Jag har vissa följare som verkar typ kolla allt jag gör och med jämna mellanrum så har jag några som ofta skriver till mig. Några av dessa trogna följare är ofta av den åsikten att man tycker att jag borde tagga och inte ha ett så stort bekrätelsebehov. Vissa skriver att dom tycker att jag är duktig, men man vill inte veta att jag tex har nått något mål som jag har haft med pengar. Man kan också tycka att jag inte ska skryta över så många saker som jag tidigare har gjort. Generellt sett så tycker vissa att det inte är så fint av mig att visa framgång. Enligt vissa så ska jag bara tagga ner och inse att jag är precis lika vanlig som alla andra. Det är den känslan jag får när vissa personer (som är ständigt återkommande) skriver till mig. 

 

Jag tycker inte själv att jag har något stort bekräftelsebehov. Jag tycker att jag försöker visa en bild av mig själv som är så nära min verklighet man kan komma, men jag bryr mig inte så mycket om hur folk väljer att tolka allt de man ser i mina sociala medier. Jag känner mig så trygg i mig själv så att jag har inget behov av att visa andra att jag tex har pengar och kommer att få in ännu mer som ajg i sin tur kommer att tjäna ännu mer på. Jag skriver detta, men jag gör det ju bara för min egen skull. Allt handlar ju bara om att jag vill påminna mig själv om vad jag har gjort och vad jag har för plan att göra. Skriver jag om pengar så har jag egentligen inget behov av att visa att jag har och tjänar mer. Jag vill bara skriva av mig om saker som jag ägnar mig åt i mitt liv. Pengar är viktigt för mig, men jag bryr mig aldrig om vad andra tycker. Jag taggar nog ner med många saker. Jag visar inte allt och jag berättar framförallt inte allt. Jag vill heller inte vara en person som skryter om någonting, men jag vill ju inte vara för hård mot mig själv heller. Tycker jag själv att jag har gjort nånting bra och kanske dessutom är stolt över det, så är det väl inte så konstigt om jag vill lägga ut det på Dannebloggen.

 

Jag bryr mig inte om status och jag har heller inget behov av att bevisa något för någon. Jag gör min grej och mår bara bra av det. Ingenting handlar om något annat än att jag ska må bra och jag mår som bäst när jag strävar efter att uppnå mina mål och mina sociala medier hjälper mycket med att fortsätta komma framåt mot dom mål jag faktiskt har och vill fixa. Jag kan heller inte tänka mig ett liv utan min strävan efter att förevrkliga dom drömmarna som jag har. Sen går det ju heller inte att komma ifrån att man behöver ha pengar för att kunna förverkliga dom drömmar man har. 

 

Den senaste tiden har folk skrivit till mig och vill att jag ska komma och överraska någon på tex en svnsexa eller ett födelsedagskalas. Peresoner som skriver och frågar detta är inga som jag känner och känner inte heller den dom vill överraska. Jag har hittills sagt nej till alla förfrågningar eller inte ens svarat dom som skriver. Anledningen är mycket enkel. Ingen har hittills velat betala det som jag vill ha och vad jag tycker att det är värt att göra det för.  Jag ser mitt värde och jag gör inte mycket för andra om jag inte får betalt för det. För mig är mitt värde självklart och jag slösar inte min tid på saker som jag inte tycker att jag får tillräckligt betalt för. Får jag inte betalt för saker då lägger jag ju hellre min tid på att göra saker som jag tycker i kul. Tex några timmar i pingishallen. Folk får ta att jag säger nej och inte bryr mig. Jag kommer alltid att se mitt värde och aldrig undervärdera mig själv. Jag tar alltid ruskigt bra betalt. För det är vad jag tycker att jag är värd. Vill någon inte betala, då finns det väldigt många andra saker som jag hellre lägger min tid på, och kanske också får bra betlat för. En del kan säga till mig att dom inte tycker att det är värt att betala det priset som jag begär. Det är ok för mig att dom tycker så, men jag kommer aldrig att ifrågasätta mig själv när det kommer till vad jag tycker att jag är värd. Om någon jag inte känner och som bara är en person som följer mig och Dannebloggen, så kommer jag aldrig att ta mig till en plats där någon eller några inte är villiga att betala för min tid. Jag missar inga chanser för att jag säger nej. Att jag säger nej hjälper mig bara att ta bort dom som inte ser mitt värde och det gör också att hitta platser som jag kan vara på, där mitt värde bara är självklart. Jag lägger ingen tid på att försöka bevisa mitt värde för andra. Jag gör min grej och sen får jag rätt människor omkring mig som är bra för mig och som också tycker att det jag gör för dom är värt att betala för. 

 

 

 

 

Ny vecka och jag jobbar fortfarande. Jag hörde många förra veckan som sa att dom skulle gå på semester nu och jag kan erkänna att jag är lite avundsjuk, men om två veckor får jag ju jag gå på semester och då kommer ju allt bara att kännas bra. Dessutom är det ju så att hade jag gått på semester under den perioden som jag av jobbet blev tilldelad, då hade jag varit tillbaka på jobbet denna veckan och då hade jag bara sett massor av jobb framför mig, samtidigt som man hade haft en känsla av att semestern gick på tok för snabbt. Så någonstans tycker jag att det är bra ändå. Jag jobbar på nu och när jag kommer tillbaka från min semester då är sommaren över och vi är inne i hösten, som ju är den årstid som jag gillar allra mest. 

 

Jag kan också redan nu se hur mitt schema ser ut fram till mitten på december. Jag sökte ju tex ledigt i slutet av september eftersom jag vill kunna gå på Bokmässan i Göteborg. Jag vet iet om jag kommer att gå alla fyra dagarna, men jag är i alla fall ledig då vet jag ju i alla fall att jag kan välja fritt vilka dagar jag vill göra ett besök. 

 

Jag funderar också på om jag ska söka ledigt precis i början av den veckan som jag kommer tillbaka från min semester. Som jag ser det nu så börjar jag jobba med ganska tuffa pass och det skulle ju kännas bra och få några extra dagar ledigt och nästan 5 veckors semester. 4 veckor är ju ok också, men tidigare år har jag tagit lite mer ledigt direkt efter den ordinarie semesterperioden och det har alltid bara känts bra. Man får känslan av att man njuter av livet maximalt och det är väl det man ska göra?

 

 Denna veckan har jag som sagt jobb att ta tag i och det kan bli en lite tuffare vecka än normalt. Jag jobbar ju helgen och det är ju Fallens Dagar i Trollhättan. Jag vet inte hur mycket jag känna av under mina arbetsdagar. Jag ska ju inte köra så värt mycket till Trollhättan och jag jobbar ju dessutom dagtid  så det behöver det är ju inte säkert att jag känner att jag har mer att göra för det, men man vet aldrig med busskörning. Man kan tro innan att det ska bli lugnt och sen blir det precis tvärtom. Sen kan man tro att det ska bli tufft och så händer det nästan ingenting. Jag har aldrig lärt mig att förutse det där. Det blir som det blir, men det brukar ändå vara relativt lugnt att jobba på under sommaren. Det jobbiga är väl att man hela tiden sitter och räknar ner och längtar till semestern. Har man haft den så tycker man den ledigheten gick för fort. Så man blir aldrig riktigt nöjd, hur man ser på det. 

 

Jag ska också under denna veckan kämpa på med konsten och mitt jagande av steg. I två vedckor nu har jag haft ungefär samma upplägg och det har funkat. Denna veckan får jag väl tänka lite annorlunda eftersom jag jobbar helgen. Pingis har jag inte tränat på ett tag och jag vet inet om det blir något denna veckan heller. Det kanske är bra med ett litet uppehåll också. Det gör ju kanske att man kommer tillbaka till det, lite mer spelsugen och fräsch i kroppen. 

 

När det gäller konsten så håller jag på att fasa ut det gamla arbetsättet och man kan väl säga det går sakta, men framåt. Däremot går det ekonomiskt bra och jag har mtcyyket pengar som ligger och väntar på mig. Jag kan ta det lugnt och jobba med det i min takt. Jag tjänar mina pengar tids nog ändå, och dessutom tror att jag kommer att tjäna ännu mer pengar när jag väl har kommit in i det nya arbetssättet. 

 

 

 Linus: