Torsdagkväll

Har haft en ledig dag. Jag har i princip bara ätit, sovit och kollat på TV. Gör jag något mer så känner jag direkt att det blir för mycket. Jag orkar verkkligen inte just nu. 
 
Jag saknar min fågel och jag märker att jag lätt glömmer av att Mimmi faktiskt inte finns längre. När jag kom hem från jobbet igår så sa jag som vanligt hej när jag gick in i köket. Men jag kom snabbt på att jag inte hade någon att hälsa på längre. När jag idag skulle sova lite mitt på dagen så var jag påväg att bära in buren från köket till sovrummet. Jag gjorde alltid det när jag ville sova mitt på dan. Varje gång jag ska lägga mig för att sova just mitt på dagen så har jag ju alltid tidigare antingen bärt in buren i sovrummet. Den tanken att jag skulle göra det slog mig idag också, men så kommer man liksom på att så är det ju inte längre. Det som hände min fågel kom ju inte speciellt lägligt för jag mådde ju redan dåligt över andra saker. Detta blev en grej till som bara lades uppe på allt de andra. Då kände jag att det var riktigt tufft.
 
De senaste dagarna har jag tappat så mycket av den energi som jag hade. Den psykiska tröttheten är den som känns mest. De senaste dagarna har massor av tankar snurrat igenom mitt huvud. Stundtals går jag runt med en klump i magen. Man blir bara väldigt trött och vissa saker kan man inte sluta tänka på. Det är inte alls så att jag bara mår dåligt pga att jag har fått avliva fågeln. Jag har mina problem och bekymmer som verkligan kan ställa till det för mig på riktigt. Man känner sig lätt sämre än andra människor för att man vissa problem, bara för att man just har vissa problem som man aldrig ser någon lösning på. När jag nu inte mår speciellt bra så blir de problem man har mer uppenbara för mig. Jag inser att problemen som jag har att brottas med är dom som är orsaken till att gör saker som sen får mig att må dåligt. Insikten med att de är problem som jag inte har kommit till rätta med, fast jag vet att jag har haft dom gör ju att man mår dåligt bara därför. Helt plötsligt mår man dålig för något man har gjort och sen mår man dåligt för att man inser  att man har problem som man gärna sopar under mattan Det blir liksom en dubbel effekt av all den skit man har att kämpa med.
 
Hur ska jag komma ur detta? Jag ska vara ärlig och säga att just nu vet jag inte alls. Leva i nuet brukar funka för det mesta, och det är väl det bästa jag kan göra. Jag vet inte om det funkar denna gången, men det får väl framtiden utvisa.
 
 
 
 
 





Anonym
05 May, kl. 09:34 | Blogg;

Även om det är klyschigt att säga så är det ganska sant att tiden läker sår. Du kommer inte att sörja din fågel för alltid, men för ett tag kommer det att vara jobbigt. Kanske är det bara att acceptera att du just nu mår som du mår och så får det lösa sig med tiden. Och till dess kan du ju fokusera på sådant som gör dig glad - det förlorar du ingenting på. Keep up the good work!

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE