Idag har jag skrivit väldigt mycket på min sk självbiografi. De är så många tankar och mycket känslor som jag skapar inom mig pga att jag sitter här och skriver om mitt liv så jag känner att jag måste få blogga ur mig  lite. 

 

Jag kan som jag tidigare har sagt inte sitta här och sträckskriva. Min arbetsmetod blir att jag skriver ett tag och sen måste jag resa på mig och kanske gå runt här hemma i lägenheten eller bara göra något helt annat en liten stund. Sen sätter man sig ner igen och fortsätter skriva och efter det tar man en paus, och så håller det på Den spontana känslan jag får av skrivandet om mitt liv är att det finns så mycket som jag aldrig har prata med någon annan om ordentligt. Jag har hållit väldigt mycket inom mig i alla år. Nu när man skriver så kommer de man faktiskt känner fram och det blir som massor av bubblor som växer inom mig och om jag inte pausar så kommer jag att få för mycket bubblor som gör att jag inte kan tänka klart. Som någon inre utbrändhet elller nåt liknade. Att jag egentligen inte har pratat med någon om vissa händelser och upplevelser beror säkert på flera orsaker. Men om jag tänker efter så har jag många gånger haft känslan av att ingen vill lyssna på vad jag har att säga och då väljer man att inte prata om sånt som man kanske skulle behöva prata med någon om. En annan känsla som jag vet att jag har haft och har nu med det är att jag  inte kommer att bli trodd. Vid ett flertal tillfällen har jag också på olika sätt förtått att den jag pratar med inte tror på mig och då fortsätter man ju inte prata. Då blir det ju så att man bara håller saker inom sig och har man fått den där känslan ett flertal gånger att ingen tror på vad man säger, då vågar man ju tillslut inte säga nånting. Man väljer bara därför att hålla mycket inom sig för man har den där obehagliga känslan av att ingen kommer att tro mig i alla fall.

 

Den känslan kan jag ha även nu när jag sitter och skriver, men jag förtränger det då. Nu är det ju bara skrivandet som är viktigt. Jag kanske aldrig visar min självbografi för någon. Det känns ändå som ett väldigt stort steg att ta att på någon sätt låta någon läsa eller på annat sätt gå ut offentligt med de jag just nu skapar om mitt liv. Det var ett stort steg att ta att bara sätta sig ner och skriva, men det känns inte för stort längre. Däremot känns det som ett för stort steg att ta just nu ¨när det kommer till att visa vad jag har skrivit  för ens en person.   Att skriva om hela livet upplever jag ju själv som väldigt självutlämnade och dessutom så funderar jag ju såklart på om någon ens kommer att förstå och tro på de jag skriver. 

 

Det viktiga just nu är ju att jag bara skriver. Jag tänker ungefär på samma sätt som med löpningen. Det viktigaste är ju att jag tar mig ut och springer. När det kommer till skrivandet så tycker jag också det är viktigt att de jag skriver går att läsa med en god ton. Jag vill inte vara för hård och dra på, men jag vill inte heller vara för snäll och förlåtande. Det ska vara lite lagom åt båda håll, och med glimten i ögat. Jag vill slutföra detta med min sk självbiografi. Skrivandet ska jag ta mig igenom, men vad jag sen gör med materialet, det jag nu håller på att skapa, det har jag ingen aning om just nu. Och det vet jag kanske inte när jag har skrivit färdigt heller.

 

Jag satt tidigare i dag och såg en ny Johan Falk film. När det inte är Beck så kan det vara Falk. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Skönt att man får vara ledig en dag från arbete nu. Det har varit ganska tråkigt att köra under några dagar. Jag har inte haft någon lust. Semestern närmar sig och man längtar ju till den. Samtidigt så är jag glad över att jag jobbar dom tiderna som jag gör. Jag gillar bättre att jobba eftermiddag och kväll eftersom alternativet annars är att jag får gå upp typ halv fyra på morgonen. Om man någon kort period nu känner att det är lite segt att jobba så föredrar jag ändå att jobba som jag gör nu. Jag vill inte gå upp sjukt tidigt liskom. Allting är bättre även om inte allt är bra. 

 

När jag inte jobbar så skriver jag ju på min sk självbografi. Jag har fått lite fart på detta nu. Att skrvia om hela sitt liv är fan inte enkelt. När jag börjar skriva på en berättelse om något man har varit med om så blir det väldigt mycket text. Jag orkar max skriva färdigt en händelse eller en upplevelse, sen måste jag ta en paus innan jag kanske kan sätta mig ner och skriva om en till. Det är i alla fall väldigt roligt att skriva, även om jag gärna hade velat slippa att få vara med om vissa händelser och upplevelser som jag skriver om. Men på något sätt blir det roligt at skriva ändå för jag känner att om det finns något som jag inte har bearbetat färdigt, så blir det ju på något sätt färdigbearbetat nu när jag skriver. Det känns kul att jag har fått upp lite fart på detta. Det är bara att fortsätta liksom..

 

 

 Jag har rört till det lite när det gäller några beställningar på inredningsprylar. Jag satt här och klia mig i huvudet under morgonen. Har jag beställt de jag ville ha? Blev det rätt eller hade något annat varit bättre? Sen kommer jag på att något är fel och då mailar jag någon kundtjänst och får svar att jag kan ändra min beställning om jag vill. Då vet jag att jag kan det och då funderar jag på om jag ska göra det eller inte. jag får också vänta en eller två månader på vissa saker och då funderar jag på om jag ska vänta med att beställa något annat till jag ser vad jag får. Det är ju inget fel på det jjag har beställt, men blir det perfekt? Så här snurrar det i huvudet och redan nu. Va fan! När det handlar om renovering och inredning av mitt hem så ska jag ju inte fixa detta förrän efter sommaren. Ändå rör jag med denna grej redan nu. 

 

När klockan sen blev runt halv tolv då vakande jag till lite och tänkt bara att nu skiter jag i detta och tar tag i allt som jag faktiskt  vill få gjort i dag, innan jag ska starta en ny arbetsdag bakom ratten. Jag har kört hårt nu i någon timme med vardagligt "trökgöra" och nu kan jag bara ta det lugnt. Jag tänker mycket renovering och heminredning hela dagarna. Men nu får alla beställningar ligga på is ett tag och det jag har betsällt får jag få hem först innan jag börjar röra igen. Det sista av allt som jag redan nu har betsällt kommer i m itten på augusti. Jag får ha lite tålamod fram tills dess.

 

Jag har länge undrat vad dom här 11 männen hade i sina lunchlådor. Levde dom på potäter och sill? Eller är de någon som möjligtvis hade en piroger i sin låda? Piroger har jag i min lunchlåda i dag i alla fall , men jag skulle så gärna vilja veta vad dessa stenhårda män hade i sina lådor 1932. 

 

 

 

Jag känner mig pantad som inte pantar mera. I morgon ska jag panta mera. Tex ska jag panta en flaska apelsinmer. Panta "MER"

 

 

Skönt att man börjar jobba lite senare under eftermiddagen idag.  Då hinner man ju att fixa till lite egen mat. Något som kanske är lite mer skonsamt för min mage än kebab och korv och annan skräpmat som jag annars har levt på dom senste dagarna. Dagens lunch kändes som lite bättre.

 

 

 Har varit ute på en löprunda idag. Skönt att få röra sig lite efter några dagar av för mycket stillasittande och en jävla massa skräpmat.  Nu kan jag var nöjd med detta veckans träning också. Jag är nöjd om jag löper 1-2 mil per vecka. Det har jag gjort varje vecka sen jag började med löpningen. 

 

 

 

 

 

 

Det blir lite tufft och jag slänger i mig för mycket sk skräpmat och rör mig för lite.

 

Det har jag nog "bara" blivit 7 km löpning, totalt på hela denna veckan. Jag brukar i alla fall bli närmare 2 mil samnlagt. Jag kanske hinner komma över milen i morgon. Det är ju en dag kvar på denna veckan och i morgon börjar jag jobba ganska sent på eftermiddagen. Logiskt sett borde jag då orka ta mig ut då.

 

 

 Denna bilden har nog dom flesta av er sett förut. Till synes 11 orädda hårt arbetande män som ska käka sin lunch, hur högt upp i luften som helst. Jag får massor med tankar så fort jag tittar på denna tavla som har hängt i mitt sovrum i flera år.

 

Jag tror inte att bilden är fejkad. Den är nog på riktigt. Där sitter verkligen 11 arbetare och dinglar med benen så högt upp i luften som det faktiskt ser ut att vara. Jag skulle vilja  se sk "förebilder" eller nåt liknade som visar hur dessa 11 män tog sig ut och balanserade sig fram till den plats som dom har på denna bilden. Jag funderar också på om det kan finnas någon i detta sällskapet som är höjdrädd. Undra vad dom pratar om? Utsikten eller vad dom har i sina matlådor. Kanske snackar dom om snus, mus och brännvin.

 

 En grej som förbryllar mig lite grann och som ändå får mig att fundera på om denna bilden verkligen är äkta det är att nästan alla har någon typ av mössa eller "gubbkeps" på huvudet. Hur kan dom ha det? Alltså, hur kan den sitta kvar på huvudet?  Om man sitter så högt upp i luften, på toppen av en skyskrapa, då borde det blåsa rätt kraftigt. Där uppe är det väl knappats vindstilla. Dom borde ju hålla i sina mössor för att dom inte ska blåsa bort kan man tycka. Sen kan jag undra om männen längst till vänster på bilden klarar av att tända den där ciggen som det ser ut som om dom försöker göra. Det borde som sagt blåsa rätt ordentligt, och hur man än vänder sig där uppe så är det nog svårt att skapa ett vindskydd. Är bilden på riktigt? Jag tror det, men att det ser ut att vara vindstilla och det förbryllar mig. 

 

Jag funderar också  på mannen längst till höger på bilden. Han är förövrigt den enda som tittar in i kameran.

 

 

 Dessutom verkar han skita i lunchen. Han bara dricker och jag undrar vad han har i flaskan. Det kommer jag såklart aldrig att få veta. Kan det vara brännvin eller whisky som han dricker på sin lunchrast? Eller är det bara friskt källvatten? Ingen matlåda har han. Har han redan ätit sin  mat och sen slängt  den matlåda han borde ha haft rakt ut i luften. Eller är det bara flytande föda som gäller för hans del och nu sitter han där i godan ro och tar sig några rejäla supar innan det är dags att tag tag i arbetet igen?

 

 

 

Jag är ganska säker på nu att det bli mer renovering av min lägenhet till hösten. Ingenting är klart än, men det ligger liksom i luften.  

 

Jag skulle vilja fixa allt redan nu!  Nu direkt, redan nu och helst ska det vara klart ikväll. Men det går naturligtvis inte. Jag har pratat med folk som kan tänka sig att hjälpa mig, men ingen har ju tid förrän till hösten. 

 

 Jag funderar mycket på just nu hur jag ska inreda mitt när själva renoveringen är klar. När målaren och elekrikern har tagit över då ska jag ju inreda mitt hem så det blir så jävla perfekt som jag vill ha det. Jag kan inte riktigt hålla mig så jag har redan nu köpt lite nya grejer. Jag har beställt gardiner som jag ska hänga upp i vardagsrummet och i sovrummet. Jag har även beställt lite sk konst som jag tror att jag kommer att bli jättenöjd med. Jag har såklart redan köpt en ram till konsterket redan nu

 

Jag köpte lite annat också och man kommer på nackdelen med att inte äga en bil. DET BLIR SÅ JÄVLA MYCKET ATT BÄRA PÅ GENOM HELA STAN NÄR MAN SHOPPAR!

 

 

Idag känner jag mig ganska sunkig. Min andra lediga dag ju. Jag har likom haft helg mit i veckan. Med tanke på hur jag känt mig idag så känns den torsdag som en sån där söndag. Ni vet när man har varit igång en hel helg och sen får man använda söndagen till att bara vara för att man sen ska orka ta sig till jobbet på en måndag. Fast nu har jag varit igång en tisdags kväll, en natt mellan onsdag och denna torsdag. På fredag tar jag tag i arbete och det kommer väl då att kännas som en måndag, fast det egentligen är helgjobb. Man blir rätt snufrrig och man funderar vidare på detta. 

 

Kort sagt: Det har varit skönt få vara ledig 2 dar mitt i veckan.  Det har varit några roliga lediga dagar med en del "bubbel". Sen får man väl föröka strunta i att denna torsdag känns som en "bakfyllesöndag" 

 

 

 

Skönt att man nu har 2 lediga dagar mitt i veckan. Får helg efter att ha haft en ledig helg, fast jag ska ju också jobba helgen. Det är skönt att vaar ledig nu i alla fall. 

 

Jag har varit ute på en löprunda i morse. Det gick inte bra. Jag kände mig tung och jag fick mest kämpa för att jag överhuvudtaget skulle orka jogga.

 

 

Jag kommer aldrig att förstå varför det ena dagen kan känans skitbra och sen från en dag till en annan så känns allt skitdåligt. När man tror att det kommer att det kommer att gå bra då gör det inte det och tvärtom. Så är det när jag tränar pingis, och nu är det så med löpningen också. Givetvis kan jag väl förstå de beror på en mängd olika saker om det känns bra eller dåligt. Men varför det går så mycket upp och ner, det kommer jag nog  aldrig att fatta. Det kanske är lika bra det. För om jag kunde vara säker på innan att tex en löprunda kommer at kännas väldigt dåligt då tar mig sig ju inte ut den dagen. Det är ju trots allt så att det är den träningen som blir av som räknas och om en löprunda känns dålig så har jag ju ändå tränat och fått svettas lite. Det är ju bättre än ingen träning alls liksom.. 

 

Jag kör bara på. Känns det dåligt så får det väl vara så. Känns det bra då är det ju toppen. 

 

 

 

 

 

                   

 

 

 

 

 

 

Tog nya tag med löpningen idag. Lite för hårda tag kändes det som. Jag gjorde mitt snabbaste löppass hittills över 3 km, men jag pressade nog på lite för mycket. Efteråt kände jag mig yr och hade blodsmak i munnen. Jag fick den där känslan att jag aldrig mer vill utsätta mig för detta. 

 

 

Jag ska naturligvis fortsätta löpa, men ska nog tänka mig för innan jag pressar mig så hårt igen. Att det blev så idag berodde nog på att det kändes väldigt bra från start och då trycker man på lite till och lite till. Sen går man liksom över sin egen gräns och springer in i väggen.

 

Jag är är ändå nöjd med dagens löpning.. Det gick ju fort och jag tog mig runt utan några som helst problem. Det var ju på ett sätt den bästa löpningen sen jag började med detta, men känslan jag fick efteråt var inte skön. Jag fick liksom leta efter andan samtidigt som jag stod och spotta för att försöka få bort all den blodsmak som jag kände i munnen. Öhh..fyfan.

 

 

 

Har varit ute på en löprunda. Det blev lite mer än 3 km. Det kändes bra hela tiden och jag fick en tanke på att jag kanske skulle springa längre. Fast jag ändrade mig. Just nu är det nog bättre att jag bara springer mellan 3 och 4 km. Den sträckan känns ju bra och springer jag längre så kanske det inte känns lika bra. Man får sämre självförtroende och känner sig dålig liksom. Jag kan ju hålla på ett tag med att springa 3-4 km och när det sen känns för bra då kan man öka lite lätt. Bättrre att nu försöka pumpa upp sig lite med självförtroende i detta. Jag har ju också bara hållit på med löpningen i ca 2 veckor. Att försöka överprestera så här i början känns bara fel liksom. Nu ska jag bara vara nöjd över att jag löper bra när jag springer 3-4 km, punkt. För 2 veckor sedan var jag nöjd med att jag tog mig ut och sprang. Nu är jag liskom lite bättre och då ska jag inte förstöra den känslan genom att försöka göra mer än vad jag klarar av att göra bra just nu. Typ så tänker jag.

 

 Idag har jag  skrivit på min sk självbiografi. Jag har inte suttit ner och skrivit så mycket under denna veckan, men jag har funderat. Nu behövde jag skriva av mig lite. Det känns bra. Jag skriver ner den ena berättelsen efter den andra. Det blir välskrivet och jag lär mig väldigt mycket om mig själv samtidigt som jag sitter här och summerar mitt liv. 

 

 

 

 

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Jag är ganska trött efter den senaste tidens turbulens. För det har verkligen varit turbulent.  Denna veckan har i och för sig varit ganska lugn, men tidigare veckor har varit ganska tuffa så jag antar att när man blir helt ledig från allt så kommer tröttheten. Gott att man är ledig i morgon också. Då kan man kolla in plantaget och sen kan man ju alltid ta ett varv nere vid vänern och kolla på något båt. 

 

 

 

Midsommarafton idag! För mig blir det en ganska vanlig dag. Jag kommer liksom inte att fira någon midsommar.

 

Idag har jag varit ute på en löprunda. Den kändes riktigt bra denna gången. Förra passet gick ju skitdåligt så jag kände nog lite revanschlust denna gången och därför gick det bättre. Det går ofta bättre när man är lite småförbannad över att något annat inte är/var bra. Det fanns massor idag som var bra med dagens löppass:

 

Jag har också fixat litet nere i tvättstugan, varit och handlat och lagat mat nu på morgonen. Det fick bli några piroger. 

 

 

Jag haft en liten mysnatt och kollat Beck filmen "SJUKHUSMORDEN". 

 

# Ganska bra

# Mycket bättre än "INVASIONEN"

 

# Grönt fodral

# En hel del spänning

# Värd att se

# BECK

# SJUKHUSMORDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

Besöken hos sjukvården är färdiga för denna gången. Dom hitta ingenting och det var väl på et sätt skönt att jag inte hade någon spricka eller nåt liknade.

 

 

 Jag var på vårdcentralen och en sjuksköterska klämde och kände lite på min vänsterarm. Jag kände ju av att det gjorde ont runt armbågen så hon skickade en elektronisk remiss till Näl  i Trollhättan. Jag åkte dit och fick röntga min arm. Det blev rätt mycket väntetider både före och efter själva undersökningen. Under undersökningen på näl fick jag vrida armen i lite olika lägen och sen tog doktorn lite bilder. Sen fick jag veta att det inte var något fel. Jag har uppenbarligen bara ont och det kommer väl att gå över då. 

 

 

 

Lediga söndagar gör alltid så snabbt. Nu har det redan blivit kvällen och jag fattar inte vad det är med tiden när det känns som den alltid går så fort, just på en ledig söndag. Helt plötsligt blir det vardag och för min del just nu så känns det som jag då får nya problem som jag ska försöka lösa. 

 

En söndag som denna har jag en känsla av att jag ofta ägnar åt att tänka mycket. Man funderar nog mest över veckan som varit och helgen som snart är över.

 

I dag har jag varit ute på en löprunda. Den kändes som vanligt typ. Jag försökte mig på det varv som är på över 10 km. 

 

 

 

Detta kan bli ett av dom märkligaste inlägget jag har skrivit på denna bloggen eftersom jag kommer att blanda lycka och glädje med sorg och ilska. Tänker man rent känslomässigt bara om denna dagen så har jag blandade känslor. Tvärt om, från en minut till en annan. Det är inte lätt att fatta hur det där funkar. Undra hur om jag ens kan blogga så jag förstår detta inlägget själv?

 

Jag var ju ute och löpte i morse. Det käns ju tungt och så, men jag diskutera detta lite med brorsan i dag. Han sa till mig att jag kommer att känna att det går lättre när jag får träna ett tag. Det är bara och köra på och om du känner att det känns tungt efter 3 km nu så kommer ju den gränsen att flyttas fram om någon månad. Då kanske det känns tungt förrän om 6 km. Bara du tränar på så kommer du ju att flytta fram din gräns hela tiden, innan den där tunga känslan kommer. Jag vet ju detta egentligen, men när min träning går för lätt då pressar jag mig lätt gärna  mer. Jag kommer ju på sätt aldrig att känna efter att jag har haft ett träningspass att allt går så lätt, som man ibland kanske måste få känna också. Fast det viktigaste är ju just nu att jag rör på mig, som brorsan också sa. 

 

Jag har suttit här i dag och tittat på prinsbrölloppet. Jag gillar ju kungafamiljen och allt runtomkring. Man blir glad när man ser brudparet. Dom är ju så lyckliga och sjukt kära. 

 

Jag var ute klockan 07:00 i morse och tog en löprunda. Det känns inte bra, men det blev i alla fall en runda på 3,5 km. Löprundorna känns fortfarande gasnka tunga. Jag löper inte snabbt, fort och lätt. Det tar emot och jag stananr till inbland och sen försöker man igen. När man sen känner att nu stannar jag typ hela tiden då avbryter jag och går resten. Jag stannde därför helt på 3,5 km i dag.

 

Hur ska man göra för att få detta att kännas bra? Hur ska man orka liksom? Tänk om man hade alla svar ... 

 

 

 

I går kände jag på mig att denna fredag skulle bli minst lika tuff som torsdagen va. Och jag hade tyvärr rätt. Jag har haft en jäkligt tuff dag i dag också. 

 

I går kom jag liksom på vilken tuff vecka jag har haft. Inte bara denna veckan utan allt började egentligen förra fredagen. Men jag har inte tänkt på de förrän igår. 

 

Det är bara mycket liksom. Jag får ta en del skit nu också. På något sätt känns det som att vad jag än gör så är det alltid minst en person som säger till mig att jag borde gör annorlunda. Och gör jag ingenting, så kan man ge sig fan på att någon tycker att det är fel också. Detta gäller flera olika saker och personer, oberoenda av varandra.

 

Vissa verkar tycka att jag måste typ kunna dela mig själv i tre deler. Ha åtta armar och vara alla till lags. Fixa saker på noll sekunder eller helst innan jag ens vet vad det gäller. Jag säger själv ibland att: Jag ska se vad jag kan göra och om det finns tid, men med det sagt så verkar vissa tro att jag har tid och kan fixa det. Och så är det kanske inte alltid. 

 

Nu får jag en mer ledig helg i alla fall. Jag har inga planer direkt. Jag behöver inte bry mig om någonting. Hoppas att jag tar mig ut och löper lite. Kanske går det att springa av sig allt snurr och surr som man känner i huvudet. 

 

Dags att jobba lite igen. Ett sista ryck innan helgen. Skönt att man får en ledig helg, för jag känner mig ganska snurrig efter dom senaste 7 dagarna faktiskt. Ledig helg gör ju att jag taggar ner lite. Det brukar vara så i alla fall.

 

När jag ser denna dokumentären som handlar om uppfinnaren Håkan Lans och pantent 986 så tänker jag  på hur orättvist livet kan vara.

 

 

 

 

 

 En telegubbe har varit här i dag och gjort någon slags uppmätning. Fråga mig inte vad han skulle kolla, men han hade något mätinstrument och sen sa han något om att jag hade ett antal meter ner till källaren frän där jag står just nu. Fråga mig inte vad jag ska göra med den informationen, men nu är telegubbar, snickare och andra hantverkare  i alla fall klara hos mig för denna gången. Det kommer sen någon telegubbe i höst sen som typ ska trycka i en kabel så jag sen kan använda det nya bredbandet, men det är alltså inte förrän till hösten. 

 

Jag flyttade tydligen undan möblerna i onödan. Jag fick en lapp i början av denna veckan om att jag skulle flytta undan möblerna, men jag behövde egentligen bara flytta på min TV. Jag missuppfattade lite där alltså. 

 

I dag har jag annars varit hos frissan. Skönt att få fixa till sig lite. 

 

 

Snart ska jag "tagga" till jobbet och sen när man har suttit bakom ratten några timmar så är denna dagen slut också. 

 

 

Körde  en löprunda nu på förmiddagen. Denna gången lyckades jag att springa eller jogga hela tiden. Jag stannade inte och började gå. Det blev en runda på ca 4 km. Jag känner att  någon liten detalj blir för varje pass jag kör bättre och bättre. Ett mål har ju varit att orka springa hela tiden. Även om rundan jag springer skulle vara Göteborgsvarvet så vill jag klara av att löpa hela tiden. Men samtidigt kan jag känna att om jag springer och tar mig runt på ett varv som är några km eller kanske 1-2 mil men råkar gå någon sträcka  så är det bra gjort av mig i alla fall om jag klarar av att ta mig runt. Jag har liksom inga krav på mig själv. Jag tycker att minsta lilla framsteg jag gör med löpningen känns bra, och det räcker. I dag var det grymt att känna att jag klarade att springa hela tiden utan att stanna och börja gå.

 

 

Jag har fått mycket gjort i dag. Kan det vara så att löpningen som jag nu har börjat med gör att man lättre orkar ta tag i mer grejer liksom. I dag har jag i alla fall vara ruskigt effektiv och jag har tagit tag i grejer som jag har funderat på i månader på när jag egentligen ska orka bry mig. 

 

1. Jag började ju dagen med löpning så klart. Inget var väl bra med löppasset om man tänker på tiden, tempo per km eller hur långt jag orkade springa innan jag började gå för att sedan börja springa igen. Men jag bryr mig inte om något annat just nu än att jag bara tar mig ut och springer. Några km måste det alltid bli och då blir det bra träning oavsett. När jag gör det så är jag nöjd. jag får inte nu i början sätta några prestationskrav på mig själv. Det kommer bara att knäcka mig. Jag vill verkligen inte sluta nu när jag faktiskt klarar att ta mig ut och springa. 

 

2. I dag har jag också skapat nya historier om mitt liv, mitt enda liv. Jag skkrev lite om andra bloggare och en annan kändis inom andra branscher som jag har råkat passera. Det är inga märkvärdiga historier så, men på min "lista" över spännade saker som jag har fått vara med om i livet så kan det ju vara stort för mig personligen. Kul att jag lyckades skriva lite om roliga händelser i dag och inte bara fokuserade på sånt som kan upplevas som ganska sorgligt eller rent av orättvist. Jag har kommit på i dag när jag har suttit här och skrivit att vissa har man stött på genom åren som har använt rättvisan som ett medel för att skapa orättvisa. Fel på systemet eller är det rätt, fast det blir fel? Hoppas dessa människor inte sover så gott om natten. Det gör jag i alla fall och det känns skönt. 

 

3. Tvättat har jag också gjort i dag. Skönt att man nu framförallt har fått tvättat rent alla svettiga träningkläder.

I morgon blir det svettigt igen, fast det är ju bara bra. Då slutar jag ju inte med löpningen i morgon i alla fall.

 

4. Samtidigt som jag röjde runt i tvättstugan så röjde jag även i källarförrådet. Jäklar vad skit jag hade där som jag nu har fått kastat!  Nu har jag gjort plats och  under några år så kan jag lägga mer  skit i mitt källlarförråd som jag sen kanske kastar när det blir lite för mycket av allt som man förmodligen aldrig behöver, men som man ändå tycker att man ska spara.  Det var skönt att få röja bort allt i dag i alla fall. 

 

5. Jag har flyttat möbler igen här hemma. Tydligen kommer det några el eller telefongubbar hit och ska dra mera kablar någon dag denna veckan. För två veckor sen var dom ju inne och drog någon kabel från hallen och ända in till min TV i vardagsrummet. Jag var tvungen även då att flytta ut möbler från väggen för kabeln skulle gå bakom möblerna liksom.. I går fick jag typ samma lapp igen. Flytta möbler, ut från väggen och bla bla bla.  Bara att börja flytta igen och det har jag gjort i dag. Hoppas nu bara inte att gubbarna som ska dra fram det nya bredbandet på onsdag, torsdag eller fredag ringer på dörren och är pigga som fan klockan 07:00 på morgonen. Det skulle kännas öhhh om jag inte får sova lite, och det kan bli så ju. Öhhh...

 

-6-. Jag har gjort mer i dag,  men det får räcka med 5 punker och sen lägger jag bara till att skatteåterbäringen kom i dag. Detta var en bra dag!

Aj! Jag skar mig i fingret. När man skär sig i fingrar så droppar det ju ut hur mycket blod som helst, fast man bara har skurit sig pytte pyttelite. Tur att man hade plåster hemma annars hade man väl blodat ner hela köket.

 

 

 

Alltid skönt när man får vara ledig en dag från busskörningen. Slippa bry sig om tider och allt man måste göra. Dessutom behöver man ju inte bry sig om allt man inte måste göra heller. Låt den meningen sjunka in lite så fattar ni kanske vad jag menar.

 

Jag började denna dag med en löprunda! Känns bra att jag sitter här och kan säga att det  just var en löprunda och inte pw eller promenad. Det kändes inte bra och tiden är skrämmande dåligt, men det spelar ju ingen roll. Jag har varit ute och tränat. Det känns bra nu. Det är bra tränig att vara ute och springa. Jag har ju bränt kalorier, fått upp lite flås, sprungit 3,5 km och blivit svettig. Några andra krav sätter jag inte på mig själv än att jag ska känan att jag tränar liksom. 

 

 

 

Nu ska jag fixa lite med maten och sen ska jag fortsätta med min självbiografi. Tanken är att jag ska lägga ner ganska mycket tid i dag åt skrivandet på denna grej. Det är när man tex är ute och springer som tankar på vad jag ska skriva om  ploppar upp i huvudet. Det skapas inga tankar om detta när man har fullt upp med något annat. När man jobbar som fan eller stressar runt på någon ledig dag med vardagligt "trökgöra" för att man vill hinna med så mycket som möjligt på väldigt kort tid. Tankar om detta får man oftast befinner sig någonstans för sig själv och har tid att tänka. 

 

 

 

 

 

Då har man jobbat färdigt för denna veckan. Under helgens arbete fick jag mycket att göra. Masssor av folkn åkte buss. Inte så konstigt för det var ju festival här i stan. ´Det gick bra och jobba även om jag var tvungen att jobba över en hel del. bara att skriva övertid och hoppas att det märks när lönen kommer. 

 

Annars har jag ganska bra arbetspass när jag jobbar helgen. Jag har bra söndagspass och efter som det råkade vara två röda dagar denna helgen så fick jag ju två rätt sköna pass att köra. Dessutom är alltid fredagens pass det bästa av dom fredagspass som jag har på mitt schema. Så detta var en bra helg och ganska kul var det också.

 

Eftersom det var lite party i stan så var det ju också många som snackade Dannebloggen med mig. Några skulle ta en selfie tillsamans med mig. Eller heter det kanske groupie när man är felra på en bild? Det var mycket i helgen och tvära kast från det ena till det andra. Det gäller och vara lugn och avspänd bara så löser man typ alla situationer på bästa sätt. 

 

 

 

 

 

Har varit ute nu på morgonen och kör en rund. Det blev ett löppass på 10 km. Målsättningen med löpningen i dag var att jag skulle klara minst 7 km så jag hade en skön känsla när jag hade passerade den gränsen. Det blev 3 km  till, men sen bestämde jag mig bara för att avbryta och gå resten av biten hem. Bättre att tagga ner lite efter 1 mil än att försöka kämpa på med mera löpning där man ändå kommer att  stanna och gå efter typ varje 250 meter av springade. 

 

 

Jag stannade väl till och började gå lite här och där under hela löppasset i dag. Men jag sprang större delen av löppasset i alla fall. Det som verkligen kändes riktigt bra var att jag klarade av att hålla ett ganska jämt tempo. På varje km höll jag samma fart liksom. Sen tar det helt stopp på en 10 km, men för mig är ju detta ändå bra. Oavsett hur passet går och känns så är det ju bra träning och perfekt för min hälsa.  Kan jag hålla i detta och göra ungefär liknade pass några gånger per vecka då kommer jag att vara nöjd. Jag tänker inte sätta upp en massa krav som jag hela tiden ska försöka fixa. Misslyckas jag då blir jag ju bara besviken och tänker negativt. Sen kanske de leder till att man lägger av helt och då är ju dom milen man gjort per vecka helt meningslösa på något sätt.  

 

 

 

 

Träningsvärk i benen har man. Jag går runt och haltar. Man får hålla sig i räcken och så. Jag förstår hur dom som har svårt för att gå känner sig. Äldre människor med rullator och så. Det känns som jag själv skulle behöva något hjälpmedel för att jag lättare ska kunna ta mig fram.  Jag hoppas inte jag känner så här som jag gör nu efter varje löppass som jag förhoppningsvis kommer köra på med framöver  Den värsta träningsvärken lär väl försvinna när jag liksom vänjer mig mer vid löpningen. Det var ju så med pingisen också när jag började träna i höstas.. Den träningvärken är svår att beskriva. Man tror typ att man är skadad, men man har bara träningsvärk. Men när man väl har kört några pass så försvinner liksom den värsta värken. Jag hoppas att det är så nu också. Annars lär jag inte palla att köra på med löpningen om jag ska känna mig som jag gör nu efter varje pass. 

 

Jag var trött i går. Jag slockna verkligen direkt när jag hade krypit ner under täcket. Det ganska tufft och jobba i går också. Passet i sig var väl ganska lugnt, men det var stundtals mycket folk och det berodde naturligtvis på festivalan Aqua Blå som är i Vänersborg nu. Mer övertid en vanligt fick jag också göra, mitt i natten. I kombination med löppass och jobb så var man trött när man kom hem klockan 04.00 i morse. 

 

I går funderade jag också allvarligt på att anmäla mig till nästa års upplaga av Göteborgsvarvet. Men jag är tveksam till det. Jag känner bara inte att jag vill det och då ska man nog inte göra det. Det annars många som har peppat mig till att jag ska anmäla mig. 

 

 

 

Jag har varit och pratat lite med hanverkare igen. Som det känns nu så blir det förmodligen mer renovering till hösten. Det beror naturligtvis på vad det kommer att kosta och så, men som det nu känns efter att jag har börjat prata lite med hantverkare igen så tror jag att det blir renovering av rummen och hallen här hemma.

 

Detta som ett tag kändes för stort för mig är kanske inte det i alla fall. I vintras gjorde jag köket. För någon vecka sedan fick jag en ny säkerhetsdörr. Dessutom har folk varit här och dragit in nya kablar för det nya bredbandet som jag kommer att kunna använda till hösten. 

 

Där satt första ordentliga löppasset på flera år. 7 km och sen stoppade jag. ikväll ville jag testa lite var gränsen gick. Jag hade verkligen imngen aning om hur långt jag skulle orka innan det blev för tufft och helt meningslöst att fortsätta kvällen löpning.  Jag tog mig ut på ett varv som om jag skulle ha sprungit hela varvet är på över en mil. Jag har promenerat runt det där varvet hundratals gånger, men aldrig sprungit det. 

 

 

 

 

 

 

 

Då har man jobbat färdigt. Många har snackat blogg med mig i dag. Det är inte så vanligt längre, men det händer i alla fall fortfarande. Kul att det finns folk som  fortfarande talar om för mig att dom gillar min Danneblogg. 

 

Något som var mindre kul i dag var upplevelsen jag fick av den mat jag köpte. Jag tror snart att jag ska börja laga allt själv och aldrig köpa något färdigt ute mer. Inte i denna stan i alla fall. Jag är så trött på det där när jag blir så megabesviken över den mat man köper. Ibland är den så dålig så man måste kasta skiten! Det blir ju bara helt meningslöst att köpa maten då! Jag får väl börja göra matlådor med egen lagad mat istället och ta med till jobbet. Jag orkar bara inte med att få sån skitmat som jag ibland får vissa ställen här i stan. Ibland köper man liksom grisen i säcken på nåt sätt. Det kan smaka bra, men man kan fan inte lita på det. Den typen av matställen känner jag spontant att jag bara vill sluta besöka helt och hållet. Fast det känns som jag har varit med om detta på dom flesta matställen här i stan. Så det enda att göra är väl att laga allt själv i fortsättningen. Men man har ju inte tid egentligen. Hur gör man då? Man får väl käka  frukt, bär eller sallad i fortsättningen, för det smakar i alla fall alltid gott.

 

Jag vill ju berätta min historia. Skriva en självbiografi.  Alla möjliga människor skriver ju typ memoarer och släpper böcker om sina liv. Själv vill jag inte skriva en bok, inte just nu i alla fall. Men jag har länge funderat på att blogga om hela mitt liv. Från när jag var liten Danne, till större Danne och fram till idag. 

 

Jag gjorde ju ett försök att skriva för inte så länge sedan, men jag avbröt ganska snabbt. Jag körde fast.  Jag tänkte lite fel.  Jag kollade hur andra skrev. Kollade i böcker. Böckerna handlade om andras liv och jag kollade för mycket på hur andra skrev om sitt liv och tänkte inte själv. Nu tänker jag bara själv. Hur vill jag berätta min historia? Jag har redan nu skrivit en hel del. Det är bara att köra liksom, men jag publicerar inget förrän jag känner att jag är färdig med allt skrivande. Det känns bäst att göra så just nu. Jag vet inte ens om jag vill publicera någonting. Jag kanske bara skriver sen behåller allt för mig själv, utan att visa för någon.

 

Jag gör nu ett nytt försök att skapa något igen i alla fall. Det är bara att skriva, för tankar och funderingar är f*n ingen bristvara hos mig. Den saken är jag fullständigt säker på.

 

Dags att jobba lite igen då. Idag är det måndag och då ger jag 26% på jobbet. 

 

Jag gillar fredagens siffra i procent. Hur ska man lyckas att bara ge 1%? Typ: Vara på arbetet, men inte jobba. 

 

 

Ny vecka och nya tag. Jag har 6 dagar av busskörning, men jag ska väl hinna med något annat att göra också. 

 

Denna veckan ska jag ta tag i träningen igen. Förra veckan rörde jag mig nästan ingenting. Men nu denna veckan  hoppas jag att det blir mycket pw. Varje dag helst.  Typ 60-90 minuter om dagen där man rör lite på sig måste man ju försöka att hinna med. Man måste ju ta hand om sig liksom. Inte bara jobb och annat vardagligt skit. 

 

I morse var jag ute på en skön pw. Jag hann ut innan regnet började ösa ner, men blåste gjorde det som f*n.