När jag var ute på morgonens  promenad så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om Tsunamikatastrofen 2004.

 

 

De mesta känns bra nu, även om jag har massor av saker som jag skulle ville få gjort. Det kan jag inte släppa. Jag tänker på det ofta, fast samtidigt kan jag inte göra så mycket för att få gjort saker heller. Jag går ju just nu runt och väntar på att andra personer ska göra sitt innan jag kan göra något. Jag får vänta och ha tålamod och jag kan inte göra mer. Jag kommer i alla fall inte få mer gjort om jag försöker ta tag i saker där jag ändå måste vänta på vad andra ska göra först. Det är bara att vänta och sen är det liskom min tur och då fixar jag allt på 10 minuter, eller ännu snabbare kanske.