Skrivet 02 February - 2017, 13:54
Postat i Allmänt
Skönt med att man har haft en ledig dag. Jag kände mig rätt sunkig när jag väl vaknade till idag. Jag sov bort hela förmiddagen och när jag kom upp så snurrade det mest i huvudet samtidigt som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med denna dag. Jag började dagen med en livesändning på "INSTA".
Jag visste också att jag hade några semesterdagar kvar från förra året så igår så gick jag in på min jobbsida på nätet för att önska semester under några dagar i februari. När jag idag gick in och kollade på min min jobbsida så såg jag att semester var beviljad under de dagar som jag hade önskat. Företaget som jag jobbar för tycker jag är bra på att ge besked snabbt om tex önskad ledighet. Det är bra när man däfår snabba besked.
När jag nu vet att jag har några lediga dagar i slutet av februari så satte jag igång och maila lite folk som ska hjälpa mig att fixa några av de riktigt coola och roliga upplevelser som jag själv för fullt med att få klart. Jag tänkte att nu när jag vet att jag är ledig under några dagar på raken i februari så kanske man kan åka till Stockholm och vara där i några dagar. Mycket av sånt som jag nu jobbar för fullt med att fixa ett datum för händer just i Stockholm. Det kommer att bli av, det är jag säker på, men jag har länge väntat på svar om när det ena och den andra grejen ska bli av. Det vore ju perfekt om jag under några lediga dagar nu i februari kan få göra mycket roliga saker i Stockholm, som är en stad som jag älskar att befinna mig i.
Skrivet 01 February - 2017, 21:56
Postat i Allmänt
Jag har fortfarande ganska ont av den skoskav som jag har lyckats få på bägge fötterna. Jag har inte varit ute på någon promenadrunda på 3 dagar. Idag var jag på Apoteket och köpte skavsårsplåster. Detta plåstret sägs lindra smärtan och hålla bakterier och smuts borta från såret.
Jag har fixat en tågbiljett till Stockholm idag också. Just denna grejen som jag nu har fixat resan till händer inte förrän till våren, men allt är ju så gott som klart och det enda jag hade kvar att göra var ju just bara att fixa resan, och idag fick jag gjort det.
Jag hoppas inte jag har missat nåt eller tar fel på tid och datum för mina upplevelser som jag nu är i full gång med att boka resorna för. Jag köper ju obokningsbara biljetter, fast i ärlighetens namn så gör det ville inget om något skulle bli fel så jag får betala lite mer. Kostnaden för mig blir ju ändå inte mer än vad det kostar att vaska en flaska skumpa.
Det blir säkert mer bubbel efter att jag har bokat fler biljetter. Jag har en känsla av att när jag nu har så många resor på gång till Stockholm så blir det säkert en hel del bubbel också. Det hör ju till liksom.
Det känns ganska bra med det mesta nu igen. Jag hoppas också att jag snart kan gå normalt igen. Hoppas skavsårsplåstren hjälper. Funkar inte dom så får jag väl bedöva smärtan med bubbel.
Nu har jag kunnat planera lite igen. Idag fick lite av dom besked som jag har väntat på ett tag. En person som heter Ann har för ett tag sedan lovat mig att höra av sig någon gång i denna månaden. Eftersom det idag är den sista dagen i januari så kan man ju bara säga att Ann har hållit det hon har lovat, även om hon väntade till den absolut sista dagen i denna månaden.
Nu när jag har fått några av dom besked som jag har väntat på så kan jag börja fixa och greja igen. Jag kan nu själv fixa så jag sen till våren kan göra en rolig grej som kommer att vara en grym upplevelse för mig.
Jag skulle vilja få fler besked redan nu från andra personer. Det skulle vara betydligt lättare för mig om jag visste mer redan nu när jag bl.a. ska boka hotell, tågbiljetter och kanske ta ledigt från jobb osv. Samtidigt är det ju bra när jag väl får dom besked jag får för då kan jag ju i alla fall göra vad jag behöver göra för att jag sen ska få fixad de upplevelser som jag typ har funderat på sen förra året.
Även om jag inte vet allt just nu så fixar jag och grejar utefter vad jag vet nu. När jag kanske senare får ett annat besked då kanske det innebär att jag behöver boka om och ändra i min planering, men det kan ju också vara så att det jag vet nu är så det blir i slutändan, och sånt som jag får besked om sen kanske bara innebär att jag får fixa en ny bokning med resa och hotell, till ett helt annat tillfälle. Det visar sig liksom.
Principen är ändå hela tiden nu att jag grejar utefter vad kag vet nu. Jag gissar inte eller tror något. Jag utgår bara ifrån vad jag vet. Det bästa nu är att jag kan greja och fixa bara för att folk som jag har väntat på har gjort det dom har lovat mig att göra.
Det pirrar i magen på mig nu. Jag har massor med saker på gång som redan nu är så gott som klara. Massor roliga upplevelser handlar det om. Jag behöver bara vänta in några olika datum och sen bär det av liksom.
Ny vecka har det blivit och vad jag veta om denna vecka 5 så har jag massor av arbete frmför mig. Jag tittar inte så mycket mer än en dag i taget, men jag vet ändå att jag har jobb 6 dagar av 7 denna veckan. Ibland kommer det att vara tufft, men jag har många bra pass också denna veckan.
Jag väntar på att några paket ska trilla in. Jag beställde en del grejer på nätet förra veckan. Det är så illa att jag inte riktigt kommer ihåg allt vad jag har beställt, fast jag vet att jag har köpt hårgelê och en ny slips. Detta kommer att komma med posten idag eller imorgon, möjligtvis onsdag. De var några mer grejer, men jag kan inte just nu komma på vad det var. Konstigt att jag inte kommer ihåg, jag brukar ha koll, men då var det väl inte några grejer som var viktiga.
Jag ska försöka träna pingis denna veckan också. Jag har möjlighet och då vill jag ta mig till träningshallen och göra detta. Det känns så bra i kroppen dagarna efter och jag tycker ju att det är så roigt att lira. Jag tröttnar aldrig på det. I nästan hela mitt liv så har pingisen funnits i mitt med mkig på något sätt. Ibland har det varit mer och ibland mindre, men på något vis alltid närvarande.
Hoppas jag denna veckan också kan få klart med sånt som jag väntar på att andra människor ska hjälpa mig lite med. Jag väntar på att minst en person ska höra av sig och ge mig besked om en grej som jag ska göra någon dag inom den närmaste framtiden. Personen i fråga har lovat mig ett besked under januari månad. Eftersom det på onsdag övergår i februari månad så är det ju meningen att det här beskedet som ajg väntar på att få kommer idag eller imorgon då.
Man få se hur veckan bli. Jag tar en dag i taget och ser till att må bra, oavsett vad jag och andra människor hittar på.
Skönt med ännu en ledig dag. Jag har slappat och ätit god mat. Jag har också varit ute på en långpromenad och den var inte smärtfri direkt. Ibland blöder det och gör vädigt ont.
Först tänkte jag börja denna söndag med en promenad, men jag kände att jag ville få gjort lite hemma, och jag behövde handla och lite sånt. Jag bestämde mig för att fixa det först och gå ut sen. Jag började med att städa badrummet. Skönt att man fick gjort det för jag har skjutit det framför mig ett bra tag nu. När jag idag tog tag i detta så gör jag det på 15 minuter. Typiskt mig ju. Jag väntar i flera dagar med att tag tag i något sopm sen bara tar en kvart. Fint blev det också. Det blev i alla fall så fint som man kan få ett badrum som inte är renoverat sen den tiden då Moses gick i kortbyxor.
Efter denna städning så gjorde jag mig lite söndagsfin och så blev det en middag ute. Skönt att få en avspänd stund och bara äta gott och må bra liksom.
Efter middagen så kollade jag lite grejer som jag behöver veta om nästa vecka och sen blev det en långpromenad. Det blev det där varvet: Stan, Grobbron, Onsjö, Brätte, Öxnered, Blåsut, Dalbobron och igenom stan igen.
Man hinner med och lyssna på en hel del dokumentärer när man går så långt. Här följer lite av de jag lyssnade på under min långpromenad.
Dessutom har jag ju en ganska ny telefon där man kan titta på bilder, ta bilder, skriva självbiogrfi och lyssna på någon podd eller liknade utan att batteriet tar slut under en lång promenadrunda som tar några timmar. Jag hade kunnat gå dubbelt så långt idag och telefonen hade nog hängt med ändå. Det är jättebra att min telefon fixar detta. Det är så tråkigt att vara ute och gå annars om man inte samtidigt kan lyssna på något och greja lite med bilder och annat.
Jag har ju också ganska nya skor och det kändes för jag fick rejält med skoskskav. Jag fick det på båda fötterna och det gjorde ont mest hela tiden när jag var ute på min runda. Bloda ner strumporna gjorde jag också. Jag satte på lite plåster och så. Jag vet inte om några plåsterlappar gör att jag har mindre ont, men det skyddar väl något mot att få mer ont. Jag får väl bara fortsätta att gå i mina skor så vänjer sig väl mina fötter vid dom. Det kanske inte var så bra att gå så långt med nästan helt nya skor, men men...
Jag sitter just nu och skriver lite på självbiogrfin. Jag har kört fast lite igen. Ett tag kände jag att jag nästan aldrig körde fast, men när man känner att man har bra "flow" då är det lätt att man tror att "flowet" komer att hålla i soig hela vägen. Dessutom känner jag ju att jag börjar närma mig slutet av skrivandet på självbiogrfin. Sånt som jag har tänkt göra och skriva mot slutet kommer jag snart att böra med och då känns det ju som jag snart borde vara färdig. Fast mycket av sånt som jag gör tar ju många gånger längre tid än vad jag tror, så jag kan nog egentligen aldrig säga att jag snart är klar.
Dessutom beror det ju på hur mycket tid jag väljer att lägga varje dag på att skriva. Vissa dagar blir det inte mycket skrivande alls. Ibland orkar man bara inte och jag tycker ju att detta är så svårt och det gör väl någonstans att man lättare tappar kraft, fart och ork. Ibland skriver jag jättemycket, men då säger ju kroppen snart ifrån och då orkar man inte för att man har kört för hårt. Batteriet tar liksom slut, och då kan det ta flera dagar innan man orkar göra mycket med självbiogrfin igen.
De som jag ändå känner är bra är att jag faktiskt skriver varje dag. Det kanske inte blir mer än ett lite stycke, och jag tar bort och ändrar vad jag har skrivit nästa dag, men jag skriver och jobbar med detta varje dag. Jag kan då tycka att jag någon gång borde bli färdig. Dessutom ser jag ju att jag har mindre kvar att göra än vad jag hittills har fått gjort. Alltså, jag har ju skrivit mycket på självbiogrfin och dom riktigt tunga berättelserna som jag har fått jobba väldigt mycket med för att bli klar med, dom har ju varit klara sen länge. Det känns ju riktigt bra.
För ca 2 veckor sedan så skrev jag ett inlägg som handlade om mina funderingar varför dessa koner står där dom står.
Idag fick jag se att dessa koner hade flyttats på. Någon meter eller två åt vänster står dom nu. Dessutom är kona borttagen.
Jag funderar forfarande på vad som är syftet med att dessa koner står där dom står överhuvudtaget. Man kan liksom inte se någon förklaring till detta när man kollar runt denna platsen. Men konerna är det ingen som tar bort. Dom har stått där i säkert ett år nu. Fast nu har ju någon flyttat på dom någon meter eler två åt vänster.
Skönt med en ledig helg. Jag hade kunnat få jobba idag och jag hade velat. Företaget ringde och frågade om jag kunde jobba idag, men jag var ute och promenerade när dom ringde och jag hade aldrig hunnit hem för att byta om och fixa mig för arbete idag. I ärlighetens namn så ville jag inte heller, men hade jag varit hemma och inte haft nånting direkt att göra så kanske jag hade hoppat in och jobbat idag. Jag är inte rädd för att ta något extra pass ibland.
Jag promenerade en ganska lång runda idag.
Lördag - Promenad
På kartan ser det ut som promenarundan var en runda på 5 km, men jag gick nästan 7 km. Det måste jag ju säga.
När jag var ute på min runda så lyssnade jag på en dokumentär om något som skulle komma kallas Operation Leo.
Det kändes i kroppen när man kom hem från jobbet i går. Jag hade ju varit uppe så jäkla tidigt för att jag ville hinna med att få gjort något mer än bara busskörningen.
Sen var det ju mycket att göra med busskörningen också. Det kändes som det var något att göra hela tiden att göra. Jag vet faktiskt inte så mycket om vad man kommer att få ta tag i när man ska ge sig ut och jobba i bussen. Jag vet ju bara att jag ska köra vissa linjer och vilka tider jag ska jag ska vara där och där. Jag vet när man börjar och slutar också. Annars kan det komma upp vad som helst under arbtesdag. Mycket kan jag kanske gissa mig till och tro någonting kan jag ju alltid göra, men vet exakt hur en arbetsdag kommer att se ut det vet man aldrig.
Under gårdagens arbete fick jag försöka lösa allt möjligt. Inget direkt utöver det vanliga, men mycket frågor fick jag. Jag vill ju kunna svara på allt och göra vad jag kan för att den som frågar inte ska känna att det inte var helt meningslöst att fråga mig. Jag kan ju naturligtvis inte svara på allt eller lösa alla problem som kommer upp, men jag kanske kan hjälpa till så långt så att den som har frågat något vet vart hen ska vända sig för att få svar på sin fråga eller löst sitt eventuella problem.
När arbetsdagen närmade sig sitt slut då smög sig den där tanken på att det ska blli skönt att få komma hem om ca 15 min. Typ en minut efter att jag hade tänkt så då blev jag stående för broöppning och då blev det ju en arbetsdag med övertid också. Typiskt att Dalbobron går upp lagom till att jag ska avsluta min arbetsdag.
Nu blir det i alla fall "EJ I TRAFIK" hela helgen.
Jag gick upp sjukt tidigt idag. Jag ville hinna med lite mer än bara jobb idag också. Jag börjar ganska tidigt idag. Jag hade tvättstugan på morgonen och det gick undan där nere idag. In med tvätten och ut igen så fort den var klar. Städat efter mig där nere gjorde jag direkt när maskinerna och tummlaren hade gjort sitt.
Jag satsade på att göra detta i en rasande fart, för jag behövde få det gjort, men jag hade så lite tid på mig, trots att jag var uppe skutta idag hur tidigt som helst. ÖHHH...'
Jag har också skrivit några rader till på självbiogrfin nu under morgonen och jag hoppas att jag får skrivit ganska mycket i helgen. Ibland tänker jag att jag snart borde vara färdig med de där skriften. Det känns ju som jag har hållit på så länge med den så att den borde vart. Fast jag är ju noga klar för länge sen. Fast jag ska inte vara för hård mot mig själv. jag har aldrig tidigare gjort något liknade förut. Jag har aldrig skrivit en bok och jag är inte så bra på att skriva. Jag tycker ju också att detta är svårt och jag har ju heller uinte riktigt vetat hur jag ska jobba på med detta på ett effektivt sätt. Jag har ju lärt mig och fått prova mig fram under tiden som jag har hållit på att skriva min självbiogrfi. Dt är väl bara att skriva på. En vacker dag så blir ju självbiogrfin klar, bara jag inte ger upp detta skrivande.
Jag har hunniyt med en del under förmiddagen och i eftermiddag och kväll ska jag jobba så jag får gjort de jag kan och vill få gjort på dagarna. Sen kommer man hem mitt i natten och är hur trött som helst, fast det är väl bra för då sover man ju gott om natten.
Jag har varit ute på en promenad nu på morgonen. När jag gick min runda så lyssnade jag samtidigt på en dokumentär som handlade om den man som kallas för Gryningspyromanen.
Jag visste inte riktigt idag om jag skulle ta en tjockare jacka eller en tunnare. Det ju liksom gränsfall. Jag tycker det blir för varmt med min tjocka blåa jacka, men samtidigt blir det för kallt med den tunna svarta jackan. Jag tog min tocka blåa för jag tycker nog att det är bättre att inte frysa. Jag visste inte heller om jag skule ha mössa på jag tog med den och hade den i fickan. Gick en bit och sen blev det för kallt att vara utan och då tog jag på mig den. Men sen blev det för varmt och då åkte den av igen.
Jag tycker att det är lite svårt att veta nu hur man ska gå klädd när man är ute på en runda, men jag tycker någonstans att det är bättre att jag tar på mig ordentligt än att jag går runt och fryser.
Innan jag gick hem så gick jag förbi skoaffären och köpte mig ett par nya promenadskor.
Sen blev det lite mat
Jag har också kört lite soptunnor, men jag blev förvånad över hur lite sopor det var i varje tunna idag. Är många grannar bortresta eller vad kan det bero på att det nästan inte fanns några tunnor att köra idag?
Nu ska jag skriva några rader på självbiogrfin och jag ska också shoppa lite på nätet.
Jag var uppe och skutta ganska tidigt idag. Jag gick igenom lite räkningar och kollade lite hur mycket pengar jag får in nu under några dagar igen. Det va mer än vad jag hade räknat med, men jag hade ändå hoppats på ännu mer. Jag behöver köpa lite grejer och det ska jag väl också göra. Sen vill man ju spara lite, och mitt problem just nu är väl att jag inte vet hur mycket jag ska försöka spara. Först täner jag att jag inte ska spara så mycket. I nästa sekund tänker jag att jag ska försöka spara skitmycket, men sen när jag räknar en gång till så märker ajg att det kommer ju inte att funka. Jag får väl betala mina räkningar och köpa de jag behöver nu, och sen får jag se hur mycket jag spara. Jag brukar typ göra tvärtom. Spara först och sen bränna resten av pengarna på allt man behöver ha pengar till, men nu vet jag inte i vilken ordning jag ska ta alllt. Dagens i-landsproblem liksom.
Jag har varit ute på min dagliga promenad och den kändes bara bra. Finns liksom inte så mycket att säga om den.
Jag går den runda som jag allt som oftast går och jag lyssnar samtidigt på en dokumentär för att jag i någon timme eller två ska tänka på något helt annat än allt de som har med mitt eget liv att göra. Idag lyssnade jag på en dokumentär som handlade om terrorattackerna den 11 sepetember 2001.
Nu ska jag fixa mig för lite arbete. Jag ska bl.a köra Vänersnäs idag. BÄSTA LINJEN JU!!
Jobb har jag om 2 timmar. Just nu vill jag mest slappa och ta det lugnt. Jag har varit ute på en promenad. Jag kände ingen stress eller nånting. Det kändes bara skönt att röra på sig och jag gick också ganska långt.
När jag var ute på morgonens promenad så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om Tsunamikatastrofen 2004.
De mesta känns bra nu, även om jag har massor av saker som jag skulle ville få gjort. Det kan jag inte släppa. Jag tänker på det ofta, fast samtidigt kan jag inte göra så mycket för att få gjort saker heller. Jag går ju just nu runt och väntar på att andra personer ska göra sitt innan jag kan göra något. Jag får vänta och ha tålamod och jag kan inte göra mer. Jag kommer i alla fall inte få mer gjort om jag försöker ta tag i saker där jag ändå måste vänta på vad andra ska göra först. Det är bara att vänta och sen är det liskom min tur och då fixar jag allt på 10 minuter, eller ännu snabbare kanske.
Ny vecka har det blivit. Får se vad som händer denna veckan. Hoppas jag kan få klart vissa saker. Det känns som jag har väntat under hela januari på att vissa personer bara ska göra det dom har lovat att hjälpa mig med, och sen kan jag göra det jag ska göra i 10 minuter och sen är en grej färdig. Ibland önskar jag att man bara kunde trycka på en knapp och så var allt klart, men så funkar det ju inte.
Under flera års tid har jag tänkt på att de finns så många människor som lovar och säger att det och det ska jag fixa, och sen händer typ ingenting. Några gånger har jag säkert frågat om det en viss person sa att hen skulle fixa har blivit gjort. Då har svaret allt som oftast blivit nej, men det kommer att bli gjort. Sen händer det ändå ingenting osv...Nåntsans har jag bara lärt mig acceptera detta, även om jag inte riktigt gillar det. Jag tycker det är bättre när någon säger nej direkt, för då vet jag vad som gäller. Att säga till mig att detta fixar jag, pch sen händer det ingenting det tycker jag är sämre. Fast jag tar aldrig något för givet längre, fast någon har lovat någonting. Ibland blir det som folk säger och ibland blir det inte som folk har sagt eller lovat, och det har jag bara lärt mig att acceptera. Sånt är livet liksom.
För några år sedan så kunde jag nog störa mig på det där när någon sa att det kan jag fixa. Sen gick en tid och så insåg man att personen som sa så inte kommer att fixa det som hen har sagt att han ska fixa. Det kunde göra mig ledsen och jag kände mig också ibland dum som hade frågat och sen trott på vad personen hade sagt, men efter alla gånger nu som jag har råkat ut för detta, och fortfarande råkar ut för det, så har jag bara lärt mig att jag får vänta och se hur det faktsikt blir. Det blir som det blir liksom.
Jag har också funderat nu på om jag har något att göra som jag har lovat någon annan. Finns det någon som väntar på mig just nu? Jag kan inte komma på nånting egentligen. För jag är en sådan person att har jag något som jag ska fixa så gör jag oftast det direkt när möjligheten finns. Och om jag någon gång lovar någon nåt så är jag när jag lovar nåt ganska säker på att jag fixar det. så fort jag känner att jag intefixar det så säger jag nej och det känns inte svårt eller något fel med det. Men jag lovar inte så mycket hit och dit, utan jag säger oftast nej till saker. Varför ska jag säga att jag fixar något, om jag inte är säker på att jag fixar det??
Får se hur det blir under denna veckan. Nu finns det massor av personer som har lovat mig både det ena och det andra. En har sagt att hen hör av sig senare i janurai. Januri är snart slut. En har sagt att jag ska höra av mig om datum som kan tänkas passa. Jag har gjort detta, men sen efter det har jag inte hört ett skit, och det datumet som jag sa kunde tänkas passa har snart passerat och då blir det ju inte att det blir fixat då heller. Kanske borde jag säga ifrån mer och tjata mer och säga precis vad jag tycker och tänker, men jag orkar inte. Dessutom krusar jag ingen. Vill någon inte ha något eller göra något som jag frågar hen om så frågar jag inte en gång till. Jag vet ju själv hur irriterad jag blir när någon tjatar på mig om något som jag redan har sagt nej till en gång.
Sen är det ju ändå så att mycket av de saker som jag nu väntar på att få lite mer klara besked om, det är saker som jag vet tids nog kommer att bli av. Jag kommer liksom inte att missa upplevelsen, och därför kan jag oavsett vad folk gör eller inte gör just nu sitta ganska lugnt och bara vänta på att alla "pusselbitar" ska falla på plats. Jag behöver inte ens lägga pusslet själv.
Jag hade ju ett nyårslöfte som jag på nyårsafton publicerade ett inlägg om. Hur har det gått med detta nyårslöfte? Jag lovade mig ju själv att jag skulle hitta någon stund av glädje varje dag. Det spelar ingen roll om jag har en riktigt pissig dag, någon gång under en dag måste jag kunna känna någon slags glädje.
Det har inte varit svårt att hålla detta nyårslöfte. Visst kan jag vara sur och grinig och ha dagar som känns riktigt för jävliga, men jag hittar alltid ändå alltid en stund av glädje. Dessutom är jag en sån person som kan bli glad för väldigt lite. Det kan räcka med att någon snäll person hjälper mig med något. Eller så kan jag ju bara tänka på något som jag tycker är roligt. Jag har ju också mycket som jag saker på gång som jag ser framemot att får göra, och tänker jag på allt de så känner jag mig ju enbart glad.
Dessutom brukar jag tänka att för varje minut som jag känner ilska så förlorar jag minuter av glädje.
Detta kommer väl att bli ett av dom få nyårslöften som jag för en gång skull kommer att kunna hålla under hela år 2017.
Helgen börjar lida mot sitt slut. Under denna kväll har jag suttit här och räknat och planerat en grej som jag sedan länge har tänkt att jag vill göra. Det handlar om en ganska stor resa, om jag kan genomföra den ungefär som jag har tänkt mig. Det kommer inte att bli av i år. Enligt mina bedömningar så funkar det inte att göra min tänkta resa under någon annan årstid än våren. När är det vår? April och maj liksom. Jag hinner inte fixa detta till denna våren. Det finns inte en "sportmössa" för mig att klara det. Och eftersom jag bedömmer att man bara kan göra det jag vill göra under en vår så kan det ju inte bli av förrän tidigast nästa vår (våren 2018).
Jag har suttit och kollat lite på några detaljer kring denna grej ikväll ia alla fall, fast jag kan inte tänka på detta mer inom den närmaste framtiden. Jag behöver liksom fixa pengarna först om det ska finnas någon mening med att titta vidare på det jag började titta på ikväll. Jag har i och för sig pengar, men de jag har ska jag ha till annat, och så är det liksom.
Det är ju bra att jag planerar och tittar på grejer. Jag har ju varit rätt irriterad på mig själv en längre tid för att jag inte planerade och fixade mer förra året. Under denna veckan har jag blivit påmind hur många gånger som helst om att hade jag bara tänkt, planerat och fixat saker och ting lite bättre i december förra året så hade denna veckan kunnat bli något utöver det vanliga. Det är inte säkert att jag hade lyckats med nåt. Men det som stör mig nu är mest att jag aldrig ens försökte. Nu blir effekten att jag planerar och tittar på massor av saker som jag vill göra. Allt kommer jag ju aldrig att lyckas med. Man tittar ju på grejer och drömmer hej vilt ibland. Men jag vill ju göra massor av roliga saker och har jag inte planer och försöker fixa några roliga saker då kommer jag ju heller aldrig att kunna göra några roliga saker. Det har jag blivit påmind om hur många gånger som helst bara under denna veckan. Det gör mig lite ledsen nu at jag inte har planerat bättre tidigare, men snart vänder det. Just nu grejar jag och fixar och jag kommer ju i framtiden att få något för att jag har planer nu. Det är jag säker på, även om jag inte kommer att lyckas med allt. Lyckas med allt gör väl ingen? Jag har hört nånstans att hälften av allt som man lyckas med är ren tur, och det gäller för alla. Hoppas jag tur ett tag nu då.
Det snurrar ganska mycket i huvudet idag. Jag har fortfrande svårt att släppa vissa tankar som hela tiden irriterar mig. Dessutom känner mig ganska trött och jag har lite ont både här och var. Med tröttheten känner man väl efter mer.
Många av de berättelserna som jag skrev på min självbiogrfi under gårdagen och natten gör väl också att det snurrar i huvudet mer en vanligt denna söndag. Allt i kombination är jobbigt. Jag försöker släppa en hel del, men det är svårt.
Ett sätt att försöka bli av med mycket tankar är ju att gå ut på en promenadrunda. Det har jag gjort idag. Det blev ca 4 km. Först tänkte jag att jag skulle gå långt idag. Typ över en mil eller nåt, men jag var efter närmare eftertanke inte så taggad på att göra det.
BILDER FRÅN DAGENS PROMENAD.
När jag var ute på min promenad så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om den stora spårvagnsolyckan i Göteborg 1992.
Nu blir det nog fortsatt ganska lugnt. Söndagar brukar ju oftast vara gnska lugna. Jag känner mig lite tom vet inte riktigt om jag orkar göra så mycket. Jag har skrivit lite poå självbiogrfin idag också. Får se hur mycket jag får skrivit ikväll. Det får väl fortsätta att snurra i huvudet och så får jag väl hantera det så gott jag kan denna söndag.
Jag köttade på med skrivandet av självbiogrfin i går kväll och i natt. Det var ju inte svårt att hålla sig vaken för jag hade ju typ innan jag satte mig för att skriva sovit rätt mycket. Först sov jag ju i 12 timmar, sen gick jag ut och köpte en pizza och sen sov jag ju några timmar till. Piggare än vad jag kände mig under kvällen i går och natt har jag nog inte känt mig på länge.
Det bara flöt på med skrivandet. Jag köttade på medden ena berättelsen efter den andra och jag blev inte trött eller nånting. Ämnet jag skriver om kanske stundtals kan kännas lite tråkigt att skriva, men när jag kände mig så pigg som jag gjorde så tar man sig ganska lätt igenom texterna för jag var ju som sgat pigg som fan och full av energi.
Jag lät en film stå på också samtidgt som jag satt här hemma och skrev. Det blev en film om Jan-Ove Waldner. I denna film fick man se alla möjliga bolldueller i matcher som han har spelat, under en period på 25 år. (1980- 2005)
Jag hade nog orkat skriva mer i natt än vad jag gjorde, men den berättelsen som jag avlslutade med att börja skriva på kände jag att jag får tänka lite mer på innan jag skriver vidare. Men skrivandet känns väldigt bra nu och det är kanske bara att sova mera så blir det enkelt att "kötta" på med skrivandet sen. Man kanske ska sluta att vara ute och promenera och sova den tiden istället? Fasta jag gillar ju att ta mina promenader som jag gör ofta. Så jag vill inte sova bort promenadrundorna, fast jag funderar på vad man orka mest av. Mer sömn och mindre promenader eller tvärtom. Förmodligen är det bäst att hitta en bra balans mellan allt man gör om dagarna. Det är väl så det är, jag tror det i alla fall.