Tankar som jag började tänka 2018.
På hotell Birger Jarl i Stockholm satt jag våren 2018 i min ensamhet och funderade på vad jag har varit med om i livet och vilka ögonblick som har gjort att jag har blivit den personen jag är idag. Jag vet inte hur länge jag satt där i den sk lobbyn och tittade ut genom fönstret. Jag satt inte på mitt rum för jag hade oklokt nog valt att boka ett rum utan fönster. Det kändes ju då så instängt och sunkigt på något sätt. Rummet fick mig att bli deprimerad och allt som skapar den typen av känsla tycker jag att man ska hålla sig borta från så mycket som möjligt. Jag gillar Birger Jarl som hotell. Det är mysigt och lagom liksom, men jag vill ite ha ett rum utan fönster någon mer gång.
Jag vet inte hur länge jag satt där i lobbyn och tittade ut genom fönstret och funderade och försökte komma till insikt med saker och ting. Vad vill jag förändra i mitt liv? Vad vill jag göra och vem vill jag vara? Dessa tankar gick runt i huvudet på mig och när jag satt där jag satt kändes det som tiden stod stilla.
Jag vet att jag reste mig och gick till receptionen och talade om för en dam som jobbade där att fönsterbrädan inte sitter fast och att någon när som helst kommer att välta typ allt som står på den. Det var en stor och tung fönsterbräda i marmor och på den stod någon stor lampa och en eller två ganska stora krukväxter. Hon som jag sa detta till svarade att det var bra att jag sa till, men det fanns ingen vaktmästare eller likande som kunde fixa det nu med en gång. Jag svarade då att jag bara ville säga till att man skulle veta om det. Jag brydde mig ju egentligen inte så mycket själv. Sen om jag ska vara helt ärligt så tror att den där fönsterbrädan som satt lös där våren 2018 inte är fixad nu heller. Jag tror att hon jag pratde med släppte det i samma sekund som jag hade lämnat receptionen.. och det är egentligen inget jag bryr mig om heller, men ändå tror att jag nästa gång som jag besöker Stockholm kommer att kolla den där fönsterbrädan igen. Sitter den fast eller är den fortfarande lös?
Dagen innan hade jag under kvällen och natten varit ute med tre damer. Vi hade ätit middag, haft trevligt och jag hade väl också druckit på tok för mycket. Samma kväll hade jag också sett en nyhetsnotis i telefonen att Tim Bergling (Avicii) hade dött. Jag reflekterade inte så mycket över det just i den stunden och säkert inte heller under den kvällen. Men dagen efter när jag satt där och funderade i lobbyn på hotellet så fick det mig nog att på allvar inse hur viktigt det ändå är att man mår bra. Det spelar ingen roll om du är framgångsrik, tjänar hur mycket pengar som helst, får mycket gratis och sover på svindyra hotell runt om i hela världen om du ändå inte mår bra. Jag visste ju också sen tidigare att Avicii inte mådde speciellt bra. Det hade ju gjorts en dokumentär om honom som visade det tydligt.
Man har ju hört många säga: Jag har formats till den jag är idag eftersom jag tidigare har gjort som jag har gjort. Därför ångrar jag ingenting, för hade gjort annorlunda hade jag ju inte varit den personen jag är idag. Jag kanske inte håller med om allt i detta. Massor med saker i mitt liv skulle jag vilja ha ogjort. Många saker ångrar jag och framförallt så tänker jag ofta på att det hade varit bättre om jag hade haft mindre med vissa personer att göra. Jag skulle ha sagt nej tidigare, varit envis som fan med vad jag vill och inte låtit mig utnyttjas under så lång tid. Hade jag vid massor av tillfällen i livet vågat stå upp för mig själv lite bättre så hade jag nog sluppit mycket av den skiten jag har fått utså genom åren. Jag ångrar mig och jag tror faktiskt att jag hade varit samma person som jag är idag, även om jag hade fått slippa mycket av den skit som vissa jävla svin har utsatt mig för. Jag har ju sen länge lärt mig idag, men jag känner att jag har fått betala et högt pris för allt de jag så småningom lärde mig.
Samtidigt vet jag att det är meningslöst att ångra saker. Gjort är ju gjort och när man gör riktigt fel, då lär man sig ju som mest på detta. Jag vill inte att det ska vara så, men kanske är det så livet är? Man måste kanske först göra fel för att sen veta hur man ska göra för att det ska bli rätt. Misslyckanden och förnedringen som jag har kanske ändå mig till den jag är idag. Jag har ju lärt mig av det på något sätt. Kanske har dom som säger att dom inte hade velat göra något annorlunda i livet rätt när dom menar på att alla saker dom har gjort har format dom till den människan som dom är och vill vara idag?
Jag har känt under detta året att jag har mognat och att jag gör saker som känns mest rätt för mig. Det kanske inte alltid är vad jag helst vill, men när det känns som jag gör det som är rätt, då tänker jag att jag inte kommer att ångra mig sen. Jag kommer inte att må dåligt och jag behöver inte bli förbannad över alla äckel som försöker utnyttja och lura mig. Dom får ju nämligen aldrig chansen. Jag är ju bra idag på att säga nej, var envis med vad jag vill och jag tar bort folk i mitt liv som jag inte vill ha där. Detta har jag fått mycket kritik för dom senaste åren, men det skiter jag i. Jag skulle ju inte må bra om jag försöker vara alla till lags och ser till vad jag vill och vad jag behöver. Det viktigaste är ju alltid att jag mår bra. Om man inte mår bra, då är ju inget annat värt nånting. Det kan ju bevisligen också slutat riktigt illa. Se bara vad som tex hände med Avicii.
Jag har mina framtidsdrömmar. Jag har varit nära att förverkliga vissa drömmar ibland, men inte lyckats. Jag tror att det beror på att jag får så dåliga "vibbar" av saker som jag har varit med om tidigare i livet. Saker som har fått mig att må skit. När jag får en känslan av att jag kommer att få uppleva något av skiten igen, då vill jag inte fullfölja det jag håller på med. Jag gör sällan det då. Tanken om att det viktigaste i livet är att jag mår bra har växt sig så stark av många olika orsaker. Jag kan idag bara inte tycka att något är viktigare. Det är väl också så det är. Alla vill väl må bra?
Något som verkligen har fått mig att må väldigt bra är att valde att köpa denna lägenheten. När jag flyttade hit där jag bor idag så fick jag en hyra på bara 1000 kr. Det är ju som att bo gratis. Detta gjorde ju att jag fick väldigt mycket pengar över varje månad, trots att jag under dom första åren som jag bodde här inte tjänade så bra. Men med låg hyra så kunde jag ändå spara mycket pengar och sen använda dom till att skapa mig ett bra liv. Jag behövde helt plötsligt inte vara rädd för att säga nej, jag kunde vara mer envis med framgång och jag var inte ett så lätt byte för dom som ville utnyttja mig. Nu har jag bott i denna lägenheten i många år. Hyran har ju gått upp ganska mycket sen den tiden som den bara låg på 1000 kr, men idag spelar ju det ingen roll. Jag får in mycket mer pengar idag och jag kan fundera över drömmar som jag tidigare i mitt liv inte ens var i näreheten av att kunna fixa.
Alla tankar som jag började tänka där våren 2018 fortsatte jag tänka under resten av förra året, halva detta året och under hela min semester. Under detta årets semester fick jag tid att tänka färdigt. Jag har suttit mycket hemma, i min ensamhet och tänkt. I ensamheten skapas också stora drömmar. Jag känner att det har varit bra för mig att jag har sett tillbaka på allt och haft hur mycket tid som helst för mina tankar och funderingar. Jag har äntligen fått tänka färdigt eftersom tiden har funnits till detta. Den finns inte annars när du grejar eller jobbar. Sitter på något stressat möte ...eller bara provar lyckan under en utekväll. Även om det ibland har gjort ont inom mig när jag har tänkt tillbaka, så kanske det är så att jag måste se tillbaka för att förstå nuet. Då kan jag ju också börja om och bli starkare imorgon.
Jag satt på hotellet i Stockholm och tittade ut genom fönstret. Det var våren 2018 Det var då jag började tänka på många av dom tankar som växte sig så starka under årets semester. Jag är glad att det blev så. Jag har mått bra av det. Man minns ju ofta det sista av nånting från vissa dagar. När jag väl valde att resa mig från soffan i lobbyn och för den gången sluta tänka alla tankar, då fick jag ett meddelande i min telefon där det stod: Kram fina Danne! Detta gjorde direkt att jag blev glad mådde väldigt bra, trots enorm bakfylla och många djupa tankar om all skit som jag har varit med om i mitt liv. Jag hade ju precis tänkt många negativa tankar. Jag hade vänt och vritt på mycket och just då hade jag ju kommit till insikter som hade gjort ont inom mig. Men när jag fick ett meddelande från någon som tyckte att jag var fin, då fick nog detta mig att sen våga fundera vidare på dom där tankarna som jag precis hade suttit där i lobbyn tänkt. Jag har ju sen dess alltid haft ett minne av att jag mådde bra av det, även om orsaken inte var tankarna jag tänkte. Det var ju det sista som hände som fick mig att må bra. Att någon skrev Kram fina Danne gjorde att jag fick ett minne av att jag mår bra av att tänka mycket. Det är ju ofta det sista av något som man kommer ihåg starkast av i någon stund eller situation i livet. Jag känner mig så nöjd nu att jag faktsikt tänkte mycket mer under min semester. Att jag lät alla tankar få "snurra färdig och att allt fick ta sin tid. Detta har ju gjort att jag på något sätt känner att jag har mognat och utvecklats. Jag är nog mentalt starkare idag än vad jag var igår. I framtiden kommer jag säkert att känna mig ännu starkare än vad jag någonsin har känt mig tidigare.
Trackback
