Jag försöker att bara ta det lugnt och vara i nuet. Hela dagarna tänker jag på det nu. Tänker jag för långt fram så blir jag lätt förvirrad.  Nuet tycker jag funkar  bäst att befinna sig i.

 

Jag känner efter hur jag mår, och jag vill försäkra mig om att jag mår bra. Finns det något som inte känns bra så försöker jag hitta en lösning så att jag mår bra igen. Det kan räcka med att bara tänka på att det är fint väder ute så mår man bra igen.

 

Jag tycker jag har hittat en bra balans mellan jobbandet (som jag har mycket denna veckan) och fritiden. Det enda som jag kanske skulle vilja "tagga" ner på lite det är att jag går upp ganska tidigt på morgonen och grejar sen från tidig morgon til mitt i natten. Jag borde väl kanske sova längre på morgonen. Jag har lite svårt att ligga still. Jag har så mycket nu som jag vill få gjort. Om jag tex sover bort en förmiddag då blir jag bara stressad över att jag inte har hunnit med sånt som jag inser att jag hade hunnit med om jag bara hade tagit mig upp ur sängen. Men även om jag går upp tidigt och på sätt får lite väl långa dagar, så tar jag det ändå lugnt och bara är i nuet. Det är bra.

 

 

Jag tar det bara lugnt. Igår när jag jobbade på så kände jag mig hellt avspänd. Jag gick hem en stund på min rast. Jag har gjort så ett tag nu. Man kommer ifrån jobbet lite mer och dessutom får man ju två extra promenader om dagen. Jag ska jobba igen senare idag och jag ska ta det lika lugnt som igår, vara helt avspänd och jag går väl hem en stund på min rast.

 

 

 

 

Idag har jag varit ute på en promenadrunda. Det blev ca 5 km. Det är inte jätteroligt att vara ute och promenera nu. Det känns liksom lite segt och jag tänker typ att jag ska strunta i att gå ut.  Att jag ändå tar mig ut och promenerar beror på att jag vill komma åt den känslan jag får efter att jag har varit ute och gått min runda. Efterår känns det ju bra i kroppen, och då ångrar man ju heller inte att man gick ut, även om det just nu är lite tråkigt med dessa promenader.

 

 

Ny vecka och nya tag. Jag hoppas jag orkar. Man får ta det lugnt och vara i nuet så ska det nog funka.

 

Nu under morgonen har jag grejat lite med mina vardagliga saker. Vika tvätt och så. Jag har lite ärenden att uträtta på stan. Får göra det om någon timme när typ alla affärer har öppnat

 

I eftermiddag är det jobb som gäller. Bara denna veckan har jag jobb under 6 dagar. På min lediga dag ska jag åka till Stockholm. Nästa vecka har jag bara jobb 4 dagar. På en av mina lediga dagar nästa vecka är det en tur till Stockholm som gäller igen.

 

Jag vill hinna greja med mitt vardagliga, jobba på får man ju göra och sen ska man göra lite roliga saker också. Dessutom händer väl massor av saker också som man inte riktigt har räknat med på förhand, och sånt ska man orka med att hantera också. 

 

Jag hoppas  att dom närmaste två veckorna nu kommer att kännas bra. Hoppas inte att dom blir så tuffa som jag just nu kan tänka att dom kan komma att bli. Jag får tänka på att ta en sak i taget och vara i nuet. Jag känner ändå en stor inre frid som betsår i att jag känner att jag gör precis allt jag kan för att allt jag gör ska bli så bra som möjligt. Jag behöver därför inte oroa mig eller efteråt tänka att jag har gjort så mycket fel, eller borde gjort så mycket annorlunda. Den känsla finns där att jag gör så gott jag kan. Mer kan jag ju aldrig göra. Dessutom behöver man ju inte göra allt perfekt. Att göra något bra är gott nog.

 

 Jag har haft en lugn och avspänd dag. Jag har sovit mycket. Jag drömde en dröm där jag fick känslan efteråt av att om man iinte kan behärska sig själv så kan det få vissa konsekvenser som man inte vill ta. Jag fick någon insikt direkt när jag vaknade till. Lite otäckt, men ändå tänkvärt.

 

Jag har varit ute på en skön promenadrunda idag också. Jag tog samtidigt lite bilder på några hus och på en av vägarna som jag promenerade på. Jag gjorde detta mest för att kunna ha nåhgra bilder att lägga i n i detta blogginlägg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tänker ofta nu på allt jag vill göra nu i år. Allt är inte klart. Jag har det på gång. I tanken har jag haft en hel del grejer som har snurrat i mitt huvud. Det gäller att omvandla det där till verklighet.

 

Jag försöker prioritera. Jag har tex några turer inplanerade tll Stiockholm under den närmaste framtiden. 3 st närmare bestämt. Vad jag ska göra i Stockholm vid dessa 3 tillfällen skiljer sig från gång till gång. Den första blir nog mysig, den andra blir fett cool och när jag tänker kring den tredje så tror jag att jag kommer att känna lättnad över att jag fixade alla tre resorna, fick gjort det jag skulle och att pengarna räckte. De är många tankar som far genom huvudet bara för dessa tre tillfällen. Jag har redan nu spenderat en hel del pengar och jag kommer att behöva spendera mer pengar. Jag måste prioritera vad jag "bränner" pengar på. Jag måste kanske vänta tills jag får in mer pengar. Hela tiden måste jag tänka på vad jag behöver fixa till varje enstaka tillfälle. Jag får inte fixa det för tidigt och inte för sent. Jag kanske också kommer på något mer också när någon resa tiill Stockholm närmar sig. Något jag inte har tänkt på innan och då får man ju omprioritera. När jag hamnar i ett läge att jag måste omprioritera, då är jag glad över att jag inte har haft för bråttom med att spendera för då kanske hela min grej faller på det.

 

Finns pengar till allt? Jag tror jag har eller kommer att få in pengar till allt jag verkligen vill göra. Till mina stockholmturer känns det lugnt. Och det finns väl någon mer grej av allt jag har på gång som också känns lugnt, men sen får jag vända, tänka och vrida lite. Jag känner att jag inte får komma på något nytt nu. Jag får avverka "Stockholm 3ggr". Sen får jag väl sätta mig ner och fundera på om det går att lösa mycket annat, av allt som jag tänker på att jag vill göra. Jag har lite sk apstinens på att göra mycket annat också. Mycket annat som liksom inte är så genomtänkt och planerat, utan mer spontant och naturligtvis också väldigt roligt. Fast jag kan ijte göra allt och dessa saker som jag bara kommer på mer för stunden och egentligen kan göra bara jag har någon ledig dag eller två, det får jag nog prioritera bort. Om jag kör på dessa grejer då faller något annat av allt som jag verkligen vill göra. Det känns som jag sabbar för mycket för mig själv, även om jag ibland vill vara mer spontan på att göra roliga saker också.

 

Det är verkligen inte lätt. Jag funderar vänder och vrider. Jag stöter på saker som hindrar mig i mitt grejande och fixande. Men jag ser också en och annan möjlighet. Det viktiga är väl att befinna sig i nuet. Det är i nuet som man faktiskt vet om man stöter på ett "hinder"eller får en möjlighet. När möjligheten finns då gäller det att ta den, fast man måste hela tiden ha i bakhuvudet att man ska göra rätt prioriteringar.

 

 

 

Idag är det 1 aprl. Jag lovar aatt jag inte ska köra några aprilskämt i något blogginlägg där jag kanske skriver att en tjej ringde precis och sa att hon är med barn och att det är jag som är pappan. Jag ska heller inte påstå att jag har vunnit på en lott och att vinstbeloppet är på miljoner.  Nej, något sånt ska jag inte påstå. Däremot  funderar jag på om jag ska berätta någon om en grej jag snart ska göra. Om jag berättar just det jag tänker på nu  så kanske många kommer att tro att det är ett aprilskämt, fast det inte är det. Eller så skriver jag om något som jag ska göra, fast jag överdriver sanningen lite, och så har det på ett sätt blivit ett aprilskämt i alla fall. Ibland vet man inte vad som är snart elller påhitt. Ibkand flyter allt bara samman.

 

 

Jag har varit ute på en promenad. Jag tänkte först strunta i det. Jag har en hel del texter jag vill skriva under helgen. Kände att jag ville sätta igång med detta direkt när jag vaknade i morse. Först tänkte jag alltså strunta i promenaden, men sen knner man ju att det behövs och jag tror ändå att jag blir klar med  de texter jag vill få skrivit i helgen i alla fall. Det blev en pronenad på några kilometer. Det kändes lite segt och tråkigt. Vädret var väl inte det finaste, men jag tog mig runt och en promenad gör väl någon nytta för kroppen.

 

 

 

 

 

 Då var det slut på arbetet för denna gången.Vilken gång då. Denna dagen, denna veckan eller denna månaden. Ja, allt. Jag har slutat för dagen och jag är ledig i helgen vilket gör att jag har jobbat färdigt för denna veckan. Imorgon börjar en ny månad så jag har ju också jobbat färdigt för denna månaden.

 

Det ska bli skönt med en ledig helg. Nästa vecka ska man jobba igen, men det bli också någon riktigt rolig och ledig dag.

 

 Ja, mycket kan man skriva om. Antingen så kan man skriva om något som man förstår och vet väldigt mycket om. Eller så skriver man om något som man tycker är intressant. Eller också kan man ju skriva om något som man inte rilktigt förstår, men ändå funderar på.

 

Jag skriver ofta om sånt som jag till en början inte förstår. Jag får en tanke där jag funderar varför något är som det är. Kanske är det så att jag i skrivandets stund börjar förstå. Eller så förstår jag efter att jag har skrivit klart. Kanske förstår jag när jag läser vad jag har skrivit, men det kan också vara så att jag efter att jag har skrivit en text inte förstår mer av vad jag har skrivit än vad jag förstod innan jag började skriva.

 

Dettta är inte enkelt. Att ha en tanke om något man inte förstår är svår att fundera på, om man inte kommer på något som gör det enklare att förstå. Lättare är det väl kanske att skriva om något som är ganska enkelt att förstå. I alla fall är det lättare för mig att förstå om jag fattar vad jag skriver om.

 

Jag känner inte att jag behöver förstå eller veta allt som jag typ ibland får en tanke om. Jag har säkert någon gång funderat på hur länge det har funnits människor på jorden. Det är något som jag aldrig kommer att fåveta. Hur mycket jag än skulle börja forska i den frågan, så kommer jag aldrig att få något svar. Jag lyssnar gärna på vad andra har att säga om den saken. Jag läser gärna en bok om det eller tittar på  ett TV-program den frågan. Hur länge det har funnits människor på jorden. Men all den information som jag kan tänskas få om detta försöker jag aldrig förstå. Jag kan lätt leva med att jag aldrig heller kommer att kunna veta just detta.

 

Jag frågade en gång ett litet barn som då var 4 år om hen visste hur länge det har funnits männskor på jorden. Jag fick då svaret att människor har det funnits så länge som det har funnits mammor och pappor. Det är ju faktsikt sant. Så länge det föds nya männsikor så måste det redan finnas människor som gör människor. Det lilla barnet som jag frågade föstod på ett sätt mer än jag, men någon gång tilbaka i tiden måste ju männsikan ha börjat, men när det var är inget som jag tänker försöka ta reda på. Jag kommer bara att landa i det svaret som jag fick av den 4 åring som jag frågade om detta.

 

 Vad har detta inlägget handlat om? Det förstår inte jag, men ett blogg inlägg blev det denna gången också. Det förstår jag.

 

Upp och skutta och ta tag i enna dag. jag känfde att den där promenaden var viktig att ta nu på morgonen. Jag har suttit för stilla, för länge och för mycket i flera dagar nu. Det kändes bra att vara ute och jag hade gott om tid. Man hinner tänka. Just nu tänker jag mycket på hur jag ska försöka komma ur den stress jag lite för ofta har känt den senaste tiden. Kanske kom jag på nåt under morgonens promenad som kan funka, eller så vet jag inge vad jag ska göra.

 

 

Allt detta och lite till försöker jag sträva efter just nu. En del sitter klockrent och andra punkter behöver jag jobba lite mer  på, men jag har i alla fall börjat att tagga ner lite och jag försöker ha min knep för att få mindre stressfria dagar. Jag vet inte än om jag llyckas så bra, men har man som nu börjat tänka på det så brukar man ju lyckas tillslut. Hoppas att jag inte har hunnit bli sönderstressad bara innan jag hinner med at hantera min kännbara stress på rätt sätt.

 

Ny morgon har det blivit. Mer skrivande väntar. När jag går upp på morgonen nu så känner jag att jag måste bara sätta mig och skriva. Jag har 5 berättelser som jag har satt en "deadline" på. Jag har sagt till mig själv att dom ska vara klara på fredag, men jag tror att de mesta på dessa 5 berättelser kommer att vara klara redan under denna förmiddag Jag borde väl istället för att skriva så mycket som jag just nu gör  gå ut och röra på mig, men jag vill så gärna bli klar med mina 5 berättelser, som redan nu är klara inne i mitt huvud. Jag måste bara få ner berättelserna i text.

 

Jag har börjat att lyssna och titta på andras självbiografier. De finns ju ganska många. Man kan ju nämna hur många personer som helst som har släppt en berättelse om sitt liv, oftast som bok. Jag har inte så många böcker, men jag har några ljudböcker. Jag har också någon DVD om någon som berättar om sitt liv. Jag har börjat att titta och lyssna. Jag ska lyssna på några nu när jag börja känna att jag snart är klar med min berättelse. Tanken med detta är att jag kanske kommer på någon mer berättelse som jag känner att jagvill berätta. När man lyssnar på andras självbiogrfier så får man ju egna idêer på vad man kan skriva om själv. Jag tänker inte  kopiera något. Jag skriver min berättelse,  men jag vill studera hur andra formulerar sig och vad dom berättar om i sina självbiografier.

 

Nu börjar jag ändå närma mig slutet nu. Det känns väldigt bra. Nu har skrivandet lossnat ordentligt. Under den tid jag har skrivit så har det aldrig känts så lätt och bra med skrivandet som det gör nu. Det enda som kan gnaga mig lite det är att jag borde ha hunnit med mer med tanke på hur länge jag har hålllit på. Jag känner mig ändå på något sätt dålig detta med att skriva, även om jag tycker att mina berättelser är bra, genomtänkta och välskrivna.

 

 

Jag sitter så mycket med mina texter nu så när jag känner att jag måste avbryta mitt skrivande för att jag måste köra buss istället så blir det så stressigt för mig med ombyte och ta mig till jobbet så jag nästan inte hinner i tid. Jag hinner, men det blir precis. Det känns lite tufft just det där med att jag inte ger mig själv gott om tid innan jobbet. Jag borde ju byta om i god tid innan och i lugn och ro, och sen traska lugnt och fint till jobbet. Men det blir stressigt för jag kan inte sluta skriva. Det går sjukt bra och hade jag bara orkat skriva när kom hem mitt i natten igår s¨å hade jag suttit uppe i natt. Men det finns ju en gräns även när jag känner att jag inte vill sluta skriva. Jag vill baa skriva skriva och skriva. Just det känns sjukt bra att jag känner så. WOW!!