Vissa saker accepterar jag bara.

Ny vecka har det blivit. Får se vad som händer denna veckan. Hoppas jag kan få klart vissa saker. Det känns som jag har väntat under hela januari på att vissa personer bara ska göra det dom har lovat att hjälpa mig med, och sen kan jag göra det jag ska göra i 10 minuter och sen är en grej färdig. Ibland önskar jag att man bara kunde trycka på en knapp och så var allt klart, men så funkar det ju inte.
 
Under flera års tid har jag tänkt på att de finns så många människor som lovar och säger att det och det ska jag fixa, och sen händer typ ingenting. Några gånger har jag säkert frågat om det en viss person sa att hen skulle fixa har blivit gjort. Då har svaret allt som oftast blivit nej, men det kommer att bli gjort. Sen händer det ändå ingenting osv...Nåntsans har jag bara lärt mig acceptera detta, även om jag inte riktigt gillar det. Jag tycker det är bättre när någon säger nej direkt, för då vet jag vad som gäller. Att säga till mig att detta fixar jag, pch sen händer det ingenting det tycker jag är sämre. Fast jag tar aldrig något för givet längre, fast någon har lovat någonting. Ibland blir det som folk säger och ibland blir det inte som folk har sagt eller lovat, och det har jag bara lärt mig att acceptera. Sånt är livet liksom.
 
För några år sedan så kunde jag nog störa mig på det där när någon sa att det kan jag fixa. Sen gick en tid och så insåg man att personen som sa så inte kommer att fixa det som hen har sagt att han ska fixa. Det kunde göra mig ledsen och jag kände mig också ibland dum som hade frågat och sen trott på vad personen hade sagt, men efter alla gånger nu som jag har råkat ut för detta, och fortfarande råkar ut för det, så har jag bara lärt mig att jag får vänta och se hur det faktsikt blir. Det blir som det blir liksom.
 
Jag har också funderat nu på om jag har något att göra som jag har lovat någon annan. Finns det någon som väntar på mig just nu? Jag kan inte komma på nånting egentligen. För jag är en sådan person att har jag något som jag ska fixa så gör jag oftast det direkt när möjligheten finns. Och om jag någon gång lovar någon nåt så är jag när jag lovar nåt ganska säker på att jag fixar det. så fort jag känner att jag intefixar det så säger jag nej och det känns inte svårt eller något fel med det. Men jag lovar inte så mycket hit och dit, utan jag säger oftast nej till saker. Varför ska jag säga att jag fixar något, om jag inte är säker på att jag fixar det??
 
Får se hur det blir under denna veckan. Nu finns det massor av personer som har lovat mig både det ena och det andra. En har sagt att hen hör av sig senare i janurai. Januri är snart slut. En har sagt att jag ska höra av mig om datum som kan tänkas passa. Jag har gjort detta, men sen efter det har jag inte hört ett skit, och det datumet som jag sa kunde tänkas passa har snart passerat och då blir det ju inte att det blir fixat då heller. Kanske borde jag säga ifrån mer och tjata mer och säga precis vad jag tycker och tänker, men jag orkar inte. Dessutom krusar jag ingen. Vill någon inte ha något eller göra något som jag frågar hen om så frågar jag inte en gång till. Jag vet ju själv hur irriterad jag blir när någon tjatar på mig om något som jag redan har sagt nej till en gång.
 
Sen är det ju ändå så att mycket av de saker som jag nu väntar på att få lite mer klara besked om, det är saker som jag vet tids nog kommer att bli av. Jag kommer liksom inte att missa upplevelsen, och därför kan jag oavsett vad folk gör eller inte gör just nu sitta ganska lugnt och bara vänta på att alla "pusselbitar" ska falla på plats. Jag behöver inte ens lägga pusslet själv.
 
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE