1. Jag skulle ha börjat investera i vissa saker innan jag kände mig redo. Jag tror inte det egentligen finns något "rätt" tillfälle. Det finns inget som är säkert till 100% eller något perfekt marknad för investeringar. Om man bara sitter och väntar på att allt ska kännas tryggt och förutsägbart, då kommer man aldrig att känna att det går att börja. Väntar man på det "perfekta" tillfället att börja investera, då förlorar man bara tid. Och tid är ju något man inte kan köpa för pengar. Visst kan man göra dåliga investeringar och det går ibland inte att veta förrän efteråt. Men om man aldrig gör nånting, då kan man ju heller göra något som känns bra heller. 

 

2. Jag investerar aldrig i något längre som jag inte vet något om. Det är väl något som jag faktsikt förstått från början, men det är idag som jag faktiskt har fattat hur viktigt det är att hålla sig till vad man själv tror sig veta och inte vad alla andra säger. Förr fick jag ofta höra att jag kommer att missa så många chanser och möjligheter om jag inte är med och satsar pengar på vissa saker redan nu. Sen har det i efterhand visat sig vara något som folk förlorar massor med pengar på. Detta har jag sett fler gånger än vad jag ka räkna och jag är glad över att jag genom åren har försökt bygga kompetens, innan jag bygger kapital. Det är räddad mig många gånger och även om jag inte förstod hur viktigt det var förr, så är det en insikt som har blivit väldigt tydlig för mig nu. 

 

3. Idag tänker jag mer på att investera så mycket som möjligt saker som jag tror är tillgångar iställer för att lägga pengar på något som också kostar väldigt mycket att äga. Idag har jag lärt mig att skilja på vad som är tillgångar och kostnader, och jag väljer alltid att investera i tillgångar först. En tillgång ger mig pengar i fickan. En kostnad tar pengar ur den. Jag tycker jag hör många som säger att dom ägnar väldigt mycket tid till att köpa saker som dom sen kalar för investeringar, men när man sen börjar lyssna mer noga på vad dom säger och vad saker har kostat så kan jag inte se att det dom har gjort har varit investeringar. Saker som kostar mycket pengar varje månad sitället för att generera dom. Det är enligt mig inte bra investeringar och jag tycker att jag har fattat det idag, men ibland kan jag ångra att jag inte tänkte på detta tidigare. 

 

 

Jag har några "regler" som jag alltid försöker följa när jag ska investerar. Jag tror att jag genom åren har varit bra på att hålla mig till vissa principer när det kommer til vad jag vill investera i. Jag gör liksom inga undantag. Oavsett marknad eller vad folk runt omkring mig säger.  Det känns viktigt för jag vill ju tjäna pengar och inte förlora dom. Jag tror att dom regler jag sätter upp för mig själv har räddat mig många gånger från att förlora allt för mycket pengar.

 

 

* Jag investerar aldrig i något som jag inte förstår till 100%. Inte en aktie, inte ett projekt, inte i något som någon annan säger till mig. Om jag inte kan förstå eller förklara: Hur jag tjänar pengar på det, vilka riskerna är, varför det ska gå upp i värde. Har jag inte dom svaren, då investerar jag inte. Jag bryr mig inte överhuvudtaget, oavsett vad andra tycker eller säger om det. Jag har tappat räkniningen på hur många gånger jag har hört från andra att jag borde göra si eller så med mina pengar, och sen har det som har sagts visat i  efterhand vara helt åt helvete. Att jag inte bryr mig har räddat mig hur många gånger som helst från att förlora pengar. 

 

* Jag säljer aldrig i panik. När jag ser att något sjunker i värde som ajg har invetsrat i, då gör ajg ingenting. Det är det bästa sättet att tjäna pengar på och jag har ofta märkt att det går bättre för mig närdet är någon finanskris eller liknade. Man ska ha pengar och sitta still när markenden sjunker. Sånt händer, men det är bara att ta det lugnt. Då ordnar det sig alltid till det bästa. Det är min erfarenhet i all fall. Man förlorar ju oftast mest pengar på att sälja vid fel tillfälle. Investera fel gör man sällan om man vet till 100% vad man har investerat i och varför det går upp värde. 

 

* Jag investerar alltid regelbundet, oavsett hur allt ser ut runtomkring mig. Det regelbudna gör att man blir mindre känslig för om markanden går upp eller ner. Dom regelbudna investeringar är sånt som jag tror jag tjänar mest på i längden. Det tar ju bort det är jäkla tänkandet på när det är rätt eller fel läge att investera. Man kör bara på med sånt man vet funkar och jag har inte förlorat några större pengar på det hittills. 

 

 Jag fokuserar mest på mitt ekonomimål och jag insåg igår att någon resa eller liknade kommer jag nog inte att kunna åka iväg på under denna semestern. Det kan funka senare i år, men jag kommer inte att kunna unna mig någon resa under min semester. Det har jag blivit rätt säker på nu. 

 

Jag prioriterar ju mitt sparande i första hand  och jag vet ju att om jag bara kör på som jag har planerat, så kommer jag att klara av detta. När jag tänker på det så känns det ändå värt att avstå från mycket annat och tex bara ha en semester på "hemmaplan". 

Jag grejar på med min konst, även på min semester. Det nya arbetssättet som jag nu har kört på med i drygt en månad funkar jättebra. Jag tjänar minst lika mycket pengar som tidigare, men jag behöver inte jobba med det varje dag. Hur mycket konst jag än har att leverera så kan jag ta det mer i min egen takt nu och jag förlorar inga pengar på det. Bara jag inte slutar greja helt, så rullar pengarna in. Så det känns bra. 

 

Däremot så skulle man ju kunna investera större i konst och kanske på sikt kunna tjäna riktigt bra på det. Jag vet bara inte om jag vågar och jag vill heller aldrig investera och dra på för stort med nånting som jag egentligen inte kan så mycket om. Jag är ju ingen konstnär och jag är inte konstexpert. När jag säger att min konst går bra, så är det ändå inte mycket pengar jag tjänar. Men jag fortsätter eftersom jag just tjänar pengar på det. Under helgerna brukar det vara som mest lönsamt för mig. Varför vet jag inte, men så är det i alla fall. 

 

Men om jag tänker lite utanför min "comfortzone" och när smygtittar lite på vad vissa andra gör som investerar i konst, och som också i slutändan tjänar väldigt bra på det så är jag helt övertygad om att konst för många handlar bara om att tjäna pengar. Man köper inte ett dyrt konstverk för att man tycker att det är en vacker tavla. Man vill bara tjäna pengar och så tänker jag ju också när det kommer till min konst. Jag hade aldrig brytt mig om att greja med något konstprojekt om jag ite hade tjänat pengar på det. Den dagen jag märker att jag inte klarar det, då lägger jag av direkt. För mig handlar det bara om pengar och jag är övertygad om att det är så för många andra också. 

 

Grejen är ju också att om man lägger en ansenlig summa pengar på ett kontverkt så blir ju det en tillgång som inte syns på samma på samma sätt som tex pengar på ett konto eller fastigheter som du äger. Tavlan kan stiga i värde och under tiden den gör betalar man inte en enda krona i skatt. Det känns också som att konstmarkanden är liten och kontrollerad. Det är inte så svårt att tjäna bra pengar på en tavla som man har köpt för en större summa pengar. Har man lyckats komma över en dyr tavla som man dessutom har lyckats få upp värdet på, då väljer vissa att donera den till något museum. Donationen är avdragill på det nya värdet. 

 

Jag kan ärligt säga att jag inte exakt förstår hur jag ska göra för att komma så långt med min konst och det är ju därför jag får kämpa mer för småpengar än vad dom får göra som typ redan har väldigt mycket pengar och som förstår hur systemet fungerar. Jag har fattat att man kan göra väldigt mycket, men jag vill veta vad jag håller på med när jag investerar i nånting. Och det som jag hittills har gjort är bara det jag förstår mig på. 

 

Det känns som att det alltid är så när man tittar på hur man ska göra för att tjäna betydligt mer pengar. Man måste ha pengar för att kunna tjäna mer. Har man inte så mycket då gynnar inte systemet den som jobbar lite tuffare och hårdare för att tjäna mer pengar. Det känns inte rättvist, men sånt är livet. 

 

För ett tag sedan satt jag på ett ställe och småpratade lite med en person om: Inkomster, skatter och pension. Jag var väl inte så himla intresserad, men jag kan ju lyssna på vad någon säger. Bara den person inte pratar för mycket om det hen är intresserad av. Det blir ju så jävla tråkigt när man inte är intresserad själv. 

 

Hur som helst så kom vi in på inkomstskatt och den här personen sa då att dom flesta som jobbar i Sverige betalar mer inkomstskatt än vad dom behöver. Han som jag pratade med sa att han hade löst det med något som heter löneväxling. Han menade på att detta var det enklaste sättet att på ett helt lagligt sätt minska sin skattebörda. Han menade väl i princip att fler borde göra det och att jag var dum som inte hade valt löneväxling. Man gör det ju på ett helt öppet och det är ju tillgängligt för dom flesta människor idag som är anställda. 

 

Som jag förstår så funkar löneväxling så att istället för att ta ut en del av din lön i pengar så väljer du att växla den mot en förmån. Det vanligaste tror jag är tjänstepension. Du väljer helt enkelt att ta ut mindre i lön och låter arbetsgivaren betala in mer till din pension istället. Skillnaden är väl att lönen beskattas med upp till 50% marginalskatt. Pensionsinbetalningen gör det väl inte på samma sätt. Det innebär att samma pengar räcker längre om den går via pensionen om den hamnar på ditt lönekonto först. Pengarna i pensionen växer skatteuppskjutet, under hela den tiden som pengarna är placerade. Man betalar skatten när man väljer att ta ut pengarna som är inbetalda i pensionen, och som jag har förstått det och enligt vad han som jag då pratade med (och som verkade ha tänkt en del på detta) så kommer marginalskatten troligtvis bli betydligt lägre.  

 

Jag tvivalar inte på att han jag pratade med ha rätt. Jag kanske också fattat fel i några detaljer i det jag just skrev om detta med löneväxling och tjänstepension. Staten har väl designa detta systemet för att uppmintra till att fler ska ha ett långsiktigt sparande och det inget fuskt eller nånting med detta. Det är ju precis vad reglerna tillåter. Dom flesta arbetsgivare erbjuder sina anställda att använda sihg av löneväxling, men många som har möjlighet till det, frågar aldrig efter det. Det är väl också för att man inet vet så mycket om det osv.. Jag själv visste inte så mycket om detta tidigare, men ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte så mycket om det heller.  Jag tänker att jag ska ändå fråga på mitt jobb om detta är något som man erbjuder. Inte för att jag har tänkt att bry mig om det sen. Jag är bara nyfiken och det kan vara kul att veta om några på mitt jobb gör på detta viset.

 

En anledning till att jag inte kommer att bry mig om att använada mig av löneväxling eller ens tycker att det är något för mig är för att det är ett system som bara gynnar dom som är anställda och är högavlönade. Det känns som att det bara är en liten del av befolkningen som gynnas av att bry sig om "löneväxling" och som jag också fattar det så behöver ju inte en arbetsgivare erbjuda det.

 

Även om jag idag kan se att något skulle kunna vara bra för mig att göra, och som jag sen kanske skulle tjäna på när jag går i pension så bryr jag mig aldrig om att typ investara och tänka på hur ag kommer att ha det med pengar när jag går i pension. Som jag ser det så är ju pensionen en gansak liten del av ens liv och den dagen jag väljer eller då jag kanske  måste gå i pension, då får jag väl ta dom eventuella problem som kommer då. Av flera olika anledningar så tror jag inte att jag kommer att ha så dåligt med pengar när jag blir gammal, men man vet ju heller inte om man ens kommer att leva och få uppleva något som jag kan kalla för pension. Det är ju en anledning till att jag inte bryr mig nu om hur nånting blir när jag blir gammal. Jag vill ju mest leva här och nu och för mig är ju pensionen så långt bort från nuet som jag i nuläget kan kan komma. Om det nu kommer en dag då jag går i pension då har man väl förmodligen i bästa fall, max 15 år kvar att leva.Allt utöver det är väl bara en bonus. Det tycker jag är för få år och ligger för långt fram i tiden för att det ska kännas viktigt för mig att bry mig om det inom mina närmaste år som jag förhoppningsvis har framför mig. Jag kan liskom inte se någon mening med att tänka på min pension nu och om man nu väljer att göra nånting nu som man typ bara har nytta av när man blir gammal, så känns det ju som att risken är för stor att man inte ska ha någon nytta sånt man väljer att göra.    Det kan ju också hända att man blir väldigt gammal, men om man då samtidigt kanske är sjuk och man kanske inte ens vet vad man heter, då känns det ju som att det är skitsamma vad man har att bolla med när det kommer till pengar och vad man tidigare har gjort för att få en bra pension. 

 

Jag känner också nu att om jag blir gammal, men håller mig: Pigg, frisk och fräsch så vill jag gärna jobba på. Jag tror kroppen faktiskt mår bättre av det i längden om man kan vara igång även om man tex är mellan 65 och 70. Om jag har fattat det rätt så är det ju dessutom så att om man kan jobba några år extra, efter det året som man har möjlighet att ta ut sin pension, så gör det att man får ut betydligt mer om man väljer att vänta och fortsätta jobba. När jag för något år sen kollade lite mer ingående på det där så märkte jag at några år extra kunde göra ganska många tusenlappar mer i månaden på pensionen. Dessutom tror jag ju som sagt att man mår betydligt bättre av jobba på när man blir äldre och kan jag göra det så ser jag ingen nackdel med att vänta med att plocka ut pensionen. Samtidigt är det som sagt inget som har med min pension att göra som jag bryr mig om idag. Jag stöter ibland på människor som pratar väldigt mycket om vad dom ska göra när dom går i pension, men jag tycker sällan det blir så som vissa genom åren har sagt. Dessutom tycker jag att livet är för kort för att man ska bry sih och kanske oroa sig för pensionen. D>et kan jag lätt skita i och inte oroar jag mig heller. 

 

Saker idag som ändå skulle kunan vara en pensionsförsäkring för mig det är ju tex min lägenhet. Jag bor ju i en bostadsrätt och säljer jag så får jag ju loss en hel del pengar. Säger vi sen att jag väljer att flytta till en hyresrätt, då kan jag ju placera och investera en del av dom pengarna i saker som ajg tror ger bra avkastning, och det kan man ju se som en pensionsförsäkring om man vill. 

 

En annan grej skulle kunna vara det konstprojket som jag håller på med. Jag som jag ser det nu så är det ett livstidsprojekt. Om jag lyckas fullt ut som jag har tänkt mig då  pågår ju detta till minst den dagen jag går i pension. Tanken är ju att jag ska få pengar att jobba för mig och jag ska inte behöva jobba så mycket för konstpengarna. Värdet stiger ju även om jag blir sjuk eller tar semester och om ajg som sagt lyckas med min konst precis så som jag drömmer om, då skulle det kunna vara min pensionsförsäkring. 

 

Men det är också så att jag bryr mig faktsikt inte om min pension eller ens vad som kommer att hända med mig när jag blir en gammal gubbe. Jag hoppas att jag kan jobba på även när ajg blir gammal. Idag är det så att jag känner också två personer som är över 80 år och dom jobbar hur mycket som helst. Det verkar också vara det som gör att dom håller sig: Friska och mer levande. Kroppen mår bra av att vara igån, speciellt när man blir äldre. Så för min del så hoppas jag att jag i alla fall kommer till en punkt i livet där jag till 100% får bestämma själv om jag vill gå i pension eller inte. Samtidigt är det inget som jag funderar på just nu. Jag tycker livet är för kort för att jag ska orka bry mig. Dessutom har jag lärt mig att man aldrig ska oroa sig för framtiden. Dom riktiga problemen i ens liv blir ändå alltid dom som man aldrig ens kan föreställa sig. Och även man skulle råka ut för något som man innan kände på sig, så blir det ändå inte exakt på det viset som amn kanske hade oroat sig för. Därför behövar man inet bry sig om något annat att leva i nuet. Det är ju bara nuet jag faktiskt kan veta något om. 

 

 Jag får ibland frågan om jag har en bil och när jag säger att jag inte har det så frågar många varför. Det enkla svaret är att jag inte känner att jag behöver en. Livet funkar bra för mig utan bil och jag ser nog fler bekymmer än möjligheter med att äga en bil. 

 

Sen är det ju också så att jag kan inte så mycket om bilar. Jag kommer ju bara att få massor med problem med min bil, eftersom jag känner att jag inte vet hur jag ska sköta den på ett optimalt sätt. Det kommer att kosta otroligt mycket pengar och det känns bara onödigt när jag lever ett liv där jag sällan kännar att jag behöver ha en bil. 

 

Man kan ju åka rätt mycket annat för dom pengarna som det kostar att äga en bil. Taxi, tåg, buss eller hyrbil är ju några exempel. För mig är sådana alternativ både billigare och lättare att utnyttja i längden. 

 

Det är ju hänt att jag åkt "limmo"  också det är ju en känsla av lyx som jag aldrig har känt när jag kör bil. Dessutom kan man ju åka en hel del limmo på ett år, för de pengar som det kan kosta att äga en egen bil. 

Naturligvis kan jag ibland känna att det finns nackdelar med att inte ha en egen bil. Jag får ju planera betydligt mer om jag tänker att jag ska åka någonstans. Jag får ju planera lite, även  jag bara ska ta en tur till Uddevalla. Samtidgt känner jag att även om jag kan komma på vissa nackdelar och jag några få gånger per år kan sakna att jag inte har en bil, så känns det ändå bättre för mig att ingen bil ha. Jag känner inte att jag behöver en egen bil så mycket, så att jag måste skaffa en. 

 

Jag tänker alltid att skulle det komma en dag där jag behöver en bil, då får jag ju lösa det då. Sen vad lösningen exakt blir, det vet jag inte. Men det är något jag verkligen kommer att tänka igenom om det skulle bli aktuellt. Vilket skulle kunna vara den bästa lösningen för mig?

 

Ett alternativ som jag skulle försöka undvika om det går, det är att ta ett privatlån. Jag vill ju inte bära hela den kostnaden själv. Om du sen säljer bilen, då har den ju tappat i värde och du kanske fortfranade har mer pengar kvar att betala av på lånet som du tog för att kunna köpa bilen för. Det känns som ett väldigt dyrt och onödigt alternativ och det skulle i alla fall jag försöka att undvika till varje pris.

 

Om jag inte har möjlighet att betala för min bil med egna sparande pengar, då skulle jag nog fundera på att leasing av bil istället. Jag har inte jättebra koll på vad som gäller och hur det funkar när man leasar bil, men skulle det bli aktuellt så kommer jag att ta reda på allt jag tror mig behöva veta. Som jag har förstått det när jag genom åren har pratat med personer som väljer att leasa en bil, så hör man ofta att dom säger att man blir av med väldigt många bekymmer som annars har när man äger sin bil. Väljer man dessutom att leasa bil via sitt bolag så blir ju leasingkostnaden också avdragsgill.  Det innebär ju att man betalar bilen med pengar som inte beskattats fullt ut ännu. I praktiken betyder väl det att staten är med och betalar en stor del av bilen. Så vet jag många som gör och skulle jag ha den möjligheten så hade jag säkert gjort så också. Dessutom är det väl så med leasing att man lämnar tillbaka bilen efter några år. Det gör väl att man iet har något restvärde att oroa sig för. Det blir ingen deprecieringsförlust (eller värdeminskningsförlust). Du har ingen bil som tappar halva sitt värde av att stå i garaget. Fördelen är ju också att man aldrig binder upp kapital och du kör alltid en nyare och bra bil när det leasar. 

 

Nu vill jag väl ändå säga att jag kanske har fel på några punkter när det kommer till detta med bilar och vad som är bättre och sämre att göra och vad som gäller vid tex leasing.  Men jag kan säga att jag kommer att tänka igenom mina val noga om det skulle komma en dag i framtiden där jag känner att livet inte funkar utan bil. Hur man än väljer att lägga pengar på en bil och alla omkostnader som kommer med den, så är det ju värt att ta reda på vad som är bäst att göra. Det är inte för att vara snål, det handlar ju om att ha en fungerande privatekonomi. 

 

Nu har jag ju ingen bil och jag funderar inte heller på att skaffa någon. Som jag lever mitt liv idag, så skulle nog bara må skit över att ha en bil att bekymmra mig över. När jag heller inte är så intresserad eller kan så mycket, så känns det just nu som ett rätt beslut att bara fortsätta leva utan bil. 

 

 Dygnet har 24 timmar och jag kan inte få fler och jag kan inte köpa mig fler. Jag vill få gjort mycket nu, men tiden räcker inte riktigt till och dessutom är det mycket med pengar som jag ska få koll på nu. Det som känns bra med allt jag planerar och sätter upp mål för just nu det är att jag har en tidsplan för allting. Det gör ju att det känns mer motiverande att fortsätta. När det gäller ekonomin och dom mål jag har med den så strävar jag ju efter att få pengar att jobba för mig. Jag vill komma till en punkt där jag inet behöver jobba så hårt för dom. Jag tror att jag är på rätt väg nu och det är nog första gången som jag på riktigt känner det. Jag har ju i alla år gjort som många andra. Man jobbar för sina pengar och sen spenderar man dom, utan så mycket tankar på hur man ska göra för att få dom att växa. Det är ju egentligen inte svårare att få pengar att jobba av sig själv. På ett sätt är det ju lättare för man behöver ju inet göra så mycket sen när man väl har fått allt på plats. Jag måste ju bara börja och ha tålamod. Jag väljer att göra vad jag tror krävs och jag är noga med att få allt klart inom en viss tid. 

 

Det är ju faktiskt så att en investering som bara få pengar att växa blir ju hela tiden värd mer även om jag skulle bli sjuk eller ha semester. Pengarna rör sig oavsett. För att nå mina mål med ekonomi och i slutändan min vison, så kräver det arbete av mig och jag måste ha tålamod, men när allt det är på plats då kommer jag ju att känna än större ekonomisk frihet än vad jag gör idag. Det är jag helt övertygad om. Tiden är något som kan vara en begränsning, men samtidigt får den mig att ta tag i saker och få dom gjorda. Klarar jag bara alla delmål på vägen så ökar chanserna hela tiden att ag ska klara mina slutgiltiga mål. För varje spärr jag kommer över så får jag automatiskt mer ekonomisk trygghet. Jag vill nå ett mål där jag tjänar pengar som jag nästan inet behöver jobba för alls. Jag vet inet exakt hur jag ska nå min vision, men det känns bar att jag har börjat och det känns också bra att jag har en tidsplan för allt som jag gör. Jag kommer liksom inte att kämpas på i evigheter för att sen konstatera att jag inte har kommit vidare i min ekonomi. Misslyckas jag med något av mina delmål den närmaste framtiden, då kommer jag att ge mig där och bara göra det bästa av allt ajg har lyckats med. Typ bara leva så mycket jag kan. Det känns bra att man har börjat på riktogt att närma sig visionen. Tiden gör jobbet, men bara om jag börjar att göra sånt som jag har planerat för att nå målen.  Min tid ger mig mina möjligheter. 

 

 Jag tänker mycket nu på alla mål jag har och de mesta handlar om min ekonomi och vad jag vill skapa för framtiden. Jag tror inte det går en enda dag utan att jag tänker på minst fyra saker jag tror hjälper mig att faktiskt hålla mig till vad jag har planerat. Jag känner att jag är på rätt väg, bara jag gör som jag har sagt till mig själv att jag ska göra från början. Detta handlar ju nu bara om ekonomiska mål, men det är dom som känns viktigast just nu och det som känns extra bra är att jag har en tidsplan för allting. Allt känns bara rimligt, logiskt och jag tror starkt på att detta kommer att funka.  Det viktigaste är att jag tänker mycket på dessa 4 saker. Jag tror att det är en förutsättning för att jag i slutändan ska lyckas nå dom mål jag har med min ekonomi. 

 

 

 Jag har vissa följare som verkar typ kolla allt jag gör och med jämna mellanrum så har jag några som ofta skriver till mig. Några av dessa trogna följare är ofta av den åsikten att man tycker att jag borde tagga och inte ha ett så stort bekrätelsebehov. Vissa skriver att dom tycker att jag är duktig, men man vill inte veta att jag tex har nått något mål som jag har haft med pengar. Man kan också tycka att jag inte ska skryta över så många saker som jag tidigare har gjort. Generellt sett så tycker vissa att det inte är så fint av mig att visa framgång. Enligt vissa så ska jag bara tagga ner och inse att jag är precis lika vanlig som alla andra. Det är den känslan jag får när vissa personer (som är ständigt återkommande) skriver till mig. 

 

Jag tycker inte själv att jag har något stort bekräftelsebehov. Jag tycker att jag försöker visa en bild av mig själv som är så nära min verklighet man kan komma, men jag bryr mig inte så mycket om hur folk väljer att tolka allt de man ser i mina sociala medier. Jag känner mig så trygg i mig själv så att jag har inget behov av att visa andra att jag tex har pengar och kommer att få in ännu mer som ajg i sin tur kommer att tjäna ännu mer på. Jag skriver detta, men jag gör det ju bara för min egen skull. Allt handlar ju bara om att jag vill påminna mig själv om vad jag har gjort och vad jag har för plan att göra. Skriver jag om pengar så har jag egentligen inget behov av att visa att jag har och tjänar mer. Jag vill bara skriva av mig om saker som jag ägnar mig åt i mitt liv. Pengar är viktigt för mig, men jag bryr mig aldrig om vad andra tycker. Jag taggar nog ner med många saker. Jag visar inte allt och jag berättar framförallt inte allt. Jag vill heller inte vara en person som skryter om någonting, men jag vill ju inte vara för hård mot mig själv heller. Tycker jag själv att jag har gjort nånting bra och kanske dessutom är stolt över det, så är det väl inte så konstigt om jag vill lägga ut det på Dannebloggen.

 

Jag bryr mig inte om status och jag har heller inget behov av att bevisa något för någon. Jag gör min grej och mår bara bra av det. Ingenting handlar om något annat än att jag ska må bra och jag mår som bäst när jag strävar efter att uppnå mina mål och mina sociala medier hjälper mycket med att fortsätta komma framåt mot dom mål jag faktiskt har och vill fixa. Jag kan heller inte tänka mig ett liv utan min strävan efter att förevrkliga dom drömmarna som jag har. Sen går det ju heller inte att komma ifrån att man behöver ha pengar för att kunna förverkliga dom drömmar man har. 

 

Den senaste tiden har folk skrivit till mig och vill att jag ska komma och överraska någon på tex en svnsexa eller ett födelsedagskalas. Peresoner som skriver och frågar detta är inga som jag känner och känner inte heller den dom vill överraska. Jag har hittills sagt nej till alla förfrågningar eller inte ens svarat dom som skriver. Anledningen är mycket enkel. Ingen har hittills velat betala det som jag vill ha och vad jag tycker att det är värt att göra det för.  Jag ser mitt värde och jag gör inte mycket för andra om jag inte får betalt för det. För mig är mitt värde självklart och jag slösar inte min tid på saker som jag inte tycker att jag får tillräckligt betalt för. Får jag inte betalt för saker då lägger jag ju hellre min tid på att göra saker som jag tycker i kul. Tex några timmar i pingishallen. Folk får ta att jag säger nej och inte bryr mig. Jag kommer alltid att se mitt värde och aldrig undervärdera mig själv. Jag tar alltid ruskigt bra betalt. För det är vad jag tycker att jag är värd. Vill någon inte betala, då finns det väldigt många andra saker som jag hellre lägger min tid på, och kanske också får bra betlat för. En del kan säga till mig att dom inte tycker att det är värt att betala det priset som jag begär. Det är ok för mig att dom tycker så, men jag kommer aldrig att ifrågasätta mig själv när det kommer till vad jag tycker att jag är värd. Om någon jag inte känner och som bara är en person som följer mig och Dannebloggen, så kommer jag aldrig att ta mig till en plats där någon eller några inte är villiga att betala för min tid. Jag missar inga chanser för att jag säger nej. Att jag säger nej hjälper mig bara att ta bort dom som inte ser mitt värde och det gör också att hitta platser som jag kan vara på, där mitt värde bara är självklart. Jag lägger ingen tid på att försöka bevisa mitt värde för andra. Jag gör min grej och sen får jag rätt människor omkring mig som är bra för mig och som också tycker att det jag gör för dom är värt att betala för.