Ny vecka igen. Jag har grejat ganska tufft sen i torsdags kväll och jag är inte färdig än. 

 

Jag spelade pingis ganska sent på kvällen i torsdags. Upp tidigt på fredagen för att köra buss. Jag hade två långa arbetsdagar både fredag och lördag. Under söndagen hade jag en ganska normal dag, men när jag kom hem så hade jag ju tvättstugan på kvällen.  Idag har jag vräkt mig upp tidigt för mera busskörning och jag ska jobba helgen även denna veckan. Men jag får ju också ledig tis-tors denna veckan. Så det är väl egentligen inte synd om mig. 

 

Jag får se hur mycket pingis jag spelar denna veckan. Idag blir det iget, men som det känns nu så kan jag tänka mig att jag kör onsdag och torsdag. Ett ganska hårt pass och ett lite lättare. Förövrigt får jag se vad jag hittar på. Det viktiga är att jag gör min grej och mår bra. 

 

 

 

 Det känns som jag ständigt funderar på saker som jag vill göra och som är sånt som för mig är lite utöver det vanliga. Jag tycker det är roligt att ha saker att se fram emot och det känns som jag på något sätt alltid strävar efter målet att göra verklighet av sånt som för mig inte alltid är så lätt att fixa. Oavsett vad jag ägnar mig åt på dagarna så tänker jag ofta vad jag vill helat av allt, som aldrig är min vanliga vardag.  Det är nästan så att jag tänker att livet inte är värt att leva om i alla fall inte försöker att tex fixa en resa som man vill göra. Eller bara kunna köpa den där grejen som kostar så mycket mer pengar än vad jag har just nu. Däremot har jag lärt mig att acceptera att jag inte kan klara att nå alla mål som jag har. Men jag vill aldrig ge upp och inte försöka göra vad jag kan för att jag ska klara av allt. Dessutom tittar jag på flera saker nu som jag har misslyckats med tidigare, men jag är ganska fast besluten om att  jag vill försöka minst en gång till. 

 

Vissa saker har jag tänkt på länge och sen kommer jag ju också på nya saker. Först trodde jag att jag behövde komma ur dessa tankar, men jag känner starkt att jag vill ha saker att sträva efter och aldrig ens tänka en tanke på att ge upp allt de som jag vill göra. Jag mår inte dåligt av att fundera kring vad jag vill göra för att få ett mer levande liv. 

 

Ett problem som jag ofta känner när jag strävar efter saker det är att så fort jag får ihop pengar och känner att jag har allt jag behöver till nånting som jag har tänkt på länge, då börjar jag ofta tänka på sånt jag kan göra som kräver lite mer pengar än det jag har. Jag tänker att nu är jag så nära ett annat mål så om jag bara har tålamod i tex 1-2 månader till så kan jag göra något mycket större än allt de jag har möjlighet att göra nu. Jag kan bli irriterad på mig själv för jag fattar ju att om jag bara ska hålla på och sträva efter saker och sätter upp större och större mål hela tiden, så gör jag ju sällan verklighet av någonting. Jag har ju gjort saker och förverkligat drömmar också, men under de senaste åren så tror jag att jag mest har kämpat och kämpat och sen bara sett nya möjligheter med allting, fast inte riktigt bestämt mig för vad jag faktiskt ska göra. 

 

Nu är jag lite här igen. Jag har pengar för att kunna göra saker som jag har strävat efter, men så var det en kompis som tipsade  mig om en grej som jag sen började titta på och ju mer jag tittade på detta ju mer sugen blev jag. Nu vill jag detta så in i helvete, men det kräver mer pengar än vad jag har just nu och min hjärna tänker att det är värt att sträva lite till.  När ska jag sluta sträva och bara börja göra dom saker jag har strävat efter hur länge som helst. Eller så är det väl bara så att jag är inte alltid redo för att göra dom saker som jag får ihop pengar till. Jag har inte alla svar, men fan vad mycket man vill göra hela tiden. 

 

Ibland funderar jag på om det är värt att bry sig om att sträva som jag gör, men det är ju värt det när man har kämpat länge och faktiskt klarar av att nå något av alla mål man har. Så har jag i alla fall känt med drömmar som jag har förverkligat tidigare. Den känslan som jag då får vill jag uppleva om och om igen. Det är kanske därför jag strävar och kämpar  som jag gör. 

 

Livet rullar på och jag kämpar med saker som jag har att göra. från och med imorgon så kommer jag mest att: Jobba, äta och sova. När jag avslutar arbetspasset  på måndag eftermiddag så blir det mindre jobb och mer ledighet igen. Det är nästan så att man längtar till det redan nu, men samtidigt vet man ju att man måste jobba ibland för att livet ska funka och för att man ska kunna njuta av det och ha det bra.

 

Jag minns en person som sa till mig en gång att: När man är arbetslös så har man inte råd att tex resa och njuta av livet. När man jobbar så har man inte tid att göra mycket av sånt som man ändå har råd med och vill göra. Livet är som livet är och på något sätt känner man sig som en hopplös idiot. 

 

 

Jag har spelat två pass pingis denna veckan. Jag har kört två riktigt hårda pingispass och det känns i kroppen, men jag gillar den känslan som jag får av det. Under träningarna känns det också som att man spelar bättre när man verkligen maxar passet med tuffa fotarbetsövningar och annat som gör att man får upp flåset mer än vanligt. Det blir ju också att man dras med lite när hela gruppen kör lika hårt och där alla fokuserar på samma övningar. Det som känns bäst för min egen del det är att jag tycker att jag hänger med bra och inte är sämre än någon annan på träningarna. Jag är ju inte bättre heller, men jag är ofta lite orolig för att jag inte ska hänge med när vissa spelare lägger in en "växel" till. Nu har jag under dom senaste träningarna fått bekräftat att jag hänger med bra mot alla som jag tränar med i Trollhättan, och jag spelar ju i den bästa träningsgruppen. Så jag känner mig nöjd och det är ju också bra att alla som jag tränar med verkar vilja köra hårt och spela mycket pingis. 

 

 Annars kämpar jag på. För mig är det höst nu och dom senaste dagarna har det till och från regnat som fan. Men jag gillar hösten. Jag tycker det är årets bästa årstid. Allt är bara mysigt och oavsett vad man göra tycker jag ofta att jag kan njuta av det och lätt må bra i nuet. Jag kanske känner mig mindre stressad när det blir höst. Under sommaren kan man ju lätt känna att man vill göra så mycket och sen kanske man blir ledsen över att inget blir som man har tänkt sig. När hösten kommer så kanske det mer känns som att man ska ta det mer lugnt och sen tycker jag ju som sagt att vad jag än gör på hösten så känns det mysigare. Kolla film, äta gott, ta en bärs, spela pingis, läsa böcker, skriva, lyssna på poddar och planera inför framtida galna grejer. Mycket av sånt som jag gillar att göra känns mer passande på hösten. 

Ny vecka igen och jag har en ganska bra arbetsvecka. Det säger jag även om jag har helgjobb och två väldigt långa dagar under denna veckan. Men vid en snabb överblick så tycker jag att det är bra körning på dom flesta pass och jag är ju ledig två dagar mitt i veckan. När dom två lite längre dagarna kommer så har jag ändå varit ganska mycket ledig innan detta. Tittar jag längre fram på kommande veckor så har jag tagit ledig en annan dag. Det gör direkt att flera veckor framöver helt plötsligt inte känns lika jobbiga att köra på med som dom annars hade gjort. Är man lite lurig och har framförhållning så kan man få till arbetsveckor som känns ganska lugna att jobba på med, samtidigt som man ändå har fullt betalt. Sen kan ju saker hända som gör att det blir jobbigt ändå. Allt går ju inte att förutse eller förhindra. Sånt är livet liksom. 

 

 Annars hoppas jag att jag spelar lite pingis denna veckan. Förra veckan blev det inget för dom dagarna som jag hade möjlighet att träna då var det ingen annan som verkade vilja eller ha möjlighet. Dom dagarna som jag inte kunde, men ville, då var det många andra som tränade. Sen kan jag väl erkänna att jag hade kunnat lösa 1-2 träningspass om jag hade varit lite mer envis och taggad på det. Men pingisen är ju inte så viktigt för mig längre så att jag kämpar och gör allt jag kan för att få tid till det. Man har blivit mer bekväm nuförtiden. 

 

Men denna veckan ska det funka med ett pass i alla fall. Kanske två om jag är tillräckligt sugen på att spela. 

 

Jag hoppas också denna veckan att allt känns mindre rörigt. Förra veckan blev det kaos med det mesta för att jag orkade inte bry mig om nånting. Jag kom liksom in fel i veckan från början och jag mådde mest dåligt över att jag hanterade mycket av sånt som jag drabbades av på fel sätt. Jag skiter egentligen i vad andra säger till mig eller gör mot mig. Det som får mig att må dåligt är när jag tycker att jag inte hanterar saker och ting på dom sätt som känns rätt för mig. 

 

 

 

Jag har har varit ledig sen i onsdags eftermiddag. Till och från har jag mått ganska dåligt. Jag blir lite trött på mig själv för jag borde kunna vara bättre på att förtränga sånt som jag oroar mig för eller bara inte bry mig om sånt som får mig att må dåligt. 

 

Samtidigt vet jag att jag har lätt för att må dåligt och oftast är det ju saker som ligger långt tillbaka i tiden. Jag tycker att jag har bearbetat mycket, men allt klarar jag inte att komma över. Sen har jag den senaste tiden tvingats utså mycket skit av människor som inte verkar ha en fullt utvecklad hjärna. De mesta bryr jag mig inte om, men även här är det ju så att jag inte klarar av att hantera allt. Det kanske också är så att jag har börjat inse att mycket  av allt man drömmer om och hade satt upp som mål i livet, kanske inte är möjligt att klara av. Jag vet att jag måste acceptera och sen måste man väl vara realistiskt och förstå att man inte orkar göra hur mycket som helst hela tiden. Man kan ju också lätt tappa kontrollen över sitt eget liv om man till varje pris försöker uppnå de mål man har. Jag måste nog erkänna att det gör mig lite ledsen när inser vad mycket som faktiskt krävs för mycket av sånt jag drömmer om att klara av. Vad kan jag och vad vågar jag egentligen göra? Här fastnar jag lätt i många tankar som i slutändan får mig att ge upp, även om jag fortsätter drömma och leva på hoppet. 

 

När jag i onsdags gick fick min ledighet så slappande jag väl av mer och började tänka på allt som jag tidigare har förträngt. allt kom upp till ytan och jag kunde bara inte samla ihop tankarna och bara tänka på sånt som jag vet att jag mår bra av. Andra mer destruktiva tankar tog väl över hela mig. Det kändes i alla fall väldigt jobbigt även om jag är glad över att jag inte fick en panikångestattack. Den längre ledigheten som jag nu har haft kom kanske ganska lägligt. Med tanke på hur jag började må i onsdags och hur många jävla äckel som jag har stött på den senaste tiden så blev det skönt att bara få ledigt och inte behöva bry sig om något annat än sånt jag faktiskt ville göra. 

 

 

Jag har haft en ganska jobbig vecka rent psykiskt. Många tankar har dom senast dagarna snurrat runt i huvudet på mig och en hel del har jag mått dåligt över. Jag tror att det har varit lite för mycket saker som har kommit till mig den senaste tiden och jag orkar ju inte ta in allt. Det blir för mycket att smälta och sen har jag säkert under lång tid förträngt saker, och när mycket kommer upp till ytan eller när man på olika sätt blir påmind, då kommer ångesten. 

 

Jag har haft svårt att samla tankarna och bara må bra. Jag tror också att felet är att jag har kollat och läst för mycket av saker den senaste tiden som lätt får mig att må dåligt. Jag blir ju påmind om saker som hände förr. Mycket ångrar jag säkert, men jag har ju också stött på vissa människor som kanske har gjort saker mot mig som jag idag inte mår så bra av att tänka på.  Det är inte så lätt att bara släppa, men jag har också kommit till insikt med att jag kan sluta med att följa och kolla vad vissa lägger upp, när jag faktiskt vet att jag med största sannolikhet bara blir påmind om saker som både gör mig ledsen och förbannad. Jag vet ju vad jag mår bra av. Samtidigt är det inte så konstigt att jag mår dåligt ibland med tanke på att det finns så många händelser som jag kan se tillbaka på, som jag säkert har blivit mer eller mindre traumatiserad av. Det är i alla fal nånting som har gjort att jag alltid har väldigt svårt med att lita på folk. Det krävs i alla fall väldigt mycket av en annan människa för att jag idag ska välja att lita på den personen. Och krävs inte mycket för att jag helt ska sluta lita på en annan människa. Detta är något som jag kämpar med varje dag. Jag vill ju lita mer på människor och jag vill förlåta mer och gå vidare, men jag har svårt för att bara göra sånt i praktiken. 

 

Många har också under den senaste veckan jävlats med mig och vissa s.k. påhopp har man ju tröttnat på sen länge. Jag tänker bara att när ska folk fatta att jag får göra vad jag vill med mitt liv, oavsett vad andra tycker? När ska vissa fatta att dom aldrig kommer att få vara en del av mitt liv och att jag inte kommer att bry mig, oavsett vad något än handlar om? Jag kommer bara att fortsätta göra min grej och då vet jag idag att jag kommer att få rätt människor omkring mig som jag i alla fall kanske kan känna någon form av tillit till. 

 

Det kändes lite obehagligt att må så himla dåligt som jag har gjort den senaste veckan. Jag har ändå mått bra ganska länge innan det nu "small till och saker som jag säkert har förträngt under lång tid  liksom kommer upp till ytan. Allt blev bara för mycket att ta in och känslor som kom med detta blev för tuffa att hantera på ett sätt så att man ändå kan må bra. Det jobbig är ju också att inget annat spelar ju någon roll i livet om man inte mår bra. Så saker som ändå är bra i mitt liv idag kan jag liksom inte glädjas över. Det jobbiga tar över på ett väldigt obehagligt sätt. Dom senaste dagarna har detta varit väldigt uppenbart för mig, även om jag mår lite bättre nu efter att ha kommit till vissa insikter om varför jag faktiskt kan må dåligt ibland. 

 

 Detta kan bli ett rörigt inlägg och jag tyckte det var svårt att skriva det. Jag ville få med så mycket som möjligt, utan att för den saken skull hänga ut namn på personer osv.. Det känns också lite jobbigt att skriva om detta, även om jag mår mycket bättre nu när jag faktiskt har fått skriva av mig lite om vad jag tycker och tänker. 

 

Jag har under en ganska lång period nu haft en person efter mig som bara inte verkar klara av att låta mig vara ifred. Jag vet inte exakt varför han jävlas, men jag tror att det handlar om att han har känt sig kränkt  när jag inte har svarat honom på dom meddelanden som han har skrivit till mig och jag har heller inte brytt mig om honom när han har kommit fram till mig på stan och börjat prata massor med skit. Från början hade han någon önskan om att vi skulle hänga och bli vänner, men jag har aldrig varit intresserad av att ha något med denna personen att göra. Jag har dissat honom, precis som jag kan göra med andra människor som jag inte är intresserad av att ha i mitt liv. Det har jag gjort många gånger och dom flesta brukar sen låta mig vara ifred. 

 

En gång sökte den här personen upp mig och slängde upp telefonen i ansiktet på mig och lekte journalist. Han hävde ur sig några lögner och då frågade jag vad syftet var med att provocera mig på det sättet som han gjorde. Han fortsatte prata skit och då frågade jag varför han vill göra mig arg. Jag tänkte sen att vem fan tror han att han är? Han leker journalist och i syfte att jävlas. Några seriösa journalistiska avsikter hade han ju inte. Att han ens kallar sig för journalist är ju pinsamt med tanke vilken låg intelligensnivå han befinner sig på. Jag avslutade också samtalet med att säga det till honom. Jag sa typ: Det är meningslöst att prata mig dig för du är för dum för att förstå mina svar. 

 

Det som också har hänt är att denna personen har hotat med att han ska läcka saker om mig som han menar på att jag inte vill ska komma ut. Jag har förstått att detta är en person som läser allt jag skriver på min blogg och han kollar allt jag lägger ut på tex Instagram eller Snapchat. Han vet ibland också saker som jag har gjort, men som jag har valt att inte skriva om eller lägga upp någonstans. Detta är något som han ofta vill tala om för mig att han vet och det är sådana saker som han oftast hotar med att han ska lägga ut. Vad syftet är vet jag inte, men jag tror som sagt att det grundar sig att jag sen länge har dissat honom och inte vill bli hans vän. Han är överkänslig och känner sig kränkt. Detta är vad jag tror i alla fall. 

 

 Jag har inget att dölja. Om personer vet saker om mig som jag har valt att inte lägga ut på mina sociala plattformar så har jag inga problem med att folk ändå vet och jag bryr mig inte heller om fler får veta. Bara för att jag inte berättar allt om varenda minut i mitt liv så betyder inte det att jag är rädd för att saker saker ska komma ut. Men det är lite så denna personen som maniskt följer mig vill få det att framstå. Han väljer ju själv hur han vill vrida till saker, men det blir så löjligt när han skriver till mig och säger att han ska berätta om vissa utekvällar som jag har haft, eller vilka kändisar som jag som jag inte har varit öppen med att jag har träffat.  Han menar liksom att jag inte vill att detta ska komma ut, och han ska minsann berätta detta och då får han för sig att han har saker på mig som kommer att få mig att framstå som en dålig person. Det är precis som att han tror att om han kommer med sånt som han kallar för "avslöjande" om mig, så kommer detta automatiskt att drabba mig på något negativt sätt. Man undrar ju vilken verklighet vissa lever i?

 

Jag har inget att skämmas för och jag tror  ingen vettig person som har en hjärna att tänka med kommer att bry sig vad han än väljer att "läcka". Om han ens når ut med det han säger att ska lägga upp, så tror jag ändå ingen människa kommer att bry sig som har en fullt utvecklad hjärna att tänka med. Jag har egentligen inget emot att saker och ting kommer ut. Att jag inte lägger ut allt jag gör och alla jag träffar, det är ju för att jag vill respektera andra människor och deras vilja. I vissa sammanhang passar det sig inte att lägga ut saker i sociala medier. Dessutom gör jag, och har gjort massor med saker som jag aldrig varken har bloggat om eller lagt upp på Instagram eller någon annanstans. Men detta betyder fortfarande inte att jag har något att dölja. Därför har jag ibland svårt att hålla mig för skratt när tex den här personen hotar med att "avslöja" vad jag har haft för typ av utekvällar i Stockholm och vilka personer jag har träffat vid några av dessa tillfällen. Detta ska han minsann också lägga ut. Ibland undrar man vad folk har för tråkigt liv själva när dom lägger så mycket tid på en sådan person som mig. Vilka tror dom att dom är? Hur kan man ens tro att någon kommer att bry sig. Jag är ju själv en ganska ointressant person. Även om det skulle finnas saker att avslöja om mig, ingen bryr sig ändå. Jag är inte någon kändis som har många följare på mina plattformar. Även om någon skulle bry sig och sprida vidare,  så har jag svårt att tro att det skulle drabba mig på ett sådant sätt så att jag inte kan hantera det.  Dessutom har jag inget att dölja som jag sen skulle förlora på om sånt som jag har ägnat mig åt i mitt liv kommer ut. Jag har ju berättade om väldigt mycket också. Jag tror till och med att en hel del av sånt som jag ändå väljer att inte själv berätta skulle kunna gynna mig på olika sätt. Jag skulle nog i alla fall kunna tjäna pengar på det. Men för mig är det viktigt att tjäna pengar på ett sådant sätt som känns moraliskt rätt för mig. Det är viktigare för mig än att hela tiden försöka tjäna så mycket som möjligt på allt jag gör. 

 

Mycket om allt som tex denna personen hotar med att han ska "avslöja" om mig har jag redan gått ut med. Kanske inte i detalj, men i stora drag. Ingenting är något konstigt och jag får ju göra vad jag vill, så länge jag inte bryter mot lagen. Jag har ju heller inte 100 samarbeten med olika företag som jag måste bry mig om och anpassa mig efter. Jag är fri att göra vad jag vill och ärligt talat så skiter jag i vad folk väljer att tycka om det. Vad jag väljer att göra med mitt liv är ju bara upp till mig och ingen annan. 

 

Jag tror också att denna personen är lite avundsjuk och kanske också svartsjuk. Han kan inte acceptera att jag tex har bränt mellan 30 000 och 80 000, under några olika utekvällar i Stockholm. Han tycker också att jag är en dålig person som inte skrev på ett avtal som för mig hade inneburit väldigt mycket jobb för ganska lite pengar. Det hade i alla fall inte varit värt arbetet jag hade behövt lägga ner. Jag känner själv att detta var ett helt rationellt beslut av mig, men jag ska ta hela historien från början och sen kan vem som helst tycka vad man vill. Det är ju som sagt mitt liv det handlar om och jag väljer ju själv vad jag vill göra med det, men vissa ska ändå tycka och vrida till saker på det sätt som passar i äckliga skvallerkärringars munnar. För mig var detta affärer och inget annat. Dessutom har ju han som tycker så jävla mycket om detta ingenting med det att göra! Han bara har fått reda på det ryktesvägen och sen väljer han att vrida till saker och hitta på en historia som är så som han skulle vilja att den är, men jag vet ju allt eftersom jag var där och det handlade ju i allra högsta grad om mig och ingen annan. 

 För ganska många år sen nu så brände jag så mycket som 80 000 kronor på en och samma utekväll. Det är helt sjukt, men fantastiskt  roligt var det. Skön stämning blev det. Även om jag inte är så säker på att jag skulle vilja göra om det på ett liknade sätt igen. Jag ångrar heller ingenting med det. Jag var ute med ett gäng som ofta bränner betydlig mer än den summan som jag spenderade. Jag tänker inte namnge någon, men dom som vet dom vet detta och jag bryr mig egentligen inte om vilka som vet. Men ingen ska komma från mig. 

 

Det som sen hände var väl att detta med mitt festande i Stockholm spred sig till vissa personer och det var ett företag med några få personer som såg en chans att försöka få med mig någon form av nätverk och jag blev naturligtvis lovad att jag kommer att kunna tjäna mycket pengar och jag skulle även få hjälp att nå ut med mina sociala medier till fler människor. Jag skulle få mer följare och kanske bli kändis. Det var liksom sådana "vibbarna" på snacket i det första meddelandet som jag fick om detta. Jag brukar inte svara på så mycket meddelanden som jag får, men här skrev jag att jag inte var intresserad. Då ringde en person upp mig på videosamtal. Vi pratade lite och även om jag inte då heller blev så intresserad av vad man ville att jag i slutändan skulle göra så gick jag ändå med på att träffas uppe i Stockholm. 

 

Jag träffade några personer på en restaurang. Jag märkte ganska tidigt in i middagen att detta var lite av deras taktik som dom väljer att använda sig av för att  kanske få mig lite dit dom ville i slutändan. De hade i alla fall en förhoppning om att jag skulle ändra mig tillslut. Under middagen så ville de veta väldigt mycket om vad jag hade för framtidsplaner. Varför dom ville veta detta fattade jag inte då, men i efterhand har jag förstått att dom ville veta så mycket som möjligt om vad jag vill göra i mitt liv, för att sen lova mig mer och större saker än sånt som jag går runt och drömmer om. Dom var egentligen inte intresserad av mig som person, utan det handlade nog mer om att skapa sig en uppfattning om vad jag vill och sen kan dom ju alltid lova mig mer, oavsett liksom. Man vill få mig att tro att allt bara blir så himla perfekt om jag bara gör som dom vill i slutändan. 

 

Efter den där middagen och många handslag med alla möjliga personer så var det tre personer i detta sällskapet som ville att jag skulle hänga på i en taxi. Jag hade fått ett eget rum på Grand Hotel, men även Ingrid Bergman Sviten var bokad och där hänger jag med 3 andra under kvällen och natten. 

 

Det blir väldigt tydligt att detta är något dom har gjort förut. Dom berättar att dom jobbar hårt, men som avslappning så har dom råd att också festa hårt. Jag uppfattar att dom försöker få mig att tro att jag också ska kunna jobba som dom gör, med samma typ av flexibilitet när det kommer till att blanda jobb och festande. Jobba hårt och fira framgångar med festande som kostar "cash".

 

Vi dricker en hel del alkohol under kvällen och natten, men vi är håller oss i sviten hela tiden. Det är bra stämning även om jag från början är väl medveten om att allt bara är en taktik från deras sida för att dom sen ska få mig dit dom vill. Det var jag säker på då och när jag har tänkt på detta i efterhand så finns det ingenting som har fått mig att ändra uppfattning. 

 

Allt var ju trevligt och jag har egentligen inget att klaga på från just denna helgen i Stockholm. Vi sitter uppe till ganska tidigt på morgonen. Sen sover jag ett par timmar och efter det så visar dom mig ett avtal som dom vill att jag ska skriva på.

 

Jag var väl medveten om vad avtalet skulle innebära för mig. Hade jag satt min signatur på det där, då hade jag varit fast och jag tror inte ett skit på att jag hade kunnat tjäna dom pengar som dom från början hade försökt få mig att tro. Jag tackade nej och det var ett helt riktigt och rationellt beslut av mig.

 

Jag är väldigt glad för än idag att jag inte skrev på nånting med tanke på vad jag har hört i efterhand om detta företaget och deras ledning. Sen kan jag ändå inte klaga på allt jag fick uppleva under denna helgen i Stockholm. Det var helg som jag aldrig kommer att glömma.

 

Skönt att man bara jobbar 3 dagar denna veckan. Förra veckan kändes ju ganska tuff med både jobb och andra saker. Jag har 3 långa dagar denna veckan, men det är ju skönt att få ledig 4 dagar i slutet av veckan. Det tänker jag inte klaga på. 

 

Annars vet jag inte vad jag ska göra under veckan. Jag kan ju ta dagarna lite som de kommer. Rätt skönt faktiskt. Inga krav eller några måsten. Jag är fri och gör vad jag vill. Jag hade lite tankar på vad jag skulle göra under denna veckan, men jag fick liksom inte ihop något på ett sätt som jag kände mig trygg med. Bättre att vänta tills man tror på sig själv mer. Det känns som rätt beslut just nu. 

 

 

 

 Nu har det blivit september och då tycker jag alltid att sommaren är över. Höst för mig börjar i september och slutar i oktober. Hösten är min "favvoårstid". Jag gillar den bättre än sommaren. Varför känner jag så? 

 

Jag tycker det är mysigt med höst. Det blir lite mörkare tidigare på kvällen. Går man ut vissa kvällar för att festa så är det ju inte lika mycket folk att trängas med inne på nattklubbarna. Allt är lugnare och det blir mysigare stämning på något sätt. 

 

Om man ska på någon utlandsresa så brukar ju de mesta vara lite billigare på hösten. Det kan ju vara en jäkla skillnad om man jämför med hur det kan vara på sommaren. För mig är det inte sämre att resa utomlands under hösten. Stockholm brukar jag också tycka om bättre på hösten. Som jag sa tidigare så tycker jag de mesta bara blir mysigare. Vad man än väljer att göra. 

 

Jag gillar ju också att: Läsa, skriva och lyssna och kolla på dokumentärer. En annan ljudbok kan det ju bli ibland också. Sådana saker känns ju som riktiga höstsaker att ägna sig åt. Mörkt ute och blåsigt och mycket regn. Då är ju dessa saker bara mer än perfekta att ägna sig åt. 

 

Jag gillar väl också hösten för att vädret brukar ofta vara "lagom". Inte för kallt, men oftast inte för varmt heller. Hösten innehåller ju också många fina färger som man kan njuta av att titta på. 

 

 Jag har väl lite planer för hösten. Jag har ju som vanligt en hel del jobb att avverka. Sen får man väl försöka klämma in olika saker när man är ledig. Sånt är ju livet liksom. 

 

Det blir ju Bokmässan i slutet av september. Den har jag besökt sen 2017. 2020 blev det ju inget p.g.a. pandemin. Jag har sett att jag är ledig den helgen som Bokmässan går av stapeln. Jag får se hur jag gör med torsdagen och fredagen, då det också är Bokmässa. Jag har ju köpt ett s.k. seminariekort så jag kommer in samtliga 4 dagar och jag kan se och uppleva allt. Har man inte seminariekortet så är man lite begränsad med vad man får tillgång till inne på Bokmässan. 

 

Jag har ju typ tjatat sen förra året om att jag gärna skulle vilja åka till Prag. Jag måste nog erkänna att jag inte riktigt har fått tummen ur. Jag har liksom inte orkat bry mig, men jag vill gärna åka på lite utlandsresor snart och jag vill börja med Prag i alla fall. Får se om jag kan ta tag i det där under hösten. Jag vet inte varför det inte har blivit av. Jag har kanske känt att jag vill göra för mycket och samtidigt tycker jag kanske inte är värt dom pengarna som det då kommer att kosta. Sen brukar jag ju inte bry mig om vad saker och ting kostar om jag verkligen vill göra något. Har jag bara råd så är det lugnt och resor är ju i bästa fall coola och fina upplevelser som man sen bär med sig som minnen hela livet. Om man ser det så, då är det ju ingen stor kostnad om man delar upp summan för varje dag man lever. Upplevelser som sätter sig på hjärtat för livet, är ju aldrig tungt att bära med sig. 

 

Jag vill också åka till Stockholm en gång till i år. Jag var ju där uppe i våras, den gången blev det ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. När vissa inte håller vad dom lovar och ställer in med kort varsel så blev ju den resan inte så lyckad som jag trodde att den skulle bli. Målet som jag har varje år är ju däremot att jag ska besöka Stockholm minst en gång per år och har ju fixat det i alla fall. Men jag tänker också att eftersom min senaste Stockholmvistelse inte blev som jag helst ville så kan jag väl åka en gång till. Jag har några saker som jag gärna vill göra som fan. Det är lite så att det brinner i kroppen, så det vore kul om jag kunde fixa det och få till den resan precis som jag vill. Om jag åker till Stockholm innan detta året är slut, och det blir än bättre upplevelse för mig än den förra, då kvittar mycket blev skit med min senaste vistelse i Stockholm.