Det har blivit kallt igen. Det kände jag av när jag gick hem i natt. Jag trodde att det bara skulle bli varmare och varmare nu, men så blev det inte. Nu har det börjat snöa också. Man kan alltså inte hänga in vinterjackan än. Jag vill ha värme, sol och vår nu, men de får man tydligen vänta ett tag till på. 

 

När jag gick till jobbet igår så träffade  en pingislirare på stan. Vi pratade lite om framtida träningspass. När man håller på med pingis så är man ju ganska beroende av att andra också tränar samtidigt. Man kan ju inte träna själv liksom. Träna vill jag göra så länge som möjligt. Jag har hört att vissa i klubben vill träna på ett bra tag till. Jag kör på så mycket jag kan och så länge någon annan vill. För så är det ju. Jag kan ju inte träna pingis själv liksom. Man måste hela tiden ha någon annan att träna med. 

 

 Jag hade en ganska lång arbetsdag igår. Men jag kunde gå hem en stund på rasten igen. Jag gillar det där att jag kommer bort från jobbet lite grann mitt i passet. Varje dag vill man inte ha det så, men ibland är det rätt skönt. Sitter man och har rast på jobbet så blir man ju bara påmind om den där busskörningen och mycket  kring den. Jag vill ha rast när jag har rast och jobba när jag jobbar. Inte bara jobba, tänka och prata jobb hela tiden. Hinner man gå hem sen stund så är det väldigt skönt och det känns då som att den tisden man arbetar går lite fortare.

 

När jag satt här hemma på min rast så fick jag veta att det kommer att bli mer renovering av min lägenhet snart. Det är den bostadsrättsföreningen som jag bor i som ska fixa lite nytt i min lägenhet. Det känns bra för jag var ju är ju på gång att göra en del själv (även om det inte händer så mycket just nu) och nu tar istället min förening tag i lite av de som jag själv annars hade tänkt att göra i framtiden. Föreningen hjälper mig lite på traven med min dröm! Det är ju bar att tacka och ta emot. Det kostar mig inget och jag behöver inte fixa och greja med det själv. YES!!!

 

 

Jag har lagt ner min facebooksida som jag har haft ett tag vid sidan om denna bloggen. Den hette just Dannebloggen.

 

Jag tyckte det var för tråkigt att pilla med den  och därför tar jag nu bort den. Det ska ju vara kul, annars är det ju meningslöst. Jag fick inget tillbaka på att ha den sidan. 

Våffeldagen är det ju idag. Jag firade den med lite våfflor som efterrätt. Fast jag ångtrar det lite nu. Det känns lite som jag för åt mig på detta.

 

 

 

German Open avslutades idag. Jag sitter och kollar på ett litet klipp från dagens herrsingelfinal. Två av dom absolut bästa i världen lirade i den. Jag skulle gärna vilja vara i närheten av att ha deras fotarbete eller fenomenala kontroll i det höga tempot som dom spelar i. Massor med slag som dessa spelare utför är bara hur perfekta som helst, enligt mitt sätt att se på pingis. Bara att se och lära och  träna på.

 

 

 

 

 Alla möjliga människor har genom åren valt att berätta sin historia ur sitt eget perspektiv. Många skriver en bok, eller berättar sin historia för någon annan som skriver boken. Jag tycker det kommer ut självbiografier på löpande band. Alla vill berätta om sitt liv. Hur ser man själv på det liksom.. 

 

Jag har tänkt och tänkt på detta för egen del också. Ska jag också skriva ner min historia? Hur ser jag på allt som jag har upplevt genom åren. Vad är mitt syfte med att jag berättar min historia? Går det att skriva ner den på ett bra sätt så att det passar till bloggen?

 

 Jag har tänkt mycket på detta med att skriva om hela mitt liv. Tanken är att jag ska skriva om typ allt som känns värt att berätta om som handlar om mitt liv, från början och fram till den dagen då jag känner att nu har jag skrivit ikapp allt och jag  har bara framtiden kvar ta tag i. Tanken är inte att jag ska skriva en bok i första hand, utan jag vill blogga och publicera på Dannebloggen. Jag har ju min Danneblogg och varför inte använda den till att en gång för alla skriva ner  ordentligt vad jag faktiskt tänker på när det gäller mitt liv, mitt enda liv. 

 

Min självbiografi i bloggform föder naturligtvis massor av tankar i mitt tänkade huvud. Om jag väljer att skriva så vill jag verkligen känna att jag vet vad syftet med detta är. Jag kan säga direkt att det handlar om att jag ska må bra efteråt. Om jag tror eller märker att jag mår sämre av detta då kommer det inte att bli någon publicering. Det finns ju inget syfte med det om jag mår sämre efteråt av att skriva och publicera.  Under skrivandets stund så kommer jag att kunna veta om jag vill visa för allt och alla vad jag har skrivit eller inte. Man kan ju skriva, utan att publicera också. Det viktigaste med detta är att jag ska må bra. Det kanske räcker med att bara skriva för sig själv och sen får jag ett avslut på framförallt alla grubblerier. Detta blir kanske en form av terpi. Jag tror att skrivandet är bra att använda sig av när  man ska vill lägga mycket bakom sig och få ett avslut på framförallt sånt som har varit fruktansvärt jobbigt att leva med och gå och tänka på. Men allt behöver ju inte alla veta för att jag själv ska må bra. Det kan jag ju göra ändå.

 

Genom åren finns det mycket som jag  grubblat över. Ibland har jag mått dåligt och ibland har jag mått bra över de jag har tänkt på. Om jag skulle välja att publicera min historia så blir det kanske väldigt självutlämnade. Där släpper man ju lite på en princip som jag har haft med mitt bloggande genom åren. Jag vill ju inte bli för privat. Men det känns omöjligt att hålla väldigt mycket privat för sig själv, samtidigt som man sitter och lägger upp hela sitt liv i bloggform.  

 

En annan princip som blir svår att släppa på  är ju det där med att jag gärna inte vill blogga om någon annan person än mig själv. Men även här blir det ju svårt om jag ska skriva om hela mitt liv.  Man går ju inte igenom livet ensam och ska jag sitta här och berätta om väldigt mycket om hur jag ser på mitt liv  och dom personer som jag har haft med att göra  så känns ju även den principen om att mest bara skriva om mig och ingen annan svår att hålla. Man har ju liksom  människor runt omkring sig själv som påverkar ens liv på ett eller annat sätt . Det blir svårt att inte ta med dom om man nu vill skriva om sitt liv. Man kan ju naturligtvis skriva på ett sätt som gör väldigt många andra människor anonyma. Men det går ju inte med allt. Mycket går ju att kolla upp väldigt enkelt även om jag inte skulle skriva vem det handlar om. Och då blir det ju ganska meningslöst att försöka dölja vem det handlar om. Jag måste alltså ta ställning till om jag ska bryta några av mina principer som jag har haft med mitt bloggande i alla år. Är jag osäker på om det är ok, då ska jag ju inte publicera i alla fall.

 

 En del människor har jag redan berättat delar ur min historia för. I vissa fall har jag inte blivit trodd. Jag har ofta fått höra kommentarer som: Jag känner hen. Hen skulle aldrig säga eller göra så... Man behöver naturligvis inte tro på mig, och varje männsika väljer ju att tro på det den själv vill. Det jag kan säga är att allt som jag väljer att skriva om kommer att vara sant. Om sen vissa människor inte väljer att tro på de, eller vill säga att de jag skriver inte är sant så är det upp till var och en. Folk tror jag vad dom vill och vi är ju alla olika och ser saker och ting på olika sätt. 

 

Jag har redan skrivit och publicerat  en del saker ur mitt liv här på bloggen vid tidigare tillfällen. De då har valt att skriva har  i en del fall varit ganska självutlämnade, men jag känner inte något obehag av det jag tidigare har skrivit och publicerat. Jag känner också att jag kan stå för precis allt.  På många sätt har det varit skönt att få berätta. Skönt att faktsikt på ett aktivt sätt få ett avslut på en del händelser i livet som jag bara har ägnat för mycket tid åt att grubbla över. Bloggen har varit till hjälp för mig där, inget snack om det.  När jag nu känner att detta på många sätt har funkat då ska ju fortätta med det. Funkar det inte är det ju bara att lägga ner. Funkar det så är det ju bara att köra vidare och ösa på ännu mer. 

 

Om man ska ta detta en dimension till så kan jag ju skriva mängder av blogginlägg om hur jag ser på mitt liv som bloggare. Bara pga av mitt bloggande så har jag ju fått utstå och vara med om både det ena och det andra. Mycket har förvånat mig och mycket har varit precis så som jag har tänkt mig. 

 

 

Jag har genom åren försökt att hitta min väg i en på många sätt galen värld. Precis som jag tror att vi alla försöker göra. Jag vill naturligvis inte få ett avslut på livet, men på alla grubblerier kring det liv jag har levt. Att bliogga om det tror jag är en bra lösning. Vad som var rätt kommer jag inte att veta förrän efteråt. Undertiden får jag lite på mitt eget omdömme, leva i nuet och se framåt. 

 

 

 

 

Rätt skönt att veta nu att man är ledig 3 dagar. Hela denna veckan har varit bra med bara 2 dagar av arbete. Jag värderar ju ledigheten högt så därför känns det extra bra. 

 

Jag var ute på en pw under solförmurkelsen idag. Hade det inte tjatats om detta i morse på tex tv så hade jag inte tänkt på att solen bara gick i moln typ kl 09:45. 

 

Det var skönt att vara ute på en pw. Jag gick över en bro och sen under samma bro. Tog ett varv på en stig i skogen och sen upp över samma bro igen när jag skulle gå hem.

 

 

Det blev en timme pw i ett ganska högt tempo. Innan jag skulle gå ut så tänkte jag fram och tillbaka på om jag ska strunta i det idag eller inte. Men det är nog allt som oftast bättre att köra på än att strunta i det. När jag tänkte så då gick jag ut.

 

Allt för många gånger så har jag ju tänkt tanken att jag skiter i att röra mig eller träna idag. Sen struntar man i det en gång till och en gång till osv.. Tillslut lägger man av, och jag vet hur jag mår då. Bättre att köra på. Nu är jag ju nöjd över att jag tog mig ut. Och jag hade säkert ångrat mig senare idag om jag inte hade tagit mig ut på en pw.

 

Jag gillar att lyssna på många olika dokumentära berättelser på radion. Just nu lyssnar jag mycket på Verkligheten i P3. Jag tänker ofta när jag hör detta program att vad skönt att jag inte har upplevt, och förmodligen behöver  jag inte uppleva något liknade. Fast samtidigt kan jag inte låta bli att arg över hur otroligt orättvis och hemsk verklighet vi lever i. Jag kan också tycka att verkligheten är fantastisk, rolig och vacker på många sätt. Vi lever i en på många sätt konstig verklighet och alla försöker ju hitta sin egen väg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hela onsdagen har mest gått åt till att slappa, tagga ner och bara ha det lika bra som jag hade igår kväll. Då satt jag ju här hemma och tog några glas skumpa och fick massage. Bara att fortsätta att ha det bra idag. 

 

Jag känner av gårdagens pingisträning. Den sitter i på något sätt som jag har svårt att förklara känslan av, men bra känns det i alla fall. Typ träningsvärk, fast ändå inte på något sätt.

 

När jag vaknade i morse så var jag ganska snabb med att ta mig ut på en "Powerwalk". Jag inbillar mig att det blir lite bättre fart på mig när jag tar mig ut på pw efter att jag har spelat pingis gansak kort tid innan. Jag rider liksom på vågen av de resultat som jag får ut av pingisträningen, och pga den så får jag ut max av min pw också. 

 

 

 

 

 

 

Hemma igen från pingisträningen. Kvällens pass var kanske inte bra, men bättre än det jag körde i torsdags.

Jag har en bättre känsla nu efter detta passet. Tre saker skulle jag ju tänka extra mycket på ikväll och det gjorde jag ju också.

 

 

1 Tänka pingis

2 Spela avspänt

3 Röra på fötterna

 

1. Jag hade huvudet med mig hela tiden. Jag tänkte mycket på var jag ska placera bollen och jag utnyttjade hela bordet när jag spelade. Det som annars händer ibland är att placerar bollen för mycket på ett och samma ställe. .Varaiationen är viktig att tänka på eftersom man ska göra sånt som blir överraskande för motståndaren. 

 

2. Jag var mer avspänd denna gången också. I vissa lägen spänner jag mig lite väl mycket, men under större delen av detta träningspasset så spelade jag avspänt och fint. 

 

3. Jag rörde extremt mycket på fötterna. Var det något som jag fan skulle göra ikväll så var det just att jag skulle hålla igång fötterna. Jag rörde mig mer än va jag brukar. Jag ville överdriva mitt fotarbete. Komma rätt till bollen för att jag sen ska ha större chans att få ut max av det slag jag väljer att göra. Slag som egentligen är ganska enkla kan bli svåra när man inte är igång och rör sig. Det var defentivft inget fel på mitt fotarbete ikväll. Riktigt snabb var jag. Det kändes riktigt bra!!!

 

 

Jag är nöjd med kvällens pass. Allt satt inte klockrent, men i det stora hela så funkade de mesta så jävla mycket bättre ikväll än i torsdags. Nu känner jag mig inte så jävla dålig längre. Jag kan om jag bara tänker, slappnar av och rör ordentligt på fötterna.