Hittills har jag fått mycket gjort. Jag har jobbat på i 4 dagar och det har varit upp sjukt tidigt varje dag. När jag sen har fått min fritid så har jag bara tagit tag i allt som kommer upp i min skalle. Jag var ledig i måndags och jag minns inte när jag senast fick så mycket gjort under en och samma dag. Jag gick en promenad på över 12 km och sen hade jag massor av ärenden på stan och sen komma jag på att jag behövde få gjort både det ena och det andra. Sen har detta bara fortsatt under denna veckan. Många promenadrundor har det blivit och dom har känts riktigt bra. Kroppen svara bra nu. Jag mår jättebra och allt kommer säkert bara att kännas bättre och bättre ju mer jag närmare mig den där känslan av att det är naturligt för mig att  sätta 100 000 steg i veckan. Sen gör ju alla promenader det lättare för mig att ta tag i andra saker. Det blir helt enkelt mer fart på mig. 

Det jag känner att jag måste passa mig lite så  att jag inte börjar tro att jag klarar allt och kör skiten ur mig. Jag ska ju må bra och kroppen ska ju tåla allt jag väljer att göra.  Jag vill ha ordning på "grejerna", samtidigt känna att jag mår bra. Det kan lätt bli för mycket, och den känslan som kommer med det vill jag som sagt passa mig för. 

 

Konstprojektet är tex en grej som jag lätt kan köra på för hårt med. problemet är att jag inte riktigt kan "bromsa" Jag ser hela tiden möjligheter med detta. Pengar har dom senaste dagarna rullat in väldigt lätt, och dessutom är det mer än vad jag har räknat med. Det är ju så jag vill ha det, men man får ju också en kick av att det går bra och då kör man lätt ännu hårdare. Sen är det ju inte säkert att jag får in mer pengar bara för att jag jobbar hårdare med konstprojektet. Då kan jag få känslan av att jag vill ge upp och strunta i detta. Men om jag avbryter nu då känns det ju som allt arbete som jag hittills har lagt ner på detta går förlorat. Sen är det också så att så fort jag tänker den där tanken att jag ska lägga ner, då händer det ofta något som gör att jag tjänar bättre igen och så håller det på liksom. Det går upp och ner och jag kan liksom inte sluta för möjligheterna i detta verkar vara enorma. 

 

Sen är det väl också så att målet som jag har är nog för tufft för mig att nå. Jag har tagit mig lite vatten över huvudet och tanken som jag har haft på målet har jag kanske fastnat lite i och då har jag svårt att ändra och målsättning så att detta blir mer rimligt. Det finns också en känsla av att även om jag skulle få ihop alla pengar jag tror att jag behöver för att kunna slutföra mitt konstprojekt, så kanske jag inte lyckas ändå. Jag ska ju skapa något som man sen tycker är ett konstverk. Vad det än blir för resultat så kommer det ju i slutändan att vara upp till betraktaren av min konst som sen sätter det som räknas och som gör att jag lyckas fullt ut.. I detta känner jag mig inte alls säker, men alla pengar jag hittills har tjänat på min konst har jag i alla fall sparat. Då finns ju möjligheten kvar för mig att lyckas, men jag har så svårt att få grepp om vad jag egentligen behöver skapa för att jag sen ska kunna lyckas. 

 

Jag behöver kanske vara mer flexibel och hitta andra sätt att jobba med detta som gör att inte känner att det mål jag har är så jäkla ogreppbart. Jag måste nog erkänna att jag har "låst" mig för mycket vid ett arbetssätt och sen har jag bara tänkt att just detta sätt är det enda rätt. Jag måste kanske våga ändra och vara mer flexibel. Jag brukar ju tänka så i mycket annat jag gör, men med konsten har jag mer kört på det sätt som jag tror på från början och inte varit öppen för förändringar. 

 

 

 Hej! 

Hoppas ni mår bra. Kanske mår ni bättre än mig eller så är det lika bra eller sämre. Något som jag känner det är att mitt mående går upp och ner. Det kan vara jättebra under en dag, men när kvällen kommer så mår jag sämre. Sen tänker jag att jag inet ska gnälla. Jag är ju för de mesta nöjd och glad. Dessutom har jag mycket att vara tacksam över. 

 

Sen känner jag ändå att jag också måste få tillåta mig själv att också må dåligt. Jag ska nog i alla fall vara försiktigt med att tränga bort dom känslor som jag faktiskt känner. Jag vill vara ärlig mot moig själv för det tror jag att jag trots allt mår bättre av i längden.

 

Känslorna går som sagt upp och ner. Tex igår var jag väldigt nöjd över hur jag jobbade på. När jag sen hade slutat så hann jag med att både gå en promenad och greja med konstprojektet. Många steg har jag hittills gjort och fortsätter jag i denna takten fram till fredag så når jag nog mitt veckomål redan innan helgen. När det sen kommer till konstprojektet så har det gått riktigt bra den senaste tiden. Jag har tex under måndagen och tisdagen tjänat mer pengar än vad jag normalt gör på min konst under 2 veckor. Får man ihop samma pengar på 2 dagar istället för på 2 veckor, då är det något som är bra i min "värld" i alla fall. Jag fick ju också en liten kick av det där så nu tycker man ju att det ska bli kul att forstätta. Sen kommer tankar om att jag kanske ändå inte riktigt vet vad jag håller på med och det slutgiltiga målet som jag har med min konst kanske ändå är för svårt och för tufft för mig att klara av. Tänker jag så, då mår jag väl också sämre. Det spelar liksom ingen roll att man ibland drar in bra pengar på det.  Det är ändå slutförandet och det jag till sist har skapat som verkligen räknas, och det är jag långt ifrån säker på att jag klarar av. 

---

Annars är det så att jag vill så förbannat mycket nu och jag tror att jag har kommit på nya saker efter att jag publicerade mitt förra blogginlägg. Jag får väl snart göra en lista på allt jag vill göra. Sen är det bara att försöka beta av liksom. 

 

*Jag vill resa runt mer i Sverige och det kommer väl förmodligen att bli av till helgen. Sen kanske jag gör några fler resor planerade och som jag ska genomföra i år, men sen kommer ajg att vänta med många till nästa år. 

 

* Jag vill åka till Stockholm igen och jag har en plan att göra det en gång till innan detta året är slut, men jag vet inte när.

 

* Bokmässan vill jag besöka till hösten. Jag är väl rätt säker på att det blir så också. 

 

*  Jag är sugen på att åka till Prag. Jag var där 2018 och jag vill som sagt gärna åka snart igen. Men detta blir nog inte av i år. 

 

* Jag har sett mycket snygga kläder och en cool klocka. Allt detta vill jag bara köpa, men det kommer att kosta om jag ska få allt. Jag behöver fundera på om det rätt att slå till, och hur mycket jag ska bry mig om detta överhuvudtaget. Jag vill ju så mycket annat och pengarna räcker ju inte till allt. 

 

* Konstprojektet vill jag köra på med och där är jag just nu inne i ett bra "flow". 

 

* Nästa år kommer jag förmodligen ha fler platser kvar att avverka inom Sverige. Jag har ju ett mål att i år och nästa år befinna mig på minst en plats i varje svenskt landskap. Frågan jag ställer mig nu är hur jag ska lägga upp resten av alla resor jag vill göra. 

 

* Jag har ju en vision som jag vill nå. En högsta dröm som jag vill leva i och jag vet inte hur jag exakt ska göra för att nå mitt mål, men jag tänker inte ge upp nu i alla fall. 

Man vill mycket och sen har man ett jobb att sköta också. Det är väl bara att jobba på och göra det hårt, så får man väl hoppas att jag kan göra allt jag vill och gärna mer än så.  Jag får inte glömma att jag ska må bra också. Annars spelar ju inget annat något jävla roll! Ingenting alls. 

En ny vecka har börjat och det är ju skönt att starta med en ledig dag när jag har jobbat 6 dagar under förra veckan. 

 Jag är som sagt ledig idag och jobba har jag i 4 dagar och till helgen så funderar jag på att ge mig ut på en liten åktur runt om i Sverige.  Jag får se hur det faktiskt blir.  

 

Men det är också så att jag vill mycket annat och man får ju se hur mycket pengar man har att bolla med och vad man är beredd att spendera.  Ska jag bry mig om andra saker? Jag kollar på en hel del coola tröjor och t-shirts som kostar betydligt mer än vad jag brukar spendera på kläder under ett helt år. Jag vill göra mer galna utekvällar där bränner en ansenlig summa pengar, men det känns fel att göra så, fast också jävligt kul om jag ändå väljer att göra det.. Jag vill jag vill och pengar rullar in bra nu. Man får passa på, men räcker pengarna till allt? Vad känns mest rätt att göra, och är sånt som jag är mest sugen på också det som är mest rätt göra? Jag vill inte ångra mig sen. Jag vill inte tappa "skallen" för att det går bra nu. 

 

Sen är det  så att det ena behöver ju inte utesluta det andra så jag kan säkert resa runt i Sverige i coola svindyra kläder och en annan galen utekväll brukar inte vad så svår att få till. För mig gäller det väl att bara se möjligheterna och våga. 

Promenadrundor ska jag ju också gå denna veckan och förra veckan ville jag ju försöka sätta 100 000 steg. Jag ville prova om det var möjligt att fixa så många steg på ett sätt som kändes naturligt för mig, samtidigt som jag hade en vecka av ganska mycket jobb. Jag fixade 100 000 steg och det kändes bra, men jag vågar ändå inte höja målsättning som jag har. 

 

     

 

Många saker känns bra för mig just nu. Livet känns gott att leva liksom. Jag mår bra och är för de mesta nöjd och glad, även om mitt liv inte är perfekt.

 

 

Jobb

Jag har så mycket jobb denna veckan och några pass är ganska tuffa också. Jag var ledig igår och det blir min enda lediga dag. Jag försöker att fokusera på nuet. Börjar jag tänka för mycket bakåt eller bara timmar framåt, så känns det som att jag gör ett sämre arbete, även om ingen mer än jag själv märker av det. Men lever man i nuet när jag sliter med jobbet så brukar det kännas bra att jobba, oavsett hur arbetsdagarna ser ut. 

 

Promenader

Förra veckan gick jag över 100 000 steg på 7 dagar. Jag kände att kroppen svarade väldigt bra och ingenting var direkt jobbigt med att få ihop alla dessa steg. 

 

Denna veckan har jag tänkt att försöka nå 100 000 steg igen och sen känna efter ordentligt om det känns bra eller om det är en för tuff målsättning att ha framöver. 

 

Det känns ändå som att jag kan höja målsättning från 90 000 till 100 000 steg i veckan. Det kändes ju så sjukt jävla bra förra veckan och känns det så varje gång man kör 100 000 steg så vill jag ha den känslan i kroppen varje dag. 

 

Att jag testar denna veckan om det funkar att köra 100 000 steg på ett bra och behagligt sätt, beror på att jag vill veta om det känns lika bra under denna veckan när jag samtidigt har så mycket jobb. Känner jag att jag klarar detta på ett bra sätt som känns bra för mig, då höjer jag målsättningen till 100 000 steg och kör på med det. 

 

Jag har kört länge nu på 90 000 steg och någon gång vill jag ju öka målsättning som jag har med antal steg varje vecka. Nu mådde jag ju också väldigt bra av det jag gjorde förra veckan, och den känslan vill jag komma åt varje vecka året om. Hoppas att detta funkar och känns skitbra. På söndag vet jag ju. 

 

Konstprojektet 

Jag pysslar vidare med mitt konstprojekt, men det har blivit ganska uppenbart att jag måste sänka kravet på vad jag först tänkte att jag ville åstadkomma, och framförallt hur mycket pengar jag tänker att jag ska dra in på det in jag liksom slutför det. Det är bra att jag hittills har haft ett veckomål med hur mycket pengar jag vill tjäna. Jag har i princip varje vecka sen jag började fått in vad jag från början har räknat med. Men ska jag klara av att tjäna exakt så mycket pengar som jag först tänkte och slutföra detta på det sätt som jag från början bestämde mig för, då har jag fattat nu att jag på något sätt måste överträffa mig själv och kanske också ha lite tur. 

 

Därför tror jag att det bästa jag kan göra nu är att liksom gå in och jobba med min dröm om hur jag vill att resultatet av mitt konstprojekt ska bli. Jag måste vara mer flexibel än vad jag har varit och dessutom kan jag ju ändå ägna mig åt min konst så länge jag är frisk och får leva. Dra jag ner kraven på pengar inte tänker för stort så kan jag ju bara avsluta konstprojektet, slutföra det och sen börja på ett nytt. 

 

Ungefär så här måste jag nog i fortsättningen tänka kring min konst. För jag tror att om jag bara skulle köra på som jag hittills har gjort, så kommer jag aldrig att få ett avslut och ett resultat av mitt arbete. Jag kommer bara att ha massor av sparade pengar som någon får ärva när jag dör, och det kanske inte är riktigt så jag vill att det ska bli. 

 

Ekonomin

Det är en del att göra med pengarna denna veckan. Jag vill ju fördela allt som kommer in på något smart sätt och jag tycker att jag hittills har lyckats ganska bra. Jag kanske inte får ihop allt som jag hade tänkt mig, men jag kommer att kunna ha det bra i augusti också. 

 

Det enda som jag känner just nu att jag liksom behöver övervinna, det är rädslan över att "bolla" med mycket pengar. På något sätt känns det bara obehagligt och det har nog med att göra att jag inte vågar riskera så mycket. Jag grejar med ekonomin på ett ganska säkert sätt. Jag skulle vilja våga lite mer och kanske också inte vara så rädd för att göra fel. Jag tror att jag skulle tjäna på det i längden, men jag har svårt att ta mig över den där  "spärren" som jag känner när det kommer till att ta mer ekonomiska risker. Däremot tycker jag att jag har gjort allting rätt under denna veckan och det känns ändå bra. 

 

Sverigeresa 

Jag har ju som mål att besöka en plats i varje svenskt landskap innan 2024. Hittills i år har jag gjort lite resor till Stockholm och Göteborg. Jag roade mig i början av året med att åka buss till Åmål. För några månader sen satte jag mig i en bil och åkte runt sjön Vättern. Jag har också hälsat på min bror och hans familj i Falkenberg. 

 

Denna veckan blir det väl ingen resa, men jag funderar mycket kring nästa vecka och nästa igen. Jag har ändå lite svårt att bestämma mig för nånting. När jag tänker på vilka landskap som jag har kvar att avverka så är det ju inget kvar som ligger direkt nära Vänersborg.  Ska jag ta mig till Skåne så är det ju minst 3 timmar i bil. Ska jag fortsätta därifrån till tex Karlskrona, som ligger i Blekinge så tar det ju 3 timmar till. Tänker jag vidare så ligger ju Öland inte så långt därifrån, men om jag ska ge mig ut på en resa där jag avverkar dessa 3 landskap under en ledig helg, då känns det tufft. Dessutom ska jag ju hem också. Det blir många timmar i bil. Man kan ju ta en sak i taget, men då känner jag att jag inte får avverkat så mycket och det blir ett jäkla mycket mer åkande än vad som egentligen är nödvändigt. Man vill ju vara lite effektiv liksom. 

 

Det landskapet som ligger närmaste för mig att avverka är ju annars Värmland. Alla andra som ligger närmare Vänersborg har jag ju redan gjort ett besök i. Värmland blir ju det lättaste resan att fixa på någon eller några lediga dagar. När jag tänker på alla andra typer av resor som jag har kvar att göra för att nå mitt mål, så känns det väldigt tufft att både ta tag i och genomföra. 

 

Jag är väl kanske inte heller så jättemotiverad. Jag vill göra mycket annat, så som bränna pengar på shopping och roliga avspända partynätter där man bränner en hel del cash. På många av dessa tänkta resor så ska jag ju egentligen inte göra något speciellt. Jag vill bara i framtiden kunna säga att jag har besökt dessa platser och nå målet. Man hinner inte göra så mycket heller. Det är ju mest att bara få det gjort som gäller. Befinna mig på en plats, och sen snabbt ta sig vidare till nästa eller åka hem. Jag kommer ju förmodligen att göra alla resor själv också. Det kanske inte heller är det roligaste när man gör en sådan här grej. 

 

Sen kan jag ändå känna att bara man börjar göra saker som att förbereda resor och bara åka iväg så känns allt mcyket bättre och lättare. Bara jag sätter fart och gör nånting för att komma närmare målet så känns ju allt lättare att göra längre fram också. Ju mindre man har kvar att göra ju mår motiverand känner jag att jag blitr över att få detta gjort. 

 

Eller så känns det tufft för att jag tänker som jag gör. Jag kanske bara måste ändra min mentala inställning och tänka mer positivt. Jag har väl kommit till en punkt nu där jag börjar tänka mer på hur mycket jag har kvar och hur mycket mer som faktiskt krävs av mig för att jag ska klara detta. Det börjar krävas mer planering inför varje ny resa och då tappar man lätt motivationen när jag känner att jag behöver tänka på så mycket, innan jag ens kommer iväg. Det är liksom lättare att bara skita i detta och jag får väl också mer "kickar" av att göra andra saker som inte kräver så mycket planering, utan görs mer spontant. 

 

 

När jag sen försöker förklara och försvara mig själv mot alla påhopp, så blir det bara mer av människor som gärna vill tala om för mig hur fel det är att publicera denna typen av bilder. Det spelar liksom ingen roll vad jag säger. Många blir ändå provocerade och påstår jag någonting om som går emot vad vissa arga människor tycker, då ska jag verkligen veta att mina förklaringar inte spelar någon roll. Jag har bara fel och dom sura och bittra människorna tycker alltid att dom har rätt. 

Nu känner jag liksom att det får räcka. Jag tänker inte ursäkta mig för att jag visar upp när jag tar för mig så mycket jag kan av livets goda. Det jag inte orkar med mer det är att försvara mig och försöka förklara allt som jag väljer att göra. Jag kommer inte att sluta göra saker och sen skriva och lägga bilder. Men i fortsättningen ska jag inte bry mig om att försöka förklara min sida och varför jag inte tycker att något av allt jag väljer att göra i livet är fel. 

Om jag tex vill spenderar sjukt mycket pengar så kommer jag att göra det. Så har jag gjort i många år och jag kommer att i framtiden fortsätta med det. Jag kommer liksom inte att ändra mig i allt de där bara för att vissa människor blir förbannade eller är avundsjuka. 

Pengar är som sagt det som verkar provocera mest. Jag kan säga att jag kommer att fortsätta spendera precis så mycket som jag själv vill göra, och vill jag dessutom lägga ut detta i mina sociala medier så kommer jag att göra det. Jag kommer aldrig att lyssna på folk som " kastar" på mig massor med hat, när detta dessutom handlar om att dom själva är sura och bittra över sitt eget liv. Jag kommer som jag har sagt inte att: Ursäkta mig, försvara mig eller försöka förklara någonting. Jag kommer bara att gör det jag vill och publicera vad jag vill, utan att låta mig styras av avd andra tycker. Jag kommer att köra på och vill jag efteråt reflektera och fundera tillbaka på om saker jag väljer att göra var rätt eller fel, så gör jag bara det för min egen skull. Det tar bara för mycket på in kraft och energi när jag väljer att bry mig om att försöka förklara för andra genom att ge min syn och mitt perspektiv på saker och ting. Jag har ju också fattat nu att oavsett vad jag gör eller säger så kommer det alltid att finnas: Sura, bittra och lättprovocerade människor som ändå inte kommer att ändra uppfattning om allt som dom tycker är så fel med mig och sånt jag väljer att göra. 

Jag inser mer än någonsin nu att det bästa för mig själv är att jag bara kör på med mina sociala medier så länge jag själv tycker det är kul och känns meningsfullt. Jag kommer från med nu att inte ägna mig åt att försöka få lättkränkta, eller rent av hjärndöda människor att försöka förstå mig. Dom kommer ändå inte att fatta eller ens vilja försöka förstå.  Om jag svarar på frågor så kommer bara fler följdfrågor och sen lyfter folk saker som jag säger eller skriver ur sitt sammanhang och för att det ska passa deras teorier om hur dom tror att det ligger till. Sen om det är så eller inte, det skiter många i. 

Jag kan inte komma fram till något annat nu  än att det bästa jag kan göra bara är att köra på med mitt liv och inte bry mig om att försöka försvara eller komma med förklaringen som ändå sällan spelar någon roll. Det kommer alltid "ploppa" fram folk som kommer att ha negativa åsikter och försöka göra vad som kan för att "trycka ner" mig och förstöra för mig. Problemet är ju heller inte mitt. Om du är en person som blir provocerad över vad jag gör, då ditt eget problem och något som du borde söka hjälp för. Sen är det ju inte svårt att bara sluta följa mig. Gillar du inte mig så behöver du inte följa mig. Jag tror inte att någon tvingar dig. 

Som sagt: I fortsättningen kommer jag bara att köra på och stå för det jag gör. Det kommer att bli väldigt lite av: Ursäkter, förklaringar och försvar av sånt som jag väljer att visa. Mitt liv är inte perfekt och jag är inte det heller, men jag tänker köra på som fan, både i nuet och i framtiden. I slutändan handlar ju allt om att jag bara ska må så bra som möjligt. Jag skulle aldrig kunna må bra om jag låter andras negativa åsikter påverka mig i sånt som jag vill göra i mitt liv. 

Nu kör vi!!

Hej! 

Hoppas allt är bra med er. Söndag har det blivit och jag hoppas att ni alla har haft en bra vecka. Jag började jobba efter semestern och det kändes hur lugnt som helst att jobba på. Skönt det blev en mjukstart av den första arbetsveckan efter semestern. Nästa vecka gissar jag att det kommer att kännas lite mer, men eventuella problem med det får jag bry mig om då. Det är fortfarande timmar kvar av denna söndag och ledig har jag varit hela helgen, så jag kan väl bara fortsätta att njuta och må bra av att jag just är ledig. 

Under helgen har jag annars slappat mycket. Jag har inte ens gått en promenadrunda för i fredags så hade jag ju redan lyckats sätta 90 000 steg som är målet för mig med varje vecka. Jag har inte känt för det mer än så och det är bara så för mig att jag strävar efter att nå målet och mycket mer orkar jag inte bry mig. 

Konstprojektet har jag nästan inte gjort nånting med. Däremot har jag funderat på om jag inte sänka kraven lite på mig själv i strävandet efter att nå alla högt uppsatta mål som jag har med min konst. Om inte konstprojektet går mycket bättre än vad jag har räknat med så kommer jag nog inte att klara mitt slutgiltiga mål som jag har med detta. Det finns heller ingenting som talar för att det i framtiden ska gå bättre än vad det gör nu, eller har gjort tidigare. Jag måste nog bara acceptera att jag behöver sänka kraven och målsättning. Sen kommer jag ju ändå att fortsätta greja med min konst. Det är ju roligt när jag väl grejar med det. 

 

Jag har som sagt haft en lugn helg. Jag har mest funderat över livet och vad jag ska göra med det i framtiden. Ätit lite gott och inte tänkt alls har jag ju också gjort. Imorgon börjar en tuff arbetsvecka och jag hoppas väl att den inte kommer att kännas lika tuff som den nu ser ut att vara.      

BILDER

 Då har man avverkat denna arbetsveckan och efter att ha haft en väldigt "slö" semester så har jag inte legat på latsidan under dessa 5 dagar. Jag har ju som sagt börjat jobba igen, men det har ju varit hur lugnt som helst. Bara 4 dagar och genomgående behagliga pass. Det har varit mer full fart när jag inte har varit på jobbet. 

 

Allt började direkt på måndagen. Jag var ju uppe sjukt tidigt eftersom jag skulle jobba. Efter jobb så kom jag på en massa saker som jag ville hinna med innan jag skulle tillbaka till jobbet i onsdags. Jag tog tag i allt som jag kom på. Även om jag fick den där tanken att jag kan strunta i det nu och ta det längre fram, fast problemet blir ju att det kommer mer grejer och sen har man kommit efter med alla möjliga saker som man bara vill få gjort och liksom behöver göra någon dag i alla fall. 

 Från måndag - torsdag så har jag gått minst 15 000 - 20 000 steg, varje dag. Det är bra gjort av mig med tanken på att jag har haft arbetsdagar också. Jag sitter ju faktiskt ganska still när jag jobbar och då blir det ju inte så många steg.  Idag gick jag nästan 30 000 steg och därmed är målet på 90 000 steg per vecka redan uppnåt. Jag får titta flera månader tillbaka om jag ska hitta en vecka där jag har lyckats gå 90 000 steg innan en söndag. 

 

 Det är konstigt hur det kan vara. När jag hade semester så var det i alls samma fart och driv i mig. Man slöade till och mycket väljer man att skjuta på framtiden. Jag borde ju logiskt sett  få mer gjort när jag är helt ledig från busskörningen, men farten och säkert också motivationen bara försvinner ur kroppen när man har semester. Jag tänkte ju också mycket på att jag skulle ta det lugnt och varva ner. Jag var ju jäkligt trött och sliten dom sista dagarna innan min semester började. Så det var nog rätt av mig att inte göra så överdrivet mycket under själva semestern. Jag tycker att det är viktigt att lyssna på kroppens signaler, men denna veckan har varje dag typ varit som värsta träningspasset. Fast det är ju skönt när jobbet är det som känns mest avkopplande av allt som man grejar med. Kanske har jag fått ett överskott på energi och nu är jag omedvetet tokig när jag inte vet var jag ska göra av den. 

 

Nu ska jag ha en skön ledig helg och vi får se vad jag hittar på. Slöheten och själva "semsterlunken", dom försvann lika snabbt  som alla semesterdagarna gjorde. Nu har jag många dagar framför mig där jag säkert kommer att greja mycket från tidig morgon till sena kvällen. Frågan är ju hur länge man egentligen orkar hålla på som man gör. Denna veckan blev jag både imponerad och rädd för mig själv på en och samma gång. Jag kan imponeras av att faktiskt kan sätta fart och få mycket gjort bara jag vill och bestämmer mig. Samtidigt blir jag rädd när jag inser att jag borde stanna upp mer och tänka efter. Därför är det ju så bra att ha denna blogg. Den gör ju så jag ger mig själv tid för funderingar och eftertänksamhet, som jag har nytta av när jag sen ska fortsätta blåsa på med dagarna som om jag kör värsta jävla träningspassen. 

 Då var man igång igen med allt jobbande och det har trots allt känts bra. Jag har ju också bra pass att köra efter hela denna veckan och jag jobbar "bara" 4 dagar. Det blir en liten mjukstart efter den sköna semestern som nu är avslutad. 

 

Jag har ju hunnit fundera en del när jag har varit så mycket ledig och jag tycker ju att det är väldigt skönt att ibland försöka skriva ner allt man har tänker på i ett blogginlägg. Så jag ska göra ett försök och jag hoppas att jag får med allt. I skrivandets stund har jag mycket färskt i minnet så jag får "kötta" lite med skrivandet nu och inte vänta till imorgon eller nåt. Man glömmer ju minst hälften om man liksom inte skriver ner i tänkandets  stund. Så är det för mig i alla fall. Kommer man på något mitt i natten så känns det faktiskt bra för mig om jag bara går upp och sätter mig skriver. Somnar jag om och inte får det jag tänkte på nedskrivet, har jag som sagt glömt väldigt mycket när jag vaknar sen. 

 

Jag har tänkt mycket den senaste tiden på att jag vill VÅGA mer och då tror jag att det också är bra om jag TÄNKER mindre. När jag säger denna meningen: Våga mer och tänka mindre, så det av någon anledning fel. Jag har väl sen länge haft någon tanke som har växt sig väldigt stark inom mig som hävdar att man ska tänka igenom allt man gör ordentligt så att det inte blir så fel i slutändan. Fast nu på senare år så börjar jag mer och mer tro på att jag tror att det kan bli väldigt bra på slutet om bara vågar göra fel och inte är så rädd för det. Jag kan komma på ganska många tillfällen i mitt liv där jag säkert hade tjänat på och mått bra av att våga göra saker som jag istället har tänkt alldeles för mycket på. Det stör mig lite samtidigt som jag vet att oavsett vad jag gör i livet så kan jag alltid titta tillbaka i livet och hitta tillfällen, då det hade varit mer rätt att göra annorlunda är det man faktiskt gjorde, eller inte vågade göra. 

 

 

 

 Då var det arbete som gäller igen. Efter en välbehövlig semester som nu är avslutad så är man tillbaka och sliter bakom ratten igen. Jag jobbar 4 dagar denna veckan och det är ju skönt att inte behöva starta med en jättetuff arbetsperiod. 

 

Det kändes ganska bra att börja jobba igen. Jag trodde det skulle kännas jobbigare än vad det gjorde, men det funkar och lugnt på jobbet är det ju också. 

 

Jag är ändå lite arg på mig själv för att jag inte planerade denna arbetsveckan lite bättre. Jag jobbade idag och jag är ledig imorgon. Hade jag tänkt till lite så hade det ju varit smart att ta ledigt idag. Då hade jag ju automatiskt fått lite längre semester och inte börjat förrän på onsdag. Men man kan inte tänka på allt och det är ju inte heller säkert att jag hade fått ledigt även om jag hade sökt det. 

 

Annars är planen under denna veckan att försöka planera lite inför kommande veckor. Jag vill ju ge mig iväg på fler resor i Sverige och jag har väl lite tankar om dessa för kommande ledigheter, fast denna veckan är det nog mest bara jobb som gäller. Inte för att jag tror att det är svårt att komma tillbaka och få körning och allt kring det att funka igen, men jag gör nog bäst i att lugna mig med mycket annat så att jag inte börjar ta tag i andra saker för snabbt. Jag har ju känt att kroppen ha mått bra av all den vila den nu har fått. Det känns mer rätt att fortsätta på det "spåret" och sen ta saker och ting i den takt som känns bra och naturlig för mig. Då kommer jag säkert också att må så bra jag bara kan.