Det har varit en varm dag. Jag har ändå lyckats gå ca 20 000 steg och jag har inte ens varit ute på en sk fokuserad promenad. Jag har bara gjort en jäkla massa ärenden idag och ändå har jag lyckats flytta mina ben över en mil. Jag fick i och för sig. springa lite fram och tillbaka med en grej. Tyvärr blev det inte som jag ville. Inte det minsta så det känns lite tufft nu att man typ har promenerat en mil för något mer än bara motionen. 

 

Jag har en grej i huvudet som jag gärna skulle vilja lyckas med, men hur jag än vänder och vrider på allt så kör jag fast i tankarna och jag hittar inget sätt som jag tror kommer att funka. Först tänker jag att jag bara kommer att göra bort mig. Sen funderar jag på vad som är det värsta som skulle kunna hända om det inte blir som jag helst skulle vilja. Det värsta är egentligen ingenting, så egentligen borde jag bara köra på, men riktigt så lätt är det inte heller. Min självkänsla är ju ganska låg. Jag vet det, jag har svårt att ändra på det och den ställer nog till det för mig ibland. Det blir ju så lätt för mig att ge upp på förhand när min självkänsla är som den är. 

 

Jag mår bra, pengarna rullar bra och det känns skönt att jag vet vad jag vill göra och fixa i framtiden. Men allt handlar inte alltid om pengar och kickar som man får av roliga upplevelser. Det finns annat i livet också som jag faktsikt vill ha...och som jag framförallt vill ska funka för mig, men jag fastnar alltid i tankar där jag säger till mig själv: Att det kommer inte att funka denna gången heller. Jag hatar den känslan, samtidigt som jag aldrig ger upp hoppet.