Jag vill inte vara en blomma som vissnar.
Om jag inte får göra mycket av sånt som jag tycker är kul så skulle jag vissna som en blomma som inte får vatten.
Jag vill följa mina drömmar och mitt samvete. Jag vill ju vara noga med att avgöra vad som är rätt och fel och leva efter det. Sen gör jag inte alltid rätt, men jag kommer aldrig att känna att jag gör något fel om jag försöker förverkliga dom drömmar jag har. Följa mina drömmar och mitt samvete. Dom sakerna är viktiga för mig och kommer alltid att vara. När jag också läser och skriver mycket, då är det nog alla dessa saker som får mig att må bra.
Jag gör och säger saker ibland som man kanske inte borde. Jag gör fel som alla andra och ingen är perfekt. Sånt är livet liksom. Samtidigt känner jag att jag inte behöver bry mig. Jag får ofta höra av andra att jag borde göra annorlunda, men i slutändan blir det ju ändå upp till mig själv. Jag lyssnar gärna på personer som jag litar på. Vad är rätt vad är fel? Vem vet egentligen det? Jag är rätt säker på att vissa gör och säger elaka saker till mig för att dom själva inte mår så bra. Jag skiter ju i det. Då mår jag ju också bra. Jag vill förverkliga mina drömmar och göra mycket av sånt som får mig (och även andra) att må bra, men ofta när jag gör allt detta så dyker alltid vissa människor upp som inte gillar mig eller är avundsjuka. Det enda jag tror att dom vill är att jag ska må dåligt, för att dom själva inte mår så bra.
Undra hur många som kommer att hata på mig för detta publicerade inlägg? Många, några få eller förhoppningsvis inga alls? Bubbel och kvinnonaglar har vissa känt sig kränka av förr och dessa personer känner då ett behov att tala om det för mig. Samtidigt vet jag att många gillar att jag visar sånt här också. Dom tycker väl som jag. Man ska unna sig av livets goda. Det klart att man gillar god champagne och snygga roliga kvinnor.
Detta var en sådan natt där jag och andra mådde bra. Detta var en sådan natt då jag följde mina drömmar. Detta var en sådan natt där jag följde mitt samvete. Det ska ju vara gott och häftigt att leva. Jag vill leva här och nu. Jag tänker inte vänta en minut till, oavsett vad andra människor tycker och säger till mig.
Sista semesterveckan.
Nu är man inne på sista semesterveckan. Det går för fort, men om jag ska tänka positivt så börjar jag ju inte jobba förrän nästa tisdag. Sen får man kämpa på med det och det är väl ungefär som vanligt fram till 1:a oktober. Sen sker det massor av
förändringar. Typ allt och lite till blir helt annorlunda och det enda jag vet är att jag kommer att behöva jobb som fan.
Men jag ska inte tänka så mycket på jobbet redan nu och jag har ju varit bra påunder denna semester att inte bry mig överhuvudtaget. Jag har haft fullt upp med annat och dessa veckor som jag nu har haft är dom bästa jag har haft på flera år. De mesta
som jag har velat fixa har jag ju lyckats med och mer grejer har jag på gång.
Jag har grejer jag vill få fixat i mitt hem och under denna veckan lär jag väl kämpa med sånt. Det har gått ganska fort att få lite bättre ordning sen jag fick upp min nyinköpta bokhylla. Jag liksom blivit mer motiverad att få
ordning på fler saker nu. Eller jag har alla fall mer än tidigare börjat fråga andra om hjälp. Kan jag bara betala så borde det väl inte vara några problem, fast med vissa har det varit lite svårt ändå. Jag får kämpa med det
och fortsätta planera och greja. Jag har också packat upp efter resan i Visby och jag känner väl spontant att nu är det nog bra om jag är på hemmaplan ett tag och kryper tillbaka lite i "myllan".
Jag ska vara noga med mina promenadrundor denna så att jag får ihop 100 000 steg tills på söndag. Förra veckan höll jag på att misslyckas igen. Det var ju för två veckor sedan som för första gången på flera år misslyckades med mina "stegmål"
Det var inte så konstig för jag satt ju mycket stilla och rullade runt i en bil, i typ halva Sverige. Då accepterade jag ett misslyckande med steg och promenader, men förra veckan hade inte gått att förklara bort på något sätt. Ändå var jag väldigt
nära att skita i det., Jag var trött efter min Visbyresa. Dessutom var jag ute och festa lite efter att jag hade kommit hem från Visby. Men jag tog mig i kragen och i lördags avverkade jag 13 000 steg och igår blev det över 20 000 steg. Det gjorde
att jag i alla fall nådde mitt mål som sen länge nu har varit 100 000 steg på en och samma vecka. Bra Danne.
Lite sjukt galet kanske det är att jag går ut och festar efter att har kommit hem i från Visby. men jag ville fira lite att jag ändå hade klarat av att förverkliga en dröm som jag länge har haft. Jag var sugen där och då. Då kör jag liksom.
Jag har ju kommit till en punkt i livet där jag tycker att jag kan säga att jag har varit i hela Sverige. Även om det inte är så märkvärdigt eller något att skryta om, så är det ändå stort för mig och då kan jag tycka att det kan vara roligt
att fira att jag har nått en "milstolpe" i livet. Alla resor gick ju så bra också.
Det var en ganska lugn natt för min del. Jag chillande och mådde bra. Jag träffade roligt folk som jag gillar att hänga med och jag kom hem runt 06:00 i lördags. Jag käkade lite frukost, borstade tänder och kröp i säng för att sova
ca 07:00 på morgonen. I den stunden hade jag väl knapp sovit nånting på över 24 timmar. Öhh...
Jag har haft en bra semester hittills och det är bara att fortsätta att ha det bra. Det ska ju vara gott att leva, på alla sätt man kan tänka sig, och så mycket det bara går.
Mer från Visby.
Danne with class 💫
Visby
2023 08 02
Åkte till Visby i onsdags och jag gick upp tidigt. Jag skulle ju flyga till Visby och man vil ju checka in i god tid så att man inte behöver stressa eller riskera att inte komma med planet. Det går ju liksom inte tat komma 5 minuter innan man ska åka.
Dom är noga med säkerhtekontrollerna. Det är ju bra det. Min väska kollade dom om två gånger. Jag hade lite ladningkaplar och någon kamera i mitt handbagage och tydligen var det då svårt att se allt tydligt när väskan kördes i röntgen. Jag borde ha lärt
mig nu efter alla flygturer som jag ändå har gjort genom åren. I fortsättning ska jag typ lägga allt i en resväska och inte ha något handbagage. Har man sen bara mjukiskläder på sig när man passerar säkerhetskontrollen så är det ju bara att gå rakt
igenom. Samtidigt tycker jag det är bra att dom är noga med kontrollerna. Säkerheten går ju alltid först liksom.
Efter incheckningen så hade jag gått om tid i alla fall. Ingen stress inna planet skulle lyfta från Landvetter och ta mig til Visby.
Sen gick jag en liten runda i Visby. Jag kollade lite på Ringmuren och sne var jag inne på Gotlands Museum och Gotlands konstmuseum. Jag spanade även in den fina domkyrkan.
Sen blev det lite vila på Hotellet. Det hade ju redan blivit en lång dag. På kvällen fortsatte jag att vandra rumt lite i Visby Centrum. Jag besökte restaurangen Italienaren. Helt ok mat. Varken bättre eller sämre än vad man kan förvänta
sig. Det var som vanligt Bra ställe, men kanske inget mer speciellt så.Jag käkade en Carbonara. God pasta med starkrik smak. Smakade som det skulle.
Efter maten ville jag ha en glass och jag ville prova Glassmagasinet och jag provade det stället som låg nere vid hamnen. Det sägs att det är europas största glassbar. Jag tog
två kulor i en bägare ch smakerna var GREEN APPLE och WILD FRUITS. Det var sjukt gott. Det var löjligt jätte jätte gott!!!
Sen hände en helt sjuk grej. Även om jag ite blev jätteförvånad så hade jag inte väntat mig att någon enda människa skule känna igen mig när jag promenerar runt i Visby. När jag promenerade runt hamnen så var det en kille från
en av båtarna som låg förtöjd där som ropade Danne och jag reagerade naturligvis på det. Sen sa han: Är du på Gotland Dannebloggen. Vill du komma ombord och ta en öl. Jag tvekade inte ens. Jag klev ombord och jag fick den där
ölen och killen berätta att han hette Johan och sa att han hade följt mig sen jag typ startade min blogg. Han var från Stockholm var på Visby med sin lilla dotter som jag tror var fyra år. Hon låg och sov just när ajg satt
där. Vi prata lite och drog en god bärs i solen. Det blev väl 10 -15 min och sen gick jag vidare. Trevlig kille och det var ju snällt att han bjöd in mig i båten att man också fick en bärs.
Lite mer om detta finns på min Instagram. Lite sjuk händelse på något sätt, fast det är inte mycket som förvånar mig längre. Jag kan stöta på följare precis var som helst. Det har jag lärt mig nu. dannebloggen heter jag på
Instagram om ni inte skulle veta det.
2023 08 03
Dag två i Visby och jag var uppe ganska tidigt. Frukost på hotellet och sen ut i Visby för en promenadrunda. Min tanke med denna dagen var att avverka så många steg som möjligt och kanske sätta målet på dom 100 000 steg som jag
normalt sett vill göra på en hel vecka. Jag ville redan i torsdags få som många steg som möjligt för att sen slippa bry mig när jag kommer hem. Oavsett hur det sen blir så kände jag under Visby resan att denna veckan är nog
körd, om jag nu inte går mycket i Visby. Jag Visste att ajg kommer att inte att orka bry mig när jag kommer hem. Dessutom är det ju semester och det är ju inget fel på att ta semester från allt. Skit i steg och promenader liksom.
Chilla mer och njut av skön semester.
Under förmiddagen gick jag som sagt runt och kollade lite i Visby. Herregud vad man upplever ringmuren stor och mäktig.Tänk att människor har kunnat bygga en sådan "borg". >Det är ju helt sjukt.
Jag hade tänkt att ta en pizza på ett ställe som heter Millelire, men jag skulle ju också denna dag äta middag på Kitchen & Table. Jag kände att en pizza samma dag
blir för mycket. Jag hoppade över pizzan denna dag. Jag kan ju inte prova allt. Dessutom var ju inte syfte med denna resa att prova och så mcyket som möjligt i Visby. Det enda jag ville med denna resa var ju att avverka Gotland.
Det målet hade jag ju fixat när jag landade med flyget på Visby flygplats i onsdags. Så det kändes lugnt att skita i den pizzerian som jag hade kollat på innan och som jag trots allt tyckte såg ganska trevlig ut. Men man kan
som sagt inte prova allt. Någon måtta får det ju vara.
Kitchen & Table låg i samma hus som Clarion Hotel Wisby och mitt hotell Visby Börs låg bara ett stenkast därifrån.
Jag hade bokat bord till Klockan 18:00.
Jag beställde oxfilé och det var huuuur gott som helst! Åker jag till Visby någon mer gång så vet jag ju var jag vill äta igen. Detta var grymt go mat och allt annat med service osv var också perfekt. 💫👍
För att få lite efterrätt så gick jag återigen till Glassmagasinet. Det var lika gott som när jag var där första gången. Alltså jävligt gott!💛🍦Jag beställde två kulor i en bägare och smakerna denna gången var mango och
vanilj. 🍦🥭
Jag avslutade torsdagen med att sitta nere vid hamnen och titta på solnedgången. Jag mådde bara så bra och jag tänkte att jag ångrar inte en sekund att jag reste till Gotland och Visby. Det var så lätt att njuta av
livet här.
2023 08 04
Sista dagen på Gotland och Visby. Jag hade mest fokus på hemresan. Jag gick upp ganska tidigt. Jag hade ju ganska gott om tid på mig och jag behövde ju inte lämna rummet förrän klockan 11:00.
Dessutom lyfte ju planet 15:10, men man vill ju vara i god tid vid flygplatsen så man kan checka in i god tid utan att behöva känna den minsta stress.
Sammanfattning
Jag är nöjd med min resa. Från början hade jag ju tänkt att strunta i det, men nu är jag glad att jag inte gjorde det. Jag hade också en tanke att jag bara skulle flyga till Visby och sen bara vara på flygplatsen för att sen åka
hem samma dag. Jag är nu glad för att jag inte gjorde så.
Detta blev en bra resa. Jag har haft roligt och även om jag inte gjorde alla saker som jag hade tänkt mig så fick jag uppleva mycket ändå. Visby är en fin stad och det finns väldigt mycket man kan göra om man bara vill.
Jag var väldigt välplanerad och då har jag ju lärt mig nu att jag brukar bli nöjd. I framtiden ska jag definitivt tänka på att planera resor noga. Då blir det lättare att slappna under själva resan och få fler roliga minnen att
se tillbaka på.
Nu känns det ju också coolt att jag har lyckats med målet att besöka minst en plats i varje landskap. Nu har jag äntligen lyckats med min dröm och jag tycker att jag nu kan säga att jag har varit i hela Sverige.
Jag bara fortsätter att inte bry mig.
Jag har säkert skrivit detta blogginlägg tidigare som jag nu har tänkt att skriva igen. Jag gör det för att jag påminna mig själv om att jag aldrig ska bry mig om vissa saker och denna gången handlar om det om vad andra ibland erbjuder mig. Jag är förmodligen
inte intresserad och jag fortsätter att inte bry mig. Undra när allt detta tar slut? Kan det ens ta slut om jag inte slutar med sociala medier? Jag tänker också på alla dom som har typ 50 000 följare eller mer på sina olika sociala
medier. Dom måste ju ständigt få mycket av den skiten som vissa vill försöka få in mig.
Jag har bara den senaste veckan fått ett flertal olika frågor om jag inte vill ställa upp och göra vissa saker och när jag ens svarar så blir folk förbannade och skriver arga DM:s där man tycker att jag måste svara. Att det kan vara så svårt att fatta?
Om jag inte svarar så är jag ju förmodligen inte intresserad. Dessutom har alla som har hört av sig med "skit" denna erbjudit betalning som inte ens skulle kunna få mig att kliva upp ur sängen för. Att jag inte svarar eller är intresserad beror på
att jag inte tänker sälja mig billigt. Ska jag göra något för andra så ska jag ha bra betalt för det. Speciellt när det handlar om extrajobb som inte har med mitt jobb som bussförare att göra. Dom flesta som genom åren har hört av sig erbjuder oftast
skitpengar och för mig hade många av förslagen varit en ren förlustaffär för mig. Varför ska jag ens bry mig det minsta lilla. Det har hänt att jag har svarat vissa när dom har frågat vad jag kan tänkas vilja ha i pengar för att jag ska ställa upp.
Då har jag sagt ungefär detta: Jag tar 12 000 det första dygnet. Är det sen så att jag behöver vara längre tid än ett dygn, på ett annat ställe än i mitt hem, efter det första dygnet, då tar jag minst 1000 kr i timmen. Betalning sker innan jag börjar jobba eller resa någonstans och är det så att jag någon gång känner mig otrygg med nånting som har dom som anlitar mig att göra så avbryter jag direkt och behåller dom pengar som jag har fått i förskott. Jag skriver inte på några avtal om nånting.
Dom flesta som får veta av mig att det är detta som gäller, dom backar direkt. Jag är bara glad för att jag slipper om det nu inte är så att jag får det jag har begärt, och helt enligt mina villkor. Jag begär ju oftast detta för att folk ska sluta tjata.
Vill man inte betala, gör inte det då, men jag ställer inte upp billigare. Sen är det ju så att just vad jag vill ha i pengar och vad som gäller det svarar jag ju bara med om jag skulle vara lite intresserad. Samtidigt är jag ju inte intresserad om
jag inte får bra betalt, men vill man betala så kan det ju vara värt det. Är jag däremot inte intresserad, även om jag skulle få bra betalt, då lägger jag ju ingen tid på att ens svara. Då skiter jag ju bara i det.
Jag grejar ju med mina saker och jag tjänar pengar. Jag är ganska nöjd med hur allt rullar. Jag kan göra som jag vill och varför skulle jag tex ta ledig från jobbet för att tex vara med på en svensexa där jag inte känner en enda käft, samtidigt som jag
skulle gå med back rent ekonomiskt om jag gick med på det som vissa erbjuder mig för sån skit. Det är klart att jag inte är intresserad och då bryr jag mig ju inte ens om att svara dom som erbjuder mig. Jag är inte otrevlig för det. Jag lägger bara
inte min tid på att bry mig eftersom jag vill bry mig om sånt som jag vill göra och tycker känns viktigare för mig.
Samma sak är det med alla som skriver till mig och säger att dom kan hjälpa mig att växa i sociala medier. Folk har kommit med alla möjliga förslag på hur dom vill hjälpa mig och dom får det att låta så fantastiskt bra. Jag kan bara säga att jag är inte intresserad. Jag
grejar med mina sociala medier på mitt sätt och jag skiter fullständigt i om nånting av allt jag gör ger mig likes eller mer följare. Jag håller bara på med: Blogg, Instagram, TikTok, Facebook, för att jag tycker att det är kul och för att jag mår
bra av att skapa och publicera på dessa "plattformar". Allt annat med detta skiter jag i och jag tycker många av er som skriver till mig borde göra detsamma. Ni slösar bara eran tid och sen blir ju många av er arga för att jag inte bryr mig, och ärligt
talat så skiter jag i det också. Kom med något som är intressant för mig och betala bra med cash, i förskott, så lovar jag att jag ska ställa upp och göra ett så bra jobb jag bara kan. Jag är ju Danne liksom!
1 AUGUSTI 🌞🌻🍀
Ny månad och för mig är augusti den sista sommarmånaden. I september börjar hösten och det är nog en årstid som jag gillar minst lika bra som sommaren.
Jag har två veckor kvar av min semester och jag har mycket kvar som jag vill uppleva och göra. Jag vill också förbereda mycket inför Hösten och vintern. Ärligt talat så har det här året fram till att jag gick på semester varit ganska tråkigt. Jag har
mest kämpat med allt. Konstprojekt och sparande av pengar. Sådana saker står mig typ upp i halsen nu. Det har varit skönt att under den senaste tiden släppa lite på allt kämpande. Jag kommer att fortsätta med det under resten av året. Möjligheten
finns, även om jag fortfarande kommer att försöka nå alla målsättningar jag har med pengar och annat.
När det gäller konstprojektet så måste jag få in lite mer pengar på dessa månader som är kvar av året, än vad jag har fått in under januari - juli i år. Det kanske inte går, men jag ska verkligen försöka. Även om jag "misslyckas" så kommer jag inte att
missa med många hundralappar. Jag ligger precis och det känns ofta som det är lite typiskt mig.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med promenadrundor under resten av året. Jag jagar ju steg varje vecka, men det kändes ganska skönt att bara skita i det under den veckan som jag var ute och reste i norra Sverige. Sen har jag ju en tanke på att jag
vill börja spela pingis igen, även om det fortfarande är en tanke som jag lite grann smyger med och kanske bara vill vänja mig vid. Jag känner att jag vill ta det jävligt lugnt med att fatta några beslut när det kommer till pingis. Jag har ju lagt
ner så mycket tid av mitt liv på det och jag vet hur lätt man kan tröttna om man bara kastar sig in i det utan att veta vad man vill och vad man önskar få ut av det. Det ska ju också funka i med hur jag jobbar och så. Jag har märkt sen jag började
köra buss att är det något som är svårt med det jobbet det är att få ihop ett liv där man håller på med så mycket pingis som jag ändå tror att jag vill göra. Vi får se hur det blir, men det känns som jag snart måste bestämma mig för säsongen
drar ju igång på allvar snart och jag vet i alla fall att jag vill vara med från början. Annars tror jag att det lätt kan bli för tufft för mig.
Jag kommer ofta på mig själv med att vilja för mycket, men samtidigt känner jag att om jag bara får lite saker gjorda av allt jag vill, så blir det lättare att ta tag i mer saker sen som jag vill göra. Jag brukar ändå känna att jag i slutet
av december är ganska nöjd med hur mitt år blev. Även om jag kan tycka att jag har misslyckats med många saker dom senaste åren så tror jag att jag innerst inne lätt kan acceptera det, för jag gör ju ändå saker som jag tycker är roligt och mår
bra av. Dessutom har jag lärt mig nu att om jag är väl förberedd och inte gör nånting förrän jag har en plan, då brukar det oftast gå bra. Det fick jag i alla fall bekräftat för mig själv när jag var ute på min resa för ca 2 veckor sedan. Så
det är nog något som jag ska tänka på framöver när jag vill förverkliga andra drömmar som jag har.
Nu ska jag vara nöjd!
Jag har äntligen fått upp en bokhylla som jag tror att jag kommer att vara nöjd med.
Jag har fan inte haft något som jag har varit helt nöjd med på flera år. Det känns nästan lite pinsamt att jag inte fixat detta för längesen, men nu har jag ju fått upp nånting som jag kommer att vara nöjd med för lång tid framöver.
Jag köpte en ny för flera år sedan, men den visade sig sen vara av så dålig kvalitet så hyllorna bara rasade hela tiden. Jag tröttnade och gjorde kaffeved av den bokhyllan.
Efter den skiten så köpte jag en ny på nätet. Jag fick den hemlevererad i delar, men efter jag hade fått upp den bokhyllan så visade det sig att den var för liten och då fick jag ju ändå ha en massa pärmar och böcker förvarade på andra ställen. Det var
liksom inte så jag ville ha det och där stod jag missnöjd och förbannad, men jag orkade inte bry mig på ett tag efter det.
Jag är egentligen inte så noga med att det ska se bra ut. Jag vill mest ha något att kunna ställa: Pärmar, böcker och fotoalbum i. I en bokhylla är det ju lätt att hitta och få ordning och reda på grejerna.
Jag har ju sen länge en bokhylla med barskåp, hyllor och lådor. Där får det plats en hel del, men det har inte räckt till. Nu har jag helt plötsligt gjort mer plats där också.
Sen när jag har fått lite mer saker i dessa hyllor, då skapar jag ju mer plats på något annat ställe. Tex i källarförrådet har jag ju mer grejer som säkert skulle se fint ut att få upp i hyllorna. Att hitta plats och lösa så att jag får
mer plats är ju sånt jag brottas med jämt i mitt hem. Jag bor ju ganska litet och källarförråden som jag har kan ganska lätt bli fulla med grejer.
Nu får det i alla fall räcka med grejande av bokhyllor och jag får väl sluta samla på mig mer grejer och börja slänga istället. Jag orkar inte med att hela tiden behöva fundera på hur jag ska göra för att få plats med allt på ett sätt
så att jag lätt hittar mina grejer också. Nu har jag löst mitt problem med en bokhylla som jag är nöjd med. Jag ska inte fundera mer på om jag ska ändra igen. Nu ska jag bara vara nöjd. Den sitter ju dessutom fastskruvad i väggen,
så det blir ju bara jobbigt om jag ska börja ändra igen. Detta blev bra och jättefint!
Danne - Juli 🌞💛
Söndag (2023 07 30)
Ibland blir jag lite arg på mig själv. Vissa saker har jag svårt att ta tag i snabbt. Jag tänker och tänker, vänder och vrider och tror säkert också att saker och ting kostar mycket mer än vad det faktiskt gör. Ibland känns det som jag gör fel prioriteringar
och även om jag får gjort saker så känner jag alltid att jag borde ha fixat det för längesen.
Nu har jag i alla fall tagit tag i saker och jag har bett andra om hjälp. Jag har kommit på att jag är dålig på att be andra om hjälp. Jag tänker alltid först att jag ska göra allt själv och jag är bara dålig på att be andra om hjälp.
Nu stör jag mig på att jag inte oftare bara kan ta telefonen och ringa dom företag som jobbar med saker som jag behöver ha hjälp med. Kan man bara betala så finns det folk som hjälper till med nästan vad som helst. Jag kan inte
allt, jag behöver inte göra allt och ändå envisas jag med att jag ska fixa nästan allt på egen hand.
Under denna veckan har jag i alla fall mer än tidigare vågat fråga andra om hjälp och vissa saker har löst sig väldigt snabbt och smidigt medans det finns annat som jag får kämpa mer med för att få tag i någon som kan och vill hjälpa mig.
Grejen är ju att jag har pengar och saker och ting är inte så dyrt som jag ibland tror. För mig är det mer värt och mycket bättre att jag bara låter andra göra det åt mig. Jag är ju bra på att få loss pengar och det har jag bevisat för mig själv hur
många gånger som helst. Ändå fortsätter jag att envisas med att försöka göra en hel del själv, istället för att bara lösa det med att ringa och sen lägga ut några tusenlappar. Jag vet att jag kan betala, men ändå tvekar jag på mig själv och min
förmåga att klara av att fixa saker och få dom gjorda på ett snabbt och korrekt sätt. Många vill ju hjälpa mig och jag känner att jag måste bli bättre på att ta in den hjälp som erbjuds om jag bara vågar fråga. Sen kan jag ju
bara " softa" eller jobba på att dra in mer cash som jag kanske behöver för att slippa göra så mycket på helt egen hand.
Det känns väl skönt att jag har kommit till denna insikten, men jag är förbannad på mig själv att jag tänker för mycket och för länge på om jag ens ska våga fråga om hjälp. Nu under semestern har jag i alla sett till att saker händer genom
att börja ringa i telefonen till folk som jobbar med sånt som jag vill ha hjälp med. Sen har jag ju vänner som vill hjälpa mig också. Det är ju bara att fråga. Blir svaret nej så frågar jag någon annan. Det är inte värre än så.
Sen ska jag väl inte vara allt för hård mot mig själv och säga att jag aldrig gör nånting. Bara att jag förra veckan klarade att resa igenom halva Sverige, och på ett sånt sätt, det är ju inte dåligt att klara av och det krävde ju mycket plnering
från min sida. Dessutom krävdes det ju en hel del pengar. Så jag kan väl någonstans förlåta mig själv för att jag inte alltid är så kreativ som jag gärna skulle vilja vara. Jag gör nog mitt bästa. Man klarar inte att fixa allt och det
måste man ju acceptera och efterhand också kunna förlåta sig själv för.
Jag har också planerat för sånt jag vill göra längre fram år. Jag har tex sett till att jag har fått ledig i slutet av september när det är Bokmässan i Göteborg. Jag vill kunna ha möjligheten att göra ett besök under alla fyra dagarna och det vet jag
att jag kan nu.
Jag har faktiskt också bokat upp allt och gjort klart för en resa till Visby på Gotland. Allt är så klart det kan bli just nu och jag behöver bara vänta in datumet för resan och sen dra.
Detta innebär ju sen att jag faktiskt lyckas med att besöka minst en plats i varje landskap i hela Sverige, på mindre än 2 år. Det är fan inte dåligt av lilla mig och sätta den grejen. Det har ju länge varit något som jag har drömt om.
I höst eller till vintern i år så vill jag också göra minst en resa till Stockholm. Jag har ju hittills inte varit där under 2023 och jag brukar i alla fall fixa så att jag kommer dit minst en gång per år. Det är en liten tradition
för mig som jag gärna vill hålla på. Det ska väl inte heller vara några problem att få loss lite cash och bara ha lika jävla kul som jag brukar ha i Stockholm. Från alla besök där som jag har gjort genom åren så har jag varit med
om massor av sjuka grejer. Vissa saker kan typ bara hända i Stockholm. Ibland undrar man hur det ens är möjligt.
LÖRDAG - SÖNDAG
Både idag och igår så har jag startat dagarna med en långpromenad på ca 12 km. Jag behövde göra ca 40 000 steg under denna helgen för att nå mitt mål på 100 000 steg. Eftersom jag inte ens försökte sätta 100 000 steg förra veckan och var långt ifrån att
göra så har jag varit fast besluten om att jag ska gå tillräckligt mycket denna veckan så att jag får alla steg i benen som jag vil ha.
Lite god mat har jag ju fått i mig också.
Denna spagetti med köttfärssås kanske inte ser så god ut, men det var mycket smak i alla fall. Det var gott och det är ju vad man ska tycka när man äter mat.
Jag är nöjd med hela veckan. Jag har chillat mycket och ändå fått gjort en hel del. Dessutom känns det bra att jag har lyckades sätta 100 000 steg på en och samma vecka. Jag har också fått klart med många saker som jag vill göra inom den närmaste
framtiden. Fler saker är också på gång. Det är bara att köra på med allt. Snart är det augusti också. Tiden går fort, men jag har i alla fall över 2 veckor kvar av min semester.
👩🎤🧑🎤👨🎤🎹🔥
#throwback - 29 JULI 🧑🎤🦅💙🖤💜
🚚🖕🎸
Parkeringsgarage - Ljusvattnet - Kommentar
Dagarna går och jag jag njuter så gott jag kan av semestern. Sen jag kom hem från min senaste resa så har jag läst och skrivit mycket. Jag mår bra av det. När jag läser kan jag tänka på annat än sånt jag har att göra eller vill få gjort. När jag skriver och fokuserar på det så förvinner allt annat och det enda jag tänker på är vad jag ska skriva om.
Nu tänkte jag berätta om vad jag tycker om att köra i parkeringsgarage. Händelsen vid Ljusvattnet som gjorde mig rädd och svara på en kommentar.
När jag var ute på min resa med bil förra veckan så övernattade jag ju på tre hotell. Knaust i Sundsvall, Kust Hotell och Spa i Piteå och Clarion Grand i Östersund. Inget av hotellen hade egentligen ingen kundparkering, men parkeringsgarage fanns väldigt nära dessa hotell. Det var inte speciellt dyrt att parkera där heller.
Parkeringshus i Sundsvall.
Jag betalade typ en hundring per dygn. I Piteå tror jag att jag bara betalade 106 kr och i det garaget stod jag ju i ca 2 dygn. Så jag kan inte klaga på priserna.
Däremot så hatar jag att köra in och köra runt i parkeringsgarage så att jag var tvungen att parkera bilen i tre olika garage under min resa var som en mardröm för mig. I samtliga garage så var det trångt åt alla håll och jag tycker hela tiden jag kommer för nära: Bilar, pelare eller stenmurar. Det känns som man måste lägga bilen exakt rätt annars skrapar man i. I parkeringsgaraget i Östersund så man tydligt på varenda våning att en annan bil hade skrapat i. För min egen del så klarade jag av alla tre parkeringsgaragen utan att skrapa i eller skada nånting, men jag hatar att behöva köra in och ut i dessa garage. Det är ju alltid minimala utrymmen och jobbigt att köra när man i princip måste vara exakt rätt med bilen för att inget ska gå åt helvete.
Parkeringsgarage i Östersund.
Jag körde ju bil genom halva Sverige förra veckan. Jag trodde som vanligt att kostnader för: Bränsle, mat och annat skulle bli mer av än vad det nu visar sig vara. Jag kände också att hela resan gick bra att genomföra. Inte mycket var jobbigt. Jag var avspänd och hade jag med folk att göra så var många väldigt hjälpsamma snälla och trevliga. Men jag var med om en grej som gjorde mig rädd på riktigt. Jag tror att jag inte hade behövt bli det, men vet ju aldrig.
När jag kom till en rastplats i eller närheten av Skellefteå. Rastplatsen låg i en by som hette Ljusvattnet. Jag körde in där för att gå på toa och jag såg även att man kunde fylla på med dricksvatten där. När jag kom in på rastplatsen så satt det två killar där som såg ut som jägare. Det var den första uppfattningen jag fick av do. Jag tänkte inte så mycket på dom utan jag gick ur bilen och började med att ta en bild som jag lade ut på Snapchat.
Sen gick jag på toa och efteråt så tänkte jag fylla på med vatten innan jag skulle åka vidare. Helt plötsligt står dom här två killarna precis bredvid mig och en säger att dom är från Tyskland är scouter dom ska till Haparanda. Jag tror att jag säger ok eller nåt. Sen frågar han om jag kan ta dom med mig. Jag svarade bara nej och ingen av dom sa något mer. Jag hoppade in i bilen och jag tyckte att hela situationen kändes märklig, men också obehaglig. Jag blev rädd och det kan jag känna i efterhand att jag inte hade behövt bli. Men jag blev väl lite ställd i den situationen och tankarna började snurra. Jag tycker ändå att jag gjorde rätt som inte tog med dom i min bil. Jag tar aldrig upp liftare överhuvudtaget. Här blev jag ju också rädd, även om jag nu är rätt säker på att dessa killar bara ville komma vidare på sin resa. Om det exakt var som som han sa så kan man ju undra hur dom hade tagit sig från Tyskland till Ljusvattnet och sen frågar om lift till Haparanda.
Jag avslutar detta inlägget med att svara på en kommentar som jag fick någon dag förra veckan. Det var från en anonym person och då brukar jag inte bry mig, men här kan jag känna att jag gärna vill svara på alla dessa påståenden som denna personen tar sig tiden att skriva till mig.
Anonym:
Jag gillar dig, Danne. Men du skiter ju fullständigt i vad alla säger, så vad är din poäng med din blogg? Du svarar aldrig på kommentarer heller. Då är det väl bättre att du skriver dagbok. Du lägger ut ditt liv på nätet och tror att du ska vara anonym helt plötsligt.
Jag gillar att följa dig med du agerar ju 0 med dina följare.
Jag vet inte vad jag ska säga längre. Har följt dig i 10 år men du ger ju inget tillbaka.
Det är ju kul att du gillar mig, men du påstår några saker som jag inte håller med om. Du får ju tycka vad du vill och jag tycker att det är roligt att du trots allt verkar gilla mig. Allt positivt försöker jag alltid att bry mig om. Jag skiter inte alls fullständigt i vad andra säger, men när det gäller kommentarer och meddelanden som folk skriver till mig i mina sociala medier så bryr jag mig bara om sånt jag vill bry mig om. Jag vill inte och jag orkar ju inte bry mig om allt. Jag väljer ju vad jag vill bry mig om och resten skiter jag fullständigt i. Oftast är det så att har personer som skriver till mig inget poitivt att säga så bryr jag mig inte. Jag känner oftast inte dom som skriver och egentligen känner dom ju inte mig heller. Många ser ju bara det dom ser i mina sociala medier och det är ju saker som jag väljer att dela med mig av. Jag delar inte med mig av allt i mitt liv. Det är inte ens nära. Dessutom är jag av åsikten att man ska vara försiktig och vara ganska kritisk och skeptiskt till allt som folk skriver och skickar mig. Många skickar ju saker i syfte att jävlas långt ifrån alla är ju ärliga med vem dom är och vad man faktsikt vill mig när dom försl´ker få kontakt. Dessutom finns det många som skickar så mycket skit och det är ju sånt som jag aldrig har brytt mig om. Jag tycker också att det är ganska sunt att jag är försiktigt med svara på allt som skrivs från folk som ajg inte känner. Sen är det inte så att jag inte svara på något eller skiter i allt.
Att jag har en blogg och publicerar inlägg är för att jag tycker att det är roligt. Jag lägger ut lite av mitt liv på nätet och jag tror inte att jag är anonym. Men det påstår du. Jag bloggar bara för min egen skull. Jag mår bra av att skriva och jag vill få ner mina tankar i skrift. Jag väljer ju sen själv vilka följare jag vill bry mig om och inte. Om du har följt mig så länge som 10 år och samtidigt tycker att jag inte ger något tillbaka till mina följare, då tycker jag det är märkligt att du har följt mig så länge. Jag skapar saker i mina sociala medier och även om jag inte bryr mig om alla som följer mig eller bara kollar vad jag gör, så ger jag ju något till mina följare. Annars had jag väl inte haft några sociala medier överhuvudtaget. Sen att jag inte vill ha kontakt med allt och alla som kanske vill mig något, det tycker jag bara är sunt. Jag har ju integritet, och den värnar jag om. Dessutom är jag inte skyldig att bry mig om vad tex följare vill att jag ska göra eller ge dom. I första han dgör jag ju allt för min egen skull och det viktigaste för mig är ju att jag mår bra.
Köra på eller göra något annat.
Nu har jag kommit i kapp ganska bra i konstprojektet. I flera veckor har jag haft massor som är klart, men jag har inte hunnit med att leverera och få in pengarna. Nu har jag fått in alla dessa pengar som jag hela tiden har vetat att jag ska tjäna, men inte orkat dra in i den takten som jag helst vill. Typ i 180 och sen öka ännu mer!!!
Nu är jag inte läge där jag brottas lite med mig själv. Jag känner att det inte är några problem att skapa konst och tjäna pengar på den. Så lång är jag med i matchen. Men jag är tveksam till och jag är på rätt väg när det kommer till att nå det slutgiltiga målet som jag har med konstprojektet. Det är ju egentligen inget konstprojekt förrän jag har alla pengar som jag behöver för att kunna skapa det riktiga konstverket som sen ska bli till allmän beskådning. Det är ju inget konstverk så länge jag inte visar upp nånting. Jag känner att jag vill köra på, men det är samtidigt så tråkigt att spara alla pengar jag tjänar just nu och då tänker att jag bara vill avbryta och göra något annat för dom pengar som jag hittills har tjänat på konsten.
Sen vill jag inte ge upp. Klarar jag detta så känns det ju grymt häftigt. Det är ju bara att köra på. Allt har ju hittills gått som jag har räknat med. Det är inte dåligt, men jag känner också att ska jag klara av att slutföra detta som jag har tänkt mig så måste mycket gå bättre än vad jag har förväntat mig. Bättre än vad man kanske kan drömma om, och det kan man ju inte räkna med. Konstprojektet blir mer en förhoppning som man kan likna med att vinna på spel. Du hopas när du köper den där lotten eller spelar på något och hoppas att du ska bli en välbärgad person efter det. Men du vet ju förmodligen att chansen i stort sett är obefintlig att det kommer att hända. Jag kan känna att det nog är inte så med mitt konstprojekt och då kan man ju fundera på om det är värt att köra på som jag gör? Kanske har jag fastnat lite i ett beroende när jag jobbar som jag gör med detta. Jag drar in pengar och sen hoppas jag hela tiden på att det ska bli bättre och bättre. Slutar jag så blir det ju inte det. Därför kör jag bara på och hoppas på att det blir bättre längre fram, och så håller jag på liksom. Jag vill inte misslyckas, men samtidigt hatar jag att spara så mycket pengar. Det är ju så jävla tråkigt, men sparar jag inte så blir det inget konstprojekt i slutändan. Dessa tankar ka jag låta gå runt inne i mitt huvud i evigheter. Just nu känner jag att jag vill köra på ett tag till. Så det blir väl så.
Dapa Deep
The Incredible Hulk.
För ett tag sen började jag titta på den gamla TV- serien The Incredible Hulk (Hulken) med Bill Bixby och Lou Ferrigno i huvudrollerna. Jag är lite försiktigt med att kolla för mycket på serier. Jag vill liksom inte fastna i det där serieträsket där det
kommer nytt hela tiden och jag tänker att jag vill se allt och inte missa något som kanske är riktigt bra.
Denna klassiker, Hulken som gjordes på 70 och 80-talet har jag ändå länge velat se från början till slut. Det är ju en klassiker och nu har jag kollat igenom alla säsonger och avsnitt. I det stora hela tycker jag att TV-serien är bra och det är många
ganska välkända skådespelare med som i alla fall jag har sett i många andra kända filmer och serier. Jag har tänkt på att serien är gjord för TV på 70 och 80-talet. På den tiden visade man väl ett avsnitt i veckan på en viss tid och ville man se avsnitten
så fick man bänka sig framför en TV, just den tiden som det visades på TV. Kanske visades en repris några dagar senare, oftast sent på kvällen. Så var det förr, men så är det ju inte längre. Och det är väl tur det.
Jag upplever att många avsnitt i denna serien är ganska välgjorda och bra. Sen fanns det ett och annat som jag knappt tittade på för det var för segt, förutsägbart och kanske var manuset lite för "tunt". En annan grej som jag också tänkte på var att inför
varje nytt avsnitt så visas små snuttar av vad man kommer att få se i avsnittet. Man avslöjar för mycket handling på förhand genom denna visning och det hade varit bättre att skippa det och köra introt direkt.
Men som sagt i det stora hela tycker jag detta är en bra serie och jag jämför med andra serier och filmer som gjordes på 70 och 80-talet. Jag är nöjd att jag har tagit mig igenom denna klassiker och Hulken är ju en häftig varelse att kolla på in "action".
Jag tycker däremot att serien får ett konstigt avslut. Det avslutas som om det kommer att bli en fortsättning och det blir det ju inte. Så där var jag lite besviken. Manuset knyter liksom inte ihop säcken riktigt. Men i det stora hela
så tycker jag detta var en ok serie och ett och annat avsnitt i de olika säsongerna tycker jag var riktigt bra.
Livemusik 🎸🥁🎤
❤️5️⃣🅾️🅾️❌💯💷🍹👯♀️
