Jag kommer att ta en paus från bloggen och mina andra sociala medier. Det känns inte motiverande att publicera och uppdatera just nu när jag känner att mycket är så jobbigt. 

Jag mår dåligt och jag är väldigt skör och skakig just nu. Jag vill komma bort ett tag från den där "bubblan" som man lätt känner att man befinner sig i när man uppdaterar regelbundet på olika plattformar i sociala medier. Jag vet inte när jag kommer tillbaka, eller vad jag har för planer när det kommer till mina sociala medier framöver. Det får bli en senare fråga. 

 

Ha det så bra. Jag tycker att många av er som följer mig verkar vara jättesnälla och fina människor.

 

 

Jag är ganska säker att denna veckan kommer att bli en otroligt tuff vecka för mig rent mentalt. Jag vet inte om jag pallar psykiskt. Kanske måste jag be om hjälp, eller i alla fall prata med någon eller några om hur jag faktiskt känner mig just nu. Samtidigt vet jag hur dålig jag kan vara på att be om hjälp eller bara prata med folk när jag inte mår så bra. Jag är ju mer van vid att göra allt själv och sen kanske jag har det lite i mig att jag inte vill prata om att jag mår dåligt. Jag är väl lite rädd för att folk tycka att jag bara gnäller och tycker synd om mig själv. Fast ibland måste jag väl våga göra det också. 

 

Jag kommer inte att vara kaxig denna veckan. Jag har mycket att göra med allting och jag kommer att känna mig så liten och rädd. Jag har inte riktigt räknat med att det skulle kännas så här som det gör nu. Jag känner hur lätt jag kan göra fel eller bara säga fel saker vid fel tillfällen. Detta känns riktigt jobbigt. Jag mår inte så bra just nu och mycket oroar mig. Tankarna snurrar runt i huvudet hela dagarna. Jag har haft en klump i magen och inte har jag ätit så mycket heller. Jag har också sovit dåligt på nätterna. Jag vet inte alls hur jag kommer att hantera nånting inom den närmaste framtiden. Kanske oroar jag mig för mycket och efterhand kanske jag konstaterar att jag inte hade så mycket att oroa mig över. Det vore ju i alla fall en bra sak om det blir så. 

 

Jag vågar ändå inte tro på att något kommer att bli riktigt bra denna veckan. Jag vågar inte heller säga att jag kommer att fixa nånting på ett bra sätt.  Ingenting känns självklart och den känslan skrämmer mig. Jag kommer inte att tjäna mycket pengar, men mycket avgörs kanske denna veckan om hur lätt det blir att fortsätta kämpa mot alla mål jag har under detta året och kanske längre fram. Be om hjälp och våga prata om hur jag mår och hur allt faktiskt ligger till kanske är min räddning. Jag förväntar mig ingenting av någon annan, eller att jag ska må bättre, oavsett vad jag väljer att göra.  Ibland känner man sig väldigt liten som människa. Detta är lätt det jobbigaste jag har känt av på mycket länge. Tankarna snurrar runt hela dagarna och jag kan inte vinna över dom hur mycket jag än tänker. Jag har en dålig magkänsla. Det värsta är väl att det kanske kommer att kännas ännu värre längre fram under veckan.  Jag vet verkligen inte just nu vad jag ska göra, och hur jag ska hantera dom eventuella problem som jag kan komma att stå inför denna veckan. Jag känner mig: Maktlös, liten och väldigt rädd när jag tänker på allt som kan bli så fel om jag har otur nu. Frågan är om jag har turen på min sida eller inte. Snart orkar jag nog heller inte ta fler motgångar och vad gör det mig då? Jag tror att det måste börja vända snart om jag ska orka med allt som jag faktiskt vill göra och få fixat framöver. Det känns skit att jag inte har kunnat styra mina känslor bättre än vad jag har gjort. Hade jag tagit det mer lugnt och livet lite lättare, då vet jag hade mått bra nu. 

 

 

Jag inser nu hur jobbigt mycket känns. Jag har börjat må dåligt igen och det beror dels på att jag är väldigt nervös över allt som kan bli väldigt fel inom den närmaste framtiden.

 

Konstprojektet har gått väldigt bra under dom senaste två veckorna. Just nu är jag i ett läge där jag inte alls hinner med och jag orkar inte göra allt jag skulle behöva göra för att få in pengar snabbare. Pengarna kommer att rulla in, men inte just nu. Sen är det lite obehagligt med detta för det börjar bli väldigt mycket pengar att hantera och allt går betydligt fortare nu än förut. Eftersom jag inte riktigt hinner med just nu så kommer jag att få mer att göra sen, och med mer att göra så finns ju också risken att man fattar fel som kanske bidrar till att jag förlorar pengar istället för att tjäna dom. Just detta att det lätt kan bli fel har blivit väldigt påtagligt just nu. 

 

Ska jag lyckas med mitt sparande av pengar och dom målen jag har med det så får jag bita ihop nu och hoppas på att det kommer att funka. Jag känner mig inte alls trygg i detta längre,  även om jag hittills i år har klarat alla delmål som jag har satt upp i detta "sparprojekt".  Men jag tycker det är obehagligt och det känns tufft att jag inte kan känna mig trygg i att jag gör rätt inför framtiden. Hittills har jag ju gjort rätt för jag har ju pengarna just nu. Men precis som med konsten så tror jag att om jag tar några felbeslut och liksom inte kan förvalta det jag får in på ett bra sätt, då kan jag förlora väldigt mycket på det. Jag tror att det räcker med att en enda grej som har med min privatekonomi att göra går lite sämre, så kommer  nog inte att få ihop allt i slutändan. Och om jag misslyckas, då vet jag inte hur jag ska orka ta nya tag igen. Om jag inte orkar vad händer då? Både ekonomiskt och psykiskt kan det ju bli väldigt jobbigt för mig.  Jag är orolig för framtiden och även om jag vet att jag inte ska vara det, så kan jag inte låta bli att tänka på allt som faktiskt kan gå fel med så många saker nu. 

Det finns ju också människor som kan göra saker mot mig som förstör för mig på ett eller annat sätt. Jag har känt av den senaste tiden  att många har varit väldigt hårda mot mig. Vissa verkar också gilla det. Det väldigt läskigt och just nu är jag  inne i en period där jag går runt med en klump i magen på dagarna och det skulle inte förvåna mig om jag kommer få svårt att sova på nätterna också. Det känns sjukt jobbigt redan nu och jag vet faktiskt inte hur jag kommer att må framöver. Jag tror inte att jag kommer att må så bra. På något sätt känns det som att vad jag än väljer att göra så kommer jag inte att må bra av nånting. Jag är för orolig för framtiden och inget med det gör ju att jag mår bättre. Sen kan ju sagt andra göra saker mot mig som kan bli otroligt tuff för mig att hantera, eftersom jag upplever att många är väldigt hårda mot mig nu. Jag kanske är för dramatiskt när jag säger så, men med tanke på hur allt har känts den senaste tiden så har jag svårt att tänka annorlunda. Vetskapen om att jag lätt kan fatta fel beslut framöver och hur många som då skulle kunna vända detta mot mig till den grad att jag inte orkar stå emot...det är en jobbig känsla att bära med sig och naturligtvis oroar det mig jättemycket. 

Jag har jobbat på hela veckan med busskörningen och det har väl hittills varit ganska lugnt. Jag har haft bra pass och bra körning. Sen finns det ju saker på jobbet som man vill ta tag i och få till förändringar som är till det bättre. Dessutom sker det ju ganska mycket förändringar till hösten och just nu kommer det väldigt mycket information som ska försöka ta till sig och fatta nånting av. 

 

Jag har gått två långa promenader denna veckan och i helgen ska jag väl gå minst en lång till. 100 000 steg till ska jag fixa. I skrivandets stund har jag gjort 70 000 steg. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har inte så mycket att göra nu. Jag jobbar på med busskörningen, grejar med min konst och går promenader ute i ett väder som börjar likna mer sommar än vår. Jag vill ju mest spara pengar och nå mina mål som jag har med pengar. Det är det som gäller nu. Även om jag försöker få loss mer pengar till andra saker än bara sparande så vågar jag inte göra så mycket mer än gå runt och vara i min vardag. Jag vill inte misslyckas med sparmålet och sen bara se hur drömmen om att nå min vision bara rinner ut i sanden. 

 

 Det jag nu märker är att jag ägnar ganska mycket tid åt att slappa och kolla alla möjliga gamla tidningsartiklar och gamla tv-program. Hur var det förr? Vad pratades det mycket om och på vilket sätt formulerade man sig för ca 20-40 år sedan. Hur kunde en nyhetssändning se ut på den tiden. Många tycker säkert att jag har blivit lite tråkig när jag sitter och funderar över massor med gammal skit, men för mig just nu så känner jag att det får mig att slappna av mer och jag tar mitt eget  liv lite lättare. 

 

  Vissa problem och orättvisor i Sverige och världen,  som man diskuterade på 80-talet, 90- talet, eller i början av 2000 -talet,  känns lika aktuella idag att försöka göra nånting åt och komma till rätta med. Man kanske formulerade sig på ett annat sätt förr och människorna som hade makt och ansvar förr har bytts ut. Många problem glöms bort och kanske rinner ut i sanden. Många saker är ju kanske heller inte ett problem längre. Vad vet jag egentligen om nånting överhuvudtaget? Inte mycket om jag tänker efter, men känner inte heller att det spelar mig någon roll. 

 

 

 

Men när jag sitter och funderar på hur saker och ting var förr och tänker på hur mycket är idag...så känns det spontant som att det är många som bara snackar om vilka förbättringar som bör göras, men ingen gör speciellt mycket. Borde fler kanske ha gjort vad dom en gång lovade?

 

Jag vet att jag låter som en sur och bitter gammal gubbe nu, men det känner jag mig inte som. Jag är bara intresserad av problem som man stod inför förr och hur slående lika dom utmaningar som  man står inför idag. Kommer saker och ting någonsin att bli så mycket bättre. Vem ska i så fall göra nånting? Måste saker och ting bli bättre? Kan saker och ting bli mycket bättre?  Kanske är det bara lättare att acceptera att allt inte är som man ofta tycker att det borde vara?

 

 

 

 

 

Jag har ju egentligen inte så mycket att skriva. Den senaste tiden har jag mest bara publicerat inlägg för att hålla bloggen levande och uppdaterad. Jag vill inte tappa skapandet av nya blogginlägg. Detta med att blogga tycker jag ändå är roligt att hålla på med. Även om jag inte har så mycket skriva om. 

 

Jag jobbar 5 dagar denna veckan. Jag har en eftermiddag och kvällsvecka. Ganska bra pass hela veckan. Det är väl bara fredagen som ser lite jobbig ut på förhand, men efter det passet så får man ju en ledig helg. 

 

Förövrigt så kommer jag väl att göra så gott jag kan med konstprojektet. Förra veckan började lite dåligt, men mot slutet av veckan kom jag ikapp lite med konsten. Det känns ju alltid bra när det rullar in pengar där. 

 

Jag känner annars att jag måste hålla lite mer på pengar nu än jag gjorde förra veckan. Jag vill ju hålla alla sparmål jag har. Förra veckan köpte jag nog lite för mycket grejer och det håller inte att göra så varje vecka.  Det känns onödigt att inte följa den budget jag har planerat för under maj månad. Jag kan ju spendera ganska bra i min vardag ändå. Jag behöver inte gå över det jag har tänkt mig  bara för att jag ibland vill unna mig mer mat och andra grejer. Mycket kan vänta tills jag får in mer pengar. Någon måtta får det vara. 

 

Promenadrundor ska jag kämpa med också. som jag alltid gör varje vecka. Jag har tänkt att gå mycket idag och imorgon. Sen taggar jag ner i några dagar och sen tar jag dom sista rundorna till helgen. Det var så jag lade upp det förra veckan och det kändes bra så jag kör så denna veckan också. Hoppas det fortsätter att vara soligt och fint ute. Våren kan vara fin. Även om min "favvoårstid" är hösten. 

 

 

Det är skönt att vara ledig igen. Jag har även sökt mer ledigt längre fram. Tanken är att jag ska få mer behagliga arbetsperioder när jag kanske har ganska mycket jobb. Jag försöker hitta dom där dagarna att ta ledigt på som sen faller samman med ordinarie ledighet. Det brukar funka och när man väl vet att man blir ledig, då kan jag ofta se att jag har flera veckor i rad av bara "bra" arbetsperioder att se fram emot. 

 

 

---

Jag har den senaste tiden inte grejat jättemycket med min konst. Jag måste hålla igång konstprojektet om jag ska tjäna pengar på det. Med andra saker som jag tjänar pengar på så kan jag få in pengar utan att jag gör ett skit. Men med konsten funkar det inte så.  Idag har jag gjort ganska mycket och då har det trillat in pengar direkt. Jag har också fått lite hjälp med min konst. Även om jag tror att det bara är en ren slump när man inte alltid behöver lika mycket för att det ska komma in pengar. 

 

Men ibland känner jag också att jag måste göra mer för att tjäna pengar, fast jag orkar inet alltid bry mig. Jag ser fler möjligheter än vad jag orkar ta vara på. Vid flera tillfällen den senaste tiden så har jag bara fått acceptera att jag får släppa vissa jobb med konsten. Jag orkar inte göra hur mycket som helst och det kanske inte heller altid är värt att lägga ner den tiden. Med tanke på hur lite pengar det ibland är så blir det inte alltid värt jobbet. Ibland känner jag att det är värt det, men någonstans måst jag ju dra gränsen. Men ska jag nå mitt mål med detta så måste jag hålla jobbet med konsten levande i alla fall. Men det är inte värt att göra hur mycket som helst. 

 

 Jag har i skrivandets stund gått tre långa promenader denna veckan. Det har känts bra att gå färre gånger än vad jag brukar, men längre när jag väl är ute. Till imorgon så kommer jag att få ihop dom sista stegen för att nå mitt veckomål på 100 000 steg. 

 

 

 Annars mår jag väl ganska bra. Lite övertrött ibland, men just nu finns det egentligen ingenting som känns jobbigt. Jag är ju nöjd över att jag kan spara så mycket pengar som jag nu gör. Jag är glad över att jag börjar se slutet på många av dom saker som jag kämpar med och har satt upp specifika mål för. Man kan säga att man börjar se ljuset i tunneln.

 

Jag har några "softa" dagar denna veckan. Jag vilar mer än vanligt. Jag är ju inne i en period av ganska lite jobb med busskörningen och då har jag passar jag på att ta det lugnt med mycket annat också. 

 

Jag känner att jag får lite tid att stanna upp och tänka efter om saker och ting. Jag kan inte säga att jag hittar några nya svar på frågor som jag har funderat kring i åratal. Men det är ändå skönt att få stanna upp och liksom bekräfta för sig själv att jag är väldigt säker på att jag vill spara alla dessa pengar, och ge min vision en chans. Det är inget svårt beslut att låta många andra saker vänta tills att jag i alla fall veta att jag sätter mitt mål med sparandet av pengar. Jag accepterar mer och mer nu att jag kanske inte kommer att kunna göra så mycket annat än att leva gott i min vardag och spara en större summa pengar varje månad. Även om det går bra ekonomiskt och jag "bollar" med mer pengar än vad jag har gjort på länge, så är det svårt att få ihop allt som jag skulle vilja göra i år. Jag måste tänka om och prioritera annorlunda, fast jag ger inte upp. Allt jag vill är fortfarande möjligt. Men under resten av året kommer det ändå att vara sparandet av pengar som gäller. Det är jag väldigt säker på. 

Jag har varit lite långledig. Skönt att få fyra dagar istället två. Eller så kan man ju säga att det är skönt att slippa jobba helgen och heller inte behöva jobba två dagar efter helgen. 

 

Jag har sovit ganska mycket. Jag har sovit ut på morgonen, sovit middag på eftermiddagen och ändå gått och inte suttit uppe på nätterna. Det har varit skönt. Mycket slappa och ha det bra. 

 

Igår och idag har jag gått två långa promenader på över en mil. I skrivandets stund har jag fått ihop över 40 000 steg på två dagar. 

 

 Jag har fått några dagar och fundera. Mycket ekonomi har snurrat runt i mitt huvud, men jag är väldigt säker på att jag vill fortsätta med att hålla i min sparplan. Jag är väldigt säker på att jag vill detta och vill ju ge min högsta dröm en ärlig chans. Det finns mycket annat som jag inte kan lösa just nu och så får det vara. Dom eventuella problem som kommer för att jag vill spara pengar nu får jag försöka lösa sen. När det kommer till min högsta dröm så finns det inget sen längre. Detta är nog min sista chans att klara den. Jag kommer inte att orka bry mig en gång till.