Då var det slut på arbetet för denna gången.Vilken gång då. Denna dagen, denna veckan eller denna månaden. Ja, allt. Jag har slutat för dagen och jag är ledig i helgen vilket gör att jag har jobbat färdigt för denna veckan. Imorgon börjar en ny månad så jag har ju också jobbat färdigt för denna månaden.
Det ska bli skönt med en ledig helg. Nästa vecka ska man jobba igen, men det bli också någon riktigt rolig och ledig dag.
Ja, mycket kan man skriva om. Antingen så kan man skriva om något som man förstår och vet väldigt mycket om. Eller så skriver man om något som man tycker är intressant. Eller också kan man ju skriva om något som man inte rilktigt förstår, men ändå funderar på.
Jag skriver ofta om sånt som jag till en början inte förstår. Jag får en tanke där jag funderar varför något är som det är. Kanske är det så att jag i skrivandets stund börjar förstå. Eller så förstår jag efter att jag har skrivit klart. Kanske förstår jag när jag läser vad jag har skrivit, men det kan också vara så att jag efter att jag har skrivit en text inte förstår mer av vad jag har skrivit än vad jag förstod innan jag började skriva.
Dettta är inte enkelt. Att ha en tanke om något man inte förstår är svår att fundera på, om man inte kommer på något som gör det enklare att förstå. Lättare är det väl kanske att skriva om något som är ganska enkelt att förstå. I alla fall är det lättare för mig att förstå om jag fattar vad jag skriver om.
Jag känner inte att jag behöver förstå eller veta allt som jag typ ibland får en tanke om. Jag har säkert någon gång funderat på hur länge det har funnits människor på jorden. Det är något som jag aldrig kommer att fåveta. Hur mycket jag än skulle börja forska i den frågan, så kommer jag aldrig att få något svar. Jag lyssnar gärna på vad andra har att säga om den saken. Jag läser gärna en bok om det eller tittar på ett TV-program den frågan. Hur länge det har funnits människor på jorden. Men all den information som jag kan tänskas få om detta försöker jag aldrig förstå. Jag kan lätt leva med att jag aldrig heller kommer att kunna veta just detta.
Jag frågade en gång ett litet barn som då var 4 år om hen visste hur länge det har funnits männskor på jorden. Jag fick då svaret att människor har det funnits så länge som det har funnits mammor och pappor. Det är ju faktsikt sant. Så länge det föds nya männsikor så måste det redan finnas människor som gör människor. Det lilla barnet som jag frågade föstod på ett sätt mer än jag, men någon gång tilbaka i tiden måste ju männsikan ha börjat, men när det var är inget som jag tänker försöka ta reda på. Jag kommer bara att landa i det svaret som jag fick av den 4 åring som jag frågade om detta.
Vad har detta inlägget handlat om? Det förstår inte jag, men ett blogg inlägg blev det denna gången också. Det förstår jag.
Upp och skutta och ta tag i enna dag. jag känfde att den där promenaden var viktig att ta nu på morgonen. Jag har suttit för stilla, för länge och för mycket i flera dagar nu. Det kändes bra att vara ute och jag hade gott om tid. Man hinner tänka. Just nu tänker jag mycket på hur jag ska försöka komma ur den stress jag lite för ofta har känt den senaste tiden. Kanske kom jag på nåt under morgonens promenad som kan funka, eller så vet jag inge vad jag ska göra.
Jag har rätt mycket att göra med allt möjligt just nu. Jag tänker ofta: Gör det, på den tiden och helst ska det var klart innan jag ens har börjat med det. Jag har mycket på gång nu och nästa vecka drar lite av sånt igång som jag länge bara har gått och väntat på. Jag har länge skrivit här på bloggen att jag har saker på gång. Nu ska man snart börja genomföra alla dessa saker som man länge nu har känt en evig längtan till.
Men när man grejar som jag gör, och har gjort de senaste månaderna så känner jag ju av den där sterssen som inte alltid är så trevlig att känna. Jag vill få massor med saker gjort nu. Jag gör vad jag kan för att sen få göra sånt som jag tycker är roligt. Jag tappar ibland lusten eftersom jag ibland måste greja med sånt som jag inte vill göra. dessutom ska man occkså hinna med att köra buss och sköta sitt jobb. Jobba har jag inte varit sugen på under de senaste två månaderna, men jag måste ju ändå fixa det också. Gör jag inte det så faller ju säkert mycket bort av allt roligt jag vill göra. I allat detta ska man då försöka att inte känna sig stressad. Vad försöker jag ha för stresshanteringsknep just nu?
* Jag försöker tänka på at ta frisk luft. Att bara gå ut och höra fåglar kvittra eller höra vad det är för väder istället för att se kan göra underverk för psyket.
* Om någon person säger något så svarar jag inte direkt. Jag tänker efter lite och att jag sen känner att jag förmodligen ger ett mer genomtänkt svar tror jag gör mig då lugnare.
* Det handlar mycket om tankar. Igen kan läsa mina tankar. Jag behöver inte säga så mycket. Jag måste sällan säga någonting. Bättre att tänka på någon som får mig att stressa ner. Tex: andas med magen istället för med bröstet.
* Jag säger nej till massor av saker. Om jag säger jag till varje grej som folk frågar mig om så kommer jag snart att bli söndersterssad. Jag säger ofta nej till saker, säkert mer än vad jag lovar att göra saker. Ibland svarar jag inte alls. Att säga nej gör att jag hinner göra sånt som jag vill göra. Gör jag sen bara rätt prioriteringar i allt jag vill göra, då tror jag att jag minskar min stress automatiskt.
* Jag måste ta hand om mig själv. Att bara chilla är inte stressigt. Om jag chillar så mycket så jag börjar få panik över att jag inte får något gjort, då kan ju rörlese och träning hjäkpa för att få ut stressen ur kroppen. En "powerwalk" i ett rasande tempo. Sen när man har gjort det så går man ju snart ner i varv igen. Och samtidgt tar man ju han om sig själv på bästa sätt.
* Jag behöver bara göra saker bra. Jag behöver inte göra allt perfekt. Har man mycket att göra så kan man inte göra allt perfekt. Då blir det för mycket och göra och man hinner inte med. Sånt blir man lätt stressad av. Att göra salker och ting "bra" räcker gott nog. Är det bra så är det bra liksom.
* Jag försöker hela tiden att veta var jag har mina saker. Lägger jag nyklar, plånbok Iphone och kamera på samma ställe i hemmet så jag vet var jag har allt när jag ska gå ut, då blir man mindre sterssad. Alla har väl känt av paniken när man inte har tid att springa och leta efter något man måste ha med sig.
* Jag sover gott om natten. Jag sover minsta 8 timmar varje dygn. Ibaland sover jag ännu mer. Jag har sedan länge inte känt mig så jävla trött. Jag kan pga hur jag arbetar nu gå lägga mig klockan 2 på natten och ändå sen få sova ut ordentligt. Jag känne aldrig någon stress över att jag inte har kommit i säng i tid. Jag kan ju i stort sett varje dag sova till jag själv vaknar. Jag behöver liskom inte vakna til något jävla alarm som har ett ljud som man bara hatar att lyssna på en tidig morgon.
Allt detta och lite till försöker jag sträva efter just nu. En del sitter klockrent och andra punkter behöver jag jobba lite mer på, men jag har i alla fall börjat att tagga ner lite och jag försöker ha min knep för att få mindre stressfria dagar. Jag vet inte än om jag llyckas så bra, men har man som nu börjat tänka på det så brukar man ju lyckas tillslut. Hoppas att jag inte har hunnit bli sönderstressad bara innan jag hinner med at hantera min kännbara stress på rätt sätt.
Ny morgon har det blivit. Mer skrivande väntar. När jag går upp på morgonen nu så känner jag att jag måste bara sätta mig och skriva. Jag har 5 berättelser som jag har satt en "deadline" på. Jag har sagt till mig själv att dom ska vara klara på fredag, men jag tror att de mesta på dessa 5 berättelser kommer att vara klara redan under denna förmiddag Jag borde väl istället för att skriva så mycket som jag just nu gör gå ut och röra på mig, men jag vill så gärna bli klar med mina 5 berättelser, som redan nu är klara inne i mitt huvud. Jag måste bara få ner berättelserna i text.
Jag har börjat att lyssna och titta på andras självbiografier. De finns ju ganska många. Man kan ju nämna hur många personer som helst som har släppt en berättelse om sitt liv, oftast som bok. Jag har inte så många böcker, men jag har några ljudböcker. Jag har också någon DVD om någon som berättar om sitt liv. Jag har börjat att titta och lyssna. Jag ska lyssna på några nu när jag börja känna att jag snart är klar med min berättelse. Tanken med detta är att jag kanske kommer på någon mer berättelse som jag känner att jagvill berätta. När man lyssnar på andras självbiogrfier så får man ju egna idêer på vad man kan skriva om själv. Jag tänker inte kopiera något. Jag skriver min berättelse, men jag vill studera hur andra formulerar sig och vad dom berättar om i sina självbiografier.
Nu börjar jag ändå närma mig slutet nu. Det känns väldigt bra. Nu har skrivandet lossnat ordentligt. Under den tid jag har skrivit så har det aldrig känts så lätt och bra med skrivandet som det gör nu. Det enda som kan gnaga mig lite det är att jag borde ha hunnit med mer med tanke på hur länge jag har hålllit på. Jag känner mig ändå på något sätt dålig detta med att skriva, även om jag tycker att mina berättelser är bra, genomtänkta och välskrivna.
Jag sitter så mycket med mina texter nu så när jag känner att jag måste avbryta mitt skrivande för att jag måste köra buss istället så blir det så stressigt för mig med ombyte och ta mig till jobbet så jag nästan inte hinner i tid. Jag hinner, men det blir precis. Det känns lite tufft just det där med att jag inte ger mig själv gott om tid innan jobbet. Jag borde ju byta om i god tid innan och i lugn och ro, och sen traska lugnt och fint till jobbet. Men det blir stressigt för jag kan inte sluta skriva. Det går sjukt bra och hade jag bara orkat skriva när kom hem mitt i natten igår s¨å hade jag suttit uppe i natt. Men det finns ju en gräns även när jag känner att jag inte vill sluta skriva. Jag vill baa skriva skriva och skriva. Just det känns sjukt bra att jag känner så. WOW!!
Jag har länge funderat på att göra någon form av Sverigeresa. Jag vet inte hur och vilka platser jag ska upptäcka längst vägen. Jag vet var i Sverige jag vill börja och avsluta min resa, men sen blir det svårt och ogreppbart för mig.
Arkivbilder..
Jag tänker att jag börjar i Smygehuk. Det känns som att det är så långt söder ut man kan komma i Sverige. Sen vill jag då på något sätt ta mig från smygehuk till Treriksröset, som väl är så långt norr ut man kan komma. Jag vill uppleva och göra en hel del under min resa. Jag vet inte vad. Jag kommer inte att kunna göra allt och själva grejen är ju att jag på något sätt vill ta mg igenom hela Sverige. Det behöver inte vara så att jag göra hela resan under en enda period. Man kanske skulle kunna tänka sig att dela upp det på något sätt, hur vet jag inte. Man kanske kan bestämma några datum under ett års tid och sen betar man av den ena pltsen efter den andra. Åker hem igen, väntar in nästa förutbestämda datum och sen gör man nästa lilla tripp. Man hålller på tills man känner att man är jag nöjd. När jag är nöjd så har jag på något sätt tagit mig från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr, och därimellan har jag fått uppleva och se väldigt mycket saker. Jag vill någon dag kunna söäga att jag har varit i hela Sverige. Jag kommer förmodligen aldrig kunna säga att jag har varit i varenda stad eller varenda samhälle, by eller liknade. Jag kommer aldrig att kunna se allt, men ändå väldigt mycket.
Arkivbild..
Vad jag ska göra och hur jag ska genomföra en sådan resa? Jag vet egentligen inte de nu. Hur mycket ska man planera innan resan och hur mycket ska man bara ta som det kommer? (Jag känner nog att jag vill bli klar med den självbiogrfi jag skriver på först, innan jag ens kollar hur det ser ut i Smygehuk.)
Jag tror egentligen inte att det är så svårt att göra denna resa. Det klarar nog nästan vem som helst. Det är bara svårt att bestämma sig för att göra resan. Att sätta igång med sin plan och förverkliga idêen liksom.
Varför har jag inte tagit semester nu. Mars och snart april. Jag kände redan i febriari at jag borde ha tagit semester då. Nu har den tanke om att jag borde ha tagit semester vuxit sig ännu starkare. Idag när jag var tvungen att avbryta mitt skrivande och skapande av nya berättelser så gillade jag inte att jag var tvungen att avbryta mitt grymma "flow" som jag har just nu. Jag visste att jag idag skulle ha det bästa passet som jag gillar bäst att köra, men ändå vill jag inte jobba nu. Jag skulle fan ha tagit semester för att kunna jobba med mitt "flow". På jobbet "rullar" det ju bara på som vanligt.
En grej på jobbet kändes ändå bra idag. Det kändes som arbetspasset gick väldigt fort. Klockan är ju framdragen sedan igår, men min "bilogiska" klocka är ju fortfarande inställd på vintertid. När jag nu slutade 23:45 ikväll så kändes det faktsikt som om jag slutade 22:45.
Fast sen kan man ju vända på det och säga att man fick börja en timme tidigare än normalt idag och då är ju allt som vanligt igen. Man jobbar ju sibn tid även om man lurar kroppen lite nu i början, men efter några dagar tänker man inte på att det har blivit sommartid. Man känner ju bara en evig längtan till sommaren.
Det blev en kvällspromenad igår. Det man inte hinner på en förmiddag kan man ju på en ledig dag ta tag i under kvällen. Jag har inte tagit en kvällspromenad på länge, men det kändes bra det också.
Idag på morgonen gick jag ut igen. Det är bara att traska på liksom. Det blev några kilometer igen. Jag var ledsen över att inte solen sken och jag funderade på hur mycket framöver som kommer att kännas tufft för mig. Jag kommer att pendla mellan massor av olika känslor. Man ska försöka hantera allt eller bara skita i det. Jag har sällan ett "mittläge".
Jag tror jag vill röra mig mycket nu. Som sagt så kommer mycket att kännas tufft framöver. Denna veckan är väl ändå ganska normal, men det är ju ändå jobb i fem dagar som man vill orka med på ett bra sätt. De händer ju säkert en del också som jag inte har räknat med innan, och kanske orkar jag med, eller så orkar jag inte. Antingen skiter jag i det eller så bryr jag mig, jag vet inte. Jag får en ledig helg denna veckan också. Efter den... då kommer jag in i ett väldigt tuff period av arbeta och andra grejer. Jag tänker att om jag går många promenader denna veckan så kanske jag inte känner av den tuffa perioden som jag tror börjar på allvar nästa vecka. Det kanske inte känns så tufft när det liksom har fixat lite mer "fart i kroppen" med hjälp av en massa promenader och "powerwalks". Känner jag någonting så känns det som ajg har två val: Skita i eller bry mig.
Vi får se hur allt blir. Nu är det denna veckan som gäller. Och just nu är det nuet som gäller, och snart blir det mat.
Glömde i morse att klockan skulle ställas fram. Blev lite dumt när jag hade tvättdag och startade en timme senare än vad jag hade tänkt. Hann ju inte riktigt med så idag fick man hänga lite tvätt på alla möjliga ställen iinne i lägenheten. Dessutom ville jag ju hänga på låset till "Kopparn" kl 12:00. Jag har genom åren känt att det just på söndagar är bättre att gå dit precis när dom öppnar upp dörren, och det är klockan 12:00.
Jag hann ju med tvätten och mat har jag också fått i mig idag. Någon promenad har det inte blivit idag, men då blir det mer igen nästa vecka. Jag tänker kötta på med min rundor. Jag behöver känna att jag håller igång det på riktigt.
Nu ska jag fortsätta dagen med något annat som jag också vil "kötta" på med. Det är mitt skrivande på min självbiogrfi. Igår gick det ju sjukt bra, så bra tror jag inte det går idag. Att jag ska få till en lika bra berättelse idag som jag fick igår det blir svårt. Kanske om jag kan det bli lika bra, men det är inte troligt det heller. "Kötta" på med skrivandet, det kan jag nog klara idag. Jag har ju tidigare idag "köttat" på när jag besökte "Kopparn", och då ska man väl kunna "kötta på med mycket annat också :)
Jag sitter här hemma och skriver lite. Klockan är just nu lite strax efter nio på kvällen. Jag har tänkt att gå och lägga mig snart. Lite tidgt kanske för att vara en lördag kväll, men jag känner mig lite frusen och när man känner det så blir jag i alla fall automatiskt trött också.
Jag skrev en berättelse idag som handlade om massor av känslor. Alltså bokstavligt talat. Jag skrev om stunder då jag har varit arg, glad ledsen, uppgiven, svag, stark osv.. Jag skrev om hur dessa känslor som jag vid vissa tillfällen har känt har påverkat mitt liv. Det blev en väldigt bra berättelse som gick väldigt lätt att skriva och som jag känner mig så jäkla nöjd med nu efteråt!! Hoppas att mitt återstående skrivande känns lika bra framöver också.
Det kanske var dagens bubbel som gjorde at skrivandet gick så bra. Nja... kanske inte, men jag kan bara konstatera det blev lite bubbel och riktigt bra skrivande ikväll i alla fall.
Nu vill jag bara sova och jag ska gå och göra det nu. Jag hoppas inte jag vaknar för tidigt imorgon nu. Ibland vaknar jag mitt i natten för att jag går och lägger mig för tidigt, Nu kryper jag ju i säng ganska tidigt, men jag hoppas ändå att jag sover i minst 12 timmar. Det är något jag vill och behöver.
Jag var lite svår att sitta still. Det har blivit en långpromenad idag. Trots att jag i förra inlägget skrev att jag behövde vila så sitter jag inte still. Jag har varit ute på en 12 km lång runda. Jag vet inte hur många gånger jag har gått exakt den runda som jag gick idag. Jag vet heller inte varför jag ofta väljer denna runda när jag vill gå en långpromenad. Kanske för att jag kan gå den utan att tänka på var jag är eller hur långt det bli när jag går den. Jag behöver liksom inte var aute och leta efter den runda som jag ska gå. Det blir jobbigt när man vil gå långt, men inte vet hur långt det kommer att bli om man väljer att gå åt det ena eller andra hållet. Denna runda som jag gick idag, känner jag mig trygg med och jag är gld över att jag sen länge kommer över den där spärren med att jag inte längre tycker att ca en mil är en för lång runda. Innan jag började promenera mycket så tänkte jag att det med att gå/springa en mil eller mer vill jag aldrig göra. Fy fan liksom. Nu vet jag inte hur många gånger jag har gjort det samanlagt under ca 10 års tid. Jag har tappat räkningen.
När jag har varit ute på min runda. Jag har tre olika som jag brukar gå så passerar jag alltid Dalbobron. När jag är på väg hem och går nedför Dalbobron så känns det alltid så skönt när jag vet at jag snart har avslutat min runda och är på väg tillbaka in mot stan igen. Just då där på bron, på väg hem känner jag alltid mycket glädje över jag tog mig ut och promenerade.
Nu har jag lite texter att skriva. Jag har en berättelse i mitt huvud som ajg bara vill skriva ner NU. Det liksom bara brinner i kroppen. Det blir väl full fart med grejande idag med, fast bara med sånt som jag vill greja med.
Jag känner att jag vill ha tid att fundera. Jag satt och tänkte precis att jag behöver fixa en massa saker. Om jag gör så och så och sen gör jag det och då har jag fixat detta osv... Men sen kom jag på mig själv att jag kanske bara måste släppa allt för ett tag. Kanske bättre att istället gå ut en promenad, slappa och ta det lugnt. Jag är ju ledig nu.
Fast det där med promenader? Är det vila för mig eller är det bara ännu en av alla saker som jag känner att jag vill få gjort. Man kan väl inte säga heller att det är vila när man är ute och rör på sig, fast ska man jämföra det med vad jag tycker att träning är så är det ju promenader närmare vila och avkoppling än ren fysisk träning. Den dagliga "ut och röra på sig" som jag ibland kan känna stress över att jag inte hinner med, den är kanske bara ännu en grej som är en av alla dessa saker som jag ofta känner att jag måste fixa.
Jag har under denna veckan kanske varit lite övertaggad/övertänd på vissa saker. Jag har kommit till insikten med att jag den senaste tiden har grejat med saker som jag absolut inte vill hålla på med. Jag vill istället ha tid att göra saker som jag tycker är roligt. Att jag nu har känt mig tvungen att greja med sånt som inte alls är roligt det beror på att andra personer inte gör det jag anser att dom är skyldiga att göra. Jag måste genom mitt sätt att greja få dom att göra sitt så att jag kan greja vidare med sånt som jag tycker är roligt att greja med.
Tanken jag fick nu var att jag måste greja mer med sånt som jag egentligen inte vill göra. Det är bara det att "taggar" jag inte ner från allt grejande med sånt som jag egentligen inte vill göra, då kommer jag ju att tappa motivationen på att sen göra sånt som jag tycker är roligt att hålla på med. "Taggar" jag inte ner så kan jag aldrig få kraft att "tagga" till igen när jag får möjligheten att göra sånt som jag tycker är roligt.
Idag fick det bli en ordentligt promenad. Jag ville bar ute igen när jag vaknade i morse. Jag var inte ute igår och då får jag lite abstinens dagen efter en "icke promenaddag" Det blev en runda på ca 5 km. Först tänkte jag att jag inte behöver dra på mig så mycket varma kläder. Det är ju ändå närmare 10 grader varmt ute, och när man är på väg hem igen så hinner det ju bli typ 15 grader varmt. Men det är lite för kallat i vinden och ett tag til får jag nog ta på mig ordentligt så jag inte fryser. Det går inte att bara ta på sig mjukisbyxor, t-shirt och och en vår jacka. Man får ha byxor över "mjukisbyxorna" och tröja över min t-shirt och under vårjackan.
Jag vill ju alltid ha något i mina lurar att lyssna på. Jagvet bara inte riktigt vad jag ska lyssna på längre, men idag blev det i alla fall så att jag lyssnade på uppfinnaren och innovatören Håkan Lans sommarprat. Håkan Lans är en man som jag genom åren har sett upp till och imponerats av. Han verkar också vara en väldigt snäll man. Dettta är ett ganska bra "sommarprat" med Håkan Lans som är lite mysigt att lyssna på. Det är inte sommar nu, men detta funkar ju att lyssna på året om.
Jobba ska man göra idag med och sen blir man lite ledig från busskörningen igen. Just nu känns det som att jag lägger minst tid på mitt jobb. Jag har mycket att göra med mycket annat. Mycket av allt jag tänker på innehåller problem som ajg inte har fått någon lösning på. Däremot har jag inga bekymmer alls på jobbet. Det känns just nu som att jag slappar när jag jobbar, och jobbar när borde slappa mer.
Nu händer den ena bra grejen efter den andra. Det kan ju vara mycket som inte är bra, men två grejer har jag sett nu på morgonen som jag gillar skarp. Man kan ju också lägga till att det är grymt fint väder i Vänersborg nu, så har man hitta en grej till som är bra nu.
Extrapengar:
Jag blev så nöjd idag av flera skäl. När jag kollade mitt bankkonto så fick jag se att jag hade fått in lite av de extrapengar som jag nu har vant mig vid att jag får in flera gånger om året. Det känns väldigt bra.
Under 2014 så jobbade jag ju väldigt mycket med min ekonomi. Jag hade någon slags dröm om att få en privatekonomi som jag kan känna mig nöjd med. Det jobbet jag gjorde under 2014 ser jag resultat av än idag. Det är ju sjukt. Jag slet som fan det året med att verkligen fixa den dröm som jag då hade. Nu på senare år när jag märker att jag får in alla dessa extrapengar (som faktiskt ger ett bra "klirr" i kassan) utan att egentligen behöva göra ett förbannad dugg så var det ju värt all den tid av grejande och kämpande med att göra min dröm till verklighet.
Ledigt:
Att vara ledig är något jag värderar högt. När det kommer in extrrapengar också då kan man ju göra något meningsfulll av sin ledighet. Jag sökte några dagar ledigt igår. Jag kollade några datum då jag redan hade några dagar mer sk ordinarie ledighet. Sen söker jag ledigt i ansllutning till den ordinarie, och då kan man ju bara så där bli ledigt flera dagar på raken, genom att bara försöka få ledigt en och två arbetsdagar. Jag sökte igår kväll och fick JA direkt nu på morgonen. Nu finns det andra saker som löser sig av sig själv bara föra att jag får någon extra ledig dag. Extrapengar och mer ledigt. Det är ju så bra det kan bli :)
Vaknar och går upp tidigt gör jag. Jag vaknade med både magont och känning i ryggen. Lite jobbigt att ha ont på både ställena samtidigt. Att jag har lite ont i magen kanske beror på att jag har ätit något olämpligt, eller så kanske det har med att göra att jag har varit lite stressad arg och upprörd de senaste dagarna. Oavsett vad det beror på så börjar det ändå nu att bli bättre. De jag har varit arg över börjar lösa sig och magen känns väl trots allt redan nu bättre. Att jag har känning i ryggen beror säkert på att jag under gårdagen satt för mycket framåtlutad när jag satt här hemma och skrev självbiogrfi. Jag måste väl dra stolen närmare skrivbordet och sitta mer upprätt liksom. Jag har ju en sån liten dator och så det blir lätt så att man lutar sig framåt och likosm stirar in i skärmen.
Mitt agerande på saker som jag har varit arg över de senaste dagarna har i alla fall nu resulterat i att jag kan se att sånt jag trodde var kört kanske får en bra lösning i alla fall. Häromdagen skickade jag i väg ett ganska välskrivet mail där jag sa precis vad jag tyckte och tänkte om att jag aldrig kan få några besked. Med tanke på hur lite som krävs av vissa personer så tycker jag bara det är dåligt att dom inte kan ta tag i det jag vill ha besked om. Efter att jag hade skickat i väg det mailet så började det hända saker. Jag är glad att jag har en bra "käft" när jag måste ha det. Jag fick lite mer besked direkt efter att jag hade rytit i lite, fast ingenting är helt klart än. Jag väntar fortfarande på samma besked som jag har väntat på att få länge nu.
Det som nu då ändå känns bra är att jag är ganska säker på att allt löser sig på ett bra sätt för mig. Grejen jag tänker på kommer inte att bli riktigt så som jag trodde från början att den skulle bli, men den blir inte sämre för mig när välk allt är bestämt och då kan jag ganska lätt skita i att jag har varit arg och upprörd över att denna grej har tagit så lång tid att fixa klart så att jag bara kan vänta in ett datum.
Jag sitter här och bloggar lite på en av mina två raster som jhag har idag. Jag har så lång rast så jag kände att det var värt att gå hem idag. Jag har en gansska lång arbetsdag. Då är det skönt att man ändå kan komma hem och slappa lite. Då känns inte arebtsdagen lika lång som den annars kan göra när man typ är på jobbet hela tiden, även under de långa rasterna.
Min gula kamera har jag hittat nu. Den var ju försvunnen igår och jag leta och leta, men kunde inte fatta var jag hade lagt den. Det visade sig att den hade trillat ur fickan när jag låg i en av jobbets sköna soffor. Nu har jag fått illbaka den i alla fall. Wiii!!!
Under förmiddagen idag blev det en promenad. Det blev ca 5 km ochh det var säkert bra för mitt hjärta idag. Jag var nämligen lite upprörd. mendet kan vi ta mer om i ett annat blogginlägg. Under promenaden var jag bara glad :)
Jag hämtade mat på Koppargrillen idag också. Jag har kvar pengar på presentkortet så jag kn äta gratis i några dagar till :)
Nu ska jag snart fortsätta jobba med busskörningen.
Skönt med en ledig dag igen. Jag hade tänkt att ta en långpromenad idag, emn det blev inte så. Jag gick ut, men det blev betydligt kortare för att ens kalls för en lite längre promenad. Det blev en kort, men rask promenad.
Naturligtvis var det något som skulle irritera mig idag också och få denna dagen att börja lite dåligt. En av mina kameror är borta. Min lilla gula handlar det om. Den är bara borta och jag kan inte hitta den.
Ledsen för detta är jag. Man vill ju inte bara att den ska vara borta liksom. Sen har man ju en systemkamera och jag har en kamera i telefonen så det är väl ingen katastrof så. Men irriterande är det ju ändå. Jag hade den igår. Jag har bestämt för mig att jag såg den ligga på mitt skrivbord när jag var hemma en stund under min första av totalt två raster som jag under gårdagens arbetspass hade. Fan va störande!! Har någon stulit den eller kommer jag att hitta den i ett skåp på jobbet, eller var kan den vara??? Detta fick mig ändå att inte vilja gå den där långpromenaden. Det blev ju nu istället en kort promenad.
Det andra jag irriterade mig över idag var ju det besked, och det andra beskedet som jag typ får, men ändå inte på något sätt. Öhhh...
Under morgonen nu så fick jag nya besked. Hela grejen som jag väntar besked kommer nu inte att bli på det sättet som det var sagt från början. Jag har fått nya besked, men jag har fortfarnade inte fått ett besked om datum och tid, som jag vill ha.
Det jag nu har blivit lovad är att den personen som ska ge mig besked ska höra av sig IDAG. Eftersom förutsättningarna litegrann har ändrats nu så har jag blivit erbjuden att 1, genoföra upplevelsen, trots att ändringar har skett. 2, Strunta i allt och få pengarna tillbaka. Jag har nu sagt att jag absolut vill och jag gör det, trots att själva upplevelsen inte är utformad så som det var sagt från början, men samtidigt har jag också sagt att om det snart inte blir bestämt ett datum för själva grejen som jag ska göra, då vill jag ha tillbaka pengarna som detta har kostat mig. Kort sagt kan man säga att grejen jag ska göra var kanske lite för bra för att vara sann och nu kan hen som har lovat inte leverera allt de som hen har lovade mig från början.
Läget är nu att jag känner att om jag inte kan få något bestämt under dagen då skiter jag i detta och begär mina pengar tillbaka. Det kommer jag att få eftersom jag upplever att alla vill att detta ska lösa sig på ett bra sätt. Man får se vad som händer under dagen helt enkelt.