Det gör fortfarande ont i min vänster fot, men jag skiter i det. Jag känner ju att jag är på bättringsvägen. Jag tycker det är bättre att springa och ha ont än att sitta still och "sunka" ner sig.  Jag tycker det är roligt att vara ute och springa också. Jag har egentligen aldrig gillat att vara ute och springa, men jag har nog ändrat mig. Det är rätt skönt att springa och jag tänker fortsätta med detta hela sommaren.

 

Nu har man ju nya löparskor också. Efter att jag nu har kört en första runda i mina nya löparskor så är jag ganska säker på att det är dom gamla löparskorna som har gjort att jag har så ont i min vänsterfot. Det kändes som om fötterna satt mer på plats i dom nya skorna.

 

 

Skönt med en ledig dag igen. Det blir så lugnt liksom. Man jobbar en dag och sen är man ledig. Sen kanske man jobbar igen, fast förmodligen är man ledig. Om man jobbar i alla fall, då är det hur lugnt som helst. Sen blir man ledig igen, för att man ska kunna återhämta sig från en arbetsdag där man inte känner att man jobbar. I stora drag skulle man kunna samanfatta de senaste dagarna i mitt liv just på detta sätt.

 

Idag har jag bla varit ute på en löprunda. Det gick inte bra för jag hade så jävla ont, men jag vill ändå springa på nu så jag kommer i bra form om några veckor. 

 

 

Jag har som sagt fortfarande jävligt ont i mina ben. Det gör som ondast i min vänster fot. Jag gissar att jag löper med för dåliga skor. Foten kanske rör sig för mycket i skon när jag springer och på något sätt blir foten överbelastad, och så får jag ont.

 

Efter dagens löprunda så tänke jag att va det än  må vara som gör  att jag får så ont så kan detta inte bli vätrre om jag väljer att köpa ett par nya skor. Jag gjorde därför det idag och jag tror att jag kommer att bli jättenöjd med dom här skorna

 

 

Sitter här en helt vanlig söndag och mår bra nu. Jag skulle haft arbete typ hela helgen egentligen men istället har jag varit ledig och då har jag mest chillat. Så skönt har det varit.

 

Lite har jag jobbat också. Natten mellan fredag och lördag körde jag nattbussen.

 

 

Annars har det varit mycket chill. Sommaren är här nu och det är ju då bara hur skönt som helst att bara hänga med folk man gillar och chilla liksom.

 

Idag har jag börjat igen kan man säga. Jag har ju inte kört ett löppass sen i höstas. Men idag var det dags och nu ska jag fan bara köra på hela sommaren. Jag rivstartade med nästan 12 km löpning nu på morgonen.

 

Har haft ännu en "chilldag". Jag har hängt med en kompis hela dagen och suttit och slappat i solen på hennes altan. Riktigt skönt att ha några sådana här riktiga chilldagar som jag nu har haft. Man bara slappar, äter lite gott och bara "hänger". "DET SKA VA GÖTT OCH LEVA" var de två som sa en gång i tiden. Jag har svårt att inte hålla med om det.

 

 

Nu ska jag arbeta snart. Har lite nattkörning som väntar, men lördag och söndag är jag ledig igen. Då blir det nog mycket "chilla" igen. Varför skulle man göra något annat liksom. Idag kom jag fan på vad jag har saknat i livet. Jag har ju inte "chillat" på länge. Gör man inte det så kan det ju kvetta.

 

Jag känner mig annars ganska frånvarande. Jag har mest bara två tankar i huvudet. Renovering och min självbiografi.

 

Jag inser nu att jag förmodligen inte kommer att få någon hjälp innan sommaren med renoveringen. Om det blir till hösten får vi väl se. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag är lite arg över att jag inte har fått det fixat. Ilskan har gjort att jag har blivit totalblokerad. Jag orkar inte bry mig och samtidigt orkar jag inte ta tag i något annat heller. Det blir ingenting med nåt. Renoveringen är ändå något som är viktigt för mig. Jag har ju en dröm om att få mitt hem precis så fint som jag vill ha det. Därför är detta ganska frustrerande för mig.

 

Mitt skrivande på självbiografin gör att jag mer är någonsin funderar över sånt som har varit. Det är ganska jobbigt. Jag tänker väldigt mycket självbiografi under alla mina vakna timmar. Det går liksom inte att bara släppa detta. Även om jag bara skriver lite varje dag så är självbiografiskrivandet så mycket mer än att bara sitta här och skriva. Mycket tar man ju upp till ytan som man inte har tänkt på tidigare. Det blir mycket känslor eftersom detta är ganska självutlämnade. Jag kommer till massor av insikter och jag har funderat mycket på om de jag har varit med om har varit bra för mig eller bara skit.

 

Jag känner just nu att jag inte vill visa detta för någon. Det är som sagt väldigt självutlämnade och jag vet verkligen inte om jag vill att typ alla som läser min blogg och kanske ännu fler ska veta så mycket om mig som nu skrivs i min självbiografi. Samtidigt kan jag känna att om jag inte visar min självbiografi för alla som vill läsa den så blir det ju så att jag på något sätt håller mycket inom mig. Det är nog trots allt ändå bättre att prata och öppna sig. I längden mår man nog bättre av det.

 

Jag tänker också på alla dom som faktiskt väljer att öppna sig och prata ut, även om vissa saker kan vara jobbiga och riktigt självutlämnade. Många har ju skrivit självbiografi före mig. Många kändisar tex berättar massor med saker som kanske inte alltid har varit så kul att behöva uppleva. Genom åren har jag läst massor av bloggar som har skrivit om saker som jag själv har känt att jag aldrig skulle våga berätta om. Har dom klarat det i vetskapen om att många kommer att läsa de dom berättar om så kan det ju inte vara så farligt för mig att berätta. Jag kommer nog aldrig att känna mig redo hur mycket jag än funderar på om jag ska visa min självbiografi eller inte, men jag kan ju liksom försöka vänja mig vid tanken på att när jag är färdig så ska jag publicera. Risken är ju annars att jag inte känner mig helt färdig med detta om jag bara väljer att skriva och sen aldrig låta någon enda person få veta.

 

Dessutom har jag de senaste dagarna sett två youtubeklipp där fantastiska och fina Therese Lindgren, och underbara och goa Clara Henry berättar om händelser som är riktigt självutlämnade. Om dessa två vloggare vågar berätta så öppet om de dom har varit med om så borde väl lilla jag våga också. Therese Lindgren och Clara Henry har ju massor av följare och allt dom säger i en vlogg vet ju hur många som helst om inom några timmar. För mig och min självbiografi blir det ju inte alls samma grej, inte ens nära. Så jag borde ju våga visa mina berättelser när tex dessa två tjejer vågar göra det dom gör. Detta är ju på många sätt säkert mycket mer självutlämnade och personligt än det jag just nu sitter och skriver.

 

 

 

Det blir lite hem och vända i sängen. Jag jobbade igår och kom hem ganska sent. Idag ska jag börja klockan 12:00 och tar man då lite sovmorgon så tickar klockan på och sen är det snart dags att gå till jobbet igen.

 

Igår på jobbet var det många som tjatade om att jag gick i kortbyxor. Jag fick höra det av nästa varenda kollega som jag träffade igår. Många tycker väl att det är för kallt att dra på sig sommaruniformen redan. Jag känner att när nu arbetsgivaren ändå tillåter att man drar på sig lite ledigare klädsel då vill jag göra det. Dessutom är det ju runt 17 grader varm ute när jag går till jobbet. Det blir aldrig kallt i bussen. Varför skulle jag sitta i varma kläder när jag inte behöver? Blir det inte för jäkla kallt så kommer jag att ha sommaruniformen på nu fram till oktober

 

Nu har jag sommaruniformen på mig när jag jobbar. Jag trivs bättre i den och nu kan jag äntligen gå i kortbyxor och ha mer ledig stil på jobbet. Företaget är ganska hårda med uniformsregler. Från oktober fram till sista april så måste man har slips och långbyxor mm. Inget snack om vad man måste ha på sig liksom. Men från maj månad till sista september så kan man se lite mer ledig ut på jobbet. Ingen slips och inga långbyxor i värmen. Riktigt skönt.

 

 

Helgen är över nu och imorgon börjar en ny arbetsvecka. Den känns ganska lugn så. Jag jobbar 4 dagar och är ledig 3. Det är ju en bra arbetsvecka tycker jag .

 

Mycket tankar har snurrat igenom mitt huvud denna helgen. Jag har skrivit mycket på min självbiografi. Det känns ändå inte som jag fick så mycket gjort för jag fastnade rätt länge i en och samma berättelse. Många berättelser nu handlar mest om pingis och jag vet aldrig riktigt hur mycket jag egentligen ska skriva. En enda händelse kan ta timmar att berätta om, speciellt när det kommer till pingisen. Det som känns bra är att jag inte slarvar. Jag lägger ner den tid som krävs och allting måste ju få ta den tid det tar. Jag är ju heller inte jättebra på att skriva så jag behöver ju mer tid liksom.

 

Jag fick också fundera lite extra på en grej som jag egentligen hade släppt. Men nu i helgen tog en kompis upp detta med mig och tydligen var det en stor grej för henne och hon hade haft svårt att släppa det som jag kände att jag kunnat släppa ganska lätt. Jag har ibland en tendens att tro att bara för att något inte är en stor grej för mig så är det nog inte det för någon annan heller. Jag tycker nämligen ofta att jag själv ibland gör en för stor grej av saker som jag i efterhand kan tycka att jag inte borde ha gjort. Jag kommer inte på något konkret exempel just nu, men jag tänker ofta att om jag inte gör en stor grej av något så finns det inte en chans att någon annan gör ett heller. Det naturligvis fel. I helgen har jag i alla fall förstått detta efter en kompis kände att hon ville ta upp en grej med mig. Jag sa direkt att det där behöver vi väl inte ta upp detta igen. Vi har ju redan pratat ut om detta, sa jag. Men min kompis menade att vi inte alls hade gjort det och hon hade också mått ganska dåligt över denna grejen. Jag lyssnade på vad hon sa och jag insåg hur fel jag hade haft och att jag också måste tänka på att bara för att jag inte tycker att något är en stor grej så kan det ju vara så att någon annan tycker det. Det måste jag ju naturligvis respektera. Folk är ju olka känsliga för olika saker. En del är känsligare än andra och det har dom all rätt att få vara också. Det kändes ändå som att jag om min kompis nu har pratat ut ordentligt om detta. Hon krävde nämligen att vi skulle göra det idag. Det var bra och jag fick inse att jag hade haft fel och att jag också måste vara bättre på att faktiskt lyssna på vad andra säger.

 

Jag var trött när jag vakna och trött när jag kom hem från jobb. Jag har under veckan inte haft så övedrivet långa arbetsdagar, men när man väl har jobbat så kör man på och har inte så mycket till paus eller rast. Men det har varit bra tjänster och jag har ändå haft det ganska lugnt, även på de tider när det är rusning och normalt sett är ganska tufft att jobba. Att det var fredag kan ju också göra att man får jobba tufft men igår kan jag nog säga att det var lugnt rakt igenom.

 

 

Igår kände jag mig som sagt rätt trött när jag vaknade. Jag valde då direkt att gå ut på en promenadrunda. Känner man sig lite sunkig så är det verkligen jätteskönt att bara stoppa lurar i öronen och ta sig ut på en runda. Efter den runda kändes allt mycket mycket bättre.

 

Chillade sen mest innan jag tog mig till jobbet och körde lite.

 

 

När jag kom hem igen efter arbete så var man ordentligt trött igen. Det var inte svårt att somna om man säger så.

När jag kom hem från jobbet igår så tänkte jag sitta upp en halv natt till och skriva självbiografi. Det verkar ju som jag har bäst "flow" i skrivandet på natten. Men jag orkade bara inte. Jag var så trött så ögonen gick i kors och sitter man uppe en natt i alla fall så får man myror i huvudet när man vaknar dagen efter. Jag kan inte sitta uppe för många nätter per vecka. Det blir för tufft.

 

Jag var ute på en promenad igår i någon timme under förmiddagen. Det där med att gå ut och promenera är kul just nu. Det känns alltid bra. Det enda som börjar bli lite tråkigt  är att jag under ganska många månader nu nästan alltid har gått samma runda, flera gånger per vecka. Jag borde kanske hitta ett annat varv, men där jag brukar gå känns ju alltid bra och det är lagom långt också. Det blir en vana. Vanligt och tryggt liksom.

 

 

 

Jag skrev under flera timmar i natt. Jag hade ett bra "flow" och jag ville då bara skriva på när jag nu kom på så otroligt mycket att skriva om. Det kändes bra och jag märker hur jag inleder en hel del berättelser med att vara  hård mot själv. Sen när jag har skrivit klart en berättelse så märker jag hur jag blir lite snällare mot mig själv istället. Ju mer man skriver ju mer förklaringar och svar hittar jag. Jag börjar fatta varför jag gjorde som jag gjorde under en viss period i mitt liv. Jag behöver inte vara så hård mit mig själv.  Det är rätt skönt att reda ut saker och ting med sig själv. Jag är på något sätt min egen psykolog när jag sitter här och skriver min självbiografi.

 

 

Har haft en ganska lugn dag. Jag hade kunnat jobba ikväll om jag hade velat, men när jag fick frågan om jag kunde jobba övertid ikväll sa jag nej. Jag har ju känt mig ganska sliten och risig den senaste tiden så vill bara ta hand om mig sj¨lv och göra så lite som möjligt.

 

Tidigare idag var jag ute på en promenad. 3-4 km blev det. Efter det hängde jag lite hemma hos  en kompis som bjöd mig på middag. Under kvällen har jag haft lite besök hemma hos mig och detta var väl min söndag på ett ungefär.