Jag har nu i ett bra tag gått dagens runda, flera gånger per vecka. Det har bara blivit så. Det är en lagom runda liksom. Jag har upptäckt en fara med detta.

 

Vi säger ibland att saker och ting är livsfarliga, men hur ofta stämmer det vi pratar om är förenat med livsfara. Min personliga uppfattning är att jag tror inte att  det är så ofta som något är livsfarligt varje gång vi använder det ordet. 

 

Det finns ett ställe där jag på min runda passerar en järnvägsövergång. Där finns det inga bommar som går ner och ingen signal hör man som varnar för att tåget kommer. Tågen passerar liksom bara och dom gör det väldigt ofta. Det är inget konstigt med det för det är ju en järnvägstation där. 

 

Men jag har nu gått samma runda ganska länge och jag passerar denna plats flera dagar i veckan när jag är ute på min pw. Jag har blivit farligt van vid att gå här så jag tänker inte lika mycket på att det tex finns stora gula skyltar med svart text som talar om att man måste se upp för tåget. Dessutom går jag ju med lurar i öronen så man hör kanske inte tåget heller. Detta är ju faktiskt bokstavligt talat livsfarligt!

 

 När jag idag passerade här och faktiskt kom på mig själv att jag inte längre tänker på vad som står här så blev väldigt rädd. Man vill ju fan inte bli påkörd av ett tåg! Men jag har gått här så mycket, och det har gjort att man inte tänker på vad som står på varningsskyltar längre för det kommer ju så sällan ett tåg där, just då när jag passerar spårområdet.