När jag kommer ner för bron känns det bra.

Jag var lite svår att sitta still. Det har blivit en långpromenad idag. Trots att jag i förra inlägget skrev  att jag behövde vila så sitter jag inte still. Jag har varit ute på en 12 km lång runda. Jag vet inte hur många gånger jag har gått exakt den runda som jag gick idag. Jag vet heller inte varför jag ofta väljer denna  runda när jag vill gå en långpromenad. Kanske för att jag kan gå den utan att tänka på var jag är eller hur långt det bli när jag går den. Jag behöver liksom inte var aute och leta efter den runda som jag ska gå. Det blir jobbigt när man vil gå långt, men inte vet hur långt det kommer att bli om man väljer att gå åt det ena eller andra hållet. Denna runda som jag gick idag, känner jag mig trygg med och jag är gld över att jag sen länge kommer över den där spärren med att jag inte längre tycker att ca en mil är en för lång runda. Innan jag började promenera mycket så tänkte jag att det med att gå/springa en mil eller mer vill jag aldrig göra. Fy fan liksom. Nu vet jag inte hur många gånger jag har gjort det samanlagt under ca 10 års tid. Jag har tappat räkningen.
 När jag har varit ute på min runda. Jag har tre olika som jag brukar gå så passerar jag alltid Dalbobron. När jag är på väg hem och går nedför Dalbobron så känns det alltid så skönt när jag vet at jag snart har avslutat min runda och är på väg tillbaka in mot stan igen. Just då där på bron, på väg hem känner jag alltid mycket glädje över  jag  tog mig ut och promenerade.
 
 
Nu har jag lite texter att skriva. Jag har en berättelse i mitt huvud som ajg bara vill skriva ner NU. Det liksom bara brinner i kroppen. Det blir väl full fart med grejande idag med, fast bara med sånt som jag vill greja med.
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE