Det blev en liten biltur i helgen. Som jag har sagt tidigare så har jag ju som mål att göra: Ett besök, på en plats, i Sveriges alla 25 landskap.  Igår kunde jag stryka Skåne, Blekinge och Öland på den "listan" över landskap som Sverige är indelade i. Detta var en resa som hade tänkt att åka på i somras, men då orkade jag inte. Nu blev det av och de mesta kändes ganska bra. Jag var ju naturligtvis också i Småland igår, men det landskapet avverkade jag ju när jag körde bil runt sjön Vättern i slutet av maj. Dessutom åker man ju igenom andra landskap som Västergötland och Halland när man är ute så som jag var igår, men dessa landskap har jag ju också avverkat sen tidigare. 

 

Igår åkte jag iväg klockan 05:00 på morgonen och det var bra för då är det ju inte mycket trafik. Dessutom var det ju lördag och säkert ännu mindre bara för det. Vägarna är ju dessutom väldigt stora och bra att köra när man har kommit förbi Göteborg, och fortsätter åka söderut. 

 

Jag ville avverka detta ganska effektivt. Det går liksom inte att ta så mycket bilder och göra så himla mycket grejer när man är ute och har som mål att avverka Sverige på två år. Man måste köra på och hålla sig någorlunda till allt de som man har planerat sen innan att man ska göra. Man får bara åka till en plats och kanske knäppa en bild och sen åka vidare. Det blir för mycket och tar för lång tid annars. 

 

 

 

 

 Under hemresan mådde jag bättre. Illamåendet gick över och jag visste ju också att det skulle ju inte ta lika lång tid att köra hem. Hela "äventyret" varade i ca 13 timmar och jag är i det stora hela nöjd med resan. Målet är ju egentligen bara att ta mig till olika platser och så mycket mer hinner man inte med. Det funkar liksom inte att sätta hela Sverige om man ska typ göra massor av saker på alla möjliga platser också. Jag tror inte ens att jag vill det. Jag vill bara nå målet med att ha varit på en plats i alla landskap och sen får det bli som det blir. Minnen och erfarenheter samlar man ju på sig av detta också. Det har jag säkert nytta av på något sätt i framtiden. Jag vet inte om jag kommer att lyckas med detta. Målet är att jag ska fixa alla landskap, senast nästa år. Annars har jag "misslyckats". Samtidigt tar jag inte detta så allvarligt. Går det så går det. Jag kommer inte att försöka en gång till om jag inte klarar av detta på det sätt som jag just nu försöker sätta detta på. Det är lugnt liksom. Det är kul att göra dessa resor, men inte så viktigt att det blir gjort. 

 

Det är ju som  vanligt skönt när arbetsveckan är över. Jag tycker att alla arbetsdagar har varit ganska lugna. Jag kände också att dagarna gick ganska fort. Man satt inte och räkna ner timmarna som man ibland kan göra. 

 

Annars känner jag att den senaste tiden har fått gjort mycket och jag har varit bra på att ta tag i saker när det väl är dags att göra dom. Jag tänker inte så mycket på allt innan det väl är dags. Jag är mer i nuet och även om något kommer till mig som jag på förhand inte har räknat med så tar jag allt lite som det kommer till mig. Jag bryr mig inte så mycket. Jag bara gör vad jag tycker att jag behöver göra i stunden och sen tänker jag bara att nu har jag gjort vad jag kan. Då finns det inte så mycket annat att tänka över. Känner jag att jag har gjort så gott jag kan och vad, då behöver jag ju inte efteråt tänka på att jag har gjort fel eller att jag borde ha gjort saker annorlunda. Blev nånting inte bra, då var jag inte bättre, eller bara inte redo för det just då. Fel kommer jag alltid att göra och det spelar ingen roll hur mycket jag försöker undvika dom. Jag är inte en felfri människa. Jag är ju bara en människa. Jag känner också att jag måste våga göra fel. Den som aldrig göra några fel, det är väl den som inte gör nånting alls. Kan man ha rätt, även när man har fel?

 

         

 Nuet är det enda jag säkert kan veta något om. Dom senaste dagarna har jag mest bara försökt att leva i nuet och det känns bara väldigt bra. Allt blir bara så mycket lättare. Igår grejade jag väldigt mycket. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut, men jag var hela tiden bra på att leva i nuet. Jag var fokuserad i stunden och gjorde klart det jag höll på med innan jag började på nästa grej. När jag sen kröp i säng så kändes det bara väldigt bra. Jag hade fått gjort så himla mycket och allt blev bra. 

 

 Nuet funkar ofta. Jag fattar bara inte varför det är något som jag behöver tänka på att jag ska leva i? Jag vill bara kunna göra det och det ska vara lika lätt som att typ andas eller gå. Man bara gör, utan att man behöver tänka på hur. Jag vill att det ska vara så med att leva i nuet också. Jag vet ju att jag kommer att må så jäkla bra av att klara av det, utan att behöva tänka på det. Om jag har någon form av lista på hur jag vill leva mitt liv så är nog en punkt som ligger högt upp på den listan: Lev i nuet. Jag klarar det ofta för att jag tänker på det, men jag gillar inte att ofta kommer på mig själv med att inte göra det. Jag måste tänka det och det tar mer kraft och energi. Jag känner inte att det blir optimalt liksom. Sen är det ändå så att om jag klarar av att leva i nuet så är det bättre att jag tänker på att jag ska göra det, än att jag inte tänker alls och inte lyckas med det. 

 

'Jag har känt många gånger att om jag tänker för mycket på framtiden så blir jag lätt stressad och mår dåligt. Det känns också lätt som allt bara blir för mycket och då skiter man lätt i det. Har man för mycket som man känner att man vill få gjort, så tror jag att man inte får gjort lika mycket som annars får, om man mer tar allt som det kommer och när det är dags. Jag kan också lätt oroa mig för framtiden om jag tänker för mycket på den. Det känns ofta väldigt onödigt. Jag har ofta upplevt att dom riktiga tuffa problemen som jag har haft i mitt liv, har varit sådana som jag sällan har kunnat föreställa mig. Varför ska jag då oroa mig för nånting? Nuet "vinner" ju lätt här också. 

 

Ibland funderar man ju för mycket på sånt som har varit också. Jag har nog ägnat på tok för mycket tid av mitt liv åt att tänka på sånt som har varit. Oavsett om det har varit saker som jag har varit glad eller ledsen för, så kommer man ju inte framåt, om man funderar för mycket bakåt. Erfarenheten kan vara bra att ha med sig, och man kan till viss del läsa sig av alla misstag man har gjort. Men någonstans behöver man nog släppa saker också. Tänka mer på nuet och inte låsa och älta saker som man har varit med om sen tidigare. Där har jag nog haft svårt att dra en tydlig gräns. Typ: Nu tänker jag inte mer på detta. Jag kommer inte längre och tankarna blir helt omöjliga att vinna över. Om man kommer till insikt med detta, så är det väldigt bra att bara gå till nuet och tänka på det istället. Den tanken (leva i nuet) vinner över alla andra. Speciellt den typen av tankar som handlar om att jag ångrar saker, eller bara funderar på alla möjligheter jag hade, men aldrig tog.  

 

 Man ska njuta av livet och må bra. Jag tror stenhårt på att det mest optimala är att leva i nuet. Då hinner man njuta av livet och det borde man ju må bra. Under Bokmässan mådde jag väldigt bra. Jag känner att jag borde kunna njuta mycket av livet i oktober. Jag har ju flera Sverigeresor på gång och kan jag bara resa dit jag vill åka och leva i nuet när jag är ute och reser, då kommer det att kännas så bar det bara kan. Det är jag övertygad om. 

 

Pengar är inga problem nu. Det går riktigt bra och även om man säger att pengar inte spelar någon roll, så är det en obestridd sanning att jag kan ju göra mer saker som jag vet att jag mår bra av om jag har mer pengar att "bolla" med. Pengar gör ju inte att jag mår sämre. När jag har haft stunder jag har mått riktigt dåligt och livet har känts skit så har jag i alla fall dom senaste åren kunnat tänka på att det i alla fall går bra med pengar. Det får mig ändå att må lite bättre när jag har stunder där jag kanske inte mår så bra. Det går inte att komma ifrån att pengar faktiskt spelar roll, även om det inte är allt livet. Mår du inte bra så räcker det inte bara pengar  för att du ska må bra igen, men jag tror ändå att det hjälper när försöker göra saker så att man ska må bra igen. 

 

 Då sätter vi fart på en ny vecka igen. Idag är jag uppe sjukt tidigt för jag har jobb att ta tag i. Skönt att man i alla fall slutar väldigt tidigt och sen är ledig imorgon. Från och med onsdag så jobbar jag på i tre dagar till. Jag slutar ganska tidigt även under dessa dagar. 

 

Jag går väl en del promenader under denna veckan, även om jag  just nu inte alls känner för att bry mig om hur många steg jag får varje dag. Jag vill rent ut sagt bara skita i det. 

När det kommer till konstprojektet så är allt som vanligt. Inget går varken bättre eller sämre. Allt är precis som jag hade planerat från början. Jag har satt upp ett mål för i år och det känns som att jag kommer att fixa det. Sen får jag ta det därifrån och fundera på hur jag ska greja vidare. Det känns ganska stabilt och inarbetat just nu. 

 Annars får vi se vad som händer under denna veckan. Jag tar ju lite dagarna som dom kommer. Sen vet man ju aldrig om man måste jobba tufft med busskörningen eller om det blir lugnt. Ett bra exempel på när jag verkligen hade helt fel om hur arbetsdagen skulle bli det var i fredags. Jag var så gott som helt säker på att jag passet skulle bli jobbigt.  Det brukar just det passet jag hade va. Men det blev precis tvärtom och när dagen var slut fattade jag absolut ingenting. Hur kan jag ha så fel? Naturligtvis var jag glad över hur allt blev.  Jag kör ju hellre ett pass som är lugnt än något som känns tufft och jobbigt liksom. Denna veckan kan jag just nu inte se att jag har några jobbiga pass, men om jag lär mig något av förra veckan så blir ju en arbetsdag inte alltid som man först tror. Så man får se hur det blir. Jag vet ju att jag har jobb att tag tag i och att jag ska köra en blå buss. 

 

Till kommande helg har jag tänkt att ge mig ut på en Sverigeresa. Det var den Sverigeresa som jag hade tänkt att göra tidigare i år, men som inte blev av  eftersom jag inte orkade. Till helgen gör jag ett nytt försök och jag hoppas att jag kommer iväg denna gången. Jag har förövrigt fler Sverigeresor planerade i oktober, och jag hoppas att jag sätter alla som jag har tänkt, utan att jag tänker för mycket på om jag orkar eller hur det känns i kroppen. Det är bara att köra nu. Jag kan göra detta på ett bra sätt som jag mår bra av. Det har jag blivit mer och mer övertygad om. 

 

Det blev ett besök på Bokmässan igår också. Jag åkte ner till Göteborg ganska tidigt. Hängde lite på låset och kom in bland dom första. Erfarenheten från tidigare år sa mig att detta var det bästa att göra, speciellt på en lördag. 

 

När man kommer in ganska tidigt på mässan så är det ju inte så överdrivet mycket folk. Det tar 1- 2 timmar innan det blir sådär jättemycket folk så att man får gå runt och trängas. Jag gick in På Svenska Mässan klockan 08:00 och sen satt jag lura lite för mig själv i en soffa tills mässhallen öppnade en timme senare. Jag kunde liksom i lugn och ro stämma av var jag skulle vara en viss tid för att få se en viss person och allt kändes inte så stressat, utan bara väldigt lugnt. 

 

 

 Jan Guillou Var på väldigt gott humör när han berättade om sin senaste bok. Jag kan säga att jag skrattade väldigt mycket åt samtalet som han hade med Fredrik Belfrage.

 

Det var kul att J-O Waldner var där signerade sin bok. Klart att jag ville ha en bild med denna legend. Pingiskung är han ju också. Jag har lärde väldigt mycket pingis under dom åren som jag själv spelade och fortfarande utvecklades, genom att jag bara titta när J-O spelade. Jag vet inte hur många timmar jag har sett av J-O Waldner när han spelar pingis. Vissa matcher har jag ju också sett om och om igen, säkert tusentals gånger. J-O Waldner måste väl vara en av Sveriges allra största idrottsmän genom tiderna. Tänker man på det så är ju bara det rätt häftigt. 

Ibland har man tur. Jag kom ju in på mässan ganska tidigt och det var nog det som gjorde att jag lyckades med att få en bild med självaste Greta Thunberg. Jag fick bara se henne av en slump när hon gick runt i mässhallen och tittade sig lite försiktigt omkring. Det verkade heller inte vara så många som kände igen henne. Jag tänkte direkt att denna chansen kommer jag nog aldrig att få igen. En bild med Greta vill man ju bara ha. Jag gick fram till henne och frågade väldigt försiktigt om jag kunde få ta en bild. Hon svarade lite lågt och blygsamt ja och samma ögonblick så ringde hennes telefon. Hon visade att det var ok att ta bilden ändå och jag tänkte bara: Yes, där satt den. Sen smög hon iväg och hon lyckades liksom på något sätt smälta in bland alla andra. Ingen av dom som jag såg verkade se att det var Greta Thunberg som strosade omkring inne på mässan. Jag kände mig väldigt nöjd med att jag hade fått ta en bild med henne. Om hon hade sagt nej  så hade jag respekterat det till 100%. Jag tror aldrig jag kommer att glömma detta ögonblicket när jag den 24 september 2022 fick ta en bild med självaste Greta. Det låter kanske lite löjligt att säga så, men för mig var detta så jäkla häftigt. 

     

 

Jag nöjd med årets Bokmässa. Det var lagom att besöka mässan i torsdags och igår.  I torsdags var jag där hela dagen, men igår blev det en halv dag. Jag kände att jag inte kunde få ut så mycket. Det hade bara blivit jobbigt att stanna under eftermiddagen också med tanke på att det redan under förmiddagen hade börjat strömma in en hel del folk. 1,5 dag av totalt 4 dagar är för mig lagom och det jag ska ta med mig till kommande bokmässor i framtiden det är att jag ska alltid besöka Bokmässan första dagen, och sen är det bäst att åka fredag eller lördag och var där en halva dag. dagar är för mycket och 1 dag är för lite. Dessutom är det alltid bra att var på plats tidigt på morgonen. Då kan man slappna av mer och hinna med sånt som gör att man sen inte blir så stressade, när det senare under dagen börja komma väldigt mycket mer människor till Bokmässan. 

 

 

 Jag hade en rolig dag igår. Det är ju alltid trevligt att besöka Bokmässan. När man väl har kommit in på mässan så trivs jag väldigt bra. Det mysigt att gå runt och frossa i allt som finns att titta på. Jag vill alltid åka på Bokmässans första dag. Det känns mindre stressande och man får sitt guldkort och kan kolla in mässan ordentligt. Imorgon ska jag ju dit igen och då behöver jag ju förmodligen inte leta upp var det jag vill titta på är. Man kan gå dit direkt utan att behöva leta och fråga. 

 

Det blir ett besök imorgon också. Det räcker med 2 av 4 dagar. Jag är ganska säker på att jag kommer att bli nöjd. Jag kommer att köpa mer böcker och jag träffar säkert mer kändisar som blir glada för att man köper deras böcker och inte har något emot att ta en bild med Danne. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Undra om det går att få ner allt som jag tänker på nu i ett enda blogginlägg. Jag vill försöka i alla fall. Det känns som jag behöver skriva av mig lite nu. 

 

Imorgon är det dags för Bokmässan och jag är ledig och ska ta mig till Göteborg. Egentligen känner jag inte för att åka och varje år tänker jag att om jag ändå ska göra ett besök så blir nog detta sista året. Sen när jag väl är på Bokmässan så är jag glad att jag är där. Jag vet också att jag året innan jag åkte till Bokmässan första gången så var jag så ledsen över att jag inte hade fixat biljetter. Där och då bestämde jag mig för att jag varje år ska vara ute  god tid med bokning och allt ska vara fixat och klart så att jag kan åka om jag verkligen vill det. Jag har hellre biljetter som jag inte utnyttjar, än att jag sitter hemma utan biljetter och vill göra ett besök. 

 

Som sagt. Varje år tänker jag inför Bokmässan att jag inte orkar bry mig, men jag vet samtidigt att jag ångrar mig om jag inte åker dit. Imorgon ska jag åka ner och sen blir det säkert på lördag också. Jag såg att tex J-O Waldner skulle vara där och signera böcker. Det tycker ju naturligtvis jag är roligt. 

 

Jobbat har jag gjort dom senaste dagarna och jag har ju en hel del jobb kvar. Det jag tänker på nu är om jag verkligen orkar mer denna veckan. Jag jobbar fredag och söndag. Fredagen är riktigt lång och sen ska jag ju köra söndag och måndag också. När jag nu ska besöka Bokmässan torsdag och lördag så är det ju inte konstigt om jag någonstans kan tycka att det känns som för mycket. Det som hittills också har varit tufft denna veckan det är att dagarna som jag har jobbat har varit tuffare att ta sig igenom än vad jag trodde innan att dom skulle bli. Jag kan tydligen aldrig förutse det där. När jag tänker att en arbetsdag kommer att bli lugn, då är det inte helt ovanligt att den känns tuff. När jag tänker att nu kommer jag nog att ha en tuff arbetsdag, då kan den bli hur lugn som helst. Jag fattar inte varför det kan vara så. Jag har ju kört buss i flera år, men jag har så ofta fel om hur en arbetsdag kommer att kännas och den känns ju extra tuff om man råkar förvänta sig att man sak få  en lugn dag. Det bästa man kan göra är väl att inte ha några förväntningar alls och sen jobba på i nuet. Sen vill jag ju så gärna förstå varför vissa dagar kan kännas så jäkla tuffa, men det går tydligen inte i det jobbet jag har. 

 

 Saker och ting som jag ska göra innan året är slut börjar ju närma sig nu. Vissa saker har jag ju tänkt att tjäna pengar på och man märker ganska tydligt redan nu att vissa människor vill hindra mig från att lyckas med detta. Nu är ju jag ganska väl förberedd och nu är jag ju inne i det där när allt går väldigt fort. Saker jag behöver göra måste jag göra nu. Det finns inget sen längre. Det nu jag måste göra saker, för annars blir dom ju inte gjorda innan året är slut. Det känns lite jobbigt att folk försöker jävlas och när vissa inte får som dom vill, så blir dom sura och jag tycker bara att mycket känns så orättvist. Konstprojektet är tex en grej som jag märker att vissa är sura över att jag tjänar pengar på. Jag fattar egentligen inte varför. Det är ju inte mycket pengar det handlar om egentligen. Jag sparat alla pengar som jag hittills har lyckats tjäna  på min konst. Men det är ändå inte mycket pengar som jag har fått ihop. Sen kan det ju var så att den summan pengar som jag tycker är lite kanske är mycket för någon annan. Kan det vara därför vissa blir så sura? 

 

 Folk är som dom är och det kan jag ju inte göra så mycket åt.  Det är väl så jag måste tänka för att jag inte ska ta åt mig av vad andra tycker. Jag vill ju greja med min konst och kan jag tjäna nånting på det jag gör, så är ju det inga pengar som jag bara kommer att sluta ta emot. Folk får väl tycka vad dom vill, fast jag blir ju ledsen och jag vet inte vad jag ska göra annorlunda, om jag inte väljer att sluta med det. 

 

Fullt upp har jag under denna veckan. Jag har ganska mycket jobb och jag hade haft ännu mer jobb om jag inte hade planerat in en ledig dag på lördag. När jag har mina lediga dagar så har jag tänkt att besöka bokmässan i Göteborg. Jag har besökt den några gånger tidigare och varje gång har jag tänkt att nu blir det nog inget mer. Jag är färdig med Bokmässan liksom. Sen fixar jag ändå biljetterna långt i förväg för varje år så vill jag ändå vara på plats när det är dags för Bokmässan. Ett år blev jag ju så arg på mig själv att för att jag inte var där, och efter det har jag alltid fixat biljetter i god tid före. Jag tänker liksom att det är bättre att jag har biljetterna, även om jag inte skulle åka, än att sitta hemma och inte ha biljetter, fast man vill åka. Fast under denna veckan är min tanke att jag ska besöka Bokmässan under dom två dagar som jag är ledig från busskörningen. Så det blir fullt upp med både jobb och Bokmässan denna veckan. 

 

BILDER FRÅN TIDIGARE ÅR , NÄR JAG HAR BESÖKT BOKMÄSSAN I GÖTEBORG.

 

Jag har tänkt mycket under denna helgen på hur jag ska få ihop allt fram över och jag har också tänkt på var jag ska sätta gränserna för hur mycket jag egentligen ska försöka fixa och vad jag ska strunta i. Livet blir ju för tråkigt om man bara jobbar och ägnar sig åt vardagliga saker. Man vill ju göra annat och unna sig mer av livets goda. Eller i alla fall vill jag förverkliga många av dom drömmar jag har. 

 

 Annars är jag ganska nöjd med denna veckan. Jag har jobbat på bra och jag klarade lätt mitt veckomål på 90 000 steg. 

 

 

 Det är skönt att vara ledig. Det kände jag framförallt igår. Jag blev så jäkla trött under kvällen och ca klockan 18:00 så somna jag. Sen vaknade jag inte förrän klockan 22:00. Jag klev upp ur sängen, drog i mig någon liter vatten, såg hur jävla rörigt jag hade det i lägenheten, tog en dusch, borstade tänderna och kröp ner i sängen igen. Sen sov jag som fan i typ 8 timmar till. Så kan det kännas när man har klivit upp klockan 04:00 sen i måndags.

 

Idag har jag däremot känt mig pigg och fräsch hela dagen. Skönt att 12 timmars sömn gjorde gott. Jag fick  gjort lite vardagliga saker under morgonen och nu ser det inte så rörigt ut längre i min lägenhet. Även idag har jag gått en promenadrunda på ca 12 km. Nu vet jag att jag kommer att klara målet med 90 000 steg i veckan. Det är lugnt liksom. Jag känner också att jag mår väldigt bra av att jag har detta målet med alla steg varje vecka. Det känns bra att det funkar. Kanske vågar jag öka målsättning snart. 

Trevlig helg!