Jag har haft en helt ledig dag. Jag har mest sovit känns det som. Jag blir så trött av allt som jag har att göra. Jag tänker så mycket på allt möjligt. Hur ska det bli med det? Vad ska jag göra med det? När ska jag få ordning på det? Mycket är bara rörigt och jag vet egentligen inte om jag orkar, fast så har jag ju tänkt i flera månader nu och jag orkar ju i alla fall. eller så orkar jag inte alls för när jag bara känner att det är för mycket så går jag ju och lägger mig och sover. Mitt på dagen liksom.. 

 

Ett annat sätt som jag brukar köra på när jag inte orkar bry mig om något det är att gå ut en kväll och festa lite. Det blir inga brutala fyllor där jag häver i mig hur mycket sprit som helst. Jag festar förståndigt, men man går ut och hänger där det finns en bar. Man lyssnar på musik och träffar lite roligt folk. Typ, jag gör något som jag tycker är skitroligt och glömmer bort bekymmer, sorger och besvär.

 

Festandet gör att jag har en något pressad budget varenda månad. Jag har ju ett mål med sparandet i år och när man går ut och festar lite då och då så får jag "tagga" ner allt annat för att inte spräcka den budget som jag vill hålla. Jag tycker ändå att det är värt att festa en natt och vara lite halvsunkig dagen efter.  Jag känner liksom inte för att bara gå runt och göra massa vardagligt "trökgöra" samtidigt som jag tänker på alla sorger bekymmer och besvär. Alla partyn (med måtta) blir en väg bort från allt en liten stund. Dessutom går ju livet ut på att ha kul och kan jag inte bara sitta hemma och ruttna. 

 

 

Idag har jag alltså mest slappat och sovit. Jag var också ute på en pw under förmiddagen. Det kändes faktiskt riktigt bra. Så allt är inte helt åt helvete.

 

 

 

 

När jag blir gammal så vill jag bli som Valdemar (Ingvar Hirdwall) . Han heter väl så? Grannen som alltid babblar med Martin Beck i Beck-filmerna.

 

Jag skulle vilja bli som han när jag själv blir en gammal gubbe. Undra vilken stackare som blir den grannen som jag kommer att babbla med om tex knark, sprit och brudar. Tjena! Ska du ha en stänkare osv.. Skulle man vilja ha en sådan granne? Jag skulle i alla fall vilja bli en sådan när jag själv blir gammal. Valdemar verkar ju aldrig ha några bekymmer. Typ, ta en stänkare när det rycker i ögonlocken och sen blir han som ett brandlarm  och då behöver verkar han  ju inte behöva sova. Sova på nätterna är bara för amatörer. Sådär skulle jag vilja kunna vara  när jag blir gammal, men jag måste ju få en granne som kan stå ut med mig om jag blir sådan babblande gammal  gubbe. 

 

Alternativet skulle kunna vara att jag själv får en sådan granne. Just nu kan jag inte säga att jag har någon granne som är som grannen Valdemar i Beck-filmerna, men jag skulle gilla om jag fick en sådan granne någon gång. Det finns en gubbe här stan som är ganska lik grannen i Beck-filmerna, men han bor tyvärr inte granne med mig. Däremot så stoppar han mig alltid när han ser mig på stan och babblar med mig på nästan samma sätt som Valdemar gör. Jag kanske borde flytta in i samma trappuppgång som den gubben jag tänker på här i stan. Då får jag ju nästan en sådan granne i alla fall. Fast han tar väl inte en stänkare varje kväll?

 

Vi får se hur det blir. Jag vet inte vilket av de två alternativen som är bäst. Det känns mest "soft" att gå runt och hoppas på att någon rolig gubbe flyttar in i lägenheten bredvid mig än att jag blir en babblande gammal gubbe själv. Man vet ju inte själv vad man klarar av när man blir gammal. Sen känns det ju inte sunt och supa och ta en den ena stänkaren efter den andra typ varenda jävla kväll. För min egen hälsas skull så är det nog bättre att mina grannar super mer än vad jag gör. Fast om ingen tar en stänkare så får ju jag göra det. Jag vill ju komma i närheten av den där känslan som man får av grannen Valdemar i Beck-filmerna. Mitt livsmål är kanske att bli en rolig gubbe som pratar rövarhistorer och tar en stänkare när jag blir gammal. Alternativet kan vara att få en rolig gubbe som granne, när som helst. Om den människan finns ute i verkligheten någonstans så är hen väkommen att när som helst flytta in i den bostaden som ligger närmast där Danne bor.

 

Jag googlade precis Näverdraget och bilder. Kände att jag ville kolla mina rötter typ. Jag är ju uppväxt på Näverdarget. Eller är jag uppväxt i Uddevalla? Det var rätt rörigt där under barndomsåren. Lite märkligt att man inte kan säga var man är uppväxt exakt.

'

 

Livet är inte problemfritt just nu. Jag oroar mig ganska mycket över allt möjligt och jag hatar att jag ska behöva känna så. Jag vet ju att man inte ska oroa sig för saker som inte har hänt än. Det brukar ju också vara så att det man oroar sig för aldrig händer. 

 

Jag har 1000 saker som jag känner att jag måste göra, i ordning. Just nu är jag kanske på sak nummer 8 och de jag oroar mig för ligger väldigt långt fram i tiden. Någonstans 600 - 800 saker på den "listan" över 1000 saker som jag känner att jag måste få gjort i rätt ordning. Jag msåte tänka på att jag jobbar med det problemet som jag har just nu. Det blir bara värre om jag gissar eller oroar mig.

 

Jag befinner mig just nu i något som kanske är för stort och som jag i slutändan inte kommer att kunna hantera. Eller så kan jag det. Jag försöker att inte ångra saker som nu har gjort att jag känner som jag känner. Allting har ju en orsak till att det blir som det blir, men jag tänker inte slösa någon tid på att ångra något. Jag tänker inte ägna tex 20 minuter åt att slå på mig själv. Jag kommer ändå efter 20 minuters tänkande över att jag ångrar något att vara tillbaka på samma ställe som jag var innan jag började tänka på det jag ångrar

 

Just nu måste jag bara fokusera på hur jag ska kunna göra 1000 saker i rätt ordning utan att det känns som att allt går åt helvete. Jobba på det som faktiskt just nu är ett problem. Gör inte saken värre genom genom att känna oro och ånger. Det är ändå helt meningslöst och dessutom helt omöjliga tankar att vinna över. 

 

 

 

En ny vecka har börjat. Nya problem ska man försöka hitta en lösning på och en hel del kommer man inte att få ordning på denna veckan heller. 

 

Jag har varit hos tandläkaren idag. Eller var det en tandhygienist jag var hos? Det var i alla fall en man som kollade mina tänder. Han var nöjd med mig. Jag hade inga hål och i största allmänhet så allt bra ut i min mun. Jag hade en lite tandborstskada på tandköttet vis en undre framtand. Jag borstar förmodligen lite för hårt där. Sen syns det tydligt att jag inte kommer åt ordentligt på vissa tänder som sitter väldigt långt bak i munnen. Där får jag kämpa med tandborsten lite bättre. Annars var allt faktikst bra och jag behöver inte göra ett nytt besök hos tanvården förrän det är dags för nästa "rutinundersökning". Det är väl typ om 2 år eller nåt.

 

 

 

 

 

De är mycket som fortfarande är väldigt rörigt och jag fattar inte hur jag orkar och ska orka med. Men på något sätt så gör jag det ändå. Det känns inte roligt detta någonstans, men jag gör hela tiden något för att försöka lösa allt på bästa sätt.

 

Jag försöker också tänka på allt som känns positivt, även om det är svårt att se något som är det just nu. Men funderar man lite så hittar man alltid något. 

 

1. När det gäller att dra in cash så går det ganska bra. Dessutom gör jag inför varje ny månad en budget. I den är jag väldigt noga med att ta med ett sparande. Jag vill alltid spara några tusenlappar på mina intjänade pengar. I börjabn av åren brände jag så jävla mycket cash och hade inte en tanke på att spara någonting. Nu har jag vänt på mitt tänk kring pengarna igen. Jag spenderar fortfarande pengar på allt möjligt såklart, men jag är samtidigt noga med jag ska ha ett sparande. 

 

2. Jag går mina promenader och powerwalks. Jag lägger inte av helt med att röra på mig. Jag kör på och även om det känns lite segt och ta sig ut och ta den där rundan så blir det av i alla fall. Flera gånger i veckan kör jag, och det känns bra. Jag var uppe och gick en promenad på Blåsut i morse tex.

 

3.  Just nu jobbar jag inte så mycket. Denna veckan är jag mycket ledig. Jag är ledig just nu odch nästa vecka är jag ledig 4 dagar av 7. Jag har bra körning. Vad jag kan se av de pass jag kör nästa vecka så har jag ingen sån där körning som jag hatar att köra. Allt jag kör nästa vecka är sånt jag vill köra ioch inget annat.

 

4. Om några veckor blir det mer renovering här hemma. Lite nytt igen. Det är ju något att se framemot. Det bästa är ju att jag får allt gratis! 

 

5. Jag tror att allt löser sig till det bästa. Det är något som jag måste tro på.  De är mycket nu som känns jobbigt och jag orkar inte riktigt med allt. En hel del gör mig jävligt förbannad. Jag kan naturligtvis känna mig ledsen och tom också. Men de finns saker som känns bra också. Det är ju också positivt.

 

 

 

 

Skönt att man nu har tre lediga dagar på raken. Denna arbetsveckan har annars varit ganska lugn. Jag har jobbat och varit ledig typ varannan dag och det var ju en av dessa dagar där jag satt i möte en halv dag och jobbade en halv dag,. Paradoxalt nog så var den halva dagen av möte och busskörning den absolut tuffaste på hela denna veckan.  Att sitta på möte kan vara ganska jobbigt. Man gör ju inget utan man blir ju bara fullproppad med massor av info och långt ifrån allt bryr man sig om. Den dagen hade jag heller ingen rolig körning och eftersom jag inte är så förtjust i att sitta på möte, utbildningar och liknade så var denna dag (insdag) den tuffaste dagen på hgela denna veckan. Annars har jag haft en bra vecka med rolig körning och nu får jag ju avsluta denna vecka  med tre dagar ledigt.

 

Nästa vecka är också en bra arbetsvecka. Jag är ledig 4 dagar av 7. De dagar som jag jobbar så har jag bara sådan körning som jag gillar att köra. 

 

 

Just nu ägnar jag mig åt att fortsätta på sånt som jag redan igår gjorde. Jag skriver lite brev till alla möjliga personer och sk statliga verk. Jag har ju rätt att ha åsikter och ibland känner man att man måste få säga vad man tycker. Om man aldrig gör det så blir man väl ännu tokigare än vad man redan är. Än så länge har jag ite fått så mycket svar på de jag har skrivit och skickat iväg, men jag har tagit allt vidare på ett sånt sätt så jag är övertygad om att jag kommer att få svar på ett eller annat sätt. Vad jag sen gör då får jag se. Antingen nöjer jag mig med att jag har fått göra min röst hörd och att jag har fått en del svar på de frågor jag ställde. Eller så tar jag allt vidare och går "högre" upp, typ.

 

Idag är det ju 1 maj. Jag har inte varit ute och viftat med några röda fanor eller nåt, men jag har i alla fall varit ute på en promenad i det fina vädret. Nu håller jag på med tvätten och sen passar jag på att njuta av min ledighet. 

 

 

Dagarna går. Jag känner mig ganska tom och trött på något sätt. Jag gör det jag behöver, men mycket annat orkar jag inte bry mig om. Jag tänkte tex igår att jag skulle spela lite pingis, men jag orkade inte bry mig. Jag har för mycket tankar på annat. Allt är liksom för rörigt och då vill jag bara  inte att göra något mer än det man känner att man absolut måste göra. Typ jobba, äta, sova, betala räkningar och andra vardagliga grejer. De jag måste göra är vad jag orkar med just nu. Ibland tar jag mig ut på en pw. Det gör jag mest för att jag inte ska gå ner mig för mycket. Jag gillar inte de känslor jag just nu går och bär på, men jag orkar ite heller göra något åt dom. Det får vara som det är just nu.

 

Idag har man jobb, men först ska jag sitta på ett möte i Trollhättan i 3 timmar. Mötet kallas arbetsplatsträff och sen när det är klart då ska jag köra buss några timmar. Så jag har nästan en halv dag där jag bara ska sitta och lyssna och sen har jag en halv dag där jag inte bara ska sitta och lyssna utan också köra. 

 

 

 

 

Jag har ju valt att avbryta mitt skrivande som handlade om hela mitt liv. Jag ville ju skriva en sk självbiografi. Många andra har ju gjort det, och då tänkte jag att jag borde fixa detta också.

 

Man kan säga att de är några huvudskäl till varför jag väljer att bara avbryta mitt skrivande om hela livet. Jag kände när jag satt här och skrev att det var väldigt lätt att vara hård och dra på mot alla möjliga andra personer. Det kändes inte bra, och när jag kände att jag kanske var för hård mot andra så känslan av att vara för hård mot andra över i att jag anklagade mig själv istället. Det är ju lätt att man gör det när man råkar ut för något som tex kanske är jobbigt eller obehagligt. Man tycker att det kan vara ens eget fel att något har hänt och även om det inte skulle vara så tänker man lätt att man får skylla sig sjäv. Skriver man på ett självanklagande sätt så är ju inte det bra heller helt enkelt. Någonstans i detta så vill jag hitta något som är lagom. Inte för hård mot andra och inte för hård mot mig själv. Lagom ska det va, men jag kände inte att det blev så när jag satt här och skrev på min självbiografi.

 

En annan grej som jag märkte var att när jag skrev om sånt som jag är  glad över att jag har fått uppleva eller när jag skriver om personer som jag gillar väldigt mycket det var att  då blev det överdrivet positivt. Det blir lätt att skriva värsta "hyllningstexten" till något eller någon. Det är ju kanske inget fel att överdriva något som man tycker har varit roligt att få uppleva, men det blir lätt för mycket skryt. Sen ska man ju som jag sa inte vara för hård mot sig själv heller.  När jag med mitt skrivande ville berätta om personer som jag ser upp till eller bara tycker om så blir det lätt att man kör den där hyllningstexten och det känns på något sätt lite fånigt att läsa texten sen. Även om man gillar en person väldigt mycket för vad hen har gjort så kanske man ändå inte bara ska låta allt komma ut hur mycket som helst. Det blir bara fåningt. Eller så är det inte det , jag vet inte.

 

Andra saker som fick mig att inte fortsätta med detta just nu var att jag kände att detta var för svårt. Jag är helt enkelt inte redo att ta det steget att skriva om hela mitt liv. Jag har minnen som har präglat hela mitt liv, men att bara skriva om berätta om dom gör man inte bara hur lätt som helst. Jag måste ha mer tid att fundera över allt innan jag kan skriva berättelsen.  Dessutom är det väldigt mycket som händer just nu och då blir det ännu svårare att skriva om berätta om allt som har varit tidigare när man samtidigt har fullt upp med att få ihop livets "pussel" just nu. Det är ett stort steg att ta och jag känner mig inte redo. Jag trodde liksom inte på att denna grej skulle gå bra från början. Jag känner att jag måste ju komma till en punkt där jag bara sätter sig ner och tänker att detta ska nu bli en skitbra berättelse där jag ska tänka på allt. Att skriva om hela sitt liv gör man ju förmodligen bara en gång i livet och då känner jag att jag verkligen vill tänka igenom detta mer än vad jag hittills har gjort. Jag behöver mer tid och jag måste ge mig själv den tiden. 

 

Det känns skönt i alla fall att jag inte känner något vemod över att jag inte orkade slutföra denna grej denna gången. Jag konstaterar bara att jag måste vara mer redo innan jag kan klara av detta. Kanske gör jag ett nytt försök någon gång i framtiden, men just nu struntar jag i det.