Då var det måndag igen och det har bara så skönt att ha senster och inte behöva bry sig om vad klockan är. Jag har väl inte så mycket planer för denna veckan. Jag hoppas det blir en bra vecka och det får gärna bli några varma och heta sommardagar. Jag har ju semester, fast förra veckan fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att jobba under denna veckan också, alltså på mn semester. Jag tackade vänligt nej. Jag har ju väntat länge på att få min semester. Jag har varit trött i flera veckor på att jobba. När jag nu äntligen har min semester (som jag sen länge har ställt in mig på att jag ska få nu) då vill jag ju inte jobba en enda dag mer under själva semestern. Hade jag valt att jobba då hade jag ju valt att strunta helt i vad jag känner och vill.
Jag har varit ute på en löprunda idag. Kändes lite som jag sprang i sömnen. Jag var ganska trött. Jag sov dåligt i natt, men återigen. Jag har ju som sagt semester så jag kan ju tex köra en löprunda i lugn och ro. Jag behöver inte tänka på att jag ska hinna med det ena och det andra för att jag sen ska hinna jobba. Löprundan gick väl inte jättebra, men 10 km avverkade jag och nu är jag nöjd med det.
Full fart har det varit för mig hela denna dagen. Jag har grejet med saker som jag i slutändan ska försöka tjäna lite extra pengar på. Det går inte så bra. I bästa fall så tjänar jag väl några hundralappar och då behöver man ju inte bry sig överdrivet mycket.
Jag tog ett "break i allt grejande och gick till "Kopparn" och käka lite gott. Sen tillbaka hem för mera röj så nu har jag fått lite ont i ryggen. Jag har gjort några tunga lyft idag och då kommer känningen i ryggen direkt på mig. När jag får känningen då taggar jag ner. När kroppen ger ifrån sig en signal av något slag då då måste jag stanna upp lite. Av erfarenhet vet jag att man ska ta kroppens signaler på allvar.
Nu ska jag gå och handla lite. Jag har verkligen ingen mat alls hemma. Semesterlunken är redan igång verkar det som. Man slarvar med vardagligt skit och när man väljer att göra något så kostar det nästan alltid pengar, eller har jag fel när jag säger så?
Jag har varit i Göteborg och sett Håkan Hellström på Ullevi (lördag 29/7). Jag kan egentligen inte beskriva med ord hur bra jag tycker att Håkan Hellström är. Jag tror att man måste uppleva honom själv för att kanske förstå vilken otroligt bra artist han är. Den energi på scenen som han visar upp är bland det mäktigaste jag någonsin sett!
Jag har många tankar kring allt jag upplevde på Ullevi i går och i natt. Jag kommer nog inte att kunna skriva ner så mycket om vad jag exakt tänker just nu. Jag behöver liksom tid att smälta allt. Men jag kan ju alla fall skriva om hur min lördag blev.
Jag gick upp ganska tidigt. Jag kände mig lite rastlös. Jag tänke hela tiden på att jag inte kan vara hemma eftersom det är Håkan på Ullevi, ta dig ner nu liksom. Jag ville ta mig ner till Göteborg i god tid. Slippa stressa. Man känner sig ju lugnare om man har gott om tid. Jag hade ju dessutom en sittplatsbiljett och då är det ju inte frågan om att man behöver köa för att få en bra plats eller nåt. Man har ju den platsen som står på biljetten, oavsett när man går in på arenan.
Jag tog mig i alla fall ner till Göteborg i god tid. Det var mycket folk på tåget så när jag befann mig på tåget så kan man ju säga att jag hade en "ståplatsbiljett". Väl nere i Göteborg så tog jag mig ganska omgående bort mot Ullevi. Jag var där på tog för tidigt. Det ångrar jag lite nu. Jag blev sittande utanför Ullevi ett bra tag och den väntan på att man ska bli inläppt är inte värd att vänta på utanför. Jag hade kunnat gjort något annat i Göteborg istället och sen lagom till insläppet så kunde jag ha börjat gå bort mot Ullevi. Men nu gjorde jag inte det utan det blev en lång väntan utanför istället, helt i onödan känns det som nu efteråt.
Väl inne på arenan så blev jag väl sittande typ i 4 timmar innan Håkan visade sig. Jag drack någon bers och käkade popcorn, samtidigt som man hela tiden såg hur "planen" fylldes på med mer och mer och ännu mer folk.
När sen Håkan körde igång så försökte jag mest bara luta mig tillbaka och njuta av vad jag såg och hörde. Jag ville verklugen ha en avspänd kväll och verkligen lyssna på musik. Jag ville liskom släppa det där med att ta bilder och filma, men lite grejade jag med sånt också. Man vill ju ändå föreviga detta magiska som jag nu fick uppleva på plats i Göteborg och på Ullevi.
Jag gillade detta jättemycket. Det var något magiskt med att få se Håkan Hellström live på Ullevi. Sen finns det mycket jag ångrar, både när det gäller mina förberdelser inför denna kväll, men även sånt jag gjorde under kvällen igår. Jag hade kunnat "maxa" min upplevsle betydligt mer och jag bara hade varit bättre på att planera detta innan, plus funderat lite tidigare under lördagen på hur jag skulle lägga upp dagen innan jag åkte till Göteborg. Jag känner att jag kunde ha gjort detta bättre.
Detta kommer jag alla gånger att ska skriva mer om framöver. Jag måste bara hinna tänka lite mer först.
Jag behöver tid. Jag vill verkligen gå igenom mina tankar kring detta. jag vill tänka på allt kring vad jag känner och tänker kring allt jag har fått uppleva denna helgen. Jag lärde mig så mycket som jag inte vill tappa bort. Jag vill dra nytta av vad jag lärde mig, och därför känner jag att jag vill skriva mer och tänka mer. För då kommer jag också ihåg, glömmer mindre. Jag kom till massor av insikter efter detta. Dessutom fattde jag nu vilken makalöst stor artist Håkan Hellström egentligen är. Jag har väl fattat det förut också, men jag har ändå inte förstått det. Hur jag får ihop den tanken får jag tänka på ett tag till, som jag kommer att få göra med mycket annat också framöver. Tack Håkan för allt du gav mig ochtusentals andra denna helg. Tusen tack!!
Som sagt: Jag har mer tankar och dom ska jag skriva ner i mer blogginlägg framöver, men nu vill jag bara sova.
Nu är det så himla nära. Jag kan nästan känna ledigheten även om jag inte riktigt händer just idag. Jag måste jobba lite till, men snart har jag den semster som hittills mest har känt en evig längtan till.
Nu kan jag snart sova bort en hel förmiddag utan att det spelar någon roll. Jag kan köra längre och fler löprundor om jag skulle vilja det. Innan sommaren började så har lyckats "chilla" ner efter att jag hade haft ett halvår där typ allt gick på högsta växeln. Men nu kan jag snart "chilla" ner ännu mer och det ska bli så jäkla skönt.
Nu får jag snart en period där jag inte lika mycket behöver fundera över om jag hinner med att göra nånting innan ett klockan blir en viss tid. När man jobbar på så är det ju något som annars snurrar ständigt i huvudet. Man tänker typ: Vad ska jag göra idag? jag vill göra så, men hinner jag innan jag ska ta mig till jobbet. Nu behöver jag inte bry mig. Jag behöver inte göra ett skit på en hel dag för jag lär nog har hur mycket tid som helst att göra något en annan dag.
Jag får jobba på lite till, men semstern är nära nu, och det ska bli så jävla skönt att äntligen snart få ha den.
Nu är det väl inte jätteroligt att jobba. Det känns som dom sista arbetsdagarna innan semestern kommer att vara dom som komer att kännas extra sega att ta sig igenom.
Denna arbetsdagen var jättelugn och egentligen ganska bra. Men för varje timma som går så tänker jag på hur många timmar jag har kvar innan dagen är slut. Jag tänker också på hur många dagar som är kvar innan jag får semster. Jag vill bara bli helt ledig nu, men jag får jobba på lite till. Det bästa är väl om jag bara slutar känna efter. Jobba på utan att fundera på något är väl vad jag bara borde göra. Snart är det ju alla fall semester.
Klockan närmar sig lönen och jag vet nu i alla fall att jag klarade av mitt första sparmål. Jag får ju lön kl 00:00 i natt. När då nya pengar kommer in så kan jag kämpa mot ett nytt mål med sparandet av pengar. Jag vet att jag förra månaden sa att jag inte kommer att klara av att spara så mycket pengar som jag hade satt upp som mål den gången, men nu har jag ju klarat av det. Jag är en envis fan som aldrig ger mig. Jag är glad för att jag hade fel när jag trodde att jag inte skulle klara av att hålla min tänkta budget. Jag klarade det, även om det är med minsta möjliga maginal. Fast jag hade ju räknat ut det så jag precis skulle klara det, men det är ju det däre med att hålla den uträknade budgeten som inte alltid är så lätt, men denna gången funkade det ju i alla fall.
När jag nu sitter och funderar på hur mycket pengar jag ska försöka spara tills jag får lön nästa gång så känner jag återigen att det nog inte kommer att funka för mig. Det känns som mitt mål är för högt uppsatt. Jag kommer att kunna lägga undan dom pengarna på sparkontot i natt, men jag har svårt att tro att jag kommer att kunna låta alla pengar sitta kvar när jag om en månad sitter här igen och funderar över nästa sparmål. Om jag ändå klarar det, då är jag bra. Det som skulle kunna rädda mig det är att jag har en idêe om hur jag kan göra för att tjäna lite extra cash under min semester. Jag vet inte om jag kommer att bry mig. Det är ju som sagt semster och då ska man väl inte jobba in pengar under den perioden? Men jaghar fått en tanke som kan göra att jag inte spräcker den budget jag tänker att jag vill hålla denna gången.
Det sjuka med mig är väl att jag har pengar och det rullar in bra med pengar, men ändå ska jag spara mer. Att jag sen också vill spara mer än vad jag egentligen tror att jag klarar av gör det ju bara ännu sjukare. Jag borde bara vara helt nöjd och strunta i detta. Men jag vil väldigt mycket. Jga har saker som jag vill göra och få uppleva. Dessa saker kommer att kosta ordentligt med pengar och jag kommer ju att känna en så sjukt skön känsla i kroppen när jag mot slutet av av detta året har nått mitt sparmål.
Jag är glad för att detta egentligen är att ganska lätt problem att hantera. Det gör ju inte så mcket om jag misslyckas. Mitt problem är ju bara att jag kanske inte kan klara att spara så mycket pengar som jag väldigt gärna vill. Jag har pengar och jag kan spara mycket pengar, men kanske inte så mycket som jag vill, fast det är ändå möjligt. Jag tänker inte ge upp detta på förhand. I natt för jag över den summan som vill spara och om en månad får jag se om jag har klarat av det eller inte. Tvingas jag plocka ut något så får det ju bli så. Pengarna för mig rullar bra ändå. Jag har ju inga ekonomiska bekymmer. Jag har kanske bara för höga ambitioner med sparandet och målsättningen med det.
Ny vecka igen och förra veckan kan jag se tillbaka på som bra. Inte för mycket jobb och en superbra helg har det varit.
Nu är det sista arbetsveckan innan semestern. Snart behöver jag inte längta efter semster längre. Snart har jag semester istället, och jag komer inte att längta till att få börja jobba igen.
Denna veckan får man ju lön också. På onsdag är det för min del. Just nu får jag vara extremt noga med mina pengar. Jag vill verkligen spara den summan som jag tänkte från början att jag skulle spara. Jag ska fixa detta. Inget snack liksom. Månad för månad ska jag klara att hålla den budget som jag har gjort för månaden. Jag fick verkligen tänka idag när jag var och handlade. Panta lite burkar behövde jag också göra.
Tänket jag har just nu är: Hur mycket pengar har jag att leva på idag och imorgon. Jag får vända och vrida lite, men jag kommer att klara att hålla min budget som jag hade planerat den från början. Jag handlar ju bara för precis så mycket som jag klarar av nu.
Jag känner mig lite duktig som planerar mina inköp och håller budgeten stenhårt. Jag fixar det, utan att det känns jobbigt eller nånting.
På onsdag kommer som sagt lönen och då börjar jag om igen och gör en ny budget. Jag prioriterar då återigen att spara en viss summa pengar och sen får jag leva på de pengar jag har över. Det blir nog bra detta.
Jag softade runt på Fallens Dagar i Trollhättan igår. Jag var där med brorsan och syrran och några till. Vi käkade gott och gick mest runt och titta lite. Myshäng liksom.
Sent på eftermiddagen och kvällen så var jag ensam kvar i Trollhättan. Jag ville ju kolla Peg Parnevik som som skulle upp på den scen som står på Drottningtorget i Trollhättan under Fallens Dagar. Jag ville ju få en så bra plats som möjligt. Därför gick jag och satte mig på backen, nära scenen, över två timmar innan Peg skulle upp på scen för att köra sitt gig. Jag hamnade nästan längst fram, något till vänster om scenen, sett från min sida till.
När det sen närmade sig den tid då Peg skulle dra igång så blev det ju självklart massor med folk och då var jag nöjd över att jag hade gått och satt mig nära scenen i god tid.
Peg var hur grym som helst. Bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag njöt av varenda minut och jag är så glad över att jag tog mig tid och ansträngde mig för att jag skulle få se Peg live igår.
Efter att Peg hade kört sitt gig så kände jag att jag inte hade så mycket att välja på än att stå kvar och kolla nästa gig också. Då HOV1 som skulle upp på scenen. Ingen "favvo" för mig, men det var så mycket folk åt alla håll, sett från där jag stod så jag tänkte att jag står där jag står och bara mår bra över att få se grymma artister liksom.
Efter detta så lättade folkmassan och jag tog mig då bort från själva scenen. Jag var nöjd så och vill åka hem.
Jag mådde bra och jag var så nöjd över att jag hade fått se grymma, coola och väldigt snälla Peg. Jag tänkte också tillbaka på den där dagen i april då jag åkte til Stockholm och fick förmånen att få träffa Peg och många av dom som hon jobbar med. Nu kan man väl säga att jag har tagit detta " varvet runt". Jag tog chansen att få träffa henne under en eftermiddag i musikstudion i Stockholm. Jag träffade också många av dom som jobbade med henne och en av dessa hälsade jag på igår igen. Dessutom såg jag Peg live på scen igår. Allt känns därför väldigt bra nu, sen kan man ju alltid fundera på vad vi skulle göra.
Under denna sommar så har jag titta på mycket saker som jag tänker att jag vill göra. Jag vill åka till ställen och uppleva allt möjligt. Går man bara hemma blir det ju bara tråkigt och är det tråkigt så har man ju inget roligt liv. Rätt självklart ju. Fast nästan allt jag den senaste tiden har tittat på och försökt planera in har jag släppt ganska snabbt efter att jag har tänkt på vad som krävs och vad jag behöver göra för att fixa de grejer som tittar på. De kan vara saker som jag vill göra när jag får semester. Eller så tittar jag på grejer att göra under hösten eller vintern. Jag kollar inte så mycket längre fram än detta året. Jag får för mig att det är helt meningslöst att kolla på saker som jag vill göra nästa år. Jag känner ju att det är svårt att bara planera upp resten av 2017. Jag kommer att röra till allt så in helvete om jag tittar på saker att göra och uppleva 2018. Mycket av de man gör kommer bara i slutändan visa sig vara helt meningslöst att en gång har brytt sig om. Jag kanske har lite tankar om vad jag vill med nästa år, men jag släpper dessa tankar snabbt för så långt fram vill jag inte tänka redan nu.
Fast jag vill ändå bli bättre på att planera. Man kan säga att efter att jag hade varit i Stockholm i maj i år så har jag inte lyckats planera och fixa så mycket av saker jag har tänkt att jag vill göra under resten av detta året. Jag har sen länge haft saker på gång, men dessa grejer har jag ju haft planer på i början av detta året. Jag har alltså planerat i god tid, och när jag är ute i god tid då hinner jag fixa vad jag behöver förbereda innan jag ska göra en viss grej. De mesta av de jag har tänkt att göra (som är saker som jag inte gör typ varje dag) har varit fixat och klart sen länge. Just nu väntar jag bara in vissa datum för sånt jag ska göra.
Jag märker nu när jag under en period har försökt fixa nya grejer som jag vill göra i år att jag ger upp ganska snabbt. Jag inser att jag är för sent ute. Ibland vill jag kanske inte riktigt till 100%, och då känns det nog bättre att bara strunta i det. Dessutom känns allt så mycket lättare att bara strunta i allt, fast sen kan jag ju lätt ångra mig för att jag inte har brytt mig. Sen har jag ju varit lite trött den senaste tiden och jag har mest velat "chilla", och det är väl också en anledning till att man inte orkar bry sig och göra vad som krävs av förberedelser. Någon grej som jag har tittat på vet jag att jag har fått slägga pga att jag inte vill åka själv. Jag har frågat folk, men jag får ett nej och då vill inte jag heller.
En annan grej som ajg tänker på i detta med att planera saker och fixa dom är att jag är ju ganska begränsad med vad det gäller pengar. Jag kan unna mig och ha det bra så, men jag vill ju spara en hel del och mot slutet av året är tanken att jag ska ha fått ihop en ganska bra slant. Detta med sparandet av pengar gör ju naturligvis också att jag inte kan fixa allt jag tittar på av saker jag vill göra. Jag har ju betsämt mig för att inte sänka målet som jag har med sparandet av pengar. Därför blir det ju att man struntar i vissa saker bara för att man vill spara pengar. Det funkar ju inte att göra hur mycket som helst och samtidigt spara. Dessutom var det ju så att i slutet av förra året och några månader in på detta året så brände jag ju mer pengar än vad jag fick in. Den grejen ville jag ju ändra på. Någon gång måste man ju vända på det där.
Vad jag än kommer att göra under resten av året så är det ändå så att jag redan nu är nöjd med hur detta året blev. När jag summerar år 2017 så behöver jag inte från juli - december har gjort ett enda dugg. Jag är nöjd med alla upplevelser som jag fick vara med om under detta första halvår av 2017. Det kanske också göra att jag inte riktigt bryr mig just nu. Att fixa och göra mer grejer som för mig är utöver allt de vanliga som man gör varje dag kanske inte känns så motivernade? Jag är ju nöjd redan nu. Jag har egentligen inga problem med att "chilla" och njuta av livet som det är just nu. Men samtidigt känns det ju lite tråkigt att jag hela tiden tittar på saker att göra, för att sen komma till punkten där jag bara struntar i att fixa grejerna.
Detta är inte lätt. Jag får väl bara köra på med allt och så får det bli som det blir. Jag är ju som sagt ändå rätt nöjd, och jag har ju grejer på gång. Så jag ska väl inte vara så ledsen över att vissa saker inte blir av. Jag ska istället vara glad över allt jag får vara med om och uppleva. Dessutom är det ju så att om man inte fixar och grejar med nånting, då kommer man ju heller inte att få uppleva nånting. I alla misslyckanden så kommer man ju ändå någon gång att lyckas med nånting. Dessutom lyckas man ju alltid med "chillandet" och ha det stilla livet. Jag har ju egentligen inga problem med att nästan bara sitta still och njuta av livet som det är, men man vill samtidigt uppleva saker som man under dom mer chillande och lugna perioderna kan tänka tillbaka på och njuta av.
Då var man hemma igen efter en eftermiddag och kväll av arbete. Det kändes bara bra att jobba idag. Mot slutet blev det också lite roligare för då kom lite roligt partyfolk som skulle ut och ha kul. Jag gillar ju att köra runt på folk som är ute som ska ut och festa och ha kul. Man kan tro att jag borde tycka tvärtom, men det gör jag inte. Eftersom jag ofta gillar att köra partyfolk så borde ju morgondagens arbete bli ännu roligare än vad dagens arbete har varit. I morgon är det ju fredag och jag kan tänka mig att många ska ut och åka buss med tanke på Fallens Dagar i Trollhättan.
Jag kör på så gott jag kan med mina löprundor. I allt jag gör nu så befinner jag mig på någon slags autopilot. Jag tänker inte utan allt går på rutin och man gör saker av gammal vana.
Jag körde en löprunda i morse. Jag sprang min runda utan att tänka eller känna efter hur det kändes. Jag orkar liksom inte bry mig just nu, men jag vill köra på med mina löprundor för annars kommer jag ju att må för jäkligt när jag väl börjar att känna efter hur jag känner mig.
Denna veckan har jag kört två löprundor och kör jag en till denna veckan och tre till nästa vecka så är jag nöjd med vad jag avverkar. Jag vill inte sluta med löpningen för då kommer jag ju att känna mig riktigt risig i kroppen. Om jag känner mig trött nu så kommer jag ju att bli ännu tröttare om jag struntar i löpningen. Med löpningen kör jag på så gott jag kan, oavsett hur det känns, om jag nu känner något överhuvudtaget.