Jag har varit och kört ett pass på gymmet igen. Det kändes ganska bra. Jag gissar att jag nu har nått hälften av alla målsättningar som jag har med med min träning.
Jag försöker att inte fundera på hur mycket jag har kvar. Det är mycket kvar och det vet jag. Jag vet vad jag måste göra för att nå alla målsättningar. De jag kör på funkar och tar ordentligt. Jag känner aldrig att jag inte vill träna. Jag kan hela tiden komma på saker som motiverar mig till att träna. Jag tror att jag lite grann har fattat grejen med vad träning egentligen är. Jag tror på mig själv mer än någonsin. Det är bara att fortsätta köra på.
Jag är uppe och skuttar klockan 07:00 på morgonen. Träningen igår var ingen höjdare. Jag ska snart ta mig bort till gymmet och se till att denna dagen blir en bättre träningsdag.
När det gäller maten däremot så har jag varit ganska duktig nu 2 dagar på raken. Igår käkade jag ju god fisk till lunch och ingen överdrivet stor portion. Jag åt bara lite grann, men blev ändå mätt. Mättkänslan kom ju efter ca 20 minuter och det kändes bra att jag inte ville ha ännu mer mat så att det sen blir för mycket. Jag har iblnad en tendens att tex käka lunch, sen vill man kanske ha massor av bullar eller varför inte äta litervis med glass. Jag kanske överdriver lite, men jag ska ju av hälsoskäl äta små portioner, inga efterrätter och gärna välja fisk framför kött. Det gjorde jag ju verkligen igår. Känns bra.
Jag hade ju en arbetsdag också. Då käkade jag min mûsli och jag blandade den med lite naturell yogurt och vindruvor. Det blev gott och jag slapp känna den där "proppmättkänslan" efteråt. Att bli proppmätt ska man ju verkligen undvika. Det blir man sällan av fisk, och man blir det inte av mûsli och frukt heller. Duktig Danne!!
På kvällen ska jag ju helst inte äta alls, men jag kunde inte låta bli igår. Det blev lite frukter och bär (apelsin, vattenmelon och jordgubb) Det är ju i alla fall inte skräpmat, även om jag ska försöka att inte äta sent på kvällen. Men ska jag ändå äta något så känner jag att frukt och bär funkar bra. Det känns inte äckligt. Frukt och bär måste ju vara bättre än typ bacon och "körv" och stekta "potäter".
Idag är det ju fredag, wow! Får se om jag är lika duktig med vad jag äter idag. De jag äter ska nog inte vara några problem. Jag har ju lite frukt och bär kvar sen igår som jag kan ta med till jobbet senare idag. Fisk blir det till lunch, men det kan också bli någon bärs ikväll och då kan man ju inte säga att man är likaduktig som jag nu ändå har varit de 2 senaste dagarna.
Det finns ingen annan än jag själv som säger till mig att jag är duktig som tänker mer på vad jag stoppar i mig. Därför säger jag det till mig själv istället. Man får liksom peppa upp sig själv ibland, inget fel med det. Det motiverar ju till att bara kämpa på med matvanorna också.
Det blev fisk idag också. Jag tänkte först på ärtsoppa och pannkakor, men det är ju bättre att välja fisk med räkor. Dessutom har jag faktiskt Mouna sagt att jag inte ska äta pannkakor. Jag frågade henne en gång om inte just pannkakor ändå är ganska bra om man bara struntar att lägga på sylt och grädde. Hon tittade då på mig som om jag kom från månen och sen sa hon att pannkakor ska du inte äta Daniel.
Jag tänkte idag på vad Mouna hade sagt och dessutom har jag ätit mycket dåligt i början av denna veckan. Dessa tankar fick mig nog att välja fisk idag. Jag ångrar inte det för detta var väldigt gott. Mycket godare än ärtsoppa och pannkakor.
När jag ändå bloggar lite om att det är viktigt att se upp för tåg när man korsar järnvägsspår så kan jag ju också passa på att varna för livsfarliga ledningar.
Denna gula skylt ska man defentivt ta på allvar och inte ens gå i närheten av tex nedfallen ledning. Man kan faktiskt dö av att bara vara i närheten av ledningen utan att man vidrör den.
Jag har varit ute på en pw nu på morgonen. Jag försökte inte slå något rekord eller så. Jag ville bara hålla ett ganska hyffsat tempo. Jag ville ju kunna kalla detta för pw och inte bara promenad. Pw är ju mer en rask promenad. Så när jogging man kan komma, fast man fortfarande går. Det vet ni ju, men jag skriver i alla fall.
Jag har nu i ett bra tag gått dagens runda, flera gånger per vecka. Det har bara blivit så. Det är en lagom runda liksom. Jag har upptäckt en fara med detta.
Vi säger ibland att saker och ting är livsfarliga, men hur ofta stämmer det vi pratar om är förenat med livsfara. Min personliga uppfattning är att jag tror inte att det är så ofta som något är livsfarligt varje gång vi använder det ordet.
Det finns ett ställe där jag på min runda passerar en järnvägsövergång. Där finns det inga bommar som går ner och ingen signal hör man som varnar för att tåget kommer. Tågen passerar liksom bara och dom gör det väldigt ofta. Det är inget konstigt med det för det är ju en järnvägstation där.
Men jag har nu gått samma runda ganska länge och jag passerar denna plats flera dagar i veckan när jag är ute på min pw. Jag har blivit farligt van vid att gå här så jag tänker inte lika mycket på att det tex finns stora gula skyltar med svart text som talar om att man måste se upp för tåget. Dessutom går jag ju med lurar i öronen så man hör kanske inte tåget heller. Detta är ju faktiskt bokstavligt talat livsfarligt!
När jag idag passerade här och faktiskt kom på mig själv att jag inte längre tänker på vad som står här så blev väldigt rädd. Man vill ju fan inte bli påkörd av ett tåg! Men jag har gått här så mycket, och det har gjort att man inte tänker på vad som står på varningsskyltar längre för det kommer ju så sällan ett tåg där, just då när jag passerar spårområdet.
Det känns riktigt farligt att man på ett sätt har blivit "blind" för dessa varningskyltar. Det är ju faktiskt bokstavligt talat totalt livsfarligt att inte ha total koll på om tåget korsar min väg.
Jag får väl börja gå andra vägar också när jag är ute på pw så jag ite blir så farligt van vid tex stora gula skyltar med svart text. Sitter jag här och skriver lite om det ibland också så blir man kanske automatsikt mer uppmärksam på sånt här.
Oj oj, lite otäck känsla. Det är bara att tänka på detta mer i fortsättningen nu.
Jag har haft en grym (bra) dag! Gymmet i morse var roligt och jag blev så glad över att jag klarade en övning som jag förra gången jag testade den misslyckades totalt med. Jag kände bara: Jag kan, jag kan !!!
Jobbet var hur lugnt som helst. Som vanligt. Det har ju börjat kännas ännu lugnare sen jag slutade att kolla längre fram på mitt schema än en dag. jag har fått en sån otroligt bra känsla det tänket att inte bry mig mer om jobb än för stunden typ. Jag försöker tänka så med mycket annat också och det är roligt att jag känner att mitt tänk har en positiv inverkan på mig. Jag blir lugnare, mer avspänd och jag kan aldrig känna att jag har för mycket att göra. Skön feeling som är lite svår att beskriva. Ni måste känna själva liksom.
I två dagear denna veckan har jag ätit ganska dålig mat, och framförallt jhar jag ätit för stora portioner. Jag vill ju göra som Mouna har rekomenderat mig att göra, och så gör jag precis tvärtom istället. Inte bra.... Men idag var det godkänt
Inga stora portioner och till lunch blev det fisk och det har Mouna sagt att jag ska äta minst 3 gånger i veckan. På jobbet käkade jag min mûsli. Det blev en macka nu när jag kom hem från jobbet. Det är bättre än dom 5 mackor eller nåt som jag har käkat om dagen nu i 2 dagar. Nu ska jag lova mig själv att aldrig mer slarva så mycket med vad och hur mycket jag äter. Jag har ju varit duktig länge nu. Jag äter inte optimalt nyttigt. Det blir ju någon biff med pommes och nån fet sås ibland, men annars följer jag ganska precis de rekomendationer som jag har fått av Mouna. jag har ju stort förtroende för Mouna. När jag i september ska träffa henne i Stockholm så vill jag ju visa att jag har bättrat mig. Då får jag ju inte slarva med maten så mycket som jag nu gjorde i 2 dagar. Helst ska jag vara ännu närmare det optimala än vad jag är idag, men det är svårt av flera olika orsaker.
Yes! Jag har varit ute på en powerwalk igen! Dagens andra pw och det blev riktigt lyckad. JAG SLOG MITT PERSONLIGA REKORD MED 4 SEKUNDER. Fatta hur nära jag var att inte ta det, eller bara kom precis. Jag är i alla fall så nöjd över att jag klarade att slå mitt rekord även om jag var helt slut efteråt.
Jag gick de två första kilometrarna snabbare än vad jag någonsin har gjort på någon annan km. Sen går det ju liksom inte att hålla samma höga tempo, men jag var ändå snabb. På min sista km så ökat jag tempot ordentlig och jag gick samtidigt sådär och slängde med armarna som om jag hade 2 stavar i händerna. Det kände som det gick lite fortare när man "luftstavde" fram.
Jag kämpade verkligen som fan de sista 5 minutrarna och jag tänkte bara: Fan om jag misslyckas nu när jag har gått på så bra under hela denna rundan.
Jag har en över 3 timmar lång rast idag. Efter några timmars busskörning så gick jag hem, bytte om och gick ut på en pw. Jag höll ett ruskigt tempo i början igen. Jag gjorde ett försök att slå rekordet. Det gick inte idag heller. Jag är alltid den där hallvminuten sämre som jag nu har varit under flera rundor tidigare. Men detta var i alla fall ett bra försök att slå rekordet och ett bra träningspass blev det eftersom.
Jag har 2 timmar kvar innan jag ska sitta i en buss igen. Bara att slappa och vara nöjd över att jag har gjort ännu en bra pw.
Jag har haft en ganska dålig dag, fast samtidigt har den varit bra. Hur kan det vara så?
Jag har känt mig väldigt trött och sunkig hela denna måndag. Känt mig som ett lik och jag hatar den känslan. Jag har också slarvat som fan med maten. Jag har ätit onyttigt hela dagen och för stora portioner. Jag har skött mig ganska bra länge nu. Visst kan det bli någon måltid ibland där man äter för mycket, men inte under en hel dag, och inte varje måltid.
Ok, ganskabra har nog denna dagen varit om man bortser från degens måltider. Jag har ju varit helt ledig och jag har fått gjort mycket av vardagligt fix, städ och tvätt tex. Tränat har jag också gjort. I morse körde jag gym och ikväll har jag varit ute på en Powerwalk.
Jag tänkte att jag kör en pw medans jag väntar på att tvätten ska torka. Jag kan ju ändå inte gå och lägga mig förrän jag är klar i tvättstugan. Känner man sig dessutom lite trött och sunkig så vet jag ju nu att känslan av trötthet och sunk känns inte värre om man kör en runda pw.
Jag körde ett bra varv. Jag var inte i närheten av något personligt rekord, men jag höll ett bra tempo ändå. Det tempo som jag för några veckor sedan fick slita mig till höll jag hur lätt som helst nu.
Nu ska jag sova glömma denna lite jobbiga måndag, eller komma ihåg de som var bra med denna dagen. En bra träningsdag har det varit och det har varit skönt att vara ledig. i morgon ska jag upp klockan 05:00.
Det har blivit lite träning. Jag var först lite tveksam eftersom jag kände mig lite "sunkig", fast det är ju då man ska träna. Tränar av sig känslan av mörbulthet, sunk och trötthet. Denna gången testade jag inga nya övningar utan jag körde konsekvent på de som har funkat sjukt bra den senaste tiden. Det funkade också sjukt bra och kämpade ända in i "kaklet". Jag känner att de jag kör tar ordentligt och jag når mitt mål med det enskilda träningspasset. Bra pass idag!
Jag kommer inte att sluta köra dom nya övningarna som jag har hittat att prova på. När jag väl känner att de nya funkar lika bra som de gamla vanliga då kommer även dom nya övningarna ta sjukt bra. Men jag kan liksom inte klara av dom än. Jag måste träna mer basic först annars klarar jag aldrig sånt som är lite tuffare. Jag måste nå mina mål med det gamla vanliga först innan jag sätter upp nya mål med nya övningar. Jag testar väl det nya lite då och då, men samtidigt är jag noga med att jag ska köra på bra med det gamla vanliga eftersom det funkar så sjukt jävla bra.
Jag sitter här och känner mig ganska mörbultad, trött och seg. Mycket jobb under hela förra veckan. Mycket träning för att vara mig har det ju också varit under flera veckor nu. Jag har ju också ändrat på en del vardagliga rutiner. De flesta till det bättre, kanske finns det något som är till det sämre. Det beror väl på hur man ser det.
Det funkar i alla fall bra med jobbet när jag nu bara kollar en dag i taget. Man blir verkligen mer lugn och avspänd. Man blir heller inte så stressad över att man har så jävla mycket jobb som väntar. Jag vet ju hela tiden att jag har mycket jobb och att jag jobbar helgen ibland, men mer än så behöver man ju inte bry sig. Bättre att ta en dag i taget. Jag gör inte ett bättre jobb för att jag planerar långt fram i tiden.
När det gäller träning så planerar jag egentligen ingenting. Jag har mina mål som jag vill uppnå. Jag vet att jag måste köra på för att klara dom, men jag funderar inte flera dagar innan på hur mycket jag tex ska träna denna veckan eller till helgen osv... Jag tar det mer som det kommer. För mig blir ändå aldrig träningen riktigt som jag har tänkt mig ändå.
Jag kan tänka att jag ska köra mycket enn viss dag eller under en helg, men sen gör man inte det. Jag kan tänka att jag ska vila en dag, fast ändå kanske jag kör 2 stenhårda pass den dagen som jag egentligen hade tänkt att vila på. Det blir liksom meningslöst för mig att innan hur mycket jag ska träna, vad jag ska träna och när jag ska träna. Jag vet i alla fall att jag kommer att köra på minst lika mycket som jag nu har gjort den senaste tiden. Det är bäst att jag inte funderar så mycket kring träningen. BÄTTRE ÄR DET ATT BARA KÖRA PÅ!
När det gäller vardagligt "trökgöra" så har jag kommit efter en del. Jag har ju jobbat och tränat mest. Man bryr sig inte så mycket om att vika ihop tvätten eller ta en runda med dammsugaren. Diska blir det ju inte så mycket för jag äter ju de mesta ute. Jag bryr mig inte så mycket om allt vardagligt fix just nu. Det kommer väl en dag då jag gör ett ryck liksom.
Nu ska jag träna igen. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på idag. Jag har en del blogginlägg som är lite halvfärdiga. Jag skulle ju kunna sitta här ett tag och "pilla" fädigt dom inläggen så att nu får lite roligt läsning under dagen.
Efter att ha haft en ganska lång arbetsdag så var det skönt att få komma ut på en pw. Jag fick ett litet meddelande i min telefon från appen RunKeeper.
Appen blir lite som en kompis till mig. Den skriver "nu tränar vi" och sen går jag ut med appen och kör. Jag tänker på att hålla uppe tempot eftersom jag vet att appen har koll på mig. Så kan det ju vara med kompisar också. Dom säger att nu tränar vi och sen kör man och kanske har koll på varandra.
Jag körde en bra pw. Det funkar direkt efter att man har jobbat också. Jag var 20 sekunder sämre än mitt personliga rekord. Den bästa medelhastigheten per km som jag någonsin har hft satte jag ikväll. Min första km gick väldigt fort. Sen av naturliga skäl så sänker man tempot, men jag fick ju ändå en ganska bra totaltid. Håller jag ungefär detta tempo under de flesta av mina powerwalks då är jag mer än nöjd.
Jag känner och märker av en hel del resultat nu. Jag har kört på bra i ca 7 veckor. Jag har tänkt att jag ska köra på i ca 7 veckor till innan jag gör någon större analys av vad jag har lyckats med. Men lite kan jag ju redan nu i alla fall fundera kring.
* Jag tappar mina byxor. Min arbetsbyxor går jag och drar upp hela tiden och det är väl ett tecken på att jag har blivit smalare för så var det inte förut. Jag får väl dra åt bältet lite till bara så slipper jag visa kalsongerna ute opå sytan eller när jag sitter i bussen. Det får räcka att jag ibland gör detta här hemma ibland.
* Jag har gått ner ganska många kg på 7 veckor. Jag har mer än hälften kvar och det kommer att bli tufft om jag ska försöka sätta mitt mål med viktnegången 7 veckor från och med nu. Men ge mig någon månad till så borde jag väl fixa detta. Kanske kan jag vara i närheten om 7 veckor, det får vi se då.
* Jag känner i alla fall att jag tränar minst lika bra som jag gjorde under min semester. Jag gör små framsteg hela tiden och jag lär mig en hel del nya saker. Det känns också som jag nu har börjat fatta grejen med vad jag faktiskt behöver göra för att jag ska nå mina målsättningar.
Om ca 7 veckor vet jag nog väldigt mycket mer än vad jag vet idag. Då har jag ju också varit på besök i Stockholm och fått en genomgång av Mouna om hur min hälsa ser ut och vad jag behöver göra i framtiden. De jag känner nu är att om jag inte har nått ett flertal av mina mål efter nästan 2 månader av en hel del träning, då måste jag göra någon väldigt stor förändring på det jag ändå tycker att jag gör bra idag. Men jag ska nå mina mål och denna gången tänker jag aldrig ge mig för detta är något som är livsnödvändigt för mig. Krävs det av mig at jag gör mer så ska jag göra mer också.
Egentligen har jag alla förutsättningar att lyckas. Jag kan inte skylla på att jag jobbar så mycket så jag inte kan träna eller köra pw. De flesta dagar i veckan har jag gått om tid för träning. Det gäller bara att prioritera träningen och jag tycker att jag den senaste tiden har gjort det bra. Det gym där har ju sjukt bra öppettider. Klockan 04:00- 23:00, 7 dagar i veckan. Att inte hitta någon tid som passar går ju nästan inte. Så jävla mycket annat har man ju inte att göra så man inte kan "tagga" till gymmet under någon timme, flera dagar i veckan och under större delan av året. Har man så mycket att göra flera dagar i veckan så att man inte hinner ta sig till gymmet mellan klockan 04:00- 23:00 då ska man nog fundera på att göra några förändringar i sitt sätt att leva. Jag har defentivt tid och när jag har möjligheten att träna mycket så är det ju bara att ta vara på den tiden så gott jag kan.
Det finns mer saker som jag borde kunna dra nytta av när det gäller min hälsa. Min syster pluggar ju till sjuksköterska och det borde jag väl kunna ha någon fördel av när det gäller att få hjälp med att sköta min kropp. Min brorsa tränar och tävlar i crossfit och han pluggar också något på högskolan som har med kost och träning att göra. Jag vet inte exakt vad han pluggar, men det har i alla fall med träningen och hälsan att göra. Han brinner ju för detta kan man säga och han är också väldigt duktig. Vill jag lära mig att träna crossfit och mycket annat som har med träning och hälsa att göra så finns möjligheten om jag frågar brorsan liksom. Han har också sagt detta ett flertal gånger att jag borde prova crossfit. Hmm.. tänker jag då.
Som sagt: Jag har alla förutsättningar att lyckas med min målsättningar när det gäller min hälsa. Att jag använder mig av Scilife Clinic är jag väldigt glad för. Det är ju helt galet bra! SciLife Clinic är kända över typ halva europa för sitt proffsiga sätt att jobba med att optimera människors hälsa. Jag har stort förtronde för Mouna på SciLife Clinic som jobbar med att optimera min hälsa. Det är ju bara för mig att dra nytta av all den hjälp jag får av Mouna och SciLife Clinic. Jag kan ju också läsa mycket och få bra tips från min hälsoprofil Jag kan alltid maila eller ringa SciLife om jag undrar över något. Jag får svar i princip direkt.
Det finns mycket hjälp att få och det är bara att ta för sig.
SciLife Clinic är ju till för att jag ska hålla mig frisk. Det är bara för mig att försöka få ut så mycket som möjligt där. Gymmet är ju till för alla som gillar att träna och för att man ska ha en god häsla. Klart man ska köra på där också. Bra skor för pw finns att köpa. Klart man ska ha ett par så man kan köra många rundor. Har man en bror och syster som kan mycket om träning, kost, hälsa och sjukvård, då finns ju oändliga möjligheter för mig när det gäller min träning och mitt kämpande med att få en grym hälsa.
Jag har verkligen alla förutsättningar för att lyckas!!!! Bara att köra på ju!!!