Avspändheten får mig alltid att må bra.
Jag har aldrig under en så lång period känt mig så avspänd som jag nu gör. Under semestern kände jag att jag kom ner på en nivå där kroppen kändes helt fri från stress. Detta har sen bara fortsatt under förra veckan, och jag känner samma sköna avspändhet även nu. Denna känsla har jag mått väldigt bra av.
De finns så mycket som är bra för mig när jag är avslappnad. Det är lättare att leva i nuet. Det är lättare att ta genomtänkta och kloka beslut. Besluten blir ju ännu mer rätt när man befinner sig i nuet. Jag låter mig heller inte påverkas lika lätt av vad andra vill att man ska göra, eller bara vad andra gör. Jag gör liksom som jag vill och avspändheten gör ju att jag känner mig väldigt trygg med att det jag väljer att göra är rätt för mig.
Naturligvis kan jag tveka ibland. Jag känner tex att jag borde ha kommit längre med att få fixat allt de jag drömmer om. Jag har ju massor av saker som jag vill göra och köpa. Att jag inte har fixat allt redan nu gör att jag kan känna att jag under åren har gjort fel prioriteringar. Jag kan känna mig dum som inte har förstått, jag kan ångra saker jag har gjort och hamnar lätt i en känsla av att jag står och stampar. Allt detta skulle ju lätt kunna få mig att stressa och skynda på saker, men jag håller mig ändå lika lugn och avspänd som jag nu har varit under en ganska lång period.
Jag tänker också att oavsett vad jag åstakommer i livet så kommer jag alltid att vilja något mer. Och även om jag inte hade gjort dom där sakerna som jag kanske ångrar idag, så hade jag nu ändå tänkt på saker där jag känner att jag hade kunnat gjort annorlunda. Sånt är livet på något sätt. Sånt är mitt liv i alla fall.
Att jag ändå nu håller mig lugn och avspänd även om jag starkt känner en känsla av otillräcklighet, tyder på att jag ändå är ganska nöjd med mitt liv som det är. Om jag inte får så mycket mer, så vet jag att jag har det bra i alla fall. Känslan jag har är att jag kommer inte att få det sämre...bara bättre, oavsett vad jag väljer att göra framtiden. Avspändheten och vetskapen om alla fördelar med att leva i nuet gör att bara går runt och mår väldigt bra. Med tanke på att jag nu upplever att många idag berättar att dom inte mår bra, så känner jag mig väldigt nöjd över att jag gör det i alla fall. Jag tycker alldeles för många berättar om hur dåligt dom mår över allt möjligt. Jag tänker tex på några av dom sk influencers som jag följer och som jag tycker många gånger har sagt just detta att dom inte mår så bra. Personerna som jag tänker på verkar ju utåt sett leva ett bra liv och dom har också mycket av allt de som jag just nu jagar. Jag tänker då på grejer som dom har eller resor som dom gör.
Jag har sagt detta förut, men jag kan säga det igen: Är det så att jag på bekostnad av mitt välmående inte kan få allt jag drömmer om, då vill jag inte förverkliga och fullfölja mina drömmar. Om priset man får betala tex är: Psykisk ohälsa, panikångest eller bara ett tillstånd av stress och alldeles för mycket att göra, då vill jag inte ens sträva efter att leva i min dröm. Då får allt bara gärna vara som det är just nu.
Under mitt liv känner jag att jag har varit med om många händelser som har fått mig att komma till insikter som sen har fått mig att förändra mig själv från en dag till en annan. Under denna sommar har jag återigen detta hänt. Jag har många gånger tvingats erkänna att jag kommer inte att må bra om jag inte bryter helt med vissa personer. Det har ofta känts jobbigt, men personer som ger mig dålig energi och kanske också vill utnyttja mig gör ju bara att allt blir ännu jobbigare i slutändan om man fortsätter att låta dessa vara en del av ens liv. Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att det enda som är rätt är att bryta helt med personer som ofta får mig att må dåligt. Jag har fått extremt mycket skit för att jag bryter vänskapen. Många har sen försökt ge mig dåligt samvete genom skylla ifrån sig problem på mig, som dom själva har orsakat. Sånt har jag tagit åt mig av tidigare och fått dåligt samvete över, men idag biter inte sånt på mig längre. Jag är starkare än vad jag var igår. Jag är starkare, mer avspänd och idag är jag också bra på att göra saker som får mig att må bra. Att jag bara är starkare och mer avspänd, hjälper mig ju att må bra.
Jag är mycket för mig själv. Jag trivs bra med det. I ensamheten föds stora drömmar. Idag hade jag nog aldrig vetat vad jag verkligen vill om jag inte hade dragit mig undan och haft så mycket egentid som jag har haft, och har. Jag är för mig själv många timmar varje dag, oavsett om jag jobbar eller är ledig. Ensamheten och att söka ensamheten är så naturligt för mig. Den har alltid varit en del av mitt liv. Jag mår inte dåligt av den. Jag skulle däremot må dåligt om jag aldrig fick vara för mig själv. Om livet bara skulle snurra på i ett högt tempo och jag aldrig skulle få tid för reflektion och eftertänksamhet, i min ensamhet... fy va dålig jag skulle bli och fan va dåligt jag också skulle må då.
Jag funkar nog ganska dåligt med andra människor. Om människan är ett flockdjur då är jag nog en människa som är ett undantag som bekräftar regeln. Jag trivs inte alls med att ha många männsikor omkring mig. Jag är väldigt blyg. Det är också något jag alltid har varit. Det är också en naturlig del av mig. Jag minns när jag var riktigt liten att människor i min omgivning påpekade min extrema blyghet och tyckte att det var något som var dåligt med mig. Under hela livet har jag fått höra att det skulle vara något negativt. För mig känns det inte så. Jag vill ju bara vara mig själv och det känns ju bara positivt. Jag försöker inte vara någon annan än den jag är. Sån har jag alltid varit och sån vill jag fortsätta att vara. Dessutom har jag fått utså så mycke skit i mitt liv så för mig är det nog bara ganska naturligt att bara ligga lågt och inte prata mer än nödvändigt. Som exempel på skit så har jag ju ofta fått höra av andra som tror att dom vet bättre är att jag aldrig kommer att kunna klara mig själv. Att jag inte kommer att kunna få ett arbete eller tjäna några egna pengar. Att jag bara kommer att vara beroende av andra och att jag aldrig kommer att kunna klara av livets alla hårda och tuffa prövningar som man så ofta ställs inför. Jag har ofta fått höra att jag har fel inställning och att vad jag än gör så är det jävligt dåligt. Idag håller många av dessa personer käften. Undra varför?
Jag har ofta tänkt tanken att jag inte behöver bry mig om vad andra tycker och tänker. När man får väldigt mycket skit så blir det ju så automatiskt. Man slutar bry sig. Man slutar lyssna och detta gör människor som ger mig skit ännu mer frustrerade och jag får ännu mera av skiten. Jag tänker ofta att jag bara ska göra min grej, ha en inre tro på att det jag gör är rätt och kämpa för det. Håller jag mig till detta så blir det bra i slutändan. Jag jagar inte människor. Jag frågar bara. Får jag ett nej då släpper jag och går vidare. Jag vill ha rätt människor omkring mig i mitt liv. Rätt människor får man inte omkring sig genom att försöka jaga dom. Rätt människor tror jag att jag får omkring mig om jag: Är mig själv, gör min grej och inte bryr mig om människor som på ett eller annat sätt försöker trycka ner mig. Jag upprepar ofta meningen: Jaga inte människor. Kör jag bara på min grej, så kommer förr eller senare rätt människor till mig ändå. Jag tänker ofta på var mitt liv hade tagit vägen om jag hade lyssnat på alla dom människor som sa till mig att jag aldrig kommer att klara mig själv. Eller dom som tyckte att det var fel att jag tog ett busskörkort. Eller dom som har sagt att jag missar en chans att tjäna pengar om jag inte gör vissa saker...som idag (när jag har facit) visar sig hade varit en ren förlustaffär för mig, om jag hade gjort som vissa sk förståsigpåare sa att jag borde göra. Jag är glad idag över att jag sket i alla dessa människor tidigare. Idag håller ju också dom käften. Undra varför?
Ibland önskar jag att jag hade kunnat sträcka mig genom tiden och krama om mig själv när jag var väldigt liten. Jag skulle säga till den där blyga, trötta och ledsna pojken som inte mådde bra att du kommer att komma till en punkt livet där du mår sjukt jävla bra och vet vad du vill. Jag lovar dig det. Hur har jag orkat fortsätta leva vidare när jag gång på gång i mitt liv har fått utså så mycket skit, eller bara mått jäkligt dåligt. Hur orkade jag fortsätta utan att säga ifrån och kasta skiten tillbaka med full kraft utan att ge mig. Hur har jag orkat fortsätta gå vidare trots att vissa har rört mig på ett sätt som jag inte har gillat. Hur orkade jag fortsätta, fast jag sen länge borde ha förstått att jag bara blir utnyttjad. Att jag mår bra idag kanske beror på att jag har orkat fortsätta, men det beror nog också på att jag aldrig har varit så säker på vad jag vill och att jag tror att jag kan fixa allt, samtidigt som jag fortsätter att må bra. Jag vet vad jag vill för att jag är mycket för mig själv och för att jag inte alltid vill vara andra till lags. Jag mår bra för att jag ofta säger nej. Jag gör min grej och jagar inte människor. Jag har fått bra människor omkring mig för att jag helt enkelt bara är mig själv.
I skrivandets stund av detta inlägget så ser jag på min telefon att jag har tre missade samtal från min bästa vän. Jag ska ringa henne. Förmodligen vill hon hitta på något med mig ikväll. Det har jag nog inget emot, för jag veta att personen är en människa som får mig att må bra. Detta är ingen person som jag har jagat. Hon har bara blivit min vän för att jag är mig själv och för att hon är en person som ger mig bra energi. Jag hoppas att hon tycker att hon får bra energi av mig också.
Trackback
