7 km löpning ikväll.
Där satt första ordentliga löppasset på flera år. 7 km och sen stoppade jag. ikväll ville jag testa lite var gränsen gick. Jag hade verkligen imngen aning om hur långt jag skulle orka innan det blev för tufft och helt meningslöst att fortsätta kvällen löpning. Jag tog mig ut på ett varv som om jag skulle ha sprungit hela varvet är på över en mil. Jag har promenerat runt det där varvet hundratals gånger, men aldrig sprungit det.
Jag har tänkt länge att det där med löpning inte är min grej. Men den senaste tiden har jag funderat på vilken träningsform jag ska ägna mig åt som mer är min grej.
Jag spelar pingis igen och jag tycker det är det roligaste som finns att hålla på med. Vad jag än väljer att göra när det handlar om pingisen. Men, jag har inte möjligheten just nu att spela och träna så mycket pingis som jag skulle vilja göra. Dessutom måste man ju i princip alltid ha någon att träna med när man vill träna pingis. Sen bör man ju köra ett och annat gympass för att inte gå sönder och få ont i kroppen av allt pingisspelande. Sen är det ju också viktigt att kör mycket löpning för att man bla ska orka med att träna mycket pingis och klara av tuffa pingismatcher på ett bra sätt. Så mycket tid som jag känner att jag måste lägga ner på annat än pingisen om jag ska kunna ägna mig åt så mycket pingisträning som jag skulle vilja göra, den möjligheten och tiden har jag inte. Jag får spela ibland, och det är ju bra att jag gör det bara.
Jag har kört en del powerwalks (pw) och promenader ganska länge nu. Problemet är att jag har svårt och se att detta att jag får ut något av de. Promenader är ju egentligen ingen träning. Sen är det ju alldrig fel att ta en promenad ibland. Det ju absolut bättre än ingenting alls! Pw kan jag tycka är bra träningen, men ett dåligt "pwpass" ger mig aldrig någonting. Det blir ju bara som en promenad, och promenader anser jag ju inte att man kan kalla för träning. Sen säger jag det igen: Promenad är bättre än ingenting.
En annan typ av träning är ju gymmet. Jag har gjort några ärliga försök att intressera mig och stundtals har jag känt att jag har varit motiverad att träna på gymmet. Men jag har för långa perioder där jag inte vill se ett gym eller ens tänka på det. Jag kan tycka att det är synd att jag inte tycker att det är så roligt att tex styrketräna på gym. Men har man inte den rätta inställningen, och motivation för att ta sig till gymmet och träna så är det svårt att bara göra detta ändå, och få gymträning att funka. Det tycker jag i alla fall.
Löpning kanske mer är min grej nu då? Jag kan ju träna själv och precis när jag vill. Oavsett om man kör ett dåligt eller bra löppass så blir det ändå bra träning för mig som jag får ut mycket av. Känner man att löpningen inte har funkat vid något tillfälle så beror det ju (enligt den lilla erfarenhet jag har av detta) på att man antingen har börjat i ett för högt tempo. Eller försökt springa längre än vad man för stunden egentligen klarar av. Dessutom är ju inte detta något som tar för mycket tid av ens liv. Till en början nu som kommer jag kanske att avsätta tid för löpningen 2-4 gånger i veckan, 30-60 minuter vid varje träningstillfälle. Det är min tanke att börja så och sen får vi se. Det viktiga är att jag tar mig ut och springer. Resten löser sig nog ändå. Jag bryr mig inte så mycket om vilken tid jag springer på eller om jag skulle gå in i väggen efter 1km. Träningen får jag ju som sagt ändå, bara jag tar mig ut och springer.
Jag var helt slut efter detta löppasset. Det blev att ta bussen hem. Jag orkade verkligen inte ett enda löpsteg till efter dessa 7 km ikväll. Men känslan efteråt var ändå så skön så jag vill inte sluta med detta. Det är ju bara att fortsätta och jag tror nog att löpning kan vara min grej. Fortsätter jag med detta så har jag redan lyckats även om alla mina löppass i framtiden skulle gå rakt åt helvete. Träningen får jag ju ändå, och det är ju den träningen som blir av som är värd något.
Trackback