Jag har haft två riktigt långa arbetsdagar och arbetsveckan är ju inte slut än. Jag ska jobba i helgen också. Det är den "bättre" helgen av dom två jag jobbar på fem veckor. Det kan man  i alla fall vara glad för. Men det hade varit skönt att få slippa helgen. Det känner jag som fan just nu, men ibland får man bara bita ihop. 

 

 

Mycket har känts bra den senaste tiden. Jag kommer lätt att fixa veckomålet med 90 000 steg, även om jag har en hel del jobb kvar att ta tag i. Det är aldrig jobbigt med promenader längre. Jag kommit över den spärren. Jag tycker bara det känns skönt att gå långt och vara ute länge. 

 

 Konstprojektet har dom senaste dagarna gått bra och jag känner att jag gör saker av bara farten. Jag har liksom ett bra "flow" och pengar tjänar jag också på det. Jag tror att jag kommer att nå det ekonomiska mål som jag har med min konst får i år. Det känns ganska lugnt, även om jag måste jobba på med det några gånger i veckan för att tjäna dom pengar jag vill ha. 

 

 

Annars tänker jag ganska mycket just nu mycket på vad jag har kvar att försöka fixa innan detta året är slut. Jag kommer väl att åka på lite fler resor runt om i Sverige, även om dessa platser som jag har tänkt att åka till inte kommer att göra att jag avverkar några nya landskap. Nu i oktober blir det nog mest jobb och vara hemma på fritiden som gäller, men under november och december är tanken just nu att jag ska ut och åka lite. Avverkandet av fler landskap runt om i Sverige kommer jag däremot att fortsätta med nästa år. Då är tanken att jag ska ha besökt alla som jag inte har varit i under detta året. Har jag räknat rätt så har jag 12 landskap kvar. De mesta ligger norr om Värmland och som jag tänker just nu så vill jag avverka alla kvarvarande landskap vid tre olika tillfällen nästa år. 

 

Jag tror att jag mår ganska bra nu och jag har gjort det under en längre tid. De mesta av allt jag har och greja med blir som jag vill och ibland går något nästan för enkelt att fixa. Om det är tur eller skicklighet...det vet jag inte, men när det går bra så får man ju positiva vibbar av det som man sen gärna sprider vidare. 

 

Som vanligt så har det varit skönt med en helt ledig dag från allt vad busskörning är. Jag borde bara bli lite bättre på att koppla av. Jag blir nästan tröttare på kvällen när jag är fri från jobb. Jag grejar nog lite för mycket under dom dagarna som jag är ledig och glömmer väl också att ta en paus. Jag måste kanske ta rast även när jag inte har en arbetsdag bakom ratten. Dessutom behöver man ju vila om man tex har haft en period av mycket busskörning. Jag planerar ju mycket inför en ledig dag. Jag vill få gjort massor för jag vet att jag hinner med mer om jag är ledig och sen är det bara skönt att få mer gjort så att man inte behöver bry sig när man tex har dagar med väldigt mycket busskörning. Jag får helt enkelt bli bättre på att också planera in när jag sak ta en paus från allt grejande på min fritid. Jag blir alltid så jäkla trött på kvällen efter att jag har haft en ledig dag. Mycket tröttare än vad jag blir av en normal arbetsdag. 

 

Annars tycker jag att mycket känns mysigt. Jag gillar hösten och just nu när jag sitter och skriver så regnar det och blåser lite ute. Det blir mörkare, tidigare och tidigare på kvällarna. Jag har lättare för att sitta och blogga och jag trivs bättre med att sitta och kolla TV. Jag läser mer böcker när det blir höst och lite mer av "mysigt" väder ute. Jag får mer lust för dom där sakerna som handlar om att typ krypa under en filt och mysa, samtidigt som man hör hur regnet smattrar mot fönsterblecken. 

 

Det känns också bättre att gå promenader när det är höst. När jag var ute idag så gick jag 12 km och det regnade hela tiden. Jag blev jätteblöt, men ändå kändes det bra att vara ute. På sommaren tycker jag att det bara är jobbigt att vara ute när det regnar. På vintern känns det hemskt att vara ute när regnet piskar mig i ansiktet. Men på hösten känns det oftast bra, oavsett väder. 

 

 

 

Vad ska man säga om gårdagen? Jag var typ övertrött hela dagen. Jag sov till lunch och sen låg jag och läste lite. Sen blev det lite mat på min "favvorestaurang" på. Jag tjänade några kronor på min konst och jag tog en promenadrunda för att jag skulle nå mitt veckomål på 90 000 steg. 

 

Jag kröp i säng väldigt tidigt och jag somnade typ på 5 minuter. Det var min söndag och den kanske inet var den roligaste jag har haft. Jag är ändå nöjd med helgen. Jag fick ju till lördagen som jag ville ha den. Då tycker jag att jag hade en bra helg. 

 

 

 

 

 

Mycket jobb har jag som sagt och mycket annat har jag svårt att planera in. Det blir i alla fall inga resor genom  Sverige som jag var ute på i helgen. Promenadrundor får det bli och min konst ska jag greja med. Mer vill jag inte ha inplanerat denna veckan. Jag orkar liksom inte bry mig så mycket just nu. Jag vill mer ta saker som dom kommer. Det funkar det med. 

 

Jag får väl passa på att njuta av hösten. Jag har ju börjat tycka att hösten är den årstiden som jag gillar bäst av alla. Det är inte sommaren längre. Det känns som det är mer mysigt med hösten. Det är lättare att varva ner och skönare att bara göra massor av saker som är lugnt. Jag tror att jag känner mig mindre sterssad och det mår jag ju bättre av. 

Det blev en liten biltur i helgen. Som jag har sagt tidigare så har jag ju som mål att göra: Ett besök, på en plats, i Sveriges alla 25 landskap.  Igår kunde jag stryka Skåne, Blekinge och Öland på den "listan" över landskap som Sverige är indelade i. Detta var en resa som hade tänkt att åka på i somras, men då orkade jag inte. Nu blev det av och de mesta kändes ganska bra. Jag var ju naturligtvis också i Småland igår, men det landskapet avverkade jag ju när jag körde bil runt sjön Vättern i slutet av maj. Dessutom åker man ju igenom andra landskap som Västergötland och Halland när man är ute så som jag var igår, men dessa landskap har jag ju också avverkat sen tidigare. 

 

Igår åkte jag iväg klockan 05:00 på morgonen och det var bra för då är det ju inte mycket trafik. Dessutom var det ju lördag och säkert ännu mindre bara för det. Vägarna är ju dessutom väldigt stora och bra att köra när man har kommit förbi Göteborg, och fortsätter åka söderut. 

 

Jag ville avverka detta ganska effektivt. Det går liksom inte att ta så mycket bilder och göra så himla mycket grejer när man är ute och har som mål att avverka Sverige på två år. Man måste köra på och hålla sig någorlunda till allt de som man har planerat sen innan att man ska göra. Man får bara åka till en plats och kanske knäppa en bild och sen åka vidare. Det blir för mycket och tar för lång tid annars. 

 

 

 

 

 Under hemresan mådde jag bättre. Illamåendet gick över och jag visste ju också att det skulle ju inte ta lika lång tid att köra hem. Hela "äventyret" varade i ca 13 timmar och jag är i det stora hela nöjd med resan. Målet är ju egentligen bara att ta mig till olika platser och så mycket mer hinner man inte med. Det funkar liksom inte att sätta hela Sverige om man ska typ göra massor av saker på alla möjliga platser också. Jag tror inte ens att jag vill det. Jag vill bara nå målet med att ha varit på en plats i alla landskap och sen får det bli som det blir. Minnen och erfarenheter samlar man ju på sig av detta också. Det har jag säkert nytta av på något sätt i framtiden. Jag vet inte om jag kommer att lyckas med detta. Målet är att jag ska fixa alla landskap, senast nästa år. Annars har jag "misslyckats". Samtidigt tar jag inte detta så allvarligt. Går det så går det. Jag kommer inte att försöka en gång till om jag inte klarar av detta på det sätt som jag just nu försöker sätta detta på. Det är lugnt liksom. Det är kul att göra dessa resor, men inte så viktigt att det blir gjort. 

 

Det är ju som  vanligt skönt när arbetsveckan är över. Jag tycker att alla arbetsdagar har varit ganska lugna. Jag kände också att dagarna gick ganska fort. Man satt inte och räkna ner timmarna som man ibland kan göra. 

 

Annars känner jag att den senaste tiden har fått gjort mycket och jag har varit bra på att ta tag i saker när det väl är dags att göra dom. Jag tänker inte så mycket på allt innan det väl är dags. Jag är mer i nuet och även om något kommer till mig som jag på förhand inte har räknat med så tar jag allt lite som det kommer till mig. Jag bryr mig inte så mycket. Jag bara gör vad jag tycker att jag behöver göra i stunden och sen tänker jag bara att nu har jag gjort vad jag kan. Då finns det inte så mycket annat att tänka över. Känner jag att jag har gjort så gott jag kan och vad, då behöver jag ju inte efteråt tänka på att jag har gjort fel eller att jag borde ha gjort saker annorlunda. Blev nånting inte bra, då var jag inte bättre, eller bara inte redo för det just då. Fel kommer jag alltid att göra och det spelar ingen roll hur mycket jag försöker undvika dom. Jag är inte en felfri människa. Jag är ju bara en människa. Jag känner också att jag måste våga göra fel. Den som aldrig göra några fel, det är väl den som inte gör nånting alls. Kan man ha rätt, även när man har fel?

 

         

 Nuet är det enda jag säkert kan veta något om. Dom senaste dagarna har jag mest bara försökt att leva i nuet och det känns bara väldigt bra. Allt blir bara så mycket lättare. Igår grejade jag väldigt mycket. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut, men jag var hela tiden bra på att leva i nuet. Jag var fokuserad i stunden och gjorde klart det jag höll på med innan jag började på nästa grej. När jag sen kröp i säng så kändes det bara väldigt bra. Jag hade fått gjort så himla mycket och allt blev bra. 

 

 Nuet funkar ofta. Jag fattar bara inte varför det är något som jag behöver tänka på att jag ska leva i? Jag vill bara kunna göra det och det ska vara lika lätt som att typ andas eller gå. Man bara gör, utan att man behöver tänka på hur. Jag vill att det ska vara så med att leva i nuet också. Jag vet ju att jag kommer att må så jäkla bra av att klara av det, utan att behöva tänka på det. Om jag har någon form av lista på hur jag vill leva mitt liv så är nog en punkt som ligger högt upp på den listan: Lev i nuet. Jag klarar det ofta för att jag tänker på det, men jag gillar inte att ofta kommer på mig själv med att inte göra det. Jag måste tänka det och det tar mer kraft och energi. Jag känner inte att det blir optimalt liksom. Sen är det ändå så att om jag klarar av att leva i nuet så är det bättre att jag tänker på att jag ska göra det, än att jag inte tänker alls och inte lyckas med det. 

 

'Jag har känt många gånger att om jag tänker för mycket på framtiden så blir jag lätt stressad och mår dåligt. Det känns också lätt som allt bara blir för mycket och då skiter man lätt i det. Har man för mycket som man känner att man vill få gjort, så tror jag att man inte får gjort lika mycket som annars får, om man mer tar allt som det kommer och när det är dags. Jag kan också lätt oroa mig för framtiden om jag tänker för mycket på den. Det känns ofta väldigt onödigt. Jag har ofta upplevt att dom riktiga tuffa problemen som jag har haft i mitt liv, har varit sådana som jag sällan har kunnat föreställa mig. Varför ska jag då oroa mig för nånting? Nuet "vinner" ju lätt här också. 

 

Ibland funderar man ju för mycket på sånt som har varit också. Jag har nog ägnat på tok för mycket tid av mitt liv åt att tänka på sånt som har varit. Oavsett om det har varit saker som jag har varit glad eller ledsen för, så kommer man ju inte framåt, om man funderar för mycket bakåt. Erfarenheten kan vara bra att ha med sig, och man kan till viss del läsa sig av alla misstag man har gjort. Men någonstans behöver man nog släppa saker också. Tänka mer på nuet och inte låsa och älta saker som man har varit med om sen tidigare. Där har jag nog haft svårt att dra en tydlig gräns. Typ: Nu tänker jag inte mer på detta. Jag kommer inte längre och tankarna blir helt omöjliga att vinna över. Om man kommer till insikt med detta, så är det väldigt bra att bara gå till nuet och tänka på det istället. Den tanken (leva i nuet) vinner över alla andra. Speciellt den typen av tankar som handlar om att jag ångrar saker, eller bara funderar på alla möjligheter jag hade, men aldrig tog.  

 

 Man ska njuta av livet och må bra. Jag tror stenhårt på att det mest optimala är att leva i nuet. Då hinner man njuta av livet och det borde man ju må bra. Under Bokmässan mådde jag väldigt bra. Jag känner att jag borde kunna njuta mycket av livet i oktober. Jag har ju flera Sverigeresor på gång och kan jag bara resa dit jag vill åka och leva i nuet när jag är ute och reser, då kommer det att kännas så bar det bara kan. Det är jag övertygad om. 

 

Pengar är inga problem nu. Det går riktigt bra och även om man säger att pengar inte spelar någon roll, så är det en obestridd sanning att jag kan ju göra mer saker som jag vet att jag mår bra av om jag har mer pengar att "bolla" med. Pengar gör ju inte att jag mår sämre. När jag har haft stunder jag har mått riktigt dåligt och livet har känts skit så har jag i alla fall dom senaste åren kunnat tänka på att det i alla fall går bra med pengar. Det får mig ändå att må lite bättre när jag har stunder där jag kanske inte mår så bra. Det går inte att komma ifrån att pengar faktiskt spelar roll, även om det inte är allt livet. Mår du inte bra så räcker det inte bara pengar  för att du ska må bra igen, men jag tror ändå att det hjälper när försöker göra saker så att man ska må bra igen. 

 

 Då sätter vi fart på en ny vecka igen. Idag är jag uppe sjukt tidigt för jag har jobb att ta tag i. Skönt att man i alla fall slutar väldigt tidigt och sen är ledig imorgon. Från och med onsdag så jobbar jag på i tre dagar till. Jag slutar ganska tidigt även under dessa dagar. 

 

Jag går väl en del promenader under denna veckan, även om jag  just nu inte alls känner för att bry mig om hur många steg jag får varje dag. Jag vill rent ut sagt bara skita i det. 

När det kommer till konstprojektet så är allt som vanligt. Inget går varken bättre eller sämre. Allt är precis som jag hade planerat från början. Jag har satt upp ett mål för i år och det känns som att jag kommer att fixa det. Sen får jag ta det därifrån och fundera på hur jag ska greja vidare. Det känns ganska stabilt och inarbetat just nu. 

 Annars får vi se vad som händer under denna veckan. Jag tar ju lite dagarna som dom kommer. Sen vet man ju aldrig om man måste jobba tufft med busskörningen eller om det blir lugnt. Ett bra exempel på när jag verkligen hade helt fel om hur arbetsdagen skulle bli det var i fredags. Jag var så gott som helt säker på att jag passet skulle bli jobbigt.  Det brukar just det passet jag hade va. Men det blev precis tvärtom och när dagen var slut fattade jag absolut ingenting. Hur kan jag ha så fel? Naturligtvis var jag glad över hur allt blev.  Jag kör ju hellre ett pass som är lugnt än något som känns tufft och jobbigt liksom. Denna veckan kan jag just nu inte se att jag har några jobbiga pass, men om jag lär mig något av förra veckan så blir ju en arbetsdag inte alltid som man först tror. Så man får se hur det blir. Jag vet ju att jag har jobb att tag tag i och att jag ska köra en blå buss. 

 

Till kommande helg har jag tänkt att ge mig ut på en Sverigeresa. Det var den Sverigeresa som jag hade tänkt att göra tidigare i år, men som inte blev av  eftersom jag inte orkade. Till helgen gör jag ett nytt försök och jag hoppas att jag kommer iväg denna gången. Jag har förövrigt fler Sverigeresor planerade i oktober, och jag hoppas att jag sätter alla som jag har tänkt, utan att jag tänker för mycket på om jag orkar eller hur det känns i kroppen. Det är bara att köra nu. Jag kan göra detta på ett bra sätt som jag mår bra av. Det har jag blivit mer och mer övertygad om. 

 

Det blev ett besök på Bokmässan igår också. Jag åkte ner till Göteborg ganska tidigt. Hängde lite på låset och kom in bland dom första. Erfarenheten från tidigare år sa mig att detta var det bästa att göra, speciellt på en lördag. 

 

När man kommer in ganska tidigt på mässan så är det ju inte så överdrivet mycket folk. Det tar 1- 2 timmar innan det blir sådär jättemycket folk så att man får gå runt och trängas. Jag gick in På Svenska Mässan klockan 08:00 och sen satt jag lura lite för mig själv i en soffa tills mässhallen öppnade en timme senare. Jag kunde liksom i lugn och ro stämma av var jag skulle vara en viss tid för att få se en viss person och allt kändes inte så stressat, utan bara väldigt lugnt. 

 

 

 Jan Guillou Var på väldigt gott humör när han berättade om sin senaste bok. Jag kan säga att jag skrattade väldigt mycket åt samtalet som han hade med Fredrik Belfrage.

 

Det var kul att J-O Waldner var där signerade sin bok. Klart att jag ville ha en bild med denna legend. Pingiskung är han ju också. Jag har lärde väldigt mycket pingis under dom åren som jag själv spelade och fortfarande utvecklades, genom att jag bara titta när J-O spelade. Jag vet inte hur många timmar jag har sett av J-O Waldner när han spelar pingis. Vissa matcher har jag ju också sett om och om igen, säkert tusentals gånger. J-O Waldner måste väl vara en av Sveriges allra största idrottsmän genom tiderna. Tänker man på det så är ju bara det rätt häftigt. 

Ibland har man tur. Jag kom ju in på mässan ganska tidigt och det var nog det som gjorde att jag lyckades med att få en bild med självaste Greta Thunberg. Jag fick bara se henne av en slump när hon gick runt i mässhallen och tittade sig lite försiktigt omkring. Det verkade heller inte vara så många som kände igen henne. Jag tänkte direkt att denna chansen kommer jag nog aldrig att få igen. En bild med Greta vill man ju bara ha. Jag gick fram till henne och frågade väldigt försiktigt om jag kunde få ta en bild. Hon svarade lite lågt och blygsamt ja och samma ögonblick så ringde hennes telefon. Hon visade att det var ok att ta bilden ändå och jag tänkte bara: Yes, där satt den. Sen smög hon iväg och hon lyckades liksom på något sätt smälta in bland alla andra. Ingen av dom som jag såg verkade se att det var Greta Thunberg som strosade omkring inne på mässan. Jag kände mig väldigt nöjd med att jag hade fått ta en bild med henne. Om hon hade sagt nej  så hade jag respekterat det till 100%. Jag tror aldrig jag kommer att glömma detta ögonblicket när jag den 24 september 2022 fick ta en bild med självaste Greta. Det låter kanske lite löjligt att säga så, men för mig var detta så jäkla häftigt. 

     

 

Jag nöjd med årets Bokmässa. Det var lagom att besöka mässan i torsdags och igår.  I torsdags var jag där hela dagen, men igår blev det en halv dag. Jag kände att jag inte kunde få ut så mycket. Det hade bara blivit jobbigt att stanna under eftermiddagen också med tanke på att det redan under förmiddagen hade börjat strömma in en hel del folk. 1,5 dag av totalt 4 dagar är för mig lagom och det jag ska ta med mig till kommande bokmässor i framtiden det är att jag ska alltid besöka Bokmässan första dagen, och sen är det bäst att åka fredag eller lördag och var där en halva dag. dagar är för mycket och 1 dag är för lite. Dessutom är det alltid bra att var på plats tidigt på morgonen. Då kan man slappna av mer och hinna med sånt som gör att man sen inte blir så stressade, när det senare under dagen börja komma väldigt mycket mer människor till Bokmässan. 

 

 

 Jag hade en rolig dag igår. Det är ju alltid trevligt att besöka Bokmässan. När man väl har kommit in på mässan så trivs jag väldigt bra. Det mysigt att gå runt och frossa i allt som finns att titta på. Jag vill alltid åka på Bokmässans första dag. Det känns mindre stressande och man får sitt guldkort och kan kolla in mässan ordentligt. Imorgon ska jag ju dit igen och då behöver jag ju förmodligen inte leta upp var det jag vill titta på är. Man kan gå dit direkt utan att behöva leta och fråga. 

 

Det blir ett besök imorgon också. Det räcker med 2 av 4 dagar. Jag är ganska säker på att jag kommer att bli nöjd. Jag kommer att köpa mer böcker och jag träffar säkert mer kändisar som blir glada för att man köper deras böcker och inte har något emot att ta en bild med Danne.