Man jobbar på och nu har jag kollat in hur mitt sommarshema ser ut. Det är inga större förändringar under de veckorna som jag kör på sommaren. Jag känner mig nöjd med det. Jag vet at jag andra år har muttrat lite över att just mina sommarscheman ite altid har varit så bra, men detta året har jag ingenting at gnälla över.  Sen är det ju också så att jag börjar min semester om ganska exakt en månad. Det är verkligen något jag vill ha nu. Även om jag inte har några direkta planer så blir det ju skönt att inte behöva jobba på en hel månad.

 

 

 

Att jag känner mig nöjd över de som komma skall på jobbet gjorde kanske att jag idag fick tillbaka lite av den energi som jag inte har känt att jag har haft så mycket av de senaste veckorna. Problemet är väl bara att även om jag får energi av något så kan jag lätt tappa den igen. De är verkligen inte mycket nu som behöver hända för att jag helt ska tappa orken. Det blir lite att man står och stampar. Man får lite energi, och sen i nästa sekund försvinner den för att jag känner mig skör och känslig för så mycket just nu. De som är jobbigt tar liksom över även om jag känner att jag börjar må mycket bättre.

 

Jag har ju som jag tidigare sagt inte så mycket energi över nu. Ibland är jag glad att jag överhuvudtaget kan stå på benen. Jag mår dåligt och den senaste tiden har jag varit riktigt "down" Det känns ändå bättre nu. Jag mår lite bättre nu än tidigare och jag försöker tänka på att jag trots allt har det ganska bra. Jag har många roliga saker på gång (även om inget händer just nu) och jag har bättre "flow" in på "cash" än vad jag någonsin har haft. Om jag bara kan sluta fastna i vissa grubblerier så kommer nog min positiva energi tillbaka. Det är ju bara det att jag är ju så känslig och så skör just nu så risken är väl kanske att jag kommer att tycka att de mesta är jobbigt ett bra tag framöver.

 

 

Jag har varit ute på en joggingrunda nu på förmiddagen. Jag springer ganska långsamt, men jag springer i alla fall. Det blev 4 km och den senaste tidens joggingrundor har känts riktigt bra.

 

Jag märker nu när jag är inne i en period där jag inte mår så bra att jag gärna vill skynda på vissa saker och få dom gjorda sanbbare. Jag vill liksom att det ska hända mer och jag har de senaste dagarna varit påväg att göra saker som kanske inte alltid har varit så väl genomtänkta.

 

Jag vill ju tex få renoverat min lägenhet, men den hantverkare som jag har pratat med har ju inte hört av sig. Han säger att han ska göra det, men vet inte riktigt när. Många har sagt att jag borde fråga någon annan istället för att vänta på någon som inte hör av sig. Jag kan naturligvis hålla med om det. Jag har också tänkt den tanken, men jag har inte energi för att orka bry mig. Fast igår så var jag ändå påväg att kontakta någon annan. Jag ville liksom skynda på detta och försöka få det gjort snabbare. Det blev ändå aldrig så att jag kontaktade någon. Jag har liksom ingen lust tilll att börja om med någon annan. Jag väntar hellre och skulle det bli så att han jag pratat med aldrig hör av sig då får jag väl känna när jag har orken och energin att prata med någon om renoveringen igen. Skulle det nu vara så att han hör av sig och säger att han kan köra igång då blir det nog renovering. Jag vill ju trots allt få detta fixat.

 

Jag har två andra saker som jag vill fixa nu innan 2017. Jag tror jag vet vad jag vill och vad som gäller för mig nu.

Jag vill spara ihop en hel del pengar. De finns några roliga och lite galna grejer som jag skule vilja göra under nästa år och för dom så behöver jag pengar. Det är det enda som krävs sen löser det sig liksom. Jag tänker göra det tråkiga nu och vara ganska målmedveten med mitt sparande av pengar. Jag har slarvat så länge nu och det gör att jag mest står och stampar på samma ställe. Jag har liksom pengar, men ändå har jag inte råd att göra allt de som jag helst skulle vilja göra. Jag borde egentligen ha råd med tanke på hur min ekonomiska situtation ser ut just nu. Den andra grejen är att jag vill bli klar med min självbiografi. Jag måste verkligen sätta mig ner  och ordentligt jobba med den. Tyvärr mår jag ju lite för dåligt och jag har ju inte så mycket energi så det är just nu väldigt svårt att komma framåt med självbiografin. Det också svårt att jsut bara sätta sig ner och skriva mycket. Jag tänker ibland när jag går hem sent en kväll efter jobbet att jag ska sätta mig ner och skriva under natten. Men när man kommer hem så finns inte orken och energin och sen blir det inget. Jag måste liksom komma över den spärren och bara sätta mig ner och skriva mer än vad jag gör just nu.

 

Kan jag få ihop pengar och bli klar med min självbiografi då ska jag väl på sikt också kunna må lite bättre än vad jag gör just nu. Psykist sett så är det otroligt tufft för mig just nu. Jag brottas med hur mycket jobbiga tankar som helst och jag går hela tiden med en klump i magen och är samtidigt ganska orolig. Jag vet verkligen inte hur jag ska komma ur detta, men jag tror nu alla fall att jag vet vad jag vill nu i alla fall.

 

 

Jag har varit ute på en löprunda nu på morgonen. Det känns bra med löpningen. Jag springer några gånger i veckan. För det mesta så springer jag en runda på 3-4 km.

 

 

 

Jag jobbade igår och jag ska jobba idag också. Helgens jobbande har inte bjudit på några direkta överraskningar. Det uppstår ju problem och bekymmer, men det kändes ändå ganska lugnt igår och jag tror inte det blir så mycket mer at göra idag. Jag mår ju inte så bra just nu, men det påverkar inte min arbetsförmåga så mycket. Är det nånting som påverkar så skulle väl det vara att jag inte gör mycket mer än vad jag är skyldig att göra. Jag har ju inte så mycket energi över till att göra något utöver det jag måste.

 

Jag jobbade i natt. Ganska lugnt var det under både kvällen och natten. Jag ska jobba ikväll också, men jag slipper jobba i natt och det är jag glad för med tanke på vad det är för hel och aktivitet i Trollhättan under denna kvällen och natten som kommer.

 

Annars mår jag ju inte så bra just nu och det känns. De verkligen jättemycket som är jobbigt just nu. Jag är så "skör", känslig och ledsen. Jag märker när jag pratar med folk att jag samtidigt är lite på min vakt. Jag är hela tiden beredd på att någon kan säga något som för mig jobbigt. Mycket tankar snurrar i mitt huvud. Det är ju inte bara det att jag inte har någon fågel kvar. Den senaste tiden har det ju hänt så mycket annat också och dessa händelser har tagit väldigt hårt på mig. Varje grej träffar en öm punkt på mig varje gång.

 

Jag har funderat lite på om det är så bra att jag bloggar om hur jag mår just nu. Jag vet när jag bloggade 2008 så la jag ner den bloggen bara för att jag mådde så dåligt. Jag skrev liksom för mycket om ångest och att jag var ledsen. De var för mycket som kändes jobbigt hela tiden och jag beslutade mig då för att sluta blogga. Jag höll upp i några månader innan jag började om med en ny blogg, och denna bloggen. Denna "Dannebloggen" började jag med i December 2008 och jag i stort sett bloggat varje dag sen dess.

 

Men nu smyger sig ändå en tanke på att jag vill sluta med detta. Mår man dåligt så är det nog lätt attt det blir så. Jag har ju heller ingen energi över till att göra sånt som inte nödvändigt för mig. Samtidigt är det ju inte så lätt att bara sluta med något som man har lagt ner så mycket tid på under flera år. Dessutom tycker jag ju ofta att det är roligt att blogga.

 

Men jag funderar på om det verkligen är så bra att sitta och skriva att man inte mår så bra. Är det så att man bara blir mer ledsen av att skriva om det eller kan det vara så att man på sikt kommer att må bättre för att man har skrivit om dom? Jag vet inte vilket som är bäst. Kanske är det bäst att inte skriva nåt om hur man mår, när man inte mår så bra. Jag tänker nämligen aldrig hålla upp någon fasad utåt sett. Jag kan inte sitta här och skriva att allt är så jäkla bra och att jag är glad och lyckligt om jag inte känner att jag är de. Jag gör aldrig saker för att jag vill visa andra hur himla duktig jag är. Jag gör det för min egen skull. 

 

Men man kanske inte ska skriva nånting om sig själv då när man är i en personlig kris eller liknade. Man kanske  ska hålla sig till att skriva om någon löprunda som man är ute på. Eller så kan man ju alltid skriva om vilka andra bloggar man läser. Man skulle kunna skriva om andra personer än sig själv. Man skulle ju kunna sätta sig in i någon debatt som ser ut attt vara en het "potatis" just nu. Jag kan ju kanske bara skriva om det jag gör, och inte så mycket hur jag mår.

 

Jag genomgår just nu en persolig kris. Jag har mig själv att skylla. Jag kan inte skylla på någon annan att jag nu mår som jag mår. Jag har ingen aning om hur jag ska komma ur detta. Allt är bara för jobbigt och jag har ingen energi över till att göra något som inte är absolut nödvändigt.

 

 

Tidigare idag har jag kollat lite på olika saker som jag vill åstakomma i framtiden. Jag har planer i alla fall, men jag får nog tänka ganska långsiktigt. När jag nu mår ganska dåligt och inte har så mycket energi så är det svårt att bara fixa något i samma stund som man kommer på att man vill göra det. Jag har väl typ 3 olika saker som jag har tänkt att försöka fixa under ca ett halvår framåt. Jag har har liksom tänkt på några övergripande mål och sen när jag grejar så försöker jag vara grymt fokuserad på nuet. Jag har idag tittat på mer än tre saker, men när jag hade tänkt lite så landade mina beslut i typ 3 saker och kan jag fixa dessa 3 så har jag nog haft ett ganska bra år trots allt. 

 

Jag har ganska "skör" nu så jag får ta det väldigt försiktigt i allt jag gör. Det känns som minsta lilla misslyckande eller motgång framöver kommer att ta väldigt väldigt hårt på mig. Minsta lilla sak som jag sen tidigare har varit känslig för känns som 10 ggr känsligare om jag råkar ut för det nu. Dessutom har jag ju inte mycket energi till att orka göra så mycket. Jag gör nog bäst i att ta det väldgt försiktigt ett tag. Inte ge mig in i saker som jag inte känner helt trygg med osv... Jag tror i alla fall att jag kommer lyckas med allt de som jag har bestämt mig för att fixa under det närmaste halvåret. Jag orkar ju inte göra så mycket annat och då kan jag ju hålla bättre fokus på allt de som jag verkligen vill göra. Det blir liksom inte så rörigt när man bara har 3 övergripnade målsättningar istället för 10.

 

Har haft en ledig dag. Jag har i princip bara ätit, sovit och kollat på TV. Gör jag något mer så känner jag direkt att det blir för mycket. Jag orkar verkkligen inte just nu. 

 

Jag saknar min fågel och jag märker att jag lätt glömmer av att Mimmi faktiskt inte finns längre. När jag kom hem från jobbet igår så sa jag som vanligt hej när jag gick in i köket. Men jag kom snabbt på att jag inte hade någon att hälsa på längre. När jag idag skulle sova lite mitt på dagen så var jag påväg att bära in buren från köket till sovrummet. Jag gjorde alltid det när jag ville sova mitt på dan. Varje gång jag ska lägga mig för att sova just mitt på dagen så har jag ju alltid tidigare antingen bärt in buren i sovrummet. Den tanken att jag skulle göra det slog mig idag också, men så kommer man liksom på att så är det ju inte längre. Det som hände min fågel kom ju inte speciellt lägligt för jag mådde ju redan dåligt över andra saker. Detta blev en grej till som bara lades uppe på allt de andra. Då kände jag att det var riktigt tufft.

 

De senaste dagarna har jag tappat så mycket av den energi som jag hade. Den psykiska tröttheten är den som känns mest. De senaste dagarna har massor av tankar snurrat igenom mitt huvud. Stundtals går jag runt med en klump i magen. Man blir bara väldigt trött och vissa saker kan man inte sluta tänka på. Det är inte alls så att jag bara mår dåligt pga att jag har fått avliva fågeln. Jag har mina problem och bekymmer som verkligan kan ställa till det för mig på riktigt. Man känner sig lätt sämre än andra människor för att man vissa problem, bara för att man just har vissa problem som man aldrig ser någon lösning på. När jag nu inte mår speciellt bra så blir de problem man har mer uppenbara för mig. Jag inser att problemen som jag har att brottas med är dom som är orsaken till att gör saker som sen får mig att må dåligt. Insikten med att de är problem som jag inte har kommit till rätta med, fast jag vet att jag har haft dom gör ju att man mår dåligt bara därför. Helt plötsligt mår man dålig för något man har gjort och sen mår man dåligt för att man inser  att man har problem som man gärna sopar under mattan Det blir liksom en dubbel effekt av all den skit man har att kämpa med.

 

Hur ska jag komma ur detta? Jag ska vara ärlig och säga att just nu vet jag inte alls. Leva i nuet brukar funka för det mesta, och det är väl det bästa jag kan göra. Jag vet inte om det funkar denna gången, men det får väl framtiden utvisa.

 

 

 

 

Det blev som jag trodde. Jag gick och la mig för att sova klockan 06:00 i morse. Då hade jag varit vaken sen kl 06:00 igår. Jag hade att göra och grejade mest hela tiden.

 

1 Disk, städ tvättstugan

2 Veterinären

3 Möte på jobbet.

4 Busskörning

5 Skriva självbiografi

6 HMMM...

 

 

 

I måndags började jag med att ringa runt till ett flertal veterinärer. Först fick jag inte tag på någon. Jag ringde till olika kliniker, men de flesta svarade inte alls. När jag sen väl fick tag på en veterinär så sa hon att just papaegojor tar vi inte emot. Då var det bara att ringa vidare. När jag tillslut kom fram och berättade om min fågel så sa den veterinären att det finns inte mycket vi kan göra. Vi kan bara hjälpa dig med att avliva din fågel. Det ville jag först inte acceptera. Jag ringde då en annan klinik. Veterinären där sa samma sak. Vi kan inget göra. Vi kan inte ens göra en undersökning. Vi kan bara hjälpa dig med att låta din fågel somna in lugnt och stilla. Efter typ 2 timmar av mycket ringade så insåg jag att jag måste fatta beslutet att låta Mimmi somna in, och det beslutet kändes då helt plötsligt som det enda rätta att göra. 

 

Det var också det enda som fanns att göra. Alla veterinärer jag paratde sa ju att det inte finns något att göra mer än att låta fågeln somna in. Dessutom ska man ju inte vara självisk. Ser man att fågeln lider och det inte finns något man kan göra för att rädda den från lidandet så är det bättre att låta den somna in. Ju snabbare det sker desto bättre för fågeln. Jag tog beslutet i måndags och idag nu under morgonen så hade jag en tid på djurkliniken som ligger på Trestad Center. Där hjälpte två veterinärer mig med att se till så att Mimmi fick somna in lugnt och stilla.

 

Det finns ett medel som heter Zoletil och det fick Mimmi av veterinären innan hon avlivades. Zoletil är ett medel som dämpar oro och ångest och har en lugnande effekt på fågeln. När Mimmi sen var  lugn och avspänd så fick hon en dos av avlivningsvätskan allfatal och sen somnar Mimmi lugnt och stilla in. Det gick fort efter att hon hade fått avlivningsvätskan så hon fick lida så lite som det bara var möjligt.

 

Jag har gjort allt rätt och Mimmi har fått somna in lugnt och stilla och väldigt smärtfritt. Det fanns inget annat att göra än det jag beslutade mig för att göra. Jag fattade ett snabb och ett helt rätt beslut och därför behöver jag ju inte gräma mig över att jag kunde gjort så mycket annorlunda. Mimmi fick verkligen lida så lite som det bara var möjligt.  Jag kan känna  en inre frid med det, och Mimmi får nu vila i frid.

 

Jag mår fortfarande ganska dåligt. Igår fick jag även fatta ett ganska jobbigt beslut så nu är det dubbelt tufft om man säger så. Det kanske är bra att jag måste fatta det beslutet (vad det är exakt kommer jag att berätta i kommande blogginlägg) nu för jag mådde ju redan dåligt och då kan jag liksom inte må sämre bara för att något mer händer.  Jag försöker ändå att tänka att de finns mycket som är bra också. Jag går heller aldrig ner mig så mycket så att det blir farligt för mig själv. Jag stänger inte in mig. Jag har mig själv att skylla. Jag kan absolut inte skylla på någon annan.

 

Jag var ute på en löprunda i morse. Det kändes bra. Det blev 4 km och ingenting var jobbigt med just denna rundan.

 

Jag tänkte för en sekund att jag skulle springa längre än vad jag gjorde. Känns det bra när man är ute så är det ju lätt att man vill pressa sig mer. Det blev ändå så att det fick räcka med 4 km idag. Jag ska ju orka köra på hela veckan så om jag springer för långt och pressar mig för mycket då är det ju lätt att man struntar i det sen bara för att man har kört för mycket. Den fällan vill jag inte hamna i.  Det kommer ju att vara tufft för mig länge nu med allt möjligt. Psykist är det riktigt tufft och jag vet egentligen inte hur jag ska göra för att må riktgt bra igen. Jag kanske kommer att må bättre längre fram, men just nu är det svårt att se att jag kommer att göra det. Det har bara blivit för mycket nu och jag får kämpa ordentligt för att orka, men löpningen kändes ju bra idag i alla fall.

 

Helgen är över och klockan har passerat midnatt. Jag kan inte säga att min helg har varit så bra. Den har varit fylld med ångest, kallsvettning, sömnbrist och för lite mat. Det har varit jobbigt och tufft ångest är ju ett sinnestillstånd och när man drabbas av det så känner jag i alla fall av stark rädsla, nervositet eller oro. I helgen har jag nog känt av alla tre (rädsla, nervositet, oro) Jag har mig själv att skylla (som vanligt känns det som) Jag kan inte skylla på någon annan. Man kommer i detta sinnestillstånd till många insikter och vilka problem man har med sig själv satt brottas med. Alla har vi väl problem som man kanske inte alltid är så sugen att prata om. Man känner sig lätt sämre än andra för att man har dom, trots att man vet att andra männsikor också har sina problem.

 

Det som har varit bra med denna känslomässigt ganska jobbiga helgen har som sagt varit att jag har kommit till många insiker med mig själv. Det som också har varit bra är att jag inte har stängt in mig utan jag har verkligen pratat med folk om denna otroligt ångestfyllda helgen.

 

Nu känns det absolut mycket bättre än vad det har gjort tidigare under helgen. Jag har tagit tag i detta problemet själv och sånt är jag bra på. Däremot är jag sämre på att lära av mina misstag som sen gör att jag hamnar i sinnestillståndet ångest. Jag är nog också väldigt ofta för hård mot mig själv så när jag känner av ångest så är den extra påtaglig eftersom jag ofta tycker efteråt att jag borde gjort annorlunda. Men man inser ju också att man nog ska fundera en extra gång innan man säger och gör vissa saker. Riskerar man att få ångest över det man tänker att man ska göra, då är det nog inte värt attt göra det.

 

Som sagt: Jag är bra på att tag tag i problem när dom dyker upp, men jag är sämre på att lära av de misstag jag gör som orsakar problem. Jag måste bli bättre på att lära av mina misstag. Vissa misstag känns det ju som att jag gör om gång på gång. Det är inte bra. Det är därmot bra tag i mina problem som jag själv har orsakat. Jag mår då också bättre av att inte stänga in mig bara för att jag känner ångest och har problem.  Snart börjar en ny vecka och nu kan det bara bli bättre. I helgen har jag varit nere på botten och vänt. Man känner att man lever när ångesten slår till, den saken är klar.

 

 

Får några dagar sedan hade jag en diskussion med en äldre herre som sa att han har funderat på att sälja typ allt han äger och har och sen bosätta sig i en husbil. Jag tänkte typ i en sekund om jag ens skulle tänka den tanken att sälja allt och köpa en husbil.

 

Det finns naturligtvis fördelar med det, men jag tror att nackdelarna väger över. Men jag förstår att vissa funderar på det för du kan ju från en dag till en annan flytta på dig som du vill. Jag skulle ju kunna ställa min husbil utnaför jobbet och sen har jag nära till jobbet eftersom jag huxflux bor granne med bussgarget.

 

 

På lediga dagar kan man ju åka och ställa sig utanför en kompis bostad. Sen är man granne med sin kompis. Man kan sitta i sin husbil tills kompisen kommer hem och sen kan man hänga med sin kompis om båda vill det.

När det sen är dags för mig att gå hem så behöver jag inte fundera på hur jag ska ta mig hem. Min husbil står ju som närmaste granne til min kompis. Kanske bor min kompis i närheten av något fint grönområde. Då bor man ju själv också på ett fint ställe. 

 

 

Men som sagt: Jag tror att alla nackdelar som finns med att ha sin bostad i en husbil väger över de fördelar som finns. Det är ju inte roligt att själv behöva tömma sin toalett, elller inte veta var man ska slänga sina sopor. Om husbilen går sönder så man måste lämna in den på verkstaden då blir man ju hemlös. För min egen del så tror jag att jag lätt skulle tröttna efter ett tag på att bo i en husbil. Det är inget boende som jag skulle vilja ha, men jag kan förstå att vissa  väljer att bo så, eller fundera på att skaffa sig en rullande bostad .

Det blev en löprunda idag. Jag har lite ont i min fot, men när jag var ute och sprang så tänkte jag inte på den känningen som jag fortfarande har i min fot. Det gjorde att jag kunde springa på för fullt. Skönt att det där onda inte spelar någon roll längre.