Det sista är alltid svårast.
Må bra - röra på mig - sova gott.
Jag kämpar med mina promenader. Ibland kör jag någon PW också för att få upp tempot och pulsen. Målet är alltid 70 000 steg per vecka och hittills har jag väl fixat det. Igår gick jag ganska exakt 10 000 steg och idag blir det väl också ca 10 000 steg innan dagen är slut. Det har varit bra för mig när jag under denna sommar har jagat ett resultatmål. Det har gjort att jag har rört mig mer än vad jag skulle gjort om jag inte hade haft ett resultatmål för varje vecka.
Det känns ganska bra med detta som jag har kört på med under denna sommar, men jag skulle vilja börja med något annat av all den fysisk aktivitet som finns att välja på att göra. Problemet är väl att jag har svårt att hitta motivationen när det kommer till att göra något annat. Promenader funkar, men egentligen tycker jag inte att det räcker. Samtidigt är ju mitt jagande av 70 000 steg i veckan bättre än ingen rörelse alls. Det känns ju också bra i kroppen nu när jag har varit igång med detta under hela sommaren. Jag känner ju att det gör nytta för mitt välmående.
Detta med promenaderna gör ju säkert också att jag känner att det går bättre på jobbet. Jag sover ju också bra om nätterna. Det viktiga är ju alltid att jag mår bra. Skulle jag inte röra mig så skulle jag känna mig sunkig och må sämre. Att jag sover bra om nätterna gör ju att jag känner mig pigg och fräsch på dagarna. Har jag sovit ordentligt så känner jag alltid att det är lättare att ta tag i allt man vill och har att göra om dagarna.
Jag får se hur det blir med allt. Sova gott kommer jag säkert att göra framöver också, men jag vet inte hur mycket jag kommer att röra mig efter sommaren. Motivationen är ju viktig där, och det kan räcka med att jag tänker att det är bättre att jag rör mig nånting än ingenting alls.
Men jag ve som sagt inte nu vad jag vill göra sen när höstmörkret kommer och det blir mycket kallare ute. Det känns lite jobbigt det där för jag vill ändå väldigt gärna hålla igång på något sätt. Risken att jag lägger av och inte rör mig ett skit känns alltid som väldigt nära, även om jag kanske inte slutar röra på mig. Jag gör ju ändå så mycket i min vardag som faktiskt håller över tid. 10 000 steg varje dag, borde jag ju alltid kunna fixa, oavsett om jag inte orkar bry mig så mycket om rörelse och träning. Jag ska göra allt jag kan för att tänka lite mer positivt när det kommer till detta med att röra mig i vardagen. Jag tänker heller inte glömma att sova gott om nätterna. Väljer jag att röra mig och träna mycket, då ska jag vara noga med återhämtningen också. Jag tänker fotsätta försöka göra vad jag kan för att jag ska må så bra som möjligt.
Avspändheten får mig alltid att må bra.
Jag har aldrig under en så lång period känt mig så avspänd som jag nu gör. Under semestern kände jag att jag kom ner på en nivå där kroppen kändes helt fri från stress. Detta har sen bara fortsatt under förra veckan, och jag känner samma sköna avspändhet även nu. Denna känsla har jag mått väldigt bra av.
De finns så mycket som är bra för mig när jag är avslappnad. Det är lättare att leva i nuet. Det är lättare att ta genomtänkta och kloka beslut. Besluten blir ju ännu mer rätt när man befinner sig i nuet. Jag låter mig heller inte påverkas lika lätt av vad andra vill att man ska göra, eller bara vad andra gör. Jag gör liksom som jag vill och avspändheten gör ju att jag känner mig väldigt trygg med att det jag väljer att göra är rätt för mig.
Naturligvis kan jag tveka ibland. Jag känner tex att jag borde ha kommit längre med att få fixat allt de jag drömmer om. Jag har ju massor av saker som jag vill göra och köpa. Att jag inte har fixat allt redan nu gör att jag kan känna att jag under åren har gjort fel prioriteringar. Jag kan känna mig dum som inte har förstått, jag kan ångra saker jag har gjort och hamnar lätt i en känsla av att jag står och stampar. Allt detta skulle ju lätt kunna få mig att stressa och skynda på saker, men jag håller mig ändå lika lugn och avspänd som jag nu har varit under en ganska lång period.
Jag tänker också att oavsett vad jag åstakommer i livet så kommer jag alltid att vilja något mer. Och även om jag inte hade gjort dom där sakerna som jag kanske ångrar idag, så hade jag nu ändå tänkt på saker där jag känner att jag hade kunnat gjort annorlunda. Sånt är livet på något sätt. Sånt är mitt liv i alla fall.
Att jag ändå nu håller mig lugn och avspänd även om jag starkt känner en känsla av otillräcklighet, tyder på att jag ändå är ganska nöjd med mitt liv som det är. Om jag inte får så mycket mer, så vet jag att jag har det bra i alla fall. Känslan jag har är att jag kommer inte att få det sämre...bara bättre, oavsett vad jag väljer att göra framtiden. Avspändheten och vetskapen om alla fördelar med att leva i nuet gör att bara går runt och mår väldigt bra. Med tanke på att jag nu upplever att många idag berättar att dom inte mår bra, så känner jag mig väldigt nöjd över att jag gör det i alla fall. Jag tycker alldeles för många berättar om hur dåligt dom mår över allt möjligt. Jag tänker tex på några av dom sk influencers som jag följer och som jag tycker många gånger har sagt just detta att dom inte mår så bra. Personerna som jag tänker på verkar ju utåt sett leva ett bra liv och dom har också mycket av allt de som jag just nu jagar. Jag tänker då på grejer som dom har eller resor som dom gör.
Jag har sagt detta förut, men jag kan säga det igen: Är det så att jag på bekostnad av mitt välmående inte kan få allt jag drömmer om, då vill jag inte förverkliga och fullfölja mina drömmar. Om priset man får betala tex är: Psykisk ohälsa, panikångest eller bara ett tillstånd av stress och alldeles för mycket att göra, då vill jag inte ens sträva efter att leva i min dröm. Då får allt bara gärna vara som det är just nu.
Under mitt liv känner jag att jag har varit med om många händelser som har fått mig att komma till insikter som sen har fått mig att förändra mig själv från en dag till en annan. Under denna sommar har jag återigen detta hänt. Jag har många gånger tvingats erkänna att jag kommer inte att må bra om jag inte bryter helt med vissa personer. Det har ofta känts jobbigt, men personer som ger mig dålig energi och kanske också vill utnyttja mig gör ju bara att allt blir ännu jobbigare i slutändan om man fortsätter att låta dessa vara en del av ens liv. Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att det enda som är rätt är att bryta helt med personer som ofta får mig att må dåligt. Jag har fått extremt mycket skit för att jag bryter vänskapen. Många har sen försökt ge mig dåligt samvete genom skylla ifrån sig problem på mig, som dom själva har orsakat. Sånt har jag tagit åt mig av tidigare och fått dåligt samvete över, men idag biter inte sånt på mig längre. Jag är starkare än vad jag var igår. Jag är starkare, mer avspänd och idag är jag också bra på att göra saker som får mig att må bra. Att jag bara är starkare och mer avspänd, hjälper mig ju att må bra.
Jag är mycket för mig själv. Jag trivs bra med det. I ensamheten föds stora drömmar. Idag hade jag nog aldrig vetat vad jag verkligen vill om jag inte hade dragit mig undan och haft så mycket egentid som jag har haft, och har. Jag är för mig själv många timmar varje dag, oavsett om jag jobbar eller är ledig. Ensamheten och att söka ensamheten är så naturligt för mig. Den har alltid varit en del av mitt liv. Jag mår inte dåligt av den. Jag skulle däremot må dåligt om jag aldrig fick vara för mig själv. Om livet bara skulle snurra på i ett högt tempo och jag aldrig skulle få tid för reflektion och eftertänksamhet, i min ensamhet... fy va dålig jag skulle bli och fan va dåligt jag också skulle må då.
Jag funkar nog ganska dåligt med andra människor. Om människan är ett flockdjur då är jag nog en människa som är ett undantag som bekräftar regeln. Jag trivs inte alls med att ha många männsikor omkring mig. Jag är väldigt blyg. Det är också något jag alltid har varit. Det är också en naturlig del av mig. Jag minns när jag var riktigt liten att människor i min omgivning påpekade min extrema blyghet och tyckte att det var något som var dåligt med mig. Under hela livet har jag fått höra att det skulle vara något negativt. För mig känns det inte så. Jag vill ju bara vara mig själv och det känns ju bara positivt. Jag försöker inte vara någon annan än den jag är. Sån har jag alltid varit och sån vill jag fortsätta att vara. Dessutom har jag fått utså så mycke skit i mitt liv så för mig är det nog bara ganska naturligt att bara ligga lågt och inte prata mer än nödvändigt. Som exempel på skit så har jag ju ofta fått höra av andra som tror att dom vet bättre är att jag aldrig kommer att kunna klara mig själv. Att jag inte kommer att kunna få ett arbete eller tjäna några egna pengar. Att jag bara kommer att vara beroende av andra och att jag aldrig kommer att kunna klara av livets alla hårda och tuffa prövningar som man så ofta ställs inför. Jag har ofta fått höra att jag har fel inställning och att vad jag än gör så är det jävligt dåligt. Idag håller många av dessa personer käften. Undra varför?
Jag har ofta tänkt tanken att jag inte behöver bry mig om vad andra tycker och tänker. När man får väldigt mycket skit så blir det ju så automatiskt. Man slutar bry sig. Man slutar lyssna och detta gör människor som ger mig skit ännu mer frustrerade och jag får ännu mera av skiten. Jag tänker ofta att jag bara ska göra min grej, ha en inre tro på att det jag gör är rätt och kämpa för det. Håller jag mig till detta så blir det bra i slutändan. Jag jagar inte människor. Jag frågar bara. Får jag ett nej då släpper jag och går vidare. Jag vill ha rätt människor omkring mig i mitt liv. Rätt människor får man inte omkring sig genom att försöka jaga dom. Rätt människor tror jag att jag får omkring mig om jag: Är mig själv, gör min grej och inte bryr mig om människor som på ett eller annat sätt försöker trycka ner mig. Jag upprepar ofta meningen: Jaga inte människor. Kör jag bara på min grej, så kommer förr eller senare rätt människor till mig ändå. Jag tänker ofta på var mitt liv hade tagit vägen om jag hade lyssnat på alla dom människor som sa till mig att jag aldrig kommer att klara mig själv. Eller dom som tyckte att det var fel att jag tog ett busskörkort. Eller dom som har sagt att jag missar en chans att tjäna pengar om jag inte gör vissa saker...som idag (när jag har facit) visar sig hade varit en ren förlustaffär för mig, om jag hade gjort som vissa sk förståsigpåare sa att jag borde göra. Jag är glad idag över att jag sket i alla dessa människor tidigare. Idag håller ju också dom käften. Undra varför?
Ibland önskar jag att jag hade kunnat sträcka mig genom tiden och krama om mig själv när jag var väldigt liten. Jag skulle säga till den där blyga, trötta och ledsna pojken som inte mådde bra att du kommer att komma till en punkt livet där du mår sjukt jävla bra och vet vad du vill. Jag lovar dig det. Hur har jag orkat fortsätta leva vidare när jag gång på gång i mitt liv har fått utså så mycket skit, eller bara mått jäkligt dåligt. Hur orkade jag fortsätta utan att säga ifrån och kasta skiten tillbaka med full kraft utan att ge mig. Hur har jag orkat fortsätta gå vidare trots att vissa har rört mig på ett sätt som jag inte har gillat. Hur orkade jag fortsätta, fast jag sen länge borde ha förstått att jag bara blir utnyttjad. Att jag mår bra idag kanske beror på att jag har orkat fortsätta, men det beror nog också på att jag aldrig har varit så säker på vad jag vill och att jag tror att jag kan fixa allt, samtidigt som jag fortsätter att må bra. Jag vet vad jag vill för att jag är mycket för mig själv och för att jag inte alltid vill vara andra till lags. Jag mår bra för att jag ofta säger nej. Jag gör min grej och jagar inte människor. Jag har fått bra människor omkring mig för att jag helt enkelt bara är mig själv.
I skrivandets stund av detta inlägget så ser jag på min telefon att jag har tre missade samtal från min bästa vän. Jag ska ringa henne. Förmodligen vill hon hitta på något med mig ikväll. Det har jag nog inget emot, för jag veta att personen är en människa som får mig att må bra. Detta är ingen person som jag har jagat. Hon har bara blivit min vän för att jag är mig själv och för att hon är en person som ger mig bra energi. Jag hoppas att hon tycker att hon får bra energi av mig också.
Några viktiga skyltar.
Vecka 34
Ny vecka igem! Man är igång på allvar med arbetet efter semestern, även om jag denna veckan är ledig ganska mycket. Jag jobbar bara 2 dagar. Lägg därtill att jag jobbade 4 dagar förra veckan. 6 dagar på 2 veckor kan man inte klaga mycket på. Det känns bra.
På onsdag och tordag ska jobba och då är det inte sommarschemat längre. Allt blir bara ännu mer som vanlgt igen. Mer fast rutiner och allt är som vanligt liksom. Det blir nog bra det också.
Jag är annars som sagt ledig ganska mycket och som vanligt har jag väl inte så mycket planer dessa dagar. Jag får väl se till att njuta bara. Jag har ju märkt att jag mår väldigt bra av att vara ledig, utan att egentligen göra så mycket under sådana dagar. Det är bara skönt att vara ledig liksom. Även om man på något sätt nog mår bra av att jobba också.
Söndag (2019 08 18)
Skönt med en ledig söndag och samtidigt veta att man är ledig måndag och tisdag också. Idag har jag promenerat över 13 km. Jag delade upp dom med att gå ut en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Över 73 000 steg blev det denna veckan så jag är nöjd.
Det har också blivit ett besök på Koppargrillen idag.
Annars har jag mest slappat i min soffa. Kollat lite film och jag har också försökt att planera lite roliga saker som jag vill hitta på framöver. Eller så har jag kanske mest funderat på vad jag inte vill göra framöver. Jag vet mer om vad jag vill, men jag kanske vet mindre om vad jag inte vill.
Några av årets sommarprat.
Sommarpratarna I P1 har gjort sitt för i år. I alla fall när det gäller årets alla program.
Jag tyckte det var ovanligt många som var bra i år. Kul att jag gillade vissa sommarprat som jag först inte trodde att jag skulle tycka om.
Här kommer dom sommarprat som jag gillade lite extra denna gången. Mysig lyssning är det ju. Kan tillägga att jag tycker att Molly Sandên var bäst av alla.
Mycket känns bra just nu.
Mycket känns ganska bra nu. Jag känner mig fortfarande maximalt avspänd, precis som jag gjorde under min semester Jag mår bra. Jag rör mig bra och jag känner i kroppen att det gör mig gott. Jag känner ingen stress eller press med nånting.
Jag har mina drömmar och jag kan känna att bara jag låter tiden gå, sparar pengar och har lite tålamod så ska jag väl kunna få som jag vill med allt i slutändan. Vissa saker kan bli så jäkla bra i slutändan så jag mår bara skitbra av att tänka på detta.
Jag hoppas att jag snart kan lyckas med lite saker som jag verkligen vill göra. Sen måste jag ändå alltid tänka på att jag ska må bra. Annars blir ingenting värt att göra.
😍🤗❤️
En av alla insikter.
💚💖💙 🎤🎧
Hur är läget?
Hej!
Nu är det mycket jobb som gäller. Igår, idag och imorgon. Jag känner ändå att jag inte riktigt har kommit igång på jobbet. Körningen känns lång och seg. Rasterna känns går fort och känns korta. Jag har likosm tappat i tempo. Det kommer kanske att kännas bättre när man har fått jobba på ett tag.
Jag känner mig annars behagligt lugn och avspänd. Jag är på en bra nivå och det känns väldigt bra. Den avslappnade nivån som jag ligger på har känts bra hela sommaren. Jag hoppas att jag kan hålla i denna nivå på avslappning, oavsett hur jag jobbar eller om jag bara få mer att göra. Jag har ju faktiskt aldrig i hela mitt liv känt mig så avlappnad som jag gör just nu. Det är så skönt.
Annars försöker jag klara mina 10 000 steg per dag, eller 70 000 steg i veckan. Förra veckan misslyckades jag ju lite, men under en annan vecka så gick jag ju nästan 75 000 steg. Så på något sätt har jag ju inte misslyckats ändå. Resten av månaden ska jag kämpa med detta. Sen får jag se om jag fortsätter eller hittar på något annat. Jag vill i alla fall fortsätta röra på mig sen också. Det känns ju så bra när man är igång.
Jag har ju bestämt mig för att spara pengar. Jag ska "maxspara" till slutet på oktober i alla fall. Sen kan jag nog börja titta på något av allt som jag vill göra eller köpa som kostar så sjukt mycket pengar. Sjukt mycket pengar för mig menar jag då. Allting är ju relativt, beroende på vad man jämför med. Jag känner att det är pengarna jag ska fokusera på ett tag nu. Gör jag inte det så kan jag nog glömma allt som jag verkligen vill ha och uppleva när det gäller sånt som är utöver det vanliga, och som jag har funderat på i flera år att jag vill fixa. Pengar, pengar och pengar. Jag känner mig i alla fall taggad nu igen på att fixa och göra vad som krävs när det gäller "cash" och drömmar som jag har.
Tankar som jag började tänka 2018.
På hotell Birger Jarl i Stockholm satt jag våren 2018 i min ensamhet och funderade på vad jag har varit med om i livet och vilka ögonblick som har gjort att jag har blivit den personen jag är idag. Jag vet inte hur länge jag satt där i den sk lobbyn och tittade ut genom fönstret. Jag satt inte på mitt rum för jag hade oklokt nog valt att boka ett rum utan fönster. Det kändes ju då så instängt och sunkigt på något sätt. Rummet fick mig att bli deprimerad och allt som skapar den typen av känsla tycker jag att man ska hålla sig borta från så mycket som möjligt. Jag gillar Birger Jarl som hotell. Det är mysigt och lagom liksom, men jag vill ite ha ett rum utan fönster någon mer gång.
Jag vet inte hur länge jag satt där i lobbyn och tittade ut genom fönstret och funderade och försökte komma till insikt med saker och ting. Vad vill jag förändra i mitt liv? Vad vill jag göra och vem vill jag vara? Dessa tankar gick runt i huvudet på mig och när jag satt där jag satt kändes det som tiden stod stilla.
Jag vet att jag reste mig och gick till receptionen och talade om för en dam som jobbade där att fönsterbrädan inte sitter fast och att någon när som helst kommer att välta typ allt som står på den. Det var en stor och tung fönsterbräda i marmor och på den stod någon stor lampa och en eller två ganska stora krukväxter. Hon som jag sa detta till svarade att det var bra att jag sa till, men det fanns ingen vaktmästare eller likande som kunde fixa det nu med en gång. Jag svarade då att jag bara ville säga till att man skulle veta om det. Jag brydde mig ju egentligen inte så mycket själv. Sen om jag ska vara helt ärligt så tror att den där fönsterbrädan som satt lös där våren 2018 inte är fixad nu heller. Jag tror att hon jag pratde med släppte det i samma sekund som jag hade lämnat receptionen.. och det är egentligen inget jag bryr mig om heller, men ändå tror att jag nästa gång som jag besöker Stockholm kommer att kolla den där fönsterbrädan igen. Sitter den fast eller är den fortfarande lös?
Dagen innan hade jag under kvällen och natten varit ute med tre damer. Vi hade ätit middag, haft trevligt och jag hade väl också druckit på tok för mycket. Samma kväll hade jag också sett en nyhetsnotis i telefonen att Tim Bergling (Avicii) hade dött. Jag reflekterade inte så mycket över det just i den stunden och säkert inte heller under den kvällen. Men dagen efter när jag satt där och funderade i lobbyn på hotellet så fick det mig nog att på allvar inse hur viktigt det ändå är att man mår bra. Det spelar ingen roll om du är framgångsrik, tjänar hur mycket pengar som helst, får mycket gratis och sover på svindyra hotell runt om i hela världen om du ändå inte mår bra. Jag visste ju också sen tidigare att Avicii inte mådde speciellt bra. Det hade ju gjorts en dokumentär om honom som visade det tydligt.
Man har ju hört många säga: Jag har formats till den jag är idag eftersom jag tidigare har gjort som jag har gjort. Därför ångrar jag ingenting, för hade gjort annorlunda hade jag ju inte varit den personen jag är idag. Jag kanske inte håller med om allt i detta. Massor med saker i mitt liv skulle jag vilja ha ogjort. Många saker ångrar jag och framförallt så tänker jag ofta på att det hade varit bättre om jag hade haft mindre med vissa personer att göra. Jag skulle ha sagt nej tidigare, varit envis som fan med vad jag vill och inte låtit mig utnyttjas under så lång tid. Hade jag vid massor av tillfällen i livet vågat stå upp för mig själv lite bättre så hade jag nog sluppit mycket av den skiten jag har fått utså genom åren. Jag ångrar mig och jag tror faktiskt att jag hade varit samma person som jag är idag, även om jag hade fått slippa mycket av den skit som vissa jävla svin har utsatt mig för. Jag har ju sen länge lärt mig idag, men jag känner att jag har fått betala et högt pris för allt de jag så småningom lärde mig.
Samtidigt vet jag att det är meningslöst att ångra saker. Gjort är ju gjort och när man gör riktigt fel, då lär man sig ju som mest på detta. Jag vill inte att det ska vara så, men kanske är det så livet är? Man måste kanske först göra fel för att sen veta hur man ska göra för att det ska bli rätt. Misslyckanden och förnedringen som jag har kanske ändå mig till den jag är idag. Jag har ju lärt mig av det på något sätt. Kanske har dom som säger att dom inte hade velat göra något annorlunda i livet rätt när dom menar på att alla saker dom har gjort har format dom till den människan som dom är och vill vara idag?
Jag har känt under detta året att jag har mognat och att jag gör saker som känns mest rätt för mig. Det kanske inte alltid är vad jag helst vill, men när det känns som jag gör det som är rätt, då tänker jag att jag inte kommer att ångra mig sen. Jag kommer inte att må dåligt och jag behöver inte bli förbannad över alla äckel som försöker utnyttja och lura mig. Dom får ju nämligen aldrig chansen. Jag är ju bra idag på att säga nej, var envis med vad jag vill och jag tar bort folk i mitt liv som jag inte vill ha där. Detta har jag fått mycket kritik för dom senaste åren, men det skiter jag i. Jag skulle ju inte må bra om jag försöker vara alla till lags och ser till vad jag vill och vad jag behöver. Det viktigaste är ju alltid att jag mår bra. Om man inte mår bra, då är ju inget annat värt nånting. Det kan ju bevisligen också slutat riktigt illa. Se bara vad som tex hände med Avicii.
Jag har mina framtidsdrömmar. Jag har varit nära att förverkliga vissa drömmar ibland, men inte lyckats. Jag tror att det beror på att jag får så dåliga "vibbar" av saker som jag har varit med om tidigare i livet. Saker som har fått mig att må skit. När jag får en känslan av att jag kommer att få uppleva något av skiten igen, då vill jag inte fullfölja det jag håller på med. Jag gör sällan det då. Tanken om att det viktigaste i livet är att jag mår bra har växt sig så stark av många olika orsaker. Jag kan idag bara inte tycka att något är viktigare. Det är väl också så det är. Alla vill väl må bra?
Något som verkligen har fått mig att må väldigt bra är att valde att köpa denna lägenheten. När jag flyttade hit där jag bor idag så fick jag en hyra på bara 1000 kr. Det är ju som att bo gratis. Detta gjorde ju att jag fick väldigt mycket pengar över varje månad, trots att jag under dom första åren som jag bodde här inte tjänade så bra. Men med låg hyra så kunde jag ändå spara mycket pengar och sen använda dom till att skapa mig ett bra liv. Jag behövde helt plötsligt inte vara rädd för att säga nej, jag kunde vara mer envis med framgång och jag var inte ett så lätt byte för dom som ville utnyttja mig. Nu har jag bott i denna lägenheten i många år. Hyran har ju gått upp ganska mycket sen den tiden som den bara låg på 1000 kr, men idag spelar ju det ingen roll. Jag får in mycket mer pengar idag och jag kan fundera över drömmar som jag tidigare i mitt liv inte ens var i näreheten av att kunna fixa.
Alla tankar som jag började tänka där våren 2018 fortsatte jag tänka under resten av förra året, halva detta året och under hela min semester. Under detta årets semester fick jag tid att tänka färdigt. Jag har suttit mycket hemma, i min ensamhet och tänkt. I ensamheten skapas också stora drömmar. Jag känner att det har varit bra för mig att jag har sett tillbaka på allt och haft hur mycket tid som helst för mina tankar och funderingar. Jag har äntligen fått tänka färdigt eftersom tiden har funnits till detta. Den finns inte annars när du grejar eller jobbar. Sitter på något stressat möte ...eller bara provar lyckan under en utekväll. Även om det ibland har gjort ont inom mig när jag har tänkt tillbaka, så kanske det är så att jag måste se tillbaka för att förstå nuet. Då kan jag ju också börja om och bli starkare imorgon.
Jag satt på hotellet i Stockholm och tittade ut genom fönstret. Det var våren 2018 Det var då jag började tänka på många av dom tankar som växte sig så starka under årets semester. Jag är glad att det blev så. Jag har mått bra av det. Man minns ju ofta det sista av nånting från vissa dagar. När jag väl valde att resa mig från soffan i lobbyn och för den gången sluta tänka alla tankar, då fick jag ett meddelande i min telefon där det stod: Kram fina Danne! Detta gjorde direkt att jag blev glad mådde väldigt bra, trots enorm bakfylla och många djupa tankar om all skit som jag har varit med om i mitt liv. Jag hade ju precis tänkt många negativa tankar. Jag hade vänt och vritt på mycket och just då hade jag ju kommit till insikter som hade gjort ont inom mig. Men när jag fick ett meddelande från någon som tyckte att jag var fin, då fick nog detta mig att sen våga fundera vidare på dom där tankarna som jag precis hade suttit där i lobbyn tänkt. Jag har ju sen dess alltid haft ett minne av att jag mådde bra av det, även om orsaken inte var tankarna jag tänkte. Det var ju det sista som hände som fick mig att må bra. Att någon skrev Kram fina Danne gjorde att jag fick ett minne av att jag mår bra av att tänka mycket. Det är ju ofta det sista av något som man kommer ihåg starkast av i någon stund eller situation i livet. Jag känner mig så nöjd nu att jag faktsikt tänkte mycket mer under min semester. Att jag lät alla tankar få "snurra färdig och att allt fick ta sin tid. Detta har ju gjort att jag på något sätt känner att jag har mognat och utvecklats. Jag är nog mentalt starkare idag än vad jag var igår. I framtiden kommer jag säkert att känna mig ännu starkare än vad jag någonsin har känt mig tidigare.
Måndag 12/8-19. - Snapchat👻
Snapchat👻dannebloggen💛
Jobb och mera ledighet
Igår började jobba igen. Det gick bra även det kanske inte var jättemysigt när klockan ringde 04:00 på morgonen. Man hade ju blivit van vid att typ gå upp minst 6 timmar senare.Men att jobba kändes bra. Det var ganska lugnt. Jag jobbade på och var maximalt avspänd.
Jag har nu börjat titta på mer ledighet. Igår sökte jag två dagar ledigt under nästa vecka och sökte även två dagar i början av september. Jag får se om den ledigheten blir beviljad. Det räcker ju inte med semester. Mer ledigt vill
man ju ha.😊
Jag har idag kollat hur jag jobbar under dom dagarna i september som det är bokmässan i Göteborg. Jag fick se att jag har var ledig 3 av dom totalt 4 dagar som Bokmässan håller på. Det känns bra att jag inte behöver bry
mig om att söka så mycket ledigt för den grejen. Det är ju inte säkert att jag söker ledigt alls. Jag kan ju åka dit under dom dagarna jag är ledig.
Jag har idag också kollat hur jag jobbar under Musikhjälpenveckan i december. Under den veckan har jag ganska mycket jobb. Nu gör ju inte det nånting för jag följer ju det programmet mest via radion. Radio finns ju i bussen. Men sen vet jag
ju inte om jag vill åka till Västerås (där Musikhjälpenburen står i år) och stå utanför buren och följa programmet. Jag har bokat hotell, men jag vet ju inte nu om jag kommer att åka. Hur jag vill ha den veckan får jag klura lite på. Tar jag
inte ledigt nånting, då har jag mycket jobb den veckan och då blir det inget besök i Västerås, men det är jag kanske inte så noga med. Förra året var jag ju på plats i Lund när Musikhjälpen sändes därifrån. Jag har alltså gjort detta en gång och jag
känner inget större behov av att göra en ny resa och uppleva det där igen.
Nu är man igång och jobbar igen. Nu är det som vanligt. Jag kör buss och funderar över mera ledighet. 😊
Pratar i 5 min om...
Har börjat jobba igen. Mer sparande av pengar och det viktiga är att jag mår bra.
Vecka 33
Nu är semestern slut och man ska börja jobba igen.
Jag mjukstartar lite. Jag jobbar ju idag och är ledig imorgon. Sen jobbar jag 3 dagar och sen blir jag ledig 4 dagar på raken. Denna veckan ska jag också kolla på mer ledighet längre fram. Jag har ju saker på gång...och jobba är ju inte allt i livet. Man får inte glömma att söka ledigt, även om jag nu har varit ledig i 4 veckor.
Det känns annars ganska bra att få komma igång igen. Få tillbaka lite mer rutiner och jag tror också att det kommer att bli lite bättre fart på mig. Det brukar bli så när jag är igång som fan med jobbet igen. Nu kör vi!!
Egentligen är det ganska enkelt.
Jag sitter här i min lägenhet och känner mig lite tom. Det känns alltid lite extra på söndagar. Jag kommer ju snart också att avsluta min semester och börja jobba. Om mindre än 12 timmar så ringer klockan och jag måste ta mig upp för att då är semestern defintift slut och jag ska börja arbeta igen. Det är väl blandade känslor kring detta. Jag vill ju vara mer ledig. Jag känner mig inte jättsugen att börja när jag har kunnat ha det så jäkla bra nu under ledigheten. Samtidigt är det ju skönt att få komma igång igen. Ha någonstans att gå, få tillbaka lite rutiner och känna att man faktsikt har ett jobb som jag kan försörja mig på.
Annars känner jag nu när jag ska börja jobba igen att det kanske är dags att en gång för alla att också försöka komma igång med att faktiskt fullfölja någon av alla drömmar som jag har. Jag har massor med saker som jag bara vill ha och få uppleva. Egentligen är det ganska enkelt. Jag behöver inte krångla till detta. Det har jag gjort tillräckligt förut. Det jag verkligen behöver göra är att spara pengar. Jag kan ju tycka att jag har gjort det tillräckligt eftersom jag knappt gjorde något annat från januari 2018 - maj 2019. Men det jag egentligen bara gjorde då var ju att rätta till alla fel som jag tycker att jag gjorde under 2017. Alla dom pengar jag sparade förut, var ju något som jag sen hade att täppa till hål med. Tar jag av dom pengarna nu igen, då gräver jag ju bara upp det hålen igen.
Jag tänker också att det kanske är så att mycket av allt jag gör och har gjort i mitt liv har jag nu tagit till vägs ände. Jag kanske inte kan komma vidare. Dom drömmar jag har kanske ändå är för stora för mig för att jag faktiskt ska kunna klara av dom, på det sättet jag vill och samtidigt må bra av allting.
Kanske har jag för stora ambitioner. Det kanske är så att jag måste bara acceptera att jag inte kan få allting. Det kanske inte går att förverkliga en dröm utan att jag måste ta en genväg som sen får mig att må jäkligt dåligt. Det kanske är så att det krävs att man jobbar så hårt att man blir sönderstressad och slut för att jag ska uppnå vad jag drömmer om. Om det är så, då väljer jag hellre att strunta i vad jag vill uppnå i livet. Om priset jag får betala är att jag mår dåligt, då vill jag inte förverkliga mina drömmar. Min högsta dröm är ändå alltid att jag i slutändan får må bra. Jag har så många gånger i mitt liv mått så jävla dåligt och är det nåt jag nu har lovat mig själv så är det att verkligen inte göra saker som jag är medveten om innan att jag nog kommer att må dåligt av.
Cluee News
Faller lite innan mål.
Hur går det med mitt mål med att nå 70 000 steg per vecka under hela denna sommar?
Jag har precis kommit hem från en PW på 6 km. Jag tidigare under dagen lyckats röra på mig ganska mycket också. Tidigare under veckan har jag varit ute en hel del också, men jag måste nog erkänna att denna veckan når jag inte riktigt ända fram till dom 70 000 stegen. Det fattas 2000 - 3000 steg, men jag känner att det får vara så. Vissa dagar denna veckan har jag ändå rört mig bra och hade jag inte jagat den där summan av steg varje vecka, då hade jag inte ens varit i närheten av målet nu. Jag faller lite innan denna gången, men det får jag ta.
När jag var ute på min runda så lyssnade jag på Molly Sandên och hennes sommarprat. Jag visste att hon skulle vara bra, men detta tycker jag var det bästa av alla sommarprat som jag hittills har lyssnat på i år.
