Undra om det går att få ner allt som jag tänker på nu i ett enda blogginlägg. Jag vill försöka i alla fall. Det känns som jag behöver skriva av mig lite nu. 

 

Imorgon är det dags för Bokmässan och jag är ledig och ska ta mig till Göteborg. Egentligen känner jag inte för att åka och varje år tänker jag att om jag ändå ska göra ett besök så blir nog detta sista året. Sen när jag väl är på Bokmässan så är jag glad att jag är där. Jag vet också att jag året innan jag åkte till Bokmässan första gången så var jag så ledsen över att jag inte hade fixat biljetter. Där och då bestämde jag mig för att jag varje år ska vara ute  god tid med bokning och allt ska vara fixat och klart så att jag kan åka om jag verkligen vill det. Jag har hellre biljetter som jag inte utnyttjar, än att jag sitter hemma utan biljetter och vill göra ett besök. 

 

Som sagt. Varje år tänker jag inför Bokmässan att jag inte orkar bry mig, men jag vet samtidigt att jag ångrar mig om jag inte åker dit. Imorgon ska jag åka ner och sen blir det säkert på lördag också. Jag såg att tex J-O Waldner skulle vara där och signera böcker. Det tycker ju naturligtvis jag är roligt. 

 

Jobbat har jag gjort dom senaste dagarna och jag har ju en hel del jobb kvar. Det jag tänker på nu är om jag verkligen orkar mer denna veckan. Jag jobbar fredag och söndag. Fredagen är riktigt lång och sen ska jag ju köra söndag och måndag också. När jag nu ska besöka Bokmässan torsdag och lördag så är det ju inte konstigt om jag någonstans kan tycka att det känns som för mycket. Det som hittills också har varit tufft denna veckan det är att dagarna som jag har jobbat har varit tuffare att ta sig igenom än vad jag trodde innan att dom skulle bli. Jag kan tydligen aldrig förutse det där. När jag tänker att en arbetsdag kommer att bli lugn, då är det inte helt ovanligt att den känns tuff. När jag tänker att nu kommer jag nog att ha en tuff arbetsdag, då kan den bli hur lugn som helst. Jag fattar inte varför det kan vara så. Jag har ju kört buss i flera år, men jag har så ofta fel om hur en arbetsdag kommer att kännas och den känns ju extra tuff om man råkar förvänta sig att man sak få  en lugn dag. Det bästa man kan göra är väl att inte ha några förväntningar alls och sen jobba på i nuet. Sen vill jag ju så gärna förstå varför vissa dagar kan kännas så jäkla tuffa, men det går tydligen inte i det jobbet jag har. 

 

 Saker och ting som jag ska göra innan året är slut börjar ju närma sig nu. Vissa saker har jag ju tänkt att tjäna pengar på och man märker ganska tydligt redan nu att vissa människor vill hindra mig från att lyckas med detta. Nu är ju jag ganska väl förberedd och nu är jag ju inne i det där när allt går väldigt fort. Saker jag behöver göra måste jag göra nu. Det finns inget sen längre. Det nu jag måste göra saker, för annars blir dom ju inte gjorda innan året är slut. Det känns lite jobbigt att folk försöker jävlas och när vissa inte får som dom vill, så blir dom sura och jag tycker bara att mycket känns så orättvist. Konstprojektet är tex en grej som jag märker att vissa är sura över att jag tjänar pengar på. Jag fattar egentligen inte varför. Det är ju inte mycket pengar det handlar om egentligen. Jag sparat alla pengar som jag hittills har lyckats tjäna  på min konst. Men det är ändå inte mycket pengar som jag har fått ihop. Sen kan det ju var så att den summan pengar som jag tycker är lite kanske är mycket för någon annan. Kan det vara därför vissa blir så sura? 

 

 Folk är som dom är och det kan jag ju inte göra så mycket åt.  Det är väl så jag måste tänka för att jag inte ska ta åt mig av vad andra tycker. Jag vill ju greja med min konst och kan jag tjäna nånting på det jag gör, så är ju det inga pengar som jag bara kommer att sluta ta emot. Folk får väl tycka vad dom vill, fast jag blir ju ledsen och jag vet inte vad jag ska göra annorlunda, om jag inte väljer att sluta med det.