Om du är en person som inte gillar mig så är det ok för mig. Jag strävar inte efter att leva mitt liv på ett sådant sätt så att så många som möjligt ska gilla mig. Jag ser det inte det som något som jag måste göra något åt. Det är inte mitt problem. 

 

Om någon känner behov av att prata skit om mig, bakom min rygg, så skiter jag väl i det. Jag kommer ju inte att må bättre av att jag bryr mig om det. Jag kommer heller inte att kunna tjäna pengar på andras skitprat om mig. Jag ligger liksom inte sömnlös på nättrena över att vissa inte gillar mig, och orkar lägga sin tid på att störa sig på sånt som jag gör. Livet är ju också för kort för att jag ska ha tid att alltid bry mig om varje enskild människa som väljer att tycka nånting om mig. 

 

Min personliga uppfattning om människor som pratar skit om andra det är att dom ofta är avunsjuka eller bara missnöjda med sitt egna liv. Det är ju också lättare att bara kritisera andra och skylla ifrån sig, än att bara göra saker som man själv mår bra av. Om någon känner att det ger dom något tillbaka att prata skit om mig, så får dom väl bara fortsätta med det då. Jag kommer personligen aldrig att slösa min tid och energi på att bry mig om vad andra människor tycker om mig, om dom inte har något positivt att säga eller vill mig väl med det dom säger. Jag kommer bara att fokusera på mina mål och bry mig om personer som jag gillar och ser upp till. Om du inte gillar mig så är det inget jag kommer att bry mig om. Är man inte en person som jag litar på så ska det mycket till för att jag bry mig om vad den personen tycker. 

 

 

 Jag tänker mycket nu på alla mål jag har och de mesta handlar om min ekonomi och vad jag vill skapa för framtiden. Jag tror inte det går en enda dag utan att jag tänker på minst fyra saker jag tror hjälper mig att faktiskt hålla mig till vad jag har planerat. Jag känner att jag är på rätt väg, bara jag gör som jag har sagt till mig själv att jag ska göra från början. Detta handlar ju nu bara om ekonomiska mål, men det är dom som känns viktigast just nu och det som känns extra bra är att jag har en tidsplan för allting. Allt känns bara rimligt, logiskt och jag tror starkt på att detta kommer att funka.  Det viktigaste är att jag tänker mycket på dessa 4 saker. Jag tror att det är en förutsättning för att jag i slutändan ska lyckas nå dom mål jag har med min ekonomi. 

 

 

 Jag har jobbat under denna helgen och de mesta kändes ganska lugnt. Imorgon börjar jag på min sista arbetsvecka och det är skönt att jag bara jobbar tre dagar. 

 

Jag tycker att jag har ordnat allt på ett så bra sätt som möjligt för mig. Jag gillar ju att börja semestern lite senare på sommaren och det är det ju nu. Dessutom jobbar jag ju som sagt bara tre dagar innan jag börjar min semester. Det innebär ju att jag börja varava ner lite med jobb, vilken känns skönt. Jag har också tagit ledigt några dagar efter att min semesterperiod är avslutad och den veckan jag börjar jobba, så är det bar atvå dagar av busskörning, på hela den första arbetsveckan efter semestern. Det blir ju bra med en mjukstart på jobbet, efter att semsterperioden är avslutad. 

 

Hade jag inte gjort nånting med min semesterperiod, utan bara tagit semester under den perioden som jag var tilldelad av jobbet, då hade jag börjat min semester under midsommarveckan och redan varit tillbaka i jobb nu. Som det blir nu så får jag ju också totalt sex extradagar ledigt efter att jag aktivt sökte fyra. Jag hade ordinare ledighet också och då tog jag några dagar till i samband med dessa. Så jag tycker att jag har ordnat ledigheten så bra det bara går. Sen vet jag iet riktgt vad jag ska göra på min semester, men oavsett vad jag hittar på så är är det ju både lyxigt och gött att vara helt jävla ledig. 

 

Nu får jag ju inet glömma att jag har jobb kvar att ta tag i. Nästa vecka jobbar jag ju som sagt 3 dagar. Imorgon, torsdag och fredag. Dessa dagar får jag ju fokusera på först. Det är ju urigt och börja tänka för mycket på sin semester när man jobbar. Då gör man lätt för många misstag och det vill man ju inte göra. Sen går det inte att komma ifrån att jag snart får en fucking skön semester. Jag är väldigt tacksam och glad över att jag lever mitt liv på ett sådant sätt där jag faktiskt kan ta semester och göra vad jag själv vill med den. 

 

 Jag har vissa följare som verkar typ kolla allt jag gör och med jämna mellanrum så har jag några som ofta skriver till mig. Några av dessa trogna följare är ofta av den åsikten att man tycker att jag borde tagga och inte ha ett så stort bekrätelsebehov. Vissa skriver att dom tycker att jag är duktig, men man vill inte veta att jag tex har nått något mål som jag har haft med pengar. Man kan också tycka att jag inte ska skryta över så många saker som jag tidigare har gjort. Generellt sett så tycker vissa att det inte är så fint av mig att visa framgång. Enligt vissa så ska jag bara tagga ner och inse att jag är precis lika vanlig som alla andra. Det är den känslan jag får när vissa personer (som är ständigt återkommande) skriver till mig. 

 

Jag tycker inte själv att jag har något stort bekräftelsebehov. Jag tycker att jag försöker visa en bild av mig själv som är så nära min verklighet man kan komma, men jag bryr mig inte så mycket om hur folk väljer att tolka allt de man ser i mina sociala medier. Jag känner mig så trygg i mig själv så att jag har inget behov av att visa andra att jag tex har pengar och kommer att få in ännu mer som ajg i sin tur kommer att tjäna ännu mer på. Jag skriver detta, men jag gör det ju bara för min egen skull. Allt handlar ju bara om att jag vill påminna mig själv om vad jag har gjort och vad jag har för plan att göra. Skriver jag om pengar så har jag egentligen inget behov av att visa att jag har och tjänar mer. Jag vill bara skriva av mig om saker som jag ägnar mig åt i mitt liv. Pengar är viktigt för mig, men jag bryr mig aldrig om vad andra tycker. Jag taggar nog ner med många saker. Jag visar inte allt och jag berättar framförallt inte allt. Jag vill heller inte vara en person som skryter om någonting, men jag vill ju inte vara för hård mot mig själv heller. Tycker jag själv att jag har gjort nånting bra och kanske dessutom är stolt över det, så är det väl inte så konstigt om jag vill lägga ut det på Dannebloggen.

 

Jag bryr mig inte om status och jag har heller inget behov av att bevisa något för någon. Jag gör min grej och mår bara bra av det. Ingenting handlar om något annat än att jag ska må bra och jag mår som bäst när jag strävar efter att uppnå mina mål och mina sociala medier hjälper mycket med att fortsätta komma framåt mot dom mål jag faktiskt har och vill fixa. Jag kan heller inte tänka mig ett liv utan min strävan efter att förevrkliga dom drömmarna som jag har. Sen går det ju heller inte att komma ifrån att man behöver ha pengar för att kunna förverkliga dom drömmar man har.