Äntligen ledig!
Nu får jag äntligen en längre ledighet. 3 dagar på raken. Jag ska verkligen bara försöka att vila. Det kanske inte går för jag känner mig ju ofta lite rastlös, men samtidigt så har jag ju inte så mycket att göra just nu. Jag är så gott som klar med min självbiografi och saker som jag har på gång att göra händer liksom inte nu.
Så man kanske klara att bara göra vad jag just nu verkligen behöver. VILA MIG.
Långfredag!
Jag är ganska trött nu. Jag har jobbat mycket dom senaste två veckorna. Jag har grejat mycket dom senaste två veckorna. Och när jag har varit ledig någon dag de senaste två veckorna då har jag varit i Stockholm och gjort fett coola grejer. Men nu är jag trött och därför ska det bli skönt att bli helt ledig efter denna långfredag.
Jag har en arbetsdag kvar, men sen är jag ledig i 3 dagar på raken. Då ska jag ladda "batterierna". Det kommer att behövas för jag har ju mer grejer på gång under detta året. Jag har någon utlandsresa som jag snart ska göra, Jag ska upp till Stockholm igen och göra fett coola grejer. Det blir ju förhoppningsvis så att jag besöker Bokmässan i Göteborg i höst. De finns fler grejer jag har på gång, men jag orkar inte nämna allt nu. Eller så vill jag kanske inte??
Idag på förmiddagen blev det en promenad och sen har jag mest vilat under dagen. Nu ska jag snart "tagga" till jobbet.
Ha en trevlig dag... och Glad Påsk på er!!
ITTF Nittaku Pongcast - Mars 2017
Kanske är jag klar nu.
Mitt självbiogrfaiskrivande kan vara klart nu. Jag känner att det skulle kunna vara så, fast jag är inte säker. Det kan vara så att jag har något mer kvar att skriva om. En berättesle som jag känner måste finnas med, en just nu finns det inte där.. Fast allt kan man ju aldrig berätta ändå. Då skulle jag ju få hålla på i all evighet. Så kanske är jag klr nu då.
Jag tänker så här nu. Jag ska bara gå runt och fundera i några veckor till. Jag tänker och eventuellt skriver mer, typ denna månaden ut. Sen är jag klar, oavsett om jag känner mig klar eller inte. Jag kan liksom inte komma på mer och jag har skrivit tillräckligt mycket för att jag ska kunna göra något med allt material. Jag har skrivit början och jag har skrivit slutet. Det finns massor av berättelser mellan början och slutet, och mycket mer finns verkligen inte att berätta.. Jag kan alltid jobba mer med det, men jag måste ju komma till punkten där jag bara betsämmer mig för att avsluta detta skapande av nya berättelser. Allting har ju ett slut liksom, fast detta kanske bara är början?
Jag känner just nu en tomhet. Jag tänkte när jag höll på med detta skrivandet att när jag bara blir klar då kommer jag att vara hur nöjd och glad som helst. Jag kommer att vilja gå ut och fira att jag lyckades skriva min självbiografi. Jag känner inte så nu, och vad det beror på vet jag inte. Men kanske är så att jag har känt många gånger att skrivnadet har varit svårt och jobbigt. De är också många olika känslor som har snurrat runt i mitt huvud under skrivandets gång. Man har förväntat sig innan att en viss känsla ska infinna sig. Något annat än tomhet liksom. Fast jag kanske heller inte är klar än. Jag tvekar ju. Dessutom kommer ju säkert många tat tycka att jag inte är klar förrän jag väljer att visa detta för allt och alla på något sätt. Jag måste släppa den för att detta ska räknas som helt färdigt. Kanske är det så, kanske inte...
Det kommer ju också en tid efter att man har blivit klar med självbiografiskrivandet. När man som jag har hållit på under så lång tid och typ tänkt på detta skrivandet av självbiografin varje dag så är det ju inte bara att jag kan avlsluta den i tanken, även om jag i praktiken är klar med själva skapandet av nya berättelser. En tid efter kommer jag att på något sätt behöva "fasa" ut detta arbete ur mina tanker. Hur det i praktiken ska gå till vet jag inte. Just nu tänker jag ju mycket på om jag är klar eller inte. Hade jag något mer att berätta om? Kanske har jag det, eller så har jag inte det, men jag känner mig färdig nu i alla fall för jag kan inte komma på något mer att skapa.
Jag känner däremot inte att jag vill fira att jag har blivit klar på något sätt. Jag känner bara en tomhet. Det har liksom varit svårt och tufft att jobba med detta och nu när jag har tagit mig igenom det och känner mig färdig så finns inte energin att avsluta detta med någon form av firande, trots att jag borde vara hur glad som helst över att jag lyckades bli klar.
Sen är det ju också så att beroende på vad jag tänker göra med alla texter så är ju det jag sen väljer att göra också ett arbete som jag har kvar att göra. Fast oavsett vad jag väljer att göra med mina texter så kommer ju inte det arbetet att vara någonting som tar någon längre tid att bli klar med. Det är ju skrivandet och grejandet med bilder som har varit något som man kan kalla för arbete.
Vi får se om jag släpper detta arbete. Jag behöver nog fundera på det också. Just nu har det ju bara blivit tomt efter en lång tid av mycket jobbande med självbiogrfin. Och kanske är jag ändå inte riktigt färdig än??
Det var svårt att ta in.
När jag var uppe i Stockholm under gårdagen blev det ju så att jag gick förbi där som den sk lastbilsattacken ägde rum i fredags. Det var väldigt många känslor som kom över mig när man stod där och tänkte. På ett sätt kändes det fint att stå där och titta på allt och tänka, men samtidigt tycker man ju att det är fasansfullt att en sådan här ska behöva hända.
Vad man än tänker på så vill man inte att det som har hänt ska ha hänt. Men nu har det hänt och det finns ingenting man kan göra åt det för att förhindra det som redan har hänt.
Men With..
Idag har jag varit uppe i Stoockholm igen. Jag träffade Markus Fowler och Daniel Frank - männen bakom den ofattbara livstilssuccen MenWith på Instagram.
Markus och Daniel driver Instagramkonton med miljontals följer över hela världen. När jag var i Stockholm så var jag där för att shoppa kläder och fotograferas. En bild kommer vid ett senare tillfälle att publiceras på Intstagramkontot @Menwithstreetstyle
Promenad och körningen på Vänersnäs.
För ett tag sedan var jag ute promenerade på Vänersnäs. Jag brukar ju köra turer till Vänersnäs flera gångar i veckan med bussen. Jag gillar att köra den linjen. Det är min "favvolinje" på jobbet.
Men en gång för ett tag sedan så körde jag inte själv. Jag åkte istället med bussen som passagerare ut till vändplatsen på Vänersnäs och gick jag av bussen där för att sen ta en promenad tillbaka på den lila smala vägen ute på denna halvö som ligger utanför Vargön och Vänersborg.
Från vändplatsen där allmän väg slutar klev jag alltså av bussen och sen promenerade jag till Vänersnäs kyrka. Det blev nästan en mil av promenad. Sen tog jag bussen tillbaka till Vänersborg igen.
Vänersnäs är fint och den gången jag var ute och promenerade så kände jag att det var skönt att bara komma ifrån Vänersborg. Det var liksom skönt att promenera på något annat ställe än i, och närmare Vänersborg. I Vänersborg känns det som man har promenerat på varenda promenadväg som finns. Lägg därtill Dalbobron ett par hundra gånger så kan ni säkert förstå att man ibland vill promenera någon helt annanstans ibland.
När man tex promenerade här på denna smala vägen så kände man att man var långt hemifrån och man vill inte missa sista bussen från Vänernäs tillbaka till Vänersborg. För då kommer det att kännas som är strandsatt eller nåt liknade. På bilden över ser ni hur en del av vägen ute på Vänersnäs ser ut på våren och på bilden under kan ni se hur det ser ut när det är vinter.
Denna väg kommer efter Bygdegården på Vänersnäs. Man kan säga att ju längre ut på Vänersnäs man kommer, och ju längre bort från Vänersborg man kommer, så ser man att vägen bara blir smalare och smalare. Ibland tänker jag att det är otroligt att man kan köra buss här. Möte med typ ett liknade fordon som buss vill man inte ha på fel plats. Man vill ju helst slippa att backa med en buss.
Tur att det finns ganska många platser med en sån där mötesficka, annars vet jag inte hur man skulle klara av att möta andra fordon på vägen till och från vändplatsen på Vänersnäs.
Här under är en del av vägen vintertid. Detta är närmare Vändplatsen på Vänersnäs.
Ungefär samma ställe under som bilden över visar, fast under våren. En soligt och en regnig dag. Visst är det fint??
Varje gång jag går eller kör förbi Vänersnäs Byggdegård så tänker jag alltid att man skulle kunna starta upp en pingisverksamhet där. Vänersnäs pingisklubb liksom. Undra hur bra den klubben hade blivit? Förmodligen hur bra som helst, bara man hade gort som jag säger :)
Som sagt: Det är fint ute på Vänersnäs. Mycket djur ser man altid när man kör där med bussen. Man ser ofta älgar och rådjur i flock. Det finns en skylt uppsatt på ett ställe där de står:
Jag har fått information om att den skylten ahr suttit där i många år. Jaktmarkerna är det nog inget fel på ute på i skogen runt Vänersnäs. Jag ser ju som sagt ofta djur när jag kör busslinjen 641.
Denna bilden på bussen tog jag den dagen som jag var ute på Vänersnäs och promenerade där. Det är en kollega till mig som jag åkte med ut. Jag promenerade ju några timmar medans min kollega åkte fram och tillbaka på Vänersnäs. Han frågade mig hela tiden om jag skulle åka med tillbaka när vi möttes, men jag sa bara att jag åker med på sista turen. Jag tycker det blev en riktigt fin bild.
Här är en fin lite skylt som någon boende ute på Vänersnäs har skrivit för att upplysa alla om att man såklart ska köra försiktigt.
Det finns ett och annat jakttorn. Något står och något har ligger.
Här har någon ställt en gammal hederlig mjölkpall.
Det finns något slags naturvårdsavtal också.
Här är en skylt som upplyser om att man befinner sig vid en artrik vägkant
Vill man gå en bit från själva vägen på Vänersnäs så kan man hitta ett utsiktstorn.
I samma område är det ett sk naturreservat.
Ja, det blev en bra promenad på Vänersnäs den där gången som jag var ute och gick där. Jag gillar när jag kör linjen också. Man kommer ju bort lite från stadstrafiken, och man får liksom jobba med lite annat.
Mycket blev mer!
Jag sitter just nu på jobbet. Jag har rast så jag tänkte att jag kan uppdatera med ett blogginlägg.
Jag slutar typ mitt i natten och sen måste jag ju snabbt komma hem och lägga mig för att sen ta mig upp tidigt imorgon. Jag ska ju upp till Stockholm igen.
Allt jobbande och grejande, förra veckan, plus allt jag har gjort idag börjar kännas nu. Det blir liksom så uppenbart att jag måste tänka på att vara i nuet, ta en sak i taget och absolut inte stressa eller ha för bråttom. Jag kan inte heller skynda mig med något för jag har ju sån jäkla träningsvärk i båda mina ben. På framsidan av låren gör det "götteont" Ser nog ganska roligt ut när jag går i trappor.
Jag har haft mycket att göra de senaste dagarna och fram till helgen har jag alltså fullt upp med jobb och annat. Dessutom kom det upp mer grejer idag som jag typ inte visste tidigare att jag skulle behöva ta tag i denna veckan, men som jag idag förstod att jag måste fixa typ så snabbt som möjligt. Nu har ju vissa andra personer gjort de dom ska göra och då måste ju jag göra de jag ska göra. Typiskt bara att allt de jag tänker på ska komma upp just nu när jag redan hade mycket att göra. Mycket hade jag och idag blev det mer!! Snart är det påsk också, men då har jag inga planer alls.
V 15
Ny vecka har det blivit och en vecka har gått på den här tuffa perioden av mycket grejnade som kommer att pågå i en vecka till.
Gårdagens löprunda känns idag. Jag har ont lite här och var, men jag kan ta att jag har ont när et handlar typ beror på att jag har kört ett bra träningspass. Det gör ont , fast "götteont".
Idag har jag en ganska lång dag av arbete. Jag kommer hem ca mitt i natten. När jag kommer hem så måste jag bums i säng för imorgon ska jag upp till Stockholm igen. Jag ska upp sjukt tidigt, ta tåget upp och sen är jag några timmar i Stockholm för att sen återvända hem igen. Sen har jag varit två gånger i underbara Stockholm på mindre än en vecka. Dagarna som sen följer så är det busskörnig som gäller, men jag får en ledig helg i alla fall.
Söndag med jobb och annat.
Fick en bra start på denna söndag. För min del avverkade jag detta årets första löprunda. Rundan blev på 10 km. Från början tänkte jag löpa 12 km, men efter 6 km tog det emot ordentligt. Efter 10 km så gick jag in en kiosk på blåsut och köpte en vatten som jag typ halsade. Det skulle jag nog inte ha gjort för jag kände när jag skulle springa vidare att jag bl i benen stum. Då struntade jag i attt springa vidare. Jag gick dom sista 2 kilometrarna.
Jag är ändå nöjd med min runda. Det är ju bra att jag tar mig ut och springer igen liksom. Hur tungt det än känns när man är ute och springer så vill man ju alltid komma till den där sköna känslan som är helt oslagbar efter man har avverkat en runda.
Efter rundan blev det en dusch och sen mat på "Kopparn"
. Det har varit en bra söndag så här långt. Nu blir det lite vila och ikväll ska jag köra lite buss.
Ha en trevlig dag!
Astrix - Beyond The Senses
Orkar inte riktigt idag - Öhhh...
Jag har jobb snart. Jag har inte så mycket ork idag. Jag har mest sovit. Lite synd när det har varit så fint väder ute. Men jag har inte orkat nånting. Kanske har jag varit både fysiskt och psykist slut. Jag hoppas att det kommer att funka att jobba senare idag i alla fall. Man har ju fått någon rutin på det där som gör att det funkar, oavsett hur "livet" känns hemma.. Jag får bita ihop. Det där bita ihop gäller nu med ganska många saker framöver. På något sätt har det varit bra att jag inte har orkat göra så mycket idag för då har jag fått tid att tänka.
Jag har egentligen bara tänkt på en sak idag. Jag har tänkt: Att jag måste jobba rätt hårt med väldigt mycket framöver. Öhhh...
En ska som ändå känns ganska bra det är att mycket av sånt som jag länge bara har haft på gång, nu inte är saker som jag bara har på gång. Jag har ju börjat genomföra dessa saker. I torsdags var jag ju tex i Stockholm för att bla träfa Peg. och många andra grymt coola personer.
Nästa vecka ska jag upp till Stockholm igen och göra något annat som jag tidigare bara har haft på gång.Det känns bra att jag börjar göra alla grejer igen, fast samtidigt är det ändå så där fortfarande att jag har mycket grejer på gång, och mer än så är det inte än. Öhhh...
Tänker naturligtvis på dom drabbade.
Vi har idag kunnat se och höra om det fasansfulla som hände i Stockholm idag. Mina tankar just nu går naturligtvis till dom drabbade och deras anhöriga. För min egen skull så är jag lättad över att jag inte befann mig i Stockholm idag. Jag var ju där igår. Jag har tänkt att det kunde ha hänt igår. Jag har tänkt tankar som att detta hemska som nu har hänt kunde ha drabbat mig, men det gjorde inte. Jag kunde ha befunnit mig i Stockholm idag istället för igår osv..
Allt detta är bara hemskt och förfärligt. Man blir påmind om att det öppna samhället är väldigt sårbart.
Fina presenter som jag fick av Peg!
Lite tankar efter träffen med Peg!
Dagen igår var ju som jag har sagt tidigare väldigt rolig. Jag fick träffa många roliga och intressanta personer. Jag fick se lite hur man skapar musik och hur otroligt mycket jobb det faktsikt är att överhuvudtaget skapa någonting av någon låt, som man sen inte vet om man kommer att släppa. Peg berättade för mig att hon och dom andra med henne jobbar med massor av låtar hela tiden, men sen finns det mycket av de man har jobbat med som typ aldrig släpps. Men ur allt man jobbar med så skapas det typ alltid nånting som sen i slutändan blir till en låt. Så det är mycket pyssel med att gå att gå från ingen låt alls till en färdig låt och få den släppt. Sen ska den ju funka för en publik också. Lite tänkvärt. Folk som jobbar med musik är defenitft värda varenda krona dom eventuellt kan tjäna på sina låtar. Det fatatde jag mer än någonsin när jag igår litegrann fick studera man jobbar.
En grej som jag tar med mig från gårdagen det är just det där att det på något sätt är bättre att jobba med mycket saker. Allt man gör, oavsett vad man håller på med blir inte alltid perfekt. Men ur allt grejande så växer det fram saker som sen kan bli så perfekt som man bara vill att det ska bli. Många av dom personer jag träffade igår fick mig på något sätt att förstå att man behöver inte sterssa runt även om man har mycket att göra. Man kan lätt vara lugn avspänd och bara vara en riktigt skön person, trots att man har många "bollar i luften". Det är nog en gej som jag får jobba med lite mer när det gäller min personlighet. Jag kan hamna i ett sånt jäkla tunnelseende där jag tänker at det är bara det här som gäller och under den period som jag grejer med det så får typ inget annat störa. Detta är något som jag vet är en svaghet hos mig. Kanske lärde jag mig något igår på hur jag i framtiden ska kunna få bort tunnelseendet och likosm bara lappna av mer. Man kan greja mycket med allt möjligt ändå. Ur allt grejande så växer det ändå alltid fram nånting som sen visar sig bli helt perfekt. Allt annat som inte blir perfekt blir ändå bra, och BRA räcker gott nog.
Mycket skrivande under tågresan.
Igår var jag uppe tidigt. Jag skulle ju ta första bästa tåg til Stockholm. Jag kände mig ovanligt pigg för ha tagit mig upp klockan 04:30 på morgonen. Fast vem hade inte känt sig pigg när man vet att man några timmar senare skulle kliva in i en musikstudio och träffa coola och snälla Peg Parnevik och massor med andra coola och rolga personer.
Bra dag igår!!!
Hade en ledig dag igår och den tillbringade jag ju i Stockholm. Sóligt och fint och massa grymma träffar med coola personer. The life is good!!!
Myshäng med Peg!!
Idag har jag varit i Stockholm. Jag har haft lite myshäng med coolaste och snällaste Peg Parnevik.
Jag har varit i Stockholm hela dagen och där har jag besökt den musikstudio där Peg Parnevik jobbar med sin musik. Jag fick träffa massa grymt coola männsikor. The Kennel music studio ligger i Solna, i en villa och uppe på en kulle typ. Fint och mysigt liksom.
Vi käkade lunch på en närliggande restaurang. Riktigt god fisk hade dom där.
Sen var det tillbaka för lite mer myshäng i studion. Jag fick se lite hur Peg jobbar med sina låtar, och som jag sa så träffade jag många fler coola människor. Jag hängde också mycket med två personer som jobbar mycket med Peg och just hennes musik.
Från vänster:: Erik Lewander som idag hade kommit med ett plan från LA. Längst til höger på bilden ser ni en så sjukt cool tjej som heter Josefin Glenmark. Bara så rolig och grym tjej!!
Allt detta är en "Musikhjälpengrej" Jag budade hem denna grejen undder Musikhjälpenveckan 2016. Peg Parnevik är verkligen en så sjukt grym tjej. Det verkar vara full fart i hennes liv med nya grejer på gång hela tiden och jag blev bara så imapad av henne och flera andra som jag fick träffa under dena dagen Stockholm. OMG WOW WOW!!
Jag gav Peg en present. Det fick bli en flaska bubbel och av Peg fick jag lite kläder i present.
Detta har varit en sjukt grym dag för mig. För Peg var det väl en vanlig dag på jobbet. Hon är en hårt arbetande tjej som bara var grymt rolig att hänga med.
Dom sista berättelserna.
För ett tag sedan tog jag en paus från skrivandet av självbiografin. Jag kände att jag ville hitta inspiration till fortsatt skrivande. Jag kände också att jag var klar med de berättelser som typ ligger längre tillbaka i tiden än 10 år.. Jag känner att jag bara har ca 10 år kvar att skriva om. De finns väl några berättelser till att skriva om från mer än tio år tillbaka, men de flesta av de berättlser jag har kvar att skriva ligger närmare nutid. Jag börja nu kunna se på allvar att jag faktsikt snart kan bli klar.
Jag vill att dom sista berättelserna som jag har kvar att skriva ska hålla bra kvalitet. Det ska vara ett bra berättande där jag är noga med skrivandet. Det är så lätt att börja slarva nu när man ser att man börjar närma sig ett slut på självbiografiskrivandet. Det finns liksom en längtan över att bli klar. I denna längtan så kan det lätt smyga sig på en känsla av att man inte behöver vara så nog och jobba så mycket mer med detta. Får jag en sådan tanke så fötränger jag den stenhårt. Jag vill jobba på med detta in i det sista. Inte slöa till och inte slarva. Jag vill innerst inne känna att jag verkligen gjorde detta färdigt, från början till slut. När jag verkligen är färdig sen så är det helheten av självbiogrfin som räknas. Har man då slarvat tex mot slutet så faller detta arbetet. Självbiografin kanske inte faller till 100%, men till 40% tror jag nog att den faller i alla fall. Det kanske inte är så som jag säger att den faller om inte de sista berätteserna blir bra, men jag säger så till mig själv för att jag just inte ska börja slarva nu när jag börjar bli färdig.
Det jag gjorde under den paus som jag hade från skrivandet var att jag gick igenom hela min blogg och letade och sparade ner bilder. Det var ett segt skitjobb som jag inte orkade med att pyssla med varje dag. Det blev lite då och då, men jag har sedan länge känt mig helt klar med det skitjobbet som genomgången av gamla bloggbilder fakstikt var. Tanken är att jag lägger in en del bilder som jag har på min blogg i de texter som jag har kvar att skriva på självbiografi. Efter att jag hade gått igenom alla bilder och kände mig färdig med allt grejande med bilderna så blev det en liten paus till på några dagar där jag inte alls jobbade med självbiografin. Sen började jag skriva lite, sen blev det lite mer och nu har jag hitta et grymt bra "flow.
Först tänkte jag läsa igenom hela min blogg, men det insåg jag ganska snabbt att det funkar inte. Det blir bara massor av onödigt arbete och slöseri med tid. Jag vet ungefär vad jag har kvar att skriva om. Jag behöver liksom inte sitta och läsa om allt jag har bloggat om sen i december 2008. Jag kommer inte att ha nytta av speciellt mycket av de texter jag genom åren har skrivit i bloggen. Det blir liksom inte bättre skrivande sen, snarare tvärtom tror jag. Man kommer att tappa motivationen om man börjar ägna sig åt ett för stort arbete som inte direkt handlar om att skriva nya berättelser till självbiografin. Det får räcka med att "skumma" igenom allt bloggande efter bilder som jag skulle kunna använda. Av alla bilder jag nu har "arkiverade", (som jag kallar "självbiografibilder"), så är de mycket som jag inte kommer att använda. Men jag behöver ju ha en del av dessa bloggbilder för att kunna få min självbiografi precis så som jag vill ha den. Nu skriver jag väldigt bra. Jag känner ett bättre "flow" än någonsin tidigare. De sista berättelserna som jag har kvar att skriva tror jag kommer att bli dom bästa av alla berättelser som jag har skrivit
Man kan säga att jag har tre saker kvar att göra med självbiografin.
1.Tanken är att jag nu ska skriva några berättelser om åren 2008-2017. Var och en av dessa årtal blir en berättelse. Genom åren av bloggande så har jag ju ofta i slutet på december varje år samanfattat året som har gått. Jag tänker nu att jag kan läsa vad jag skrev då, och sen skriva en berättelse till självbiogrfin som är baserat på vad jag har läst om dessa årtal. Detta är en tanke som jag känner att jag vill gå igenom.
2. Jag har några små berättelser om hur jag tänker i vissa situtationer som jag hamnar i. I livet står man ju inför saker som man ska hantera på olika sätt. Ibland har jag kunnat hanterat saker på ett bra sätt, och ibland känner jag att jag inte har hantera saker och ting på ett bra sätt. Jag har ju mina brister och jag gör mina fel, men jag har också mina styrkor. Jag kan göra saker ibland där jag inte fattar själv hur det ens är möjligt att lilla jag kan fixa det. Allt detta har jag lite tankar om. Jag ska inte vara för djupgående i dessa tankar. Några rader räcker liksom.
3. Början och slutet?? Jag har egentligen inte skrivit den första berättelsen än. Jag tänker ju att jag ska börja självbiogrfin genom att berätta hur arbetet med självbiogrfin har gått. Den berättelsen måste jag ju då vänta med tills jag är färdig med allt annat. Jag kan ju inte veta innan jag har skrivit klart och därför får jag vänta med att skriva början på min självbiografi. Jag vet inte heller hur jag ska avsluta min självbiogrfi än. Jag samanfattar väl på något sätt hur jag ser på mitt liv och sen tror jag något om framtiden. Jag vet inte än hur slutet kommer att se ut exakt. Men när jag har gjort det arbetet som jag skriver om i punkt 1 och 2 så kanske jag vet hur slutet kommer att se ut också. Oavsett vad jag vet och inte vet så vet jag nu att jag börjar närma mig slutet och det går i en rasnde fart mot färdigställandet av detta arbete.
Från tidig morgon till sen kväll.
Jag försöker att bara ta det lugnt och vara i nuet. Hela dagarna tänker jag på det nu. Tänker jag för långt fram så blir jag lätt förvirrad. Nuet tycker jag funkar bäst att befinna sig i.
Jag känner efter hur jag mår, och jag vill försäkra mig om att jag mår bra. Finns det något som inte känns bra så försöker jag hitta en lösning så att jag mår bra igen. Det kan räcka med att bara tänka på att det är fint väder ute så mår man bra igen.
Jag tycker jag har hittat en bra balans mellan jobbandet (som jag har mycket denna veckan) och fritiden. Det enda som jag kanske skulle vilja "tagga" ner på lite det är att jag går upp ganska tidigt på morgonen och grejar sen från tidig morgon til mitt i natten. Jag borde väl kanske sova längre på morgonen. Jag har lite svårt att ligga still. Jag har så mycket nu som jag vill få gjort. Om jag tex sover bort en förmiddag då blir jag bara stressad över att jag inte har hunnit med sånt som jag inser att jag hade hunnit med om jag bara hade tagit mig upp ur sängen. Men även om jag går upp tidigt och på sätt får lite väl långa dagar, så tar jag det ändå lugnt och bara är i nuet. Det är bra.
Ha en bra dag, och va rädda om er..
