I måndags började jag med att ringa runt till ett flertal veterinärer. Först fick jag inte tag på någon. Jag ringde till olika kliniker, men de flesta svarade inte alls. När jag sen väl fick tag på en veterinär så sa hon att just papaegojor tar vi inte emot. Då var det bara att ringa vidare. När jag tillslut kom fram och berättade om min fågel så sa den veterinären att det finns inte mycket vi kan göra. Vi kan bara hjälpa dig med att avliva din fågel. Det ville jag först inte acceptera. Jag ringde då en annan klinik. Veterinären där sa samma sak. Vi kan inget göra. Vi kan inte ens göra en undersökning. Vi kan bara hjälpa dig med att låta din fågel somna in lugnt och stilla. Efter typ 2 timmar av mycket ringade så insåg jag att jag måste fatta beslutet att låta Mimmi somna in, och det beslutet kändes då helt plötsligt som det enda rätta att göra. 

 

Det var också det enda som fanns att göra. Alla veterinärer jag paratde sa ju att det inte finns något att göra mer än att låta fågeln somna in. Dessutom ska man ju inte vara självisk. Ser man att fågeln lider och det inte finns något man kan göra för att rädda den från lidandet så är det bättre att låta den somna in. Ju snabbare det sker desto bättre för fågeln. Jag tog beslutet i måndags och idag nu under morgonen så hade jag en tid på djurkliniken som ligger på Trestad Center. Där hjälpte två veterinärer mig med att se till så att Mimmi fick somna in lugnt och stilla.

 

Det finns ett medel som heter Zoletil och det fick Mimmi av veterinären innan hon avlivades. Zoletil är ett medel som dämpar oro och ångest och har en lugnande effekt på fågeln. När Mimmi sen var  lugn och avspänd så fick hon en dos av avlivningsvätskan allfatal och sen somnar Mimmi lugnt och stilla in. Det gick fort efter att hon hade fått avlivningsvätskan så hon fick lida så lite som det bara var möjligt.

 

Jag har gjort allt rätt och Mimmi har fått somna in lugnt och stilla och väldigt smärtfritt. Det fanns inget annat att göra än det jag beslutade mig för att göra. Jag fattade ett snabb och ett helt rätt beslut och därför behöver jag ju inte gräma mig över att jag kunde gjort så mycket annorlunda. Mimmi fick verkligen lida så lite som det bara var möjligt.  Jag kan känna  en inre frid med det, och Mimmi får nu vila i frid.