Läste detta precis.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta var den godaste glassen jag någonsin har ätit! I fortsättnngen måste jag alltid se till att ha minst fem paket Gräddglass BANAN SPLIT i min frys.

 

Det är sällan det känns mer rätt att ta sig ut på en promenad än vad det gjorde i morse. Jag ville ut bara få luft. Sitta inne och grubbla om allt som är tufft funkar ju inte. Bättre att komma ut, få lite luft och bara röra på sig.

 

 

 

Jag minns att jag skrev för inte så längesen att jag mådde ganska bra. Det hade börjat vända och jag fick för mig att orsaken till detta var att jag faktiskt försökte ta tag i alla bekymmer och problem som jag liksom. Att bara sitta still och inte göra någonting kändes för ett tag sedan som helt fel strategi. Jag tog ju tag i mycket  och det kändes faktiskt ganska bra efteråt, men nu känns det långt ifrån bra. 

 

 Från att ha mått ganska bra under större delen av förmiddagen igår så vände den känslan ganska snabbt och jag började istället känna av kombination i kroppen av orolighet och mycket illamående. Lägg därtill att mycket tankar börjar snurra huvudet. Så känner jag mig i stora drag nu just nu: Orolig, illamående och massor av tankar som far igenom huvudet.

 

Nästan under hela gårdagen oroade jag mig för en massa saker. Någon matlust hade jag inte heller. Jag åt kanske knappt en fjärdel av den lunch som jag hade på tallriken. Jag åt ingenting varken före eller efter lunchen igår. Jobbade på gjorde jag  trots mitt illlamående. På rasten bestämde mig för att bara gå ut och promenera runt lite. Jag brydde mig inte om att äta något. Jag drack lite vatten bara och sen "rullade" jag på några timmar till. Jag var liksom inte hungrig eller nåt. Hade jag försökt äta så hade det inte fått i mig nåt ändå. Det är jag helt säker på. Flera gånger under gårdagen fick jag frågan om hur jag mår. Jag sa att jag mådde bra, men jag kände ju direkt när jag sa  att jag mår bra att det är ju inte sant. 

 

Men vad ska man svara? Säger jag att jag inte mår så bra då kommer det ju fler frågor och jag orkar bara inte öppna mig så mycket just nu. Det tar ju kraft och energi och jag vet att det kommer att komma dagar nu ganska snart där jag behöver ha all kraft och energi som jag kan hitta. Redan imorgon kommer det att bli riktigt tufft för mig och sen får jag se om jag orkar jobba med busskörningen efter jag liksom genomgår den första "prövningen",  av ett flertal "prövningar" som sen kommer att komma, och som jag kommer att behöva stå ut med och försöka hantera på bästa sätt. 

 

En sak som jag nu defentivt har lagt åt sidan är mitt skrivande på min självbiografi. Jag palar inte just nu och jag tänker inte göra något försök just nu. Det är ett för stort steg för mig att ta. Jag behöver mer tid att fundera och känna på denna grejen med att skriva om hela mitt liv. Just nu känns det inte som rätt lägen och dessutom är det så fruktansvärt svårt. Jag gav mig in i något som jag just nu känner att att jag inte klarar av. Jag tänker inte försöka just nu igen. Hur jag gör med denna grej i framtiden det får jag se, men nu släpper jag det helt och bryr mig inte alls. Det blev för mycket för mig och för tufft. Jag kan liksom inte ens ta steget just nu att skriva på det sätt som jag hade tänkt mig från början. Kanske behöver jag mer tid att fundera igenom denna grej. Kanske kommer jag att komma på att jag låter detta vara. Som jag känner nu så är det bara för stort och för svårt för mig att slutföra, och då ger jag upp det för nu utan att fundera mer kring det.

 

Vad det gäller mitt bloggande så funderar jag på att ta en liten paus. Just nu är det för mycket tankar och jag gör väldigt mycket av sånt som jag absolut inte vill blogga om. Jag vet av erfarenhet att allt ska man verkligen inte blogga om.  Jag vill blogga lite om allt möjligt varje dag, men om jag mår dåligt så har jag svårt att sitta här och skådespela och försöka vara roligt. Jag vill ju att min blogg ska handla om mycket av de som är roligt och som gör att man mår bra här i livet. Kombinationen orolig och illamående hör ju självklart inte till kategorierna roligt och mår bra. När allt känns som det känns just nu så är nog en paus att föredra, men jag tar ju inte en paus om jag nu vill blogga om något. Det är bara det att jag orkar inte riktigt bry mig om min danneblogg och liksom fundera kring den just nu. 

 

I natt har jag inte sovit bra och jag mådde fruktansvärt illa när jag vaknade i morse. Jag fick nästa lite panik över hur det kändes. Jag hoppas naturligtvis att allt blir bättre, men just nu vet jag varken ut eller in. Jag får göra vad jag känner att jag måste och hoppas på att jag klarar av allt på ett bra sätt ännu en gång. Solen har börjat  skina ute nu  och fint vårväder är det. De är nog det enda som jag kan känna riktigt och glädje för just nu. Annars är mycket nu tuffare än på väldigt länge. 

 

I morse gjorde jag ett rekordförsök när jag var ute på en pw. Jag gick en runda på ca 3,5 km och jag har vid ett flertal gånger gått denna runda på tid. Jag har ett personligt rekord som känns jävligt svårt att slå varje gång jag gör ett försök.

 

 

När jag nu gjorde ett ärligt försök igen så gick det ganska bra. Jag ökade farten för hela tiden om man räknar på vad jag gick per km. Men sen blev det som vanligt. Man har ca 1 km kvar och då känner man på sig att detta kommer jag inte att klara idag heller. Sen när tiden är ute så missar man rekordet med ca 1 minut. Nu är det väl så att när jag vet säkert att det kört att sätta personligt rekord så skiter jag i tiden helt och hållet. Sekundrarna tickar iväg och det blir ett resultat som skulle ha varit lite bättre om jag körde hela vägen in i mål. 

 

Det är ändå inte med så mycket som jag missar rekordet. Varje gång jag gör ett ärligt försök så blir resultatet likadant. Jag tror nog att jag kommer att förbättra mitt personliga rekord någon dag i år. Jag är ju alltid så nära att fixa det. Jag skulle naturligvios kunna springa varvet och slå mitt rekord, men då blir det fusk. Jag ska slå det med en grym pw.

 

Arbetsveckan sätter igång idag. Nu är det mera jobb än ledigt igen. Bara att jobba på igen och försöka hantera alla nya problem på ett bra sätt. 

 

Nu ska jag äta. Det för bli lite köttbullar. Det äter jag nog en gång i Veckan eftersom det bara är så gott.

 

 

 

Jag håller ju på och skriver mina sk memoarer. Om jag nu skulle välja att börja publicera här på bloggen vad jag har skrivit så har jag väl material till kanske 20 ganska välskrivna inlägg och innehålls rika blogginlägg. Jag har väldigt mycket kvar innan jag ens närmar mig hälften av allt jag har tänkt att skriva om. Jag vet ju fortfarande inte vad jag ska göra med allt jag skriver. Och det kanske jag aldrig kommer att veta det, men nu känns det i alla fall som jag har kommit loss lite i mitt skrivande.

 

Kommer jag på någon händelse jag vill skriva om så kanske det bara är något minne jag har där själva händelsen som det kretsar kring bara varar i någon minut, men ändå kan jag skriva så otroligt mycket den händelsen. Vad beror detta på? Jag har väl ett extremt bra minne kanske? Jag glömmer liksom aldrig. Lite jobbigt känns det på ett sätt för jag tycker ju någonstans att jag borde glömma och släppa vissa saker. Mycket spelar ju ingen roll idag. Men man kommer ihåg och jag har nu när jag har skrivit ett tag kommit på att jag kommer nog ihåg  väldigt mycket som jag egentligen inte har fattat något av tidigare, men det gör jag nu desto mer. Det blir liksom att man funderar en gång till på om det verkligen är så som jag kommer ihåg det. Kan detta verkligen stämma att jag kan komma ihåg så mycket detaljer om ett enskilt minne som bara varar i någon minut? Det känns lite som man minns fel liksom, men man kommer ju ihåg det man kommer ihåg. Är de mycket då så är det ju så.

 

En annan märklig känsla man får av detta är att när man sitter och skriver om en sak som man kanske blev ledsen eller arg för på den tiden då det beagav sig. Den händelsen kan man idag känna nästan likadant för, fast om själva händelsen skulle  hända idag så känner jag att jag i de flesta fall inte skulle bry mig överhuvudtaget. Det blir  att jag får funderingar kring vad det var som gjorde att jag reagerade som jag gjorde då och varför jag förmodligen inte skulle reagera på samma sätt idag. Jag tror inte att jag någonsin har haft sådana här funderingar tidigare, men jag har ju heller aldrig skrivit på det sätt som jag just nu skriver. När man har suttit ett tag och skrivit så blir man ganska trött av alla tankar som far runt i huvudet pga a denna "memoargrej". Det märkligaste är att jag kan ha så mycket funderingar när det jag skriver om en händelse som kretsar kring ett minne som varar bara vara i någon minut. 

 

Det är ganska roligt så jag lär hålla på med detta ett tag till. Jag vet inte om jag kommer att komma till en punkt då jag blir färdig med detta. Om jag skulle känna mig färdig så vet jag inte (just nu) vad jag kommer att göra med detta  som jag nu har börjat skriva på. Men jag hoppas att jag kan finna några svar på varför och kanske kan man också en gång för alla släppa alla minnen som på något sätt kanske har präglat hela mitt liv. Det känns på något sätt som jag är tvungen att skriva, för min egen skull. 

 

 

 Denna måndag börjar lida mot sitt slut. Jag har mest varit hemma och bara tagit det lugnt. Det har bara varit skönt att få vara ledig en dag till. 

 

Jag känner att jag skulle behöva ta typ semester eller nåt redan nu, men jag får ju vänta. Vänta till mitten på juli faktiskt. Samtidigt har jag sen länge känt att jag inte vill jobba på några andra tider eller efter något annat schema än vad jag nu gör. Det är bara lagom mycket jobb och blir jag trött, sliten eller liknade så beror det inte på jobbet längre. Det blir ju betydligt lättare att komma ur en ev känsla av trötthet när man inte jobba överdrivet mycket. Det känns bra.

 

Annars har de senaste två veckorna varit rätt tuffa. Jag har haft mycket som fan att göra. Det är bara nu i helgen och idag som jag har känt att jag inte behöver göra ett skit. Det har tex varit väldigt skönt att slippa telefonsamtal från folk som aldrig blir nöjda med vad jag än gör. Och det har också varit skönt att slippa ringa någon myndighet där någon person säger att ansvaret ligger på någon annan myndigehet och där någon annan myndighet antingen säger tvärtom eller säger att ansvaret ligger hos en tredje myndighet som jag själv måste kontakta och bla bla bla. En annan grej som har varit skönt att få slippa nu har varit allt folk som tjatar på mig i största allmänhet.  

 

Jag mår ganska bra igen. Det har varit tufft ett tag och ibland är det så bara. Jag känner ändå nu att jag har gjort allt jag kan med väldigt mycket och jag kan liksom inte göra mer. Om allt inte blir som jag vill nu så behöver jag ju i alla fall inte känna att jag inte gjorde något. För jag har gjort hur mycket som helst den senaste tiden! 

 

Det har det varit så skönt att bara ha kunnat koppla av nu i några dagar. Sen kommer det väl att komma en period igen då det blir lite tufft, men om det blir jobbigt så får jag ta tag i det problemet då. Nu är det mesta bra igen och då är det bara att hoppas att den känslan håller i sig och att den vara länge. Jag känner mig faktiskt just nu ganska nöjd över att jag har fått ordning på väldigt mycket. De var saker som bara för en vecka sen kändes som helt hopplösa få ordning på. 

 

 

 Har kollat på Beck-filmen FAMILJEN nu. Den är betydligt bättre än filmen RUM 302. Varje ny Beck-film som kommer ut blir förhoppningsvis bättre och ännu bättre för varje gång.

 

Jag känner inte någon "wow" över denna filmen  heller, men jag tycker ändå att det är en bra film. Fast jag hade velat att någon annan skulle vara mördare än den som det visade sig vara. Då hade filmen varit ännu bättre.

 

Denna filmen är värd att se, men jag väntar på ett WOW, som jag hoppas att jag kommer att få uppleva med någon av de nya Beck-filmerna.

 

 

 

Skönt att ha en ledig måndag också. Just nu sitter jag och slappar i massagestolen och jag tänker samtidigt kolla den senste Beck-filmen. FAMILJEN .. 

 

 

En helt ok film som absolut är värd att se. Jag hoppas ändå att någon eller några av de andra nya Beck-filmerna som kommer att komma nu under året  är bättre än vad denna är. Rum 302 var inte dålig, men det var liksom inget "wow" över filmen om man säger så. Det var en helt ok film att se när man vill slappa i massagestolen och ha en ledig helg.  

 

 

Jag ska avsluta denna fredag med att sitta i massagestolen och kolla den senaste Beck-filmen. 

 

 

 Har varit ute på en pw nu på morgonen. Har annars känt mig ganska slö och seg denna veckan. Jag känner mig sådär mörbultad och ganska trött i kroppen. Jag är ganska trött på att hela tiden känna att jag har mycket att göra. Dessutom vet jag att det kommer att bli ännu mer. Jobbig känsla liksom..

 

Det har varit mycket "surr" denna veckan.  Utbildningen i måndags kändes ju seg. Jag gillar ju inte att ha utbildningsdagar.  I tisdags blev det mycket babbel efter pingisträning. Jag tror vi kom fram till att alla vi håller på med pingis för att vi vill spela pingis. Något annat som typ har med föreningsliv och klubb och bla bla bla bla, vill ingen av oss syssla med. I alla fall är det så för mig. 

 

Igår var det också mycket "surr". Telefonen ringde typ flera gånger i timmen hela morgonen. Det är den ena lilla skitsaken efter den andra. Jag fick även lite kritik för att jag inte hade fixat en grej tillräckligt snabbt. Jag kände då att: Jävlar vilka krav vissa har. Man ber mig ordna en grej som jag varken har betalt för eller är skyldig att fixa. Jag säger att jag förmodligen kan fixa det och jag fixar det så snabbt jag bara kan, men ändå ska det gnällas. Hade jag skitit i det totalt (vilken jag nu ångrar att jag inte gjorde) så hade jag fått kritik för det i alla fall.

 

Sen är det ju så att allt tar ju sin tid och jag funkar ju så att jag lägger saker på en lista. Jag har vissa saker att göra, men man måste ju proritera sånt man har att göra just nu och en hel del av sånt som man har lovat att man ska fixa har man kanske inte alltid tid att ens hinna tänka på direkt efter att man har tagit på sig att göra en grej. 

 

 

 Nu under morgonen så var det skönt att få rensa skallen lite från allt "surr" och "babbel" som man har fått stå ut med under denna veckan. En pw på några km och nu känns det som allt kommer att gå hur lätt som helst framöver. I alla fall kommer det att kännas så tills nästa "surrande" drar igång.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tränade lite pingis igen. Jag spelade tyvärr ganska dåligt, eller så var motsåndet för bra ikväll. Det kanske är bästa att bara erkänna det?

 

 Jag rörde mig ganska dåligt. Slag som egentligen är ganska enkla att utföra blir ju svåra eftersom jag står för mycket still och inte rör på fötterna. Antingen viker jag in kroppen innan jag ska slå, eller så sträckar jag mig och försöker nå bollen innan jag ska slå. Grejen är att man ska röra på fötterna först och stå still när man slår. Inte stå still och försöka kompensera det dåliga fotarbetet med kroppen och armen. 

 

Annars vet jag inte hur mycket mer pingis jag kommer att spela nu. Denna säsongen (2014/2015) är väl egentligen över. Normalt börjar väl en pingissäsong i augusti och håller på till slutet på maj. Men det känns liksom i luften nu, som att det snart är över. Nästan allt seriespel är slut och knattarna som tränar har i princip slutat redan.

 

 För min egen del så  spelar ju inte efter någon säsong eftersom jag inte tävlar eller spelar seriespel. Jag kommer heller inte att ändra på detta inför nästa "säsong" (2015/2016). Jag kanske inte ens får spela i serie för jag är ju inte tillräcklig bra. Fast tävla och spela seriespel på lägre nivå kan man ju alltid göra om man skulle vilja. Men jag vill bara träna. Och jag hoppas att jag orkar och har möjlighet att fortätta med det.  Träna för min hälsas skull och som det känns just nu så vill jag inget annat med pingisen alltså. Inget serispel, inga tävlingar och inte vara tränare för någon ungdomsgrupp eller likande. Jag vill bara träna och hålla igång pingisen.

 

Nu är det ändå så att det finns en spelare i våran klubb som vill hålla igång med pingisträningen ett bra tag till. Han ska nämligen spela någon ganska stor turnering i Italien i juni, tror jag det var. Jag kände direkt att om jag har möjlighet att träna med honom ett tag till så vill jag gärna göra det. Han behöver ju köra på ända in i det sista före den tävligen. Gör han inte det då är min åsikt att han inte har något att göra på den tävlingen i Italien. Jag vill ju också träna på för min hälsas skull och man måste ju vara 2 för att kunna träna. Så jag tror att det kan bli lite mer träning för min del, i alla fall fram till juni månad. Sen får jag väl ta ett "break" från pingisen. Fast vill någon lira så kör jag gärna på. Jag spelar ju som sagt inte för något annat än min hälsas skull och jag bryr mig inte om det är säsong eller inte säsong.