Nu är det väl inte jätteroligt att jobba. Det känns som dom sista arbetsdagarna innan semestern kommer att vara dom som komer att kännas extra sega att ta sig igenom.
Denna arbetsdagen var jättelugn och egentligen ganska bra. Men för varje timma som går så tänker jag på hur många timmar jag har kvar innan dagen är slut. Jag tänker också på hur många dagar som är kvar innan jag får semster. Jag vill bara bli helt ledig nu, men jag får jobba på lite till. Det bästa är väl om jag bara slutar känna efter. Jobba på utan att fundera på något är väl vad jag bara borde göra. Snart är det ju alla fall semester.
Klockan närmar sig lönen och jag vet nu i alla fall att jag klarade av mitt första sparmål. Jag får ju lön kl 00:00 i natt. När då nya pengar kommer in så kan jag kämpa mot ett nytt mål med sparandet av pengar. Jag vet att jag förra månaden sa att jag inte kommer att klara av att spara så mycket pengar som jag hade satt upp som mål den gången, men nu har jag ju klarat av det. Jag är en envis fan som aldrig ger mig. Jag är glad för att jag hade fel när jag trodde att jag inte skulle klara av att hålla min tänkta budget. Jag klarade det, även om det är med minsta möjliga maginal. Fast jag hade ju räknat ut det så jag precis skulle klara det, men det är ju det däre med att hålla den uträknade budgeten som inte alltid är så lätt, men denna gången funkade det ju i alla fall.
När jag nu sitter och funderar på hur mycket pengar jag ska försöka spara tills jag får lön nästa gång så känner jag återigen att det nog inte kommer att funka för mig. Det känns som mitt mål är för högt uppsatt. Jag kommer att kunna lägga undan dom pengarna på sparkontot i natt, men jag har svårt att tro att jag kommer att kunna låta alla pengar sitta kvar när jag om en månad sitter här igen och funderar över nästa sparmål. Om jag ändå klarar det, då är jag bra. Det som skulle kunna rädda mig det är att jag har en idêe om hur jag kan göra för att tjäna lite extra cash under min semester. Jag vet inte om jag kommer att bry mig. Det är ju som sagt semster och då ska man väl inte jobba in pengar under den perioden? Men jaghar fått en tanke som kan göra att jag inte spräcker den budget jag tänker att jag vill hålla denna gången.
Det sjuka med mig är väl att jag har pengar och det rullar in bra med pengar, men ändå ska jag spara mer. Att jag sen också vill spara mer än vad jag egentligen tror att jag klarar av gör det ju bara ännu sjukare. Jag borde bara vara helt nöjd och strunta i detta. Men jag vil väldigt mycket. Jga har saker som jag vill göra och få uppleva. Dessa saker kommer att kosta ordentligt med pengar och jag kommer ju att känna en så sjukt skön känsla i kroppen när jag mot slutet av av detta året har nått mitt sparmål.
Jag är glad för att detta egentligen är att ganska lätt problem att hantera. Det gör ju inte så mcket om jag misslyckas. Mitt problem är ju bara att jag kanske inte kan klara att spara så mycket pengar som jag väldigt gärna vill. Jag har pengar och jag kan spara mycket pengar, men kanske inte så mycket som jag vill, fast det är ändå möjligt. Jag tänker inte ge upp detta på förhand. I natt för jag över den summan som vill spara och om en månad får jag se om jag har klarat av det eller inte. Tvingas jag plocka ut något så får det ju bli så. Pengarna för mig rullar bra ändå. Jag har ju inga ekonomiska bekymmer. Jag har kanske bara för höga ambitioner med sparandet och målsättningen med det.
Ny vecka igen och förra veckan kan jag se tillbaka på som bra. Inte för mycket jobb och en superbra helg har det varit.
Nu är det sista arbetsveckan innan semestern. Snart behöver jag inte längta efter semster längre. Snart har jag semester istället, och jag komer inte att längta till att få börja jobba igen.
Denna veckan får man ju lön också. På onsdag är det för min del. Just nu får jag vara extremt noga med mina pengar. Jag vill verkligen spara den summan som jag tänkte från början att jag skulle spara. Jag ska fixa detta. Inget snack liksom. Månad för månad ska jag klara att hålla den budget som jag har gjort för månaden. Jag fick verkligen tänka idag när jag var och handlade. Panta lite burkar behövde jag också göra.
Tänket jag har just nu är: Hur mycket pengar har jag att leva på idag och imorgon. Jag får vända och vrida lite, men jag kommer att klara att hålla min budget som jag hade planerat den från början. Jag handlar ju bara för precis så mycket som jag klarar av nu.
Jag känner mig lite duktig som planerar mina inköp och håller budgeten stenhårt. Jag fixar det, utan att det känns jobbigt eller nånting.
På onsdag kommer som sagt lönen och då börjar jag om igen och gör en ny budget. Jag prioriterar då återigen att spara en viss summa pengar och sen får jag leva på de pengar jag har över. Det blir nog bra detta.
Jag softade runt på Fallens Dagar i Trollhättan igår. Jag var där med brorsan och syrran och några till. Vi käkade gott och gick mest runt och titta lite. Myshäng liksom.
Sent på eftermiddagen och kvällen så var jag ensam kvar i Trollhättan. Jag ville ju kolla Peg Parnevik som som skulle upp på den scen som står på Drottningtorget i Trollhättan under Fallens Dagar. Jag ville ju få en så bra plats som möjligt. Därför gick jag och satte mig på backen, nära scenen, över två timmar innan Peg skulle upp på scen för att köra sitt gig. Jag hamnade nästan längst fram, något till vänster om scenen, sett från min sida till.
När det sen närmade sig den tid då Peg skulle dra igång så blev det ju självklart massor med folk och då var jag nöjd över att jag hade gått och satt mig nära scenen i god tid.
Peg var hur grym som helst. Bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag njöt av varenda minut och jag är så glad över att jag tog mig tid och ansträngde mig för att jag skulle få se Peg live igår.
Efter att Peg hade kört sitt gig så kände jag att jag inte hade så mycket att välja på än att stå kvar och kolla nästa gig också. Då HOV1 som skulle upp på scenen. Ingen "favvo" för mig, men det var så mycket folk åt alla håll, sett från där jag stod så jag tänkte att jag står där jag står och bara mår bra över att få se grymma artister liksom.
Efter detta så lättade folkmassan och jag tog mig då bort från själva scenen. Jag var nöjd så och vill åka hem.
Jag mådde bra och jag var så nöjd över att jag hade fått se grymma, coola och väldigt snälla Peg. Jag tänkte också tillbaka på den där dagen i april då jag åkte til Stockholm och fick förmånen att få träffa Peg och många av dom som hon jobbar med. Nu kan man väl säga att jag har tagit detta " varvet runt". Jag tog chansen att få träffa henne under en eftermiddag i musikstudion i Stockholm. Jag träffade också många av dom som jobbade med henne och en av dessa hälsade jag på igår igen. Dessutom såg jag Peg live på scen igår. Allt känns därför väldigt bra nu, sen kan man ju alltid fundera på vad vi skulle göra.
Under denna sommar så har jag titta på mycket saker som jag tänker att jag vill göra. Jag vill åka till ställen och uppleva allt möjligt. Går man bara hemma blir det ju bara tråkigt och är det tråkigt så har man ju inget roligt liv. Rätt självklart ju. Fast nästan allt jag den senaste tiden har tittat på och försökt planera in har jag släppt ganska snabbt efter att jag har tänkt på vad som krävs och vad jag behöver göra för att fixa de grejer som tittar på. De kan vara saker som jag vill göra när jag får semester. Eller så tittar jag på grejer att göra under hösten eller vintern. Jag kollar inte så mycket längre fram än detta året. Jag får för mig att det är helt meningslöst att kolla på saker som jag vill göra nästa år. Jag känner ju att det är svårt att bara planera upp resten av 2017. Jag kommer att röra till allt så in helvete om jag tittar på saker att göra och uppleva 2018. Mycket av de man gör kommer bara i slutändan visa sig vara helt meningslöst att en gång har brytt sig om. Jag kanske har lite tankar om vad jag vill med nästa år, men jag släpper dessa tankar snabbt för så långt fram vill jag inte tänka redan nu.
Fast jag vill ändå bli bättre på att planera. Man kan säga att efter att jag hade varit i Stockholm i maj i år så har jag inte lyckats planera och fixa så mycket av saker jag har tänkt att jag vill göra under resten av detta året. Jag har sen länge haft saker på gång, men dessa grejer har jag ju haft planer på i början av detta året. Jag har alltså planerat i god tid, och när jag är ute i god tid då hinner jag fixa vad jag behöver förbereda innan jag ska göra en viss grej. De mesta av de jag har tänkt att göra (som är saker som jag inte gör typ varje dag) har varit fixat och klart sen länge. Just nu väntar jag bara in vissa datum för sånt jag ska göra.
Jag märker nu när jag under en period har försökt fixa nya grejer som jag vill göra i år att jag ger upp ganska snabbt. Jag inser att jag är för sent ute. Ibland vill jag kanske inte riktigt till 100%, och då känns det nog bättre att bara strunta i det. Dessutom känns allt så mycket lättare att bara strunta i allt, fast sen kan jag ju lätt ångra mig för att jag inte har brytt mig. Sen har jag ju varit lite trött den senaste tiden och jag har mest velat "chilla", och det är väl också en anledning till att man inte orkar bry sig och göra vad som krävs av förberedelser. Någon grej som jag har tittat på vet jag att jag har fått slägga pga att jag inte vill åka själv. Jag har frågat folk, men jag får ett nej och då vill inte jag heller.
En annan grej som ajg tänker på i detta med att planera saker och fixa dom är att jag är ju ganska begränsad med vad det gäller pengar. Jag kan unna mig och ha det bra så, men jag vill ju spara en hel del och mot slutet av året är tanken att jag ska ha fått ihop en ganska bra slant. Detta med sparandet av pengar gör ju naturligvis också att jag inte kan fixa allt jag tittar på av saker jag vill göra. Jag har ju betsämt mig för att inte sänka målet som jag har med sparandet av pengar. Därför blir det ju att man struntar i vissa saker bara för att man vill spara pengar. Det funkar ju inte att göra hur mycket som helst och samtidigt spara. Dessutom var det ju så att i slutet av förra året och några månader in på detta året så brände jag ju mer pengar än vad jag fick in. Den grejen ville jag ju ändra på. Någon gång måste man ju vända på det där.
Vad jag än kommer att göra under resten av året så är det ändå så att jag redan nu är nöjd med hur detta året blev. När jag summerar år 2017 så behöver jag inte från juli - december har gjort ett enda dugg. Jag är nöjd med alla upplevelser som jag fick vara med om under detta första halvår av 2017. Det kanske också göra att jag inte riktigt bryr mig just nu. Att fixa och göra mer grejer som för mig är utöver allt de vanliga som man gör varje dag kanske inte känns så motivernade? Jag är ju nöjd redan nu. Jag har egentligen inga problem med att "chilla" och njuta av livet som det är just nu. Men samtidigt känns det ju lite tråkigt att jag hela tiden tittar på saker att göra, för att sen komma till punkten där jag bara struntar i att fixa grejerna.
Detta är inte lätt. Jag får väl bara köra på med allt och så får det bli som det blir. Jag är ju som sagt ändå rätt nöjd, och jag har ju grejer på gång. Så jag ska väl inte vara så ledsen över att vissa saker inte blir av. Jag ska istället vara glad över allt jag får vara med om och uppleva. Dessutom är det ju så att om man inte fixar och grejar med nånting, då kommer man ju heller inte att få uppleva nånting. I alla misslyckanden så kommer man ju ändå någon gång att lyckas med nånting. Dessutom lyckas man ju alltid med "chillandet" och ha det stilla livet. Jag har ju egentligen inga problem med att nästan bara sitta still och njuta av livet som det är, men man vill samtidigt uppleva saker som man under dom mer chillande och lugna perioderna kan tänka tillbaka på och njuta av.
Då var man hemma igen efter en eftermiddag och kväll av arbete. Det kändes bara bra att jobba idag. Mot slutet blev det också lite roligare för då kom lite roligt partyfolk som skulle ut och ha kul. Jag gillar ju att köra runt på folk som är ute som ska ut och festa och ha kul. Man kan tro att jag borde tycka tvärtom, men det gör jag inte. Eftersom jag ofta gillar att köra partyfolk så borde ju morgondagens arbete bli ännu roligare än vad dagens arbete har varit. I morgon är det ju fredag och jag kan tänka mig att många ska ut och åka buss med tanke på Fallens Dagar i Trollhättan.
Jag kör på så gott jag kan med mina löprundor. I allt jag gör nu så befinner jag mig på någon slags autopilot. Jag tänker inte utan allt går på rutin och man gör saker av gammal vana.
Jag körde en löprunda i morse. Jag sprang min runda utan att tänka eller känna efter hur det kändes. Jag orkar liksom inte bry mig just nu, men jag vill köra på med mina löprundor för annars kommer jag ju att må för jäkligt när jag väl börjar att känna efter hur jag känner mig.
Denna veckan har jag kört två löprundor och kör jag en till denna veckan och tre till nästa vecka så är jag nöjd med vad jag avverkar. Jag vill inte sluta med löpningen för då kommer jag ju att känna mig riktigt risig i kroppen. Om jag känner mig trött nu så kommer jag ju att bli ännu tröttare om jag struntar i löpningen. Med löpningen kör jag på så gott jag kan, oavsett hur det känns, om jag nu känner något överhuvudtaget.
Jag jobbar på ett tag till innan jag får semester. Tittar jag på vad jag har kvar av arbetspass denna veckan så känns det för en gång skull bra. Jag slipper sådan köring som jag helst vill slippa och sen kör jag sånt som jag oftast tycker är helt ok att köra. Fredagens arbete kanske kommer att kännas lite. Det blir i alla fall mer att göra än normalt, men jag är nöjd över att jag har fått ledigt lördag. Sen ska jag jobba söndag, men det är ju det bästa passet som jag har på det schemat jag kör på under sommaren. Så jag kan inte klaga på söndagen heller.
Idag slutar jag arbetspasset lite tidigare än vad jag normalt brukar göra. Imorgon är jag helt ledig och det är ju aldrig fel att vara det.
Nästa vecka har jag fyra dagar kvar av arbete. Sen får jag fan den semestern som jag typ har längtat efter sen jag avslutade min förra semester. Nu är den väldigt långa ledigheten nära, men jag har ändå en hel del jobb kvar att kämpa med.
Dagarna går och jag känner mig väl så som jag tidigare har sagt. Jag är ganska trött och just nu vill jag inte göra speciellt mycket. Jag tittar på saker och jag har idêer på vad jag vill göra, men jag orkar inte bestämma mig för att göra något och fixa de jag behöver göra för att sen kunna göra sånt som jag funderar på att jag vill uppleva.
Under de senaste dagarna har det liksom "ploppat" upp nya idêer i mitt huvud som handlar om nya upplevelser för mig. I vissa fall öppnar sig helt nya "dörrar". När jag har läst på lite om det ena och det andra så har tankar om vad jag vill göra växt sig starkare. Saker som jag tidigare inte trodde var möjliga för lilla mig att få uppleva kan jag nu helt plötsligt se att jag kan fixa hur lätt som helst. Problemet med mig just nu är bara att jag är för trött och inte orkar bry mig. Just nu känns det bara tufft att göra dom vanliga sakerna i den vanliga vardagen.
Men jag tänker ändå att när jag nu kan se att vissa saker är möjliga att göra och få uppleva inom en snar framtid så kommer ju dessa tankar på alla dessa saker att växa sig starkare inom mig. När jag sen känner att jag verkligen vill, då kommer jag säkert att fixa både den ena och den andra grejen. Jag har en del grejer redan nu där allt är fixat och klart. Jag behöver bara vänta på datumen, sen kör man liksom. Jag sätter upp nya mål hela tiden. Jag ändrar mig och flyttar fram mina målsättningar. Jag ser nya möjligheter och kanske är detta något som är det fina med livet. Man ser nya möjligheter som handlar om att få saker som ger mig den där lilla extra kicken i livet.
Om jag verkligen vill något så brukar jag hitta ett sätt att fixa det så att jag får det. Jag har under de senaste dagarna sett massor av möjligheter och livet är väl fullt av sådana hela tiden. Sen gäller det ju bara för mig att orka med också. Jag gillar ju när jag inte gör så mycket heller. Att bara slappa, tagga ner och njuta av livet utan att behöva göra nånting är inte fel det heller.
Jag gillar nog livet väldigt mycket. Även om jag just nu känner mig ganska trött och tom.
Hittade ett par riktigt sköna skor som jag bara inte kunde motstå att köpa. Dom var ganska dyra, men man får ju vad man betalar för. Ibland vill man ju bara ha något till varje pris.
Jag känner mig ganska sliten och trött nu. Jag mår däremot inte dåligt. Jag orkar bara inte göra så mycket just nu. Jag känner att när jag grejar med nånting så blir jag fort trött. Jag kan också känna att när jag tänker att jag ska göra nånting så kommer ofta tanken upp att jag vill strunta i det. Om jag ändå gör nånting då är den sk autopiloten påkopplad. Jag tänker inte så mycket på vad jag gör, hur jag gör eller vad jag känner kring allt de jag gör.
Ibland kanske jag grejar för mycket utan att egentligen tänka på att kroppen kommer att reagera på ett sätt som sen gör att jag kommer att känna mig trött, tom och sliten. Att jag nu känner så är inte konstigt. Livet kan ta på krafterna. Den känslan när man bara vill skita i allt har jag känt många gånger, och den känslan är jag nog knappast ensam om att ha känt. Att jag inte mår dåligt är ju bra, men det känns ändå inte bra att jag känner som jag känner just nu. Jag vill i alla fall känna mig piggare och liksom vara mer glad över allt de som jag kommer att få uppleva framöver. Men jag tycker de mesta bara känns jobbigt och jag vill helst bara slluta bry mig om allt, men nånstans måste man ju faktsikt bry sig. Fast just nu gör jag nog mest sånt som typ bara går på ren rutin. Det är som att andas, man gör det utan att tänka på det.
Jag Chillar mest denna söndag. Jag sov länge innan jag klev upp ur sängen. Sen gick jag runt här hemma och småplockade med sånt som man typ har hemma att göra. Man plockar med disk, tvätt osv..
Jag har också varit på "Kopparn" och käkat lite.
Eftermiddagen har jag mest spenderat i massagestolen. Mera chill och kolla TV. Man känner att det är söndag. Dagen känns alltid på något sätt lite tom. Själv vet jag inte vad jag tänker på. Jag tycker ju att det är skönt att vara ledig, och detta är min söndag den 16 juli. Ledig och mycket chillande.
Jag var och hälsade på min mamma idag igen, fast denna gången fick jag besöka henne på Uddevalla sjukhus där hon har varit inlagd sen i torsdags.
När jag träffade mamma så kändes det lite jobbigt. Det var jobbigt att se henne i det skicket hon är i liksom. Samtidgt kändes det bra. Som jag tidigare har sagt så får ju mamma all hjälp hon behöver. Jag känner inte att jag kan begära mer i alla fall. Hur mamma tänker kring det vet jag inte, men oavsett om mamma befinner sig hemma på boendet eller på Uddevalla sjukhus så har hon männsikor omkring sig som tittar till henne med jämna mellanrum. Under de timmarna som jag besökte mamma så fick hon också besök av två andra personer. En hette Jenny och jobbar på det boendet där mamma nu bor när hon då inte ligger på sjukhuset. En barndomskompis till mamma kom ocksdå på besök.
Under den tid jag besökte mamma så satt jag ju med henne vid sjukhussängen och bara lyssnade på vad hon vill säga. Sen gick vi ner i cafeterian och tog en fika. Då var Jenny från boendet med också. Efter det så tog jag med mamma ut utanför sjukhusets entrê för att hon skulle få lite sol och frisk luft. När vi satt där så kom mammas bardoms kompis och höll oss sällskap.
Allting med detta känns väl ungefär som mina tidigare besök. Det kan kännas lite jobbigt att se sin mamma vara så sjuk som min mamma är, men samtidgt känns det bra att hon får den hjälp som man kan begära att hon ska få. Hon har det så bra man kan ha det, utifrån sina förutsättningar just nu. Det känns ju btra även för mig.
Innan jag tog tåget tillbaka hem igen så unnade jag mig lite för god mat vid ett gatukök i Uddevalla. Jag tänkte på att jag ska vara glad för att jag fortfarande är så frisk så att jag kan gå själv och fixa den mat jag vill ha för stunden. Man tar lätt allting för givet, men jag befinner mig ju så nära något som bekräftar att man inte kan ta nånting för givet. Jag kunde alltås idag känna mig glad över att jag kunde ta den där promenaden helt själv, till gatuköket för att köpa skräpmat.