonomin igen. Det har varit tungt länge och jag har misslyckats med massor med saker under detta året, men jag ger fan aldrig upp. Nu kommer jag att få lön för mödan och allt jävla tålamod som jag har haft. Jag har ju sen länge haft en plan och en specifik strategi med vad jag vill göra med min ekonomi. Jag har försökt att vara fokuserad på nuet och jag har gjort vad jag tror är rätt. Det som känns extra bra är att jag inte har jagad några andra människor för att jag ska klara av att förverkliga min högsta dröm i livet. Jag gör min grej och hoppas på att jag får rätt människor omkring mig som bara behöver finnas på ett eller annat sätt vid min sida för att jag ska lyckas. Jag tror på mitt sätt att tänka i detta. Fortfarande tycker jag att det är värt att kämpa med min ekonomi och kämpa för att i alla fal komma så nära min högsta dröm som möjligt. Jag är just nu långt ifrån det slutgiltiga målet som jag har med min ekonomi. Detta är min vision och den ger jag inte upp första taget. Nu har det lossnat lite och då vill jag bara kör på. Dessutom känner jag mig ju mer positiv till detta än vad jag har gjort på länge och jag är ju långt ifrån klar och jag är också inställd på att jag inte kommer att klara detta. En vision kan man aldrig räkna med att man ska uppnå, men oavsett hur allt blir i slutändan så vill jag komma till en punkt där jag känner att jag gjorde allt jag kunde för att nå min absolut högsta dröm i livet. Möjligheterna ser jag tydligare nu och jag tror mer på detta nu än på länge. Det är en ganska skön känsla att ha när jag ska kämpa vidare med att komma framåt mot dom mål jag har. Jag kommer inte att ge upp. Jag kommer att greja tills djävulen själv kommer och löser av mig. "Fuck" allt som kommer att stå i vägen för mig och mina mål i framtiden.
Jag kallar det livet.
Det finns stunder då man tappar tålamodet och bara känner att man måste säga vad man exakt tycker och tänker. För ett tag sedan hade jag en nära vän hemma hos mig på besök. Hon är en person som jag har känt i många år och vi ses ibland när vi båda har tid. Vi är inte ihop eller nåt, vi är typ bara vänner och ibland händer det att vissa vill att jag svarar på alla möjliga frågor, när saker och ting kanske inte är alltid är som dom tror.
För ett tag sedan hade jag som sagt en vän hemma hos mig. Vi hade varit ute lite tidigare på kvällen och sen följde hon med mig hem. Vi drack en hel del under denna kvällen och jag hade bubbel hemma, så det blev mer att dricka. Man kan säga att vi hade både förfest, fest och efterfest. "Party for 2".
Det blev ganska sent om min vän valde att sova över hos mig. Detta har hänt många gånger förut och ingen av oss har tyckt att det har varit något konstigt med det heller. Vi känner varandra väl och litar på varandra till 100%. Allt är lugnt med det liksom.
Plötsligt ringer min telefon och jag brukar inte svara så så sent på kvällen och dessutom var jag väl lite full. Det känns som att man besparar sig själv en del pinsamheter in för framtiden om man inte alltid svara i telefonen så fort det är något nytt som kommer upp i den. Men denna gången svarar jag och då var det en annan vän som ringde mig och det typiska med denna personen är just att han alltid vill veta så mycket om mig och han tror att han vet allt för mycket har han ju sett på mina olika plattformar där jag typ heter Dannebloggen överallt. När han då pratar med mig och som vanligt vill berätta om något som han tycker är jobbigt i sitt liv så frågar min kvinnliga vän mig om hon kan ta lite mer bubbel. Detta hör han som ringer och då frågar han med en väldigt upprörd ton: Vem är hemma hos dig? Jag svarar då typ att det är ingen som du känner. Det är en vän till mig och då tycker han att det är konstig att någon är hemma hos mig så sent. Han fortsätter sen att ställa massor med frågor om detta och jag tillslut så tröttnar jag och säger: Det kallas livet och jag lever det. Du borde själv prova det istället för att sitta hemma själv varje kväll och tycka synd om dig själv. Sen säger vi inte så mycket mer, men i efterhand har jag fått höra rätt mycket skitprat bakom min rygg osv ... Jag bryr mig inte så mycket om det. Jag får ju göra vad jag vill och om två vuxna människor väljer att träffas och festa osv, så har ju vi rätt att göra det och ingen av oss behöver svara på några frågor eller berätta något för nån överhuvudtaget.
En annan grej i detta är ju att jag känner att jag ofta stöter på människor som tycker att jag måste visa allt på Dannebloggen och när vissa få reda på saker som dom inte har kunnat se på tex min: Blogg, Instagram eller TikTok så låter dom ofta väldigt upprörda och tycker saker som att jag måste sluta göra det jag gör. Eller så tycker man bara att det är fel, men man förklarar sällan varför man tycker så. Lite så kände jag att det var med honom som ringde mig den där kvällen och vi har inte pratat sen dess.
Jag lever bara mitt liv och blir någon upprörd över att jag tex går ut och festar med en av mina bästa vänner och sen låter henne sova över hemma hos mig (som hon själv frågade mig om hon fick) då får väl folk som blir arga vara det då. Jag skiter liksom i vad någon tycker om det och jag ser inget fel med att jag inte svarar på massor av frågor om vad två vuxna människor väljer att göra med sina egna liv. Jag kallar det att leva livet och jag tycker fler borde prova att göra det lite oftare. Jag skulle kunna nämna ett flertal personer som säkert skulle må lite bättre av att bara tagga ner och istället bara göra mer av saker som man tycker om och mår bra av. Istället för att klaga gnälla över vad andra gör. Jag tänker aldrig be om ursäkt för att jag har en rolig utekväll och sen låter en av mina bästa vänner sova över hos mig.
Jag hoppas att dom flesta av er som läser detta inlägget fattar poängen och förstår vad jag menar med allt jag skrev. Gör ni inte det så kan jag inte det så kan jag nog inte förklara på något bättre sätt och jag tänker inte heller lägga ner någon energi på att försöka. Jag vill bara leva mitt liv på ett sådant sätt så att det blir värt att kalla den tid man tillbringar på jorden för ett liv.
Söndag (2024 11 17)
Hej!
Hoppas allt är bra med er som väljer att komma in på Dannebloggen och kolla vad jag lägger upp på bloggen. Med mig är det bra, fast jag är väldigt trött. Jag har jobbat tufft i tre dagar nu och denna period av jobb som återkommer en gång i månaden på mitt nuvarande schema, är nog dom arbetspass man känner av mest efter att man har jobbat dom. Jag var helt slut redan igår och då hade jag ju ändå denna söndag kvar av jobb. Det som är tufft är väl att man har megalånga pass under fredagen och lördagen och när söndagen sen kommer så är den dagen visserligen kortare, men man får jobba på från ca 08:30 - 16:30, och rasten man får vid lunchtid är ganska kort. Jag blir verkligen helt slut efter dessa dagar, även om jag känner mig ganska pigg och fräsch nu (klockan 22:00)
Nästa vecka jobbar jag 4 dagar och får en ledig helg. Förövrigt kan nästa vecka bli lite tuff för mig ekonomiskt. Jag får ju förmodligen inte in några pengar på hela nästa vecka, men jag vill väldigt gärna hålla min planerade budget så att jag i alla fall kan känna att jag har kommer framåt mot dom mål som jag i slutändan har. Jag tycker ju att jag har stått och "stampat" på samma ställe länge nu. Mycket annat har ju också gått åt helvete under detta året. Kan jag ändå få till något bra ekonomisk "slutfinish" under november och december, då kvittar det att mycket annat gick åt helvete under 2024. Men nästa vecka kan det bli så att jag måste "nalla" lite på sparkontot, fast jag har ju också mina konstpengar som jag har sparat sen länge. Dom bränner jag ju på med. För dessa pengar räknar jag inte med i den budget som jag varje månad gör. Dom använder jag bara utan och tänka så mycket på hur mycket jag bränner eller vad dom går till. Det känns bara rätt och bra att göra det. För när det kommer till konstprojketet som jag ville använda dom pengarna till, så gick ju det också rakt åt helvete under 2024. Så jag tycker att jag kan "tröstslösa" för dom pengar som ajg ändå lyckades få ihop på min konst.
Dags att jobba igen.
Jag har varit ledig i 3 dagar. Nu ska jobba 3 dagar istället. Jag tror också att jag idag kan se vad jag kommer att få för schema. Det som kommer att börja gälla från mitten på december och framåt. Det alltid lite spännande att se hur det faktiskt
blir och jag kan även vara nyfiken på vad jag hade kunnat få om jag hade sökt nånting annat.
Annars gör jag ju inte så mycket just nu. Jag grejar med mina vardagliga saker och sånt jag känner att jag måste göra. Jag har spelat pingis denna veckan, men det har inte känts roligt. Jag har inte haft någon spelglädje och jag känner mig sällan nöjd
med vad jag gör vid bordet. Ändå tycker jag inte att jag har spelat jättedåligt den senaste tiden. Men inget med pingisen känns liksom rolig just nu.
Nånting som är bra är att jag tar tag i mina promenadrundor och jag vill göra minst 70 000 steg varje vecka. Oavsett hur saker och ting känns och vad jag än har att greja med så tänker jag aldrig bortprioritera att röra på mig. Varje vecka ska jag
alltid klara mitt mål som jag har satt upp. Det är jag noga med och i går var jag ute på en promenad på ca 12 km.
Nattblogg (2024 11 13)
Jag gillar fortfarande vädret och årstiden jag befinner mig i just nu. Inte för varmt inte för kallt. Ingen snö, utan fortfarande känns allt bara som höst. Jag tycker till och med att mycket är mysigare nu i november än under höstmånaderna september och oktober. Jag finner på något sätt lättare ro och får mer behagliga känslor i kroppen när det blir mörkt redan vid 16:00 på eftermiddagen. Jag vet inte exakt varför jag känner så. Det bara är så.
Annars tänker jag mycket ekonomi just nu. Jag gör vad jag kan för att jag ska kunna komma vidare mot dom ekonomiska mål jag har framöver. Jag vågar däremot inte säga att jag kommer att lyckas få till något som jag vill framöver. Mycket känns så ovisst och jag är inte ens säker på att jag vet vad jag behöver göra för att komma framåt. Ofta känner jag ju att jag vet vad som behöver göras, men man kanske inte klarar av eller orkar göra vad som krävs. Nu känner jag mig osäkrare än på mycket länge. Kan jag ens komma vidare med tanke på hur mina inkomster och mina utgifter ser ut idag?
Jag tror ändå att förr eller senare så kommer jag att komma vidare och liksom känna att jag inte står och stampar på samma ställe hela tiden. Ibland behöver man bara mer tid på sig för att få saker och ting på plats som man helst vill ha dom. Jag ska försöka att inte tänka så mycket på ekonomiska resultat och vad jag vill uppnå. Bättre att jag är grymt fokuserad på nuet och gör vad jag kan medans livet liksom pågår runt omkring mig. Jag kan ju inte gå och vänta på att saker och ting ska ske. Jag måste ju försöka se till att något händer och blir till det bättre. Annars blir det väl bara att man fortsätter att stå och stampa på samma ställe.
Måndag (2024 11 11)
Jag känner mig fortfarande lite risig. Jag är inte sjuk, men jag går runt med känslan av att jag inte kommer att känna mig bättre på ett tag. Det skulle inte förvåna mig om jag snart blir så sjuk så att jag inte kan jobba. Jag har ju jobbat ganska mycket
sedan i fredags också och idag hade jag ju också jobb. Det känns inte konstigt om man inte känner någon extra energi till att göra så mycket annat. Arbetspassen dom senaste dagarna har ju också varit ganska långa.
Nu blir jag i alla fall ledig till fredag och sen har jag en ny period av jobb under helgen. Denna veckan får jag säkert också reda på vad jag får för schema från mitten på december. Jag sökte samma som jag har nu och sen får man se vad jag får. Detta
schemat jag har nu är jag ändå ganska nöjd med och inför bytet så kommer det ju några förändringar som jag tycker bara är till det bättre. Därför kände jag att jag helst ville fortsätta på det jag har. Sen kan det ju vara så att jag får något annat
om många av dom som har rätt att välja före mig väljer samma som jag har gjort. Men vad jag har hört på förhand så verkar det som att jag kommer att det jag sökte. Skulle jag få något annat så är det ändå ingen katastrof. Det fanns i alla fall 3 olika
scheman som jag kan tänka mig att köra på, i alla fall under större delen av 2025.
Under dessa lediga dagar så hoppas jag att jag spelar en hel del pingis. Däremot känns det som jag har sagt detta varje vecka i flera veckors tid nu och sen blir kanske inte så mycket i alla fall. Sen känns det ändå som att jag behöver tagga
ner ganska ofta med pingisen. Annars tappar jag lätt motivationen och spelglädjen.
Jag känner också för att hitta på något utöver det vanliga under dessa lediga dagar. Samtidigt finns det något inom mig som säger att jag mest ska ta det lugnt nu och bara göra mina vardagliga saker och verkligen vila när jag blir ledig. Jag vet inte
varför jag känner så, men det är en jobbig kombination att leva med. Huvudet vill liksom mer än vad jag känner att kroppen kanske tål. Samtidigt känns det mer rätt att bara ta en paus från allt planerade och görande av saker. Jag behöver en paus
och bara vara under resten av året. Det är så det känns, även om det ibland kan vara skittråkigt att inte bara blåsa på med vad jag helst skulle vilja göra nu. Men jag kämpar med mig själv och brottas med mitt tålamod. Efteråt lär jag väl veta
vad som var rätt och fel att göra. Undertiden så litar jag på allt jag känner innerst inne.
Gulaschsoppa | Leif Mannerström
Jag kör på!
Jag har känt mig lite sjuk och dålig dom senaste dagarna. Jag kör på med mina saker ändå. Jag tänker inte sjukskriva mig om jag inte är riktigt dålig, eller känner att jag har något som kan smitta andra.
Det fullt blås på jobbet. Mycket jobb, en del långa arbetsdagar och heta diskussioner förkommer i fikarummet. När jag är hemma tar jag det däremot ganska lugnt. Det som känns skönt är att jag då inte tänker jobb överhuvudtaget. När man jobbar då jobbar
man. Hemma jobbar man inte och därför bryr jag mig något som har med jobbet att göra då. Det enda man kanske gör som har med jobbet att göra när man är hemma det är att förbereda nästa dags arbete. Det kan vara att ta en snabb titt på när man måste
inställa sig på jobbet. Man fixar väl också med maten som man ska ha med sig till framtida dagars arbete.
På jobbet ska jag ju också söka nytt schema nu. Jag har till tisdag på mig sen ska min sökning vara inne. Jag vet på ett ungefär vad jag vill, men jag behöver ju också tänka på vad jag kan tänka mig att jobba efter om jag inte får det schemat som
jag helst vill ha. Sen tycker jag mig ändå se att möjligheten finns att jag kan få det jag helst vill ha, fast jag vet inte exakt vad jag vill heller.
Jag försöker titta på scheman som ger mig möjlighet att spela mycket pingis. Det är en utgångspunkt. En annan är att jag vill helst jobba dagtid så långt det är möjligt. Om någon vecka ibland blir kvällen känns kanske ok, men jag tror att jag helst vill
ha arbetspass där jag börjar tidigt och slutar innan en eftermiddag övergår i kväll. Jag försöker gå på någon magkänsla när det gäller detta med sökningen av nytt schema, men jag har svårt att exakt sätta ord på vad den magkänslan säger mig.
Men man kan väl säga att jag vill ha möjlighet att spela mycket pingis på min fritid och inte jobba kvällar och nätter. Jag kan ju bara söka och sen får allt bli som det blir. Det är rätt säker på att jag får något som minst känns helt ok att jobba
på med. Jag har ändå varit med ett tag i och då är det lättare att undvika sånt som man inte vill ha.
Simon Thunberg
Vilar och förbereder.
Jag har varit ledig igår och idag. Det känns som jag mest har vilat och förberett saker inför dom närmaste dagarnas jobbande. Jag har ganska mycket jobb, fredag - söndag. Jag jobbar även måndag, men jag sitter på möte halva dagen så den lite tuffa arbetsperioden kommer jag nu i tre dagar.
Jag har spelat två pass pingis under denna veckan och spelet har väl inte känts speciellt bra. Jag får mest kämpa och jag gjorde lite för många "lätta" misstag. Sen tänker jag ju ändå att allt spelande är bra för min hälsa. Det räcker ju egentligen. Innerst inne så är jag nöjd att jag alltid känner så. Samtidigt är man väl lite tävlingsmänniska och därför blir jag irriterad när jag inte tycker att jag spelar så bra som jag vet att jag kan.
Jag kämpar också med ekonomin. Jag ha ju fattat sen länge att dom mål jag hade för detta året kommer jag inte klara. Det får jag acceptera, men man kan ju i alla fall göra det bästa jag kan av dessa två månader. Jag har ju länge stått kvar på samma ställe. Inget har varken blivit bättre eller sämre. Jag känner att jag vill göra allt lite bättre och på någon sätt kompensera allt som jag tycker att jag har misslyckats med tidigare under detta året. Får jag till det som jag tänker nu så kommer det i alla fall att kännas som jag har gjort så gott jag har kunnat under detta året. Just nu känns det som jag bara har slarvat och gjort mycket så dåligt. Den känslan vore skön att få bort. Annars blir det lätt att denna lite trend som jag har varit inne i sen i våras bara fortsätter nästa år också. Man orkar snart inte bry sig och tålamodet tar bara slut.
Det känns också som att jag under en ganska lång tid nu har struntat i att slutföra saker. Jag tappar lätt motivationen och energin att greja och faktiskt göra vad som krävs för att i slutändan få till saker som jag vill ha dom. Kanske tittar jag för lång fram också. Tex idag så kollade jag lite på vad jag hade att göra under resten av året. När jag tänkte på allt som jag har att göra och mycket av sånt jag skulle vilja göra under november och december så kändes det bara för mycket. Det känns lättare att inte bry sig och bara göra det jag känner att jag måste, men då blir det ju lätt att man bara jobbar och jobbar. Sen när jag är ledig så förbereder jag mest inför dom kommande arbetsdagarna. Detta känns inte bra heller. Jag vill i alla fall leva ett liv där jag minst försöker att förverkliga dom drömmar jag har. Därför kan jag känna att jag vill kämpa lite med ekonomin nu, för då tror jag att jag kommer att få en känsla av att saker och ting kommer att börja gå mer åt rätt håll för min del. Sen mår jag ändå bra just nu och när det gäller ekonomin så har jag ju ändå tidigare vänt på mycket så att faktiskt har möjlighet att få till saker som jag vill ha dom inom en rimlig framtid. Så om jag bara kan hitta lite bra och mer positiv energi så ska borde jag väl kunna göra bra saker framöver som jag kommer att känna mig nöjd över. Det ska ju vara gott och leva.
Miljardärens erkännande.
Jag vet varken ut eller in.
Jag har svårt att bestämma mig. Jag tänker vänder och vrider på massor av saker just nu. Ska jag göra si eller så och jag vet varken ut eller in. Allt tänkande verkar ofta landa i att jag väljer att inte göra ett skit. Jag kommer ofta till slutsatsen att är jag inte säker så låter jag bli. Om detta är rätt eller fel av mig att tänka så, det vet jag inte.
Det kan också bli så att även om jag tänker att jag inte ska göra en viss grej, så kan det ändå bli så att jag några timmar eller någon dag senare ändå gör det jag sa till mig själv att jag skiter i. Hur min hjärna funkar där och varför man ibland kan göra raka motsatsen till vad jag tänker det har jag i alla fall nu i skrivandets stund svårt att förstå. Det behöver ju heller inte vara så att själva handlingen som jag väljer att göra är något fel. Det kan ju lika gärna vara så att jag tänker fel. Men jag vet som sagt varken ut eller in. Ibland vet man fan inte vad som är rätt och fel. Jag försöker bara lite på mitt eget omdöme och vad som sen var rätt eller fel kanske man tror sig veta efteråt.
Jag känner mig ändå nöjd över att jag inte känner någon stress, oro eller ångest över något. Jag känner ju människor som tex lever i ekonomiskt kaos och jag är glad för att jag slipper den huvudvärken. Jag har ordning och reda på min egen ekonomi och jag hoppas att jag snart kommer loss lite mer så att jag inte fortsätter att stå stampa på samma ställe, som det känns som jag har gjort under hela detta året nu. Men jag tror att jag i alla ska känna att det går lite mer framåt innan 2024 är slut. Jag har det ju bra oavsett och jag är glad över att jag har några stora skulder som jag typ måste oroa mig för och fundera kring om jag kan betala dom eller inte. Mina problem med ekonomin handlar ju bara om att jag vill tjäna mer och att jag vill kunna spara mer än vad jag under året har orkat med. Med tanke på hur saker och ting skulle kunna vara om det hade varit riktigt jävligt, så får jag nog säga mina "problem" med ekonomin är väldigt angenäma.
Sen känns det också som att även om jag skulle göra raka motsatsen till det jag tänker så är det lugnt. Jag kommer ju aldrig att ångra mig om jag bara gör sånt som jag tycker är roligt och vet att jag mår bra av. Jag tycker ju också att livet lite går ut på att förverkliga sina drömmar. Annars blir man ju lätt en blomma som vissnar. Även inte mycket har blivit som jag har tänkt mig, hittills under detta året så tycker jag ändå att jag har gjort mycket av sånt som jag vet att jag mår bra av att göra. Det gamla vanliga tanken kommer återigen upp i mitt huvud: Jaga inte människor. Gör din grej så kommer du att få rätt människor omkring dig som jag mår bra av att spendera tid tillsammans med.
Jag tror på detta stenhårt och jag är glad över att jag har kommit till just denna insikt. Det enda som stör mig är att det tok för många år innan jag fattade detta. Tidigare visste jag verkligen varken ut eller in. Så saker och ting är ju bättre nu. Jag kommer aldrig att säga att det var bättre förr. För det var det inte.
